Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Socialdemokrati för det 20:e århundradet
Det radikala och progressiva blir förlamat av ett högljutt och ultimativt bakåtsträvande nationalistiskt Vänsterparti: "Om vi gör en analys av samhället, en ny klassanalys, så kommer vi att se, att det som en gång var en solid arbetarklasskärna idag utgörs av en kulturellt differentierad, men socialt förenad, folklig bas. De är de lågavlönade i offentlig tjänst, småföretagare och många gånger enkvinnas-företagare inom service och tjänstesektorn, invandrare med familjeföretag och släkt och vänskapsband som rekryteringsprincip, de papperslösa, sjukskrivna och arbetslösa, fattigstudenter och kvinnliga minimipensionärer.
Bland dessa finns den nya socialdemokratins kärna. Det är dessa grupper, så åtskilda av kulturer och arbetsvillkor, men förenade av sin ekonomiska status och sina ambitioner, som vi skall företräda. De som strävar efter frihet och värdighet i sina liv. Frihet från diskriminering och förnedring, från omyndigförklaring och utarmning.
När vi väl formulerat kärnan kan vi samla de medelklassgrupper som i sitt beroende av dessa kärnväljare kan tänka sig att förenas kring ett gemensamt intresse.
Där har vi grunden för den nya socialdemokratins program. Klarar rådslagen att formulera det?"
Den gode Andes Nilsson skriver om samarbetet med vänsterpartiet och angriper också detta parti för sin bakåtsträvande nationalism, vilket jag tidigare kommenterat. Den analysen var riktigt bra och hans resonemang om hur en socialdemokratisk politik/vision bör formas för vår tid är mycket intressant. Back to basics skulle man kunna sammanfatta Nilssons syn.
Nu räcker det förstås inte med att säga att man skall göra en ny klassanalys för att identifiera kärnväljare, framförallt därför att förmågan att göra en sådan analys är starkt begränsad – det förutsätter ju att man har verktygen för att analysera och det verkar i alla fall som om det var länge sedan någon skolning av det slaget ingick i partiets arsenal.
Alla ser dock inte att vår förmåga att analysera, vår förmåga att navigera politiskt är färdigheter som behöver tränas. Att de tränas bäst i traditionella former som studiecirklar och möten snarare än i akademin.
Fredrik Jansson har, efter att först ha avlossat en bredsida mot/till partikamrater, utvecklat sin syn på vad diskussionen borde handla om:
Om socialdemokrater (inte bara bloggare) ska ha relevans så måste vi fundera över hur samhället ser ut och hur vi vill att det ska se ut. Och då spelar det ingen roll om det är barnskötaren som funderar över de allt större barngrupperna och hur man skulle kunna organisera verksamheten bättre, ledamoten i kulturnämnden som vill hitta lösningar på att läsandet är mer begränsat bland barn och ungdomar i socioekonomiskt utsatta områden än i mer välmående områden, eller bloggaren som argumenterar för större stimulanspaket i ekonomin. Alla har vi det ansvaret. Det är inte ”Mona”, ”68:an” eller ”dom där uppe” som ska tänka åt oss. Det är vårt ansvar.
Stämmer Anders Nilssons bild av dagens klassamhälle och är det svaret på Fredrik Janssons “fundera på hur samhället ser ut”. Låt oss börja med att konstatera att vi fortfarande lever i ett av världens rikaste länder, att vi lever i relativ fred och frihet, att vi sannolikt också är ett av de mest jämlika samhällena på vår jord och att vi, högerregeringens nedrustningar till trots, fortfarande har ett av världens bästa sociala skyddsnät. Oaktat detta finns det förstås folk som har det för djävligt.
Låt oss också slå fast att en klassanalys på intet sätt fokuserar den relativa levnadsstandarden utan tar sin utgångspunkt i människors/gruppers förhållande till ägandet av produktionsmedel. Enkelt uttryckt baseras den på i vilken utsträckning man äger produktionsmedel (har makt) respektive i vilken utsträckning man är hänvisad till att sälja sin arbetskraft (saknar makt). Mellan dessa poler finns skikt som genom sin relativa ställning visserligen inte äger produktionsmedel men som har betydligt större makt över sina liv i kraft av sin position på arbetsmarknaden (kompetens som ger större frihet). Det finns också grupper som äger sina produktionsmedel men som i allt väsentligt delar levnadsvillkoren med de “egendomslösa” – oftast småföretagare som kioskägare:-)
Därutöver kan det vara värt att särskilt framhålla att jämfört med tiden före 60-talet så har vi inte längre en (relativt sätt) outbildad arbetarklass. Tvärtom så har vi numera ett utbildningssystem som garanterar alla en 12-årig skolgång och de flesta ytterligare 4-5 år av förskoleverksamhet. Stora grupper av relativt lågavlönade har t.o.m. ännu längre utbildning. Sammantaget kanske man t.o.m. skulle våga hävda att tack vare en socialdemokratisk politik har andelen med mycket små möjligheter att påverka sina liv reducerats kraftigt. Jämför t.ex. med USA där denna grupp fortsatt är rätt betydande.
Ändå känns det som om Anders Nilsson är ute efter att forma socialdemokratins väljarbas just efter denna numera ganska lilla grupp. Jag är tveksam.
