Om organisation(s)utredningen del 2

Håkan Juholt är omsprungen och det skadar partiet!: "I veckan så tillsatte då partistyrelsen organisationsutredningen och direktiven har jag kommenterat sedan innan. Visst har jag kritik och jag är sådan att jag har svårt att bli hundra nöjd. I många lägen en bra egenskap, som dock kan reta omgivningen. Men Nu är de sjösatt och arbetet ska ta fart. Men ett problem återstår. Vad ska organisationen lösa? Vi vet inte det då politiken fortfarande är otydlig och alla väntar på att arbetet med programkommissionen ska komma igång. Partiordförande Håkan Juholt ska leda det arbetet och vi väntar på initiativ. "

Hänger inte riktigt med i Peter Högbergs resonemang. Som jag ser det borde organisationsutredningens uppdrag vara att utreda hur en modern demokratisk folkrörelse bör vara organiserad. Det är medlemmarna i en sådan organisation som – möjligen efter förslag från en programkommission – ska utforma och fatta beslut om politiken. Högberg verkar se det hela tvärtom. Partiets organisation ska säkra att människor som delar socialdemokratins grundläggande värderingar känner sig välkomna och ges möjlighet att i den tillsammans forma politiken.

När jag läser direktiven till organisationsutredningen blir jag dock lite fundersam. Detta inte bara för att dokumentet är illa strukturerat och språkligt mindre väl format utan framförallt för att just den helt avgörande frågan om medlemmarnas delaktighet i utformandet av politiken inte verkar ha varit utgångspunkten:

Att hantera personval är alltid en grannlaga uppgift. En balansgång mellan medlemsdemokratin, att det är medlemmarna som ytterst äger rätten till beslut, och våra sympatisörers uppriktiga intresse, vårt parti engagerar människor långt utanför medlemskåren. Det handlar ofta också om svåra avvägningar och omsorg om såväl enskilda personers integritet som om att hålla samman partiet. Projektgruppen bör diskutera och problematisera kring olika arbetsformer och metoder för att välja partivänner till ledande befattningar.

I citatet ställs alltså medlemsdemokratin mot sympatisörers intresse, en öppen process mot kandidaters integritet och sammanhållningen i partiet. Som om problemet med de slutna processerna och absurda valsituationerna med endast en kandidat vore att sympatisörerna är intresserade – när det förstås är att medlemmarna och de till t.ex. kongress valda ombuden bara får agera röstboskap. Exponeringen av sådana processer räcker i sig självt som förklaring till korta medlemskap, svårigheter att rekrytera och lågt deltagande i interna möten.

Apropå det språkliga förresten (ett exempel):

Samtidigt ska vi verka för att medlemmar finner medlemskapets värde så angeläget att man stannar kvar som medlem längre än ett fåtal år.

Ett värde är väl högt eller lågt, inte angeläget.

Organisationsutredningen har också fått till uppgift att ta fram en strategi för att motverka röstsplittring, dvs att medborgare tenderar att i ökad utsträckning rösta på olika partier i kommunal- och riksdagsvalen. Förstår faktiskt inte hur detta kan vara en organisatorisk fråga. Detsamma gäller den del av uppdraget som handlar om storstäderna – och då inte frågan om hur organisationen bör se ut i sådana delar av landet utan dess förmåga att vinna val vilket jag, kanske naivt, trodde var en politisk fråga. För mig är det uppenbart att partiets något svaga ställning i storstadsområdena beror främst på avsaknaden av en politik som attraherar väljarna där (och alltså bara i begränsad omfattning är en organisatorisk fråga).

Technorati Tags:
Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Storstadsväljare

Håkan Juholt är omsprungen och det skadar partiet!: "I veckan så tillsatte då partistyrelsen organisationsutredningen och direktiven har jag kommenterat sedan innan. Visst har jag kritik och jag är sådan...