Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Oense med den gode Anders Nilsson
En av mina absoluta favoriter i bloggvärlden är Anders Nilsson. I nästan allt han skriver är jag enig. Nu har jag emellertid hittat ett inlägg från hans tangentbord i vilket jag nog inte är enig ens om en enstaka bokstav. Nilsson har läst DN och skriver under rubriken Skolan förfaller och debatten med den. Om Zaremba och skolan. När det gäller kritiken av Zarembas artikelserie finns många att hänvisa till. En av dessa är Björn Kindenberg som på Newsmill skriver
Till att börja med uppgifterna om skolframgångar i Zarembas artiklar. Zaremba tecknar ett hjälteepos, där modiga lärare och skolledare slåss mot pedagogikprofessorernas, skolverkets, lärarutbildningarnas och skolutvecklararnas demoniska anhang. I en sådan berättelse måste monstren besegras och hjälten vinna. Därför måste dessa skolor bli framgångsrika i Zarembas epos.
Vi kan titta på Minervaskolan, som nämns i söndagens DN-artikel om skolan. Enligt uppgift i artikeln är den “bäst i länet”. Skolverket presenterar inte jämförande statistik om skolor på länsnivå (rimligt, eftersom skolan är kommunal och inte tillhör landstinget). Om man jämför skolor på kommunnivå (Umeå kommun) så utmärker sig inte Minervaskolan. Andelen godkända elever är 80%, vilket placerar den i mitten av de 15 kommunala skolorna för det senaste året, även om det faktiskt är över riksgenomsnittet (76%). Man ser också att skolan ligger ganska långt under det värde som kan förväntas med tanke på faktorer som andel pojkar och föräldrarnas utbildningsbakgrund, det så kallade SALSA-värdet.
Även min chef Helen Ängmo har gått i svaromål och bemött en del av Zarembas tendensiösa, osakliga skriverier under rubriken Skolverket bemöter grundlösa påståenden.
Varför en god tänkande man som Nilsson faller för Zarembas på anektodisk evidens uppmålade bild av svensk skola överstiger min fattningsförmåga.
Technorati Tags:
Skola, Skolverket, Maciej Zaremba
Jo Peter, det beror på att mycket av det som Zaremba beskriver stämmer med den verklighet jag själv upplevde som mycket aktiv förälder under 9 år av min dotters skolgång, samtal jag har haft med många lärare på olika håll runt om landet, min egen dotters erfarenhet av lärarutbildningen i Göteborg där mer än 50% hoppar av och det är inte de svagaste som gör det. Och så vidare.
Det som förvånar mig är det våldsamma, närmast hatiska motstånd hans artiklar möter. Motståndarnas närmast totala oförmåga att debattera hans ibland bristfälliga artiklar talar ett tydligare språk än Zarembas kritik.
Jag gav faktiskt upp den debatten efter två dagar. Det var som att förflyttas till 70-talet och debatten med rabiata vänstermarxister. Jag debatterade med Björn Kindenberg och han verkade klok liksom Vänstra Stranden, men resten…
Som min bloggtexts rubrik också säger så handlar den dels om ett faktum, att den svenska skolan förfaller under major Björklunds regemente, och dels att debatten från ledande företrädare för detta haveri också kan hållas ansvariga för att debatten förfaller.
Artiklarna är enligt min mening just så bristfälliga att de helt enkelt inte går att diskutera. Detta gäller ju förstås för all verklighetsbeskrivning som bygger på det jag nu lärt mig kallas anekdotisk evidens – dvs då man antingen generaliserar själv eller låter läsaren göra det utifrån enstaka (extrema) exempel (och i detta fall som bl.a. Kindenberg visat) närmast lögnaktiga beskrivningar.
Ledsen att du har dåliga erfarenheter, dåliga skolor/lärare finns. Man brukar väl anse att 5% eller runt där är sådana. Vilket betyder att 90-95% är ok – knappast rimligt att beskriva som haveri. Resultatmässigt, mätt i traditionella termer, står sig ju skolan också rätt väl – över, på eller i något fall straxt under OECD-genomsnitt. Knappast heller grund för haveri-epitetet.
Skolfolk, lärare i synnerhet, tycker jag gripit sig an debatten riktigt konstruktiivt med tanke på hur förtalade de blivit som yrkesgrupp. Skollyftet är ju ett bra exempel på det.
Jag blir inte riktigt klok på det här. Jag läser Dunkels och Ängmo och Kindeberg. I allt väsentligt så instämmer de och upprepar den kritik som Zaremba för fram, men som representanter för respektive pedagogiken, Skolverket och lärarna avsvär de sig själva från ansvaret. I stället gör de det klassiska, skjuter budbäraren.
