Elof Hansjons skriver:

Hej Peter,

Tack för ett bra initiativ!

När min farfar var sex år gammal, år 1915, fick han en båtshake i det ena ögat. Han bodde i en liten skogsby i Jämtlands inland och det var inte tal om någon läkarvård. Inflammationen spred sig snabbt till det andra ögat och han levde hela sitt liv med endast lite lätt ledsyn.

Nu, nästan hundra år av välfärdsbygge senare, klarar vi oftast att ge våra barn en adekvat läkarvård. Men ojämlikheten i uppväxtvillkor, i livschanser, är fortfarande alltför stor. Det måste förändras. Därför är jag socialdemokrat.

Varför har vårt socialdemokratiska parti gått tillbaka under de senaste valen? 2006 berodde det förmodligen på att vi var defensiva i jobbfrågan, att vårt ledarskap uppfattades som tröttkört samt att vi inte hade ett trovärdigt regeringsalternativ. 2010 handlade det troligen istället mer om att vi inte hade ett tillräckligt starkt och trovärdigt politiskt alternativ. Vi solade oss i höga opinionssiffror istället för att följa väljarnas uppdrag, nämligen att utveckla och formulera om vår politik.

Vad jag tycker om aktuella diskussioner i partiet idag? Jag tycker att vi har varit för otydliga med att vi som parti ska fullfölja FN-linjen när det gäller insatsen i Libyen. Det kommer att vara nödvändigt att ingripa för att skydda civilbefolkningen mot maktmissbrukande regeringar. Vi måste orka fullfölja en sådan linje. Aldrig mer Rwanda.

Jag tycker att det är bra att partiledningen har valt att lyfta frågan om barnfattigdom. Men jag är orolig för att det håller på att reduceras till en symbolfråga. Kampen mot barnfattigdom förutsätter tunga och kostsamma politiska initiativ. Det förutsätter en politik för att få ensamstående föräldrar till arbetsmarknaden. Det förutsätter ett fungernande skyddsnät vid sjukdom och arbetslöshet. Det förutsätter en bra skolpolitik.

Jag tycker att det är viktigt att man har sjösatt en stor skatteutredning. Lapptäckesstrategin i skattepolitiken har inte fungerat och kommer inte fungera. Är det rimligt med de stora skillnaderna i kommunalskatt mellan välbärgade storstadskommuner och fattiga inlandskommuner? Hur bör kapitalbeskattingen utformas så att den både har ett folkligt stöd och en neutralitet? Hur får vi återigen till stånd en jämn beskattning av lön och pension?

Slutligen några ord om Södertälje. Jag är bekymrad över att Södertälje alltför ofta får ett dåligt betyg av de som bor här. Om människor vill flytta TILL andra ställen är det bra. Men det som oroar mig är att människor istället flyttar FRÅN Södertälje. Personligen älskar jag Södertälje, med sina fel och brister, och kommer förmodligen alltid bo här, men det finns utmaningar som måste tas på allvar. Boendesegregationen bör långsiktigt lösas med förtätning. Skolan behöver ha mer resurser. Stadsplaneringen bör diskuteras mer i partierna, särskilt S. Ytterområdena bör få utvecklas i sin egen riktning. Bostadsbyggandet bör öka. Det kommunpolitiska handlingsprogrammet bör genomföras.

Jag tyckte inte knallpulverpistoler när jag växte upp. I tioårsåldern fick jag en sådan i present av en farbror som satt och pratade länge med min blinda farfar. Jag kommer inte ihåg vad de talade om, men i bilen hem berättade mamma att farfar var gråsosse och att knallpulverfarbrorn var blåmoderat.

Sedan den dagen har jag talat om mig själv som gråsosse. Min övertygelse har stärkts av berättelsen om farfars sorgliga öde och insikten om att ett samhälle genom politiska reformer på två generationer kunde byggas upp till världens starkaste välfärdssamhälle.

Vi kan använda den politiska kraften återigen. Jag hjälper gärna till på ett hörn.