Tveksam – inte därför att en mer klassisk analys av samhället och dess klasser är fel väg att gå. Tveksam därför att vi befinner oss i ett läge där de socialdemokratiska grundläggande värdena – frihet, solidaritet, jämlikhet – måste få andra uttryck än de som tjänat oss väl under lång tid. Kapitalets tillkortakommanden när det gäller hushållandet med resurser, såväl mänskliga som andra, måste ge oss inspiration att analysera hur frågor om makt egentligen distribueras. Den borgerliga statens tillkortakommanden när det gäller att skydda de mänskliga rättigheterna – om det så gäller värdig ålderdom eller privatlivets helgd – måste ge oss inspiration att analysera politikens räckvidd, att begränsa statens kontroll av medborgaren.
Vad är frihet,solidaritet och jämlikhet på 2000-talet i Sverige?
Går vi inte obönhörligen på mot ett allt större tjänstemannasamhälle, men hur ska vi skapa solidaritet mellan arbetare och tjänstemän dvs mellan olika löntagare? Vilka arbetare i den privata sektorn sörjer när tjänstemän i den offentliga sektorn får gå och de kvarvarande ständigt ska omorganiseras? Vilka privatanställda arbetare sympatiserar öppet när lågavlönade offentliganställda tjänstemän strejkar?
Vilka offentliganställda sympatiserar med högavlönade privatanställda arbetare när dessa strejkar? Klass och kön kommer vi alltid att ha men hur ska vi få en bredare solidaritet som sträcker sig utanför den egna gruppen, större ekonomisk jämlikhet mellan klasserna, jämlikhet mellan kön och mänskligare och friare arbetsförhållande i såväl privat som offentlig sektor?
Gammaldags s-studiecirklar? Som jag ser det har en del blivit stationer för självbespegling och konservatism. Människor står upp och håller långa anförande om vilken bakgrund de har men inte alltid om vad de kommit fram till för (egna) slutsatser. Analytisk förmåga kan tränas upp i det du kallar akademier. Jag kan rekommendera, om du inte redan läst: Från smedja till sambandscentral. Socialdemokratiska studentförbundets debattserie 1. Underrubrik : Var finns plats för idédebatt? Red. Hanna Finnmo och Magnus Wennerhag. Den ger bl.a. en antydan om när akademiker har behövts.
Jag tillhör dem som anser att den offentliga sektorn i vissa fall kan behöva kompletteras med en väl reglerad entreprenadverksamhet. Att det gått åt skogen med t.ex. friskolor beror ju på att vi inte kunnat införa ett vettigt regelverk! Behöver vi inte anstränga oss längre för att reglera marknaden? Organisationers storlek har också betydelse för arbetsmiljö och hälsa (personalens) samt verksamhetsresultat. I en myrstack är du ofta robotiserad och ofta inte mer än ”lojal och lydig” och det är en fara i sig. I stora organisationer har man dessutom en stor administrativ överbyggnad och av någon anledning är denna ofta mycket illa sedd av de, som anser att det är de, ”som gör jobbet”.
Politiker i min hemstad ville inte deltaga vid en presentation och diskussion om ett vetenskapligt arbete som behandlade kostnadseffektiv sjukvård. Skulle det finnas ett motsatsförhållande mellan vetenskap offentliganställda och politiker? Jag har svårt att se det.
Annan uppgift för oss på 200o-talet torde vara att förändra bostadsmarknaden. Lång utbildningstid och svårigheter för de unga att komma in i arbets- och bostadsmarknad är ju inte bara ett problem här, men i Sverige behöver vi nog kraftiga subventioner till miljö- och klimatvänligt byggande av hyresrätter istället för ROT-avdrag. Genom att också bygga många gruppbostäder, vilka kan användas såväl till 55+ boende som studentboende kan vi få igång flyttkedjor inte minst i storstäderna. Eller varför inte blandat boende? Studenter skulle kunna dryga ut kassan genom extraarbete där de bor? Att lära känna sina medmänniskors olika behov är nog nyttigt för många unga. Då kanske vi slipper höra uttryck som – man behöver bara gå till sig själv (för att förstå andras behov). Känner någon igen uttrycket?
min lilla släng om akademien var egentligen en slags reaktion på de som verkar tro att det behövs akademisk utbildning för att kunna göra en samhällsanalys. Självstudier gärna i kombination med studiecirklar av just gammaldags stil räcker gott.
En av de allvarligase bristerna i den samhällsanalys partiet för närvarande håller sig med rör statens roll. Man kan väl säga att bara för att det går att åstadkomma vissa förbättringar för folket via staten har den kommit att betraktas som ett slags universalmetod. Då bortser man från att dess grundläggande uppgift – och som den historiskt alltid utövar -är att upprätthålla den rådande ordningen. Dessutom är den – vilket ju blir extremt tydligt under ekonomiska kriser – ytterst kapitalets redskap.
Jag välkommnar din kritik. Min ”klassanalys” var givetvis ytlig och utan pretentioner på att vara uttömmande. Det jag ville säga med den är att alltför många går tillbaka till den marx-engelska analuysen från 1848 utan att beakta att verkligheten är så förändrad, Marx har delar av intrumentet men knappast analysen.
Lika illa är det att, som v, försölka vrida klockan tillbaka 40 årt och kopiera en socialdemokratisk politik från den tiden utan att ta i beaktande den enorma samhällsförändring som skett på alla områden under dessa 40 år.
Jag kommer att ta upp det på min egen blogg eftersom det skulle bli alltför långrandigt att utveckla det här.
Men ett dina bärande resonemang om makt, ägande och maktlöshet kommer jag att ta till mig, Det är viktigt och tror jag en väg ut ur det något förlamande att tvingas prata om utanförskap. Det handlar givetvis om makt!
Senaste kommentarerna