Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Är det antingen eller, eller hur läser vi forskning
Har katederundervisning vetenskapligt stöd? svar: Nej.: "John Hattie är med sin analys av 800 metastudier, innefattande sammanlagt 50 000 enskilda studier, en av dem vars forskning utbildningsdepartementet tagit stöd mot när de nya skrivelser, som Björklund famöst presenterat, tagits fram. Mycket riktigt är det Hattie definierar som “Direct Instruction” en faktor som har mycket hög effektstorlek. Direct Instruction kvalar in på plats 26 av 138 över de olika undersökta områdena och som också kontrasteras mot mer “elevaktiva” arbetssätt som “inquiry-based”, “problem-based” och “web-based” learning, som återfinns från plats 96 och nedåt.
Skriver alltså John Hattie under på katerundervisningsmodellen? Ett stort förbehåll ska göras vid en läsning av Hattie; vilken effekt ett visst moment på en given skola skulle ge, avgörs alltid av de unika förutsättningarna som varje skola har. Men ett ännu större förbehåll, och ett som i sig dömer ut katederundervisning, är Hatties definition av Direct Instruction. Hattie inleder så här (s. 204ff):
Every year I present lectures to teacher education students and find that they are already indoctrinated with the mantra ‘constructivism good, direct instruction bad’. When I show them the results of these meta-analyses, they are stunned, and they often become angry at having been given an agreed set of truths and commandments against direct instruction. Too often, what the critics mean by direct instruction is didactic teacher-led talking from the front [alltså vad vi här kallar katederundervisning]; this should not be confused with the very successful “Direct Instruction” method as first outlined by Adams and Engelmann (1996).
“
Björn Kindenberg har gått till källan, dvs studerat vad vi egentligen vet om undervisning – för dagen är det John Hattie som får vara guru byggt på den enorma meta/meta-studie han gjort av vad som faktiskt påverkar resultaten i skolan. Hattie har inte bara sammanställt detta utan faktiskt med statisktiska metoder kunnat beskriva i vilken grad de olika faktorerna påverkar och därefter rankat dem. Som framgår av citatet ovan rankas alltså direct instruction som nummer 26 på listan över 138 faktorer. Eftersom Kindenberg väljer att ställa en del frågor som rör förutsättningarna för att kunna ägna sig åt direct instruction i dagens skola (klasstorlek, lärarnas övriga uppgifter, kompetens osv) kan det finnas skäl att peka på några andra faktorer i Hatties lista (observera att Hattie hävdar att allt under ,4 knappast har någon betydelse alls). Graden av betydelse anges här i anslutning till respektive faktor med plats på listan inom parantes.
Elevens egen bedömning 1,2 (1)
Fullständigt outstanding när det gäller relevans för resultaten är elevens egen förmåga att bedöma sitt lärande. Då undrar man förstås hur utvecklar eleven den förmågan.
Formativ bedömning 0,9 (3)
Microteaching 0,88 (4)
Lärartydlighet 0,75 (8)
Återkoppling/feedback 0,73 (10)
Betydligt högre på listan än direct instruction men fortfarande med relativt lika effekt kommer ett antal faktorer som rimligen hör till lärarens professionella förmåga och det är väl t.ex. rimligt att anta att feedback bidrar till elevens egen förmåga till bedömning så på något sätt torde väl saker hänga ihop. Likaså är det väl rimligt att microteaching (som för övrigt förklaras väl av Per Kornhall i skriften Inget slår en skicklig lärare) är en viktig del i lärarens arsenal av metoder likaväl som direct instruction.
Klasstorlek 0,21 (106)
Lärarutbildning 0,11 (124)
Lite mera problematiskt är förstås att finna att klasstorlek och lärarutbildning tycks ha mycket liten påverkan på resultaten. Kindenberg tycks dock bortse från detta i de mer retoriska avsnitten i sin artikel. Och förstås – frågan om huruvida det finns några gränser t.ex. vad gäller klasstorlek vid vilken microteaching elller direct instruction inte skulle vara möjlig är förstås relevant, men ger Hattie svaret?
Technorati Tags:
Skola, Skolverket, Skollyftet, Björn Kindenberg
Tack för att du tagit dig tid att läsa mitt inlägg och att du tillför nya aspekter till mitt resonemang.
Jag vill bara göra några förtydligande påpekanden:
1. Artikeln ifråga hade när den skrevs udden riktad mot det ensidiga användandet av ordet ”katederundervisning” (med ursprung i Jan Björklunds debattartikel om den kommande skollagen). Därför tog jag inte upp andra saker ur Hattie, än det som direkt berörde Direct Instruction/didactic teaching/katederundervisning. Jag hävdar inte att Direct instruction är det ”mest effektiva” (det går inte att, med stöd av Hattie, resonera på det viset), det är inte det som är min poäng. Udden i artikeln är riktad mot användningen av just ordet ”katederundervisning” i skoldebatten, inte om någonting annat.
