Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Några frågor till Lärnestad
Ingen halvtidsvila för alliansen: “Allians för Södertälje lade, i likhet med Allians för Sverige centralt, grunden för ett trovärdigt och väl förberett lokalt alternativ med förmåga att styra politiken i Södertälje. Ser vi tillbaka på vad vi, genom att pressa vänsterkartellen, åstadkommit i den lokala politiken är det en ganska imponerande lista på mer än 30 punkter som vi har alla skäl att vara stolta över”
(Hittat via Länstidningen.)
Marita Lärnestad stoltserar i ett debattinlägg i Länstidningen (LT) den 22 augusti med att ge ett fåtal exempel på vad hon påstår Allians för Södertälje, alltså högeralliansen i den lokala politiken, åstadkommit. Jag vill förstås inte ta ifrån henne glädjen men kan konstatera att av de exempel hon anger så är det väl egentligen bara vårdnadsbidraget som kan ha vållat mitt parti några större svårigheter att acceptera, kanske också omvandlingen av hyresrätter till bostadsrätter men det finns ju egentligen inget motstånd mot att det skall finnas blandade upplåtelseformer för bostäder. Själv tycker jag för övrigt att ökade möjligheter för småbarnsföräldrar att själva ta hand om sina barn längre tid är bra men att den valda konstruktionen är fel.
Lärnestad missar dock många frågor där det kunde varit intressant att veta moderaternas inställning. Hon jämställer den lokala alliansens arbete med den nationella. Det blir därför relevant att ställa frågor om beslut av riksdagen och dess effekter för medborgarna specifikt och för kommunen generellt. En av denna sommars absolut viktigaste politiska frågor är FRA-lagen. Om den har, i synnerhet på nätet men också i andra medier, förts en omfattande diskussion. För några veckor sedan var det 14 av Lärnestads partikamrater (kommunalråd och motsvarande) som tog till orda och starkt kritiserade lagen. Jag efterlyste då och gör nu igen besked om Lärnestads/moderaterna i Södertäljes inställning till den beslutade massavlyssningen av befolkningens kabelburna kommunikation – det betyder mobilsamtal, epost, bankärenden, resebeställningar och all annan kommunikation som görs elektroniskt. Kanske är Marita Lärnestad bara rädd för att bli uppläxad?
En annan fråga gäller sjukförsäkringen. Att högeralliansen gick till val på att försämra den är ostridigt så jag ifrågasätter egentligen inte de flesta ändringar som gjorts. Däremot tycks det mig som om vi i detaljerna ser ett uttryck för en människosyn som är mig, och tror jag de flesta, främmande. I går kunde man läsa en krönika av Karin Thunberg i SvD under rubriken Jag tänker på alla som delar hennes öde. På Resursbloggen kommenteras detta:
Återstoden om ca 33 000 personer per år riskerar altstå att utförsäkras till föld av att den tidsbegränsade sjukersättningen upphör som ersättningsform. Därtill kommer utförsäkringen av de drygt 100 000 av dem som idag har tidsbegränsad sjukersättning.
Vad kommer att hända med dessa människor, psykiskt sjuka och smärtlidande? Människor som är har varit utanför arbetslivet i många år och som saknar arbetsförmåga – men som i lagens mening – inte bedöms ha en varaktigt nedsatt arbetsförmåga, av det skälet att att deras sjukdomar och skador i teorin anses rehabiliteringsbara. Glöm inte heller att endast medicinska orsaker till nedsättning av arbetsförmågan får beaktas, inte brist på utbildning (analfabetism är tex ingen sjukdom), bosättningsort eller andra sociala förhållanden.
Vad kommer den sk rehabiliteringsgaratnin och rehabiliteringskedjan göra för dem? Vilka möjligheter kommer det att ta sig ur socialbidragsberoende? Hur förväntas jag som läkare kunna bota/rehabilitera männiksor som ställts utanför det sociala trygghetssystemet, ofta skuldsatta och bostadslösa. Hur kommer den lavinartade ökningen av antalet utslagna att hjälpa Sverige att överleva i globaliseringens konkurransutsättning och finansiera de stora pensionsavgångarna?
Om nu vi socialdemokrater kan ha anledning att vara självkritiska när det gäller vården av psykiskt sjuka som ju lämnat många utan tillräckligt stöd, så kan man förstås undra vad som händer när också möjligheterna att få ett rimligt utformat försörjningsstöd tas bort. Hur ser Marita Lärnestad på denna övervältring av ansvar och kostnader från stat till kommun, men kanske viktigare på den människosyn som ligger bakom borttagandet av tidsbegränsad sjukersättning?
Senaste kommentarerna