Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Något om Håkan Juholt
Nu har jag kommit på vad som är problemet – dock inte problemet med stort P (som ju förstås är att vi tycks tro att vi kan forma en politik för detta århundrade med en ledning som till stora delar är samma som ledde oss fram till två raka förlustval. När ett parti väljer ordförande så väljer man en person som också kan bli partiets ledare. Den valde har fått ett uppdrag vilket innebär möjlighet att växa in i en ledarroll men är inte en sådan. Detta måste man ha klart för sig och agera därefter. Mona Sahlins korta sejour som ordförande illustrerar detta.
Lyssnar med detta som utgångspunkt igen igenom Håkan Juholts tal vid dagens förtroenderåd. Har i mellantiden läst bl.a. Lena Melins analys av talet – lamt, Eva Hillén Ahlström motsatta bild och Martin Moberg som tillsammans med Peter Högberg hört ett ideologiskt laddat tal.
Kan väl så där lite generellt konstatera att min värdering av talet snarast ligger i linje med Lena Melins – jag hör bara stundtals lite agitation, hör en viss modlöshet, hör och ser få och tama reaktioner från åhörarna som ser ut att ha tråkigt.
Lite mer i detalj: Huvudbudskapet är ok men lyfter inte – handlar också egentligen bara om kampen mot arbetlösheten utan att egentligen peka ut hur och så lite utbildningspolitik (som ju till viss del dock är en del av arbetslöshetsbekämpningen) och infrastrukturinvesteringar (var tog moderna sådana vägen?). Tillsammans ska vi bygga landet – välbekant paroll men den behöver lite konkretion. Nya jobb skapas bara genom tillväxt, sådan får vi bara genom ökad konsumtion (offentlig/privat) – det måste sägas.
Sen stör mig en del detaljer:
Juholt säger om sin turné att “Jag har fyllt……”. Vore bättre med en något mera ödmjuk inställning.
Juholt kallar regeringens budgetproposition “Den senaste moderata budgetmotionen……”. Kanske avsett som ett retoriskt grepp men alldeles för låg nivå, om felsägning lite oroande eftersom det sker åtminstone två gånger.
Hade också svårt med den retoriska figuren “bättre än de andra”.
Saknar också några viktiga områden:
Inget om den stora segregationen/diskrimineringen/rasismen. Tror faktiskt att inget tillfälle får missas när det gäller detta.
Inget om Europa och inte heller resten av världen. Märkligt (jag hörde att han pratade lite om sin resa till Indien men det blev lite som namedropping utan name). För övrigt så utbildar Kina 350 000 ingenjörer per år vilket om jag minns rätt är fler än resten av världen gör tillsammans – vi ska/kan inte konkurrera men borde ha en politik för samarbete.
Inget om de kraftiga inskränkningarna av friheten – yttrandefriheten, frihet från övervakning, åsidosättande av demokratin (Grekland, Italien som exempel). Henrik Alexandersson skriver för övrigt utmärkt om det idag.
Gillade verkligen:
Att vi är en frihetsrörelse
Att vi slapp sportmetaforer – Juholt markerade mycket bra också mot att betrakta politik och parti som företagsliknande organisationer eller någon form av Idol-tävling.
Technorati Tags:
Aftonbladet, Håkan Juholt, Henrik Alexandersson, Lena Mellin, Peter Högberg, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, förtroenderåd
Bengt Nilsson skriver: Ja, det stämmer att du och Lena Mellin har samma åsikter om Juholts tal!
Sen får du själv fundera över vad de flesta på denna bloggen tycker om denna din samstämmighet med detta sänke på Aftonbladet!
Bengt Nilsson, klassisk sosse
Tack för din kommentar, Bengt. Om du vore en flitig läsare av min blogg skulle du veta att jag mycket sällan är överens med Lena Mellin. Hennes kapacitet som politisk analytiker är begränsad (men jag kallar henne inte för sänke eftersom jag faktiskt inte tror att hon har någon dold agenda). I just detta fall har hon emellertid rätt – det kan var och en se genom att igen lyssna på talet, lyssna och se reaktionerna hos förtroenderådets ledamöter.
Instämmer i det mesta men måste invända i ditt beröm över att Juholt inte använde idolmetaforen. Det var just exakt det han gjorde genom att hävda att partiet inte var en idoltävling.
Jag sitter också igen med en känsla av stor tomhet. Det som uppfattades som ideologisk fotisättning, verkar tamt och relativt populistiskt, dvs den baseras på löften om förändringar som inte kommer att bli av. Vi har ett berg av löftesbrott att slita inför valet 2014. Inte ens Bengt Nilsson skulle klara av att ge 50 000 företag verksamhetsförbud, vilket Juholt lovade i talet. Det stillar kanske en törstande falang men det lär inte hålla fram till nästa val. Det som förvånar mig är att Juholt inte sattte ner foten och förklarade att han är partiledare för hela partiet och inte någon marionett för den ena eller andra falangen, att han aldrig skulle låta sig bli i änden av någon ledband annat än hela partiet. Han hade chansen att ta ledningen men vek undan och övertygade nog inte många andra än socialdemokrater
Erik – vet inte om man kan säga att man använder metaforen när man avvisar den men du får ett halvt poäng:)
Anders, du sätter fingret på en öm punkt – populistisk och orealistisk politik som syftar till att tillgodose den statskramande falangens intressen.
Kasper Wall skriver: Jag gick igenom talet två gånger. Någon ändring är kanske ändå på smygvägen i det osagda: Juholt tog inte ordet ”feminism” i sin mun. Var det ett första steg?
Senaste kommentarerna