2. Hattie är för mig inte någon ”guru för dagen”, men din formulering kanske inte heller är riktad mot mig, utan mot den pedagogiska debatten i stort?
3. Precis som du citerar mig måste man läsa Hattie med stor försiktighet och absolut inte ”ta de 10 översta”,och föra in dem i sin undervisning eller skolorganisation utan någon som helst analys.
4. Jag bortser inte från att klasstorlek har mycket liten effektstorlek i Hatties studie. Se punkt 1 och 3, men låt mig utveckla. Hattie skriver ju (s. 85-88) att klasstorleken är av underordnad betydelse, om inte lärarens undervisningsmetod förändras. Detta är viktigt att förstå: om läraren har en (låt oss för enkelhets skull kalla det) ”katederundervisning”, så spelar det ingen roll om antalet elever är 10, 20 eller 30. Är klassen större än så är lärarledda föreläsningar i princip det enda som fungerar, enligt Hattie. Den viktiga frågan är alltså vilken typ av undervisning man vill ha, den frågan måste ställas först innan klass-/gruppstorleken avgörs (i skolan börjar vi ju alltså i fel ände, vi fastställer en klasstorlek och vill sedan tillämpa olika typer av pedagogik, allt efter modets växlingar, oavsett om elevantalet är optimerat för metoden.
5. En viktig nyansering till frågan om klasstorlek (som jag just kom på 🙂 är att en stor klass för en lärare i Sverige också innebär mycket arbete i form av utvecklingssamtal, frånvaroregistrering, trivselenkäter, och diverse andra mallar som ska fyllas i. Detta kan alltså (och gör det enligt min mening) gå ut över lärarnas möjlighet att bedriva kvalificerad undervisning, oavsett metod.
6. Alla de faktorer du tar upp har högre effektstorlek än Direct instruction, men titta på dem igen. Är det någon av dem som utesluts av Direct Instruction? Nej, snarare talar vi här om strukturerad, kvalificerad undervisning, som skulle inrymma många av Hatties ”framgångsfaktorer”. De står inte mot varandra. (”Micro-teaching” är alltså inte en undervisningsform/smågrupper. Det är ett kollegautvecklande arbete där man håller minilektioner, filmar dessa och diskuterar dem med kollegor, se s. 112).
7. Micro-teaching tas för övrigt upp som en del av lärarutbildning, som borde utvecklas, för att utbildningen ska ge bättre resultat. Den pinsamt låga effektstorleken bekräftar för mig bara en sak: lärarutbildningen i Sverige (och gissningsvis i hela världen) måste bli det den inte är idag: utbildningsvetenskapligt förankrad med praxisnära, ämnesdidaktisk, lärardeltagande forskning som utgångspunkt, där vi tar vår utgångspunkt i faktiska klassrumssituationer (gärna med microteaching som modell).
Tack för ordet! 🙂
Glömde kanske skriva att jag tyckte ditt inlägg var mycket bra (och jag förstår dess syfte). Tyvärr är det ju så, vilket bland annat ett litet utbyte på Twitter jag hade tidigare med LRradicals (tror jag) visade, att Hatties studie systematiskt misstolkas genom att man bara lyfter fram de/n faktorer som passar ens syfte och att den tolkning man väljer att göra – ofta utan att ha läst – blir till en och ibland den enda sanningen.
Som du påpekar i punkt 6 ovan och som jag hoppades framgick av mitt resonerande så är få av Hatties punkter varandra uteslutande och rimligen ofta varandras förutsättningar. Hur elevers egna förmåga att bedöma sitt lärande ska utvecklas är ju t.ex. uppenbart beroende av den lärmiljö, av lärare oftast konstituerad, de befinner sig i.
Uttryckte mig lite slarvigt om microteaching (metod för att utveckla undervisning snarare än undervisningsmetod) men hoppas att läsaren går till den gode Kornhalls artikel som jag hänvisade till.
Tack för svar och förtydligande av din uppfattning om mitt inlägg. Det ger mig helt ny läsning av ditt inlägg 🙂
Jag kan bara hålla med om Hattie-missbruket (även om jag missat just Twitter-diskussionen du nämner), alla biblar riskerar att tolkas godtyckligt.
Med risk för att ytterligare bibelförklara Visible Learning och jesusförklara Hattie, så tycker jag nog ändå att den borde vara obligatoriskt inslag ilärarutbildningen. Han är ju inte någon siffernörd, utan har mycket intresanta tankar om utbildning och undervisning.
Senaste kommentarerna