Det är något av omläsning av Orwell frågar du mig.
Du avfärdar det du kallar anektdotisk evidens, vilket ju gör alla berättelser betydelseslösa. Varje dag sitter jag med mina vänner från Irak, Kurdistan, Marocko, Egypten, Iran och de berättar om förtryck, förföljelse och oerhörda lidanden. De har alltså inget värde som sanningsvittnen, det kan hänföras till kategorin anektdotisk evidens.
Under de sista åren har jag nästan dagligen på mycket nära håll följt grundskolan i Sverige och Norge, och fått många berättelser och synbara vittnesmål om vad som händer iskolan, men det är alltså betydelselöst eftersom det inte låter sig föras upp i Skolverkets statistikmallar.
För min del så platsar anektdotisk evidens på soptippen.
Det är så på tvärs med hela mitt universum som definierar världen utifrån sina berättelser, där den konstnärliga gestaltningen lyfter slöjorna av de mänskliga relationerna, samhälleligt och personligt. Och i botten för allt detta mänskligt skapande ligger anekdoten, den typiska berättelsen, eller särskiljande för den delen. Överför det till ett annat samhälleligt fält, välfärden, som inte låter sig beskrivas i dess statistik, enbart i det upplevda.
OK, jag accepterar två universum. Men när du hänvisar till en plats i OECD-statisitiken någonstans på mitten så redovisar du stillaståendet, en given plats vid ett givet ögonblick, men läst över 10 år så redovisar placeringen ett kraftigt fall från en tidigare toppplacering. Och det på en lista över länder där vi också vet att var femte elev lämnar grundskolan utan att kunna läsa och skriva, inte ens på sitt modersmål. Jag får nästan lust att sjunga country and western; it don´t impress me much.
Det är bra att skolfolk vill ta ansvar men frågan om skolans situation idag är så mycket mer komplicerad. Och lärarens kvalitet kan bero på så mycket, utbildning, resurser, organisation. Men i det slutliga ögonblicket noteras det oundvikliga smärtsamma, en bra eller en dålig lärare, och det är avgörande för skolans resultat eftersom det sammanfattar alla den nuvarande skolans problem i en person.
Skolans problem är mycket större än att vi kan överlåta det åt skolan själv.
Jag rekommenderar Liedmans artikel i dagens DN som komplement. Problemet är ju just vilken bild man förmedlar/kommenterar. Anekdotisk evidens är ett problem i vetenskapliga sammanhang, vanligt i mer litterära framställningar av problem och livsfarligt använt retoriskt i populistiska politiska sammanhang.
Bara en liten kommentar till statisitkfrågan. Det är inget konstigt med att länder som klättrar i välståndsligan kommer ikapp. Skillnaden i toppen är liten, vi ser via media egentligen bara en ranking som egentligen skulle kräva en uppsats för att göras begriplig.
Självfallet är enstaka berättelser inte vetenskap, men det tror jag inte heller Zaremba avsåg med sina reportage. Snarare verkade det som att han ville sätta sökarljuset på sidor av den svenska skolan som på något sätt har blivit tabubelagda frågeställningar.
OECD-statistiken i all ära, men jag förtvivlas inför det fakttum att 20% av de som gått genom 9 år i grundskolan inte kan läsa eller skriva. Nästa lika förtvivlad är jag över tystnaden från Kindenberg mfl, När Baylan under Perssoneran stolt förklarade att socialdemokratin aldrig kommer att ge upp kravet på att alla som lämnar gymnasiet(sic) skulle kunna läsa och skriva, var det lika tyst. Zaremba pekar på det men antagonisterna är tysta. Jag frågar mig varför? Är Ängmo nöjd med detta? Eller är det bara för det kunde ha varit mycket värre?
Vem tjänar tystnaden?
Varför är tystnaden total om verkligheten på lärarhögskolan? Liedmans eget universitet i Göteborg låter 50% av de antagna till matematiklärarutbildningen hoppa av under det första året, och han håller tyst. Jag är en flitig läsare av Liedman, och likt Zaremba kan han uttrycka sig väl i skrift, om än en aning repetativt och långrandigt. Men i egenskapen av vetenskapsman är hans tystnad det problematiska, inte det han säger.
När Ängmo i stort sett bekräftar Zaremba på samtliga punkter och likafullt kallar det ett genmäle så är det bara en variant på tystnaden, nyspråket.
Det är summan av den debatten som jag kallar förfall, och det är en skola som inte klarar av att ge vart femte barn, 5-6 barn i varje klass, elementära läs- och skrivfärdigheter som har havererat.
Senaste kommentarerna