Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Låt oss ge upp yttrandefriheten och rättssamhället för att skydda oss mot terrorismen
“@deray: And tell him you're French. pic.twitter.com/M5NLvouISl” POWERFUL
— Renzo Olivari (@Renzo_Olivari) January 17, 2015
Den senaste tidens diskussioner och händelser i skuggan av terroristangreppet mot Charlie Hebdo ger upphov till många tankar. Ska man t.ex. som Herman Lindqvist dra slutsatsen att
Yttrandefriheten är inte absolut och obegränsad, står inte över alla andra lagar. Det borde vara en lika stor rättighet att få värna sin egen tro och sina värderingar utan att bli hånad.
Tror inte det, eller snarare betraktar detta som en helt obegriplig argúmentationslinje. Yttrandefriheten måste i varje ögonblick vara överordnad risken att yttrandet av någon uppfattas som hån, som kränkande. Det enda andra kan kräva är att få göra sammalunda. Tyvärr kommer Fredrik Virtanen fram till samma omöjliga slutsats som Lindqvist.Han tycker uppenbarligen illa om allt häcklande (och där finns förstås också makten även om han självfallet undviker den i sin listning).
Jag tycker inte att en teckning som finns på SD-ledaren Jimmie Åkesson, avbildad som kackerlacka besprutad av alla andra partier, är meningsfull. Den retar bara upp de redan uppretade SD-männen ännu mer – på samma vis som sexism, klassförakt, criphån, rasistiska stereotyper, homofobi etcetera ökar motsättningar.
Då kommer Sakine Madon (en av dessa, antar jag, för Virtanen så förhatliga liberalerna) fram till en rimligare hållning
Rättsväsendet bör förstås koncentrera sig på reella hot och uppvigling, inte jaga uttryck som kan såra eller uppröra. I en demokrati måste man lära sig att leva med risken att känna sig kränkt.
Författaren Salman Rushdie, som retade upp islamister redan på 80-talet, har uttryckt det bäst: ”Vad är yttrandefrihet? Utan friheten att förolämpa, upphör den att existera.”
Men låt oss för lämna den enligt min mening enkla frågan om yttrandefrihet och fundera lite kring hur vi då ska förhålla oss till terroristerna (egentligen oaktat vilken ideologi eller religion de använder för att försvara sina brott. I veckan började man diskutera hur vi ska hantera de som återvänder från att ha deltagit i strider under IS fana i Irak eller Syrien. Någon tidning uppmärksammade att politiker i Örebro valt att fundera på om man kan förebygga att dessa fortsatt kommer att hamna utanför det svenska samhället och om det faktum att de kan ha traumatiserats av sina upplevelser i krig kan motivera viss beredskap att hjälpa dem hantera det. Så får man förstås inte tänka – antar att motståndarna till detta tycker att det är bättre att vi har krigsvana människor med trauman vandrandes runt på våra gator utan försörjning och stöd. Ett exempel på den senare inställningen framförs av Devin Rexvid i SvD.
Att erbjuda kurativa insatser till jihadister som stridit för en av samtidens mest brutala islamistgrupper och individer som själva med stor sannolikhet begått bestialiska handlingar mot oskyldiga människor, kan vara en provocerande politisk åtgärd. Förslaget är provocerande då de ”traumatiserade jihadisterna” inte är överlevande från sådana naturkatastrofer som Estonia eller tsunamin 2004. Snarare tvärtom, de har utsatt barn, kvinnor och män för trauma, förnedrat, våldtagit, förslavat, handlad med, korsfäst, halshuggit och massakrerat dem.
Rexvid tycks ha uppfattningen att eventuella insatser för att rehabilitera hemvändande IS-krigare skulle vara någon form av belöning, kanske t.o.m. en stimulans för fler att åka. Den linjen är nästan för absurd för att bemöta. Att vi snarast av ren självbevarelsedrift har ett intresse av att de kan återanpassas till ett rimligt normalt liv verkar ha undgått Rexvid. Man får en känsla av att det snarast är ”en öga för ett öga, en tand för en tand” som gäller, detta helt oavsett om den enskilde gjort sig skyldig till de förbrytelser som uppenbarligen gjorts i IS namn. Tyvärr är det ju också så att även om en del av de hemvändande också gjort oursäktliga handlingar så är det nog få av dem som kommer att kunna lagföras och sannolikt ännu förre som kan förväntas dömas.
Lars Flemström skriver: Konstig inställning du har till vad som är ett rättssamhälle. Menar du på fullt allvar att laglöshet på vissa områden stärker rättssamhället?
Ska de hemvändande jihadisterna påtvingas en rehabilitering, som de inte uppfattar som en belöning, utan att först ha dömts för något brott? Om de inte uppfattar rehabiliteringen som ett straff eller påföljd för ett brott, så kommer du inte ifrån risken att rehabiliteringen uppfattas som en belöning av de själva och särskilt av andra. Ett sådant system vore ur dubbel synpunkt stötande för ett rättssamhälle.
Och hur har du tänkt värna yttrandefriheten utan lagar, som sätter gränser? Om du överlåter åt vem som helst att avgöra graden av kränkning, bör väl vem som helst också ha rätt att själv utkräva straff för kränkningen?
Ett rättssamhälle är ett samhälle, där samhället självt har ett monopol på rättsskipning. Men det är också ett samhälle som verkligen gör detta, genom lagstiftning och lagföring av misstänkta lagöverträdare, så att inte medborgarna frestas att ”ta lagen i egna händer”. Eller har överseende med att någon annan gör det.
Svårigheter att bevisa att brott har begåtts får aldrig vara ett argument för laglöshet.
Jag har inte argumenterat för laglöshet så därmed faller väl huvuddelen av dina synpunkter. Jag har väl inte heller förespråkat någon påtvingad rehabilitering utan konstaterat att det kommer att förekomma individer som deltagit i strider och som därefter återvänder till Sverige (kan ju vara svenska medborgare till och med). Jag tror att det med nuvarande lagstiftning kommer att vara svårt att åtala dessa respektive få fällande domar. Då tror jag att det kan vara bra att ha en strategi för att hantera dessa individer – för att minska risken för konflikter, för att motverka att de åker igen och för det senare tror jag någon form av anpassning till ett vanligt liv är nödvändig.
Lars Flemström skriver: Varken du eller någon av dina meningsfränder har diskuterat några konkreta lagörslag inom de två idag laglösa områden, som du diskuterar. Alltså föredrar du att nuvarande laglösa tillstånd fortsätter.
Varje gång behovet av lagreglering av grova trosfridskränkningar kommer på tal brukar dina meningsfränder fara ut i skräckskildingar om att det skulle bli förbjudet att kritisera religioner. Själv skriver du att ”Yttrandefriheten måste i varje ögonblick vara överordnad risken att yttrandet av någon uppfattas som hån, som kränkande.” Menar du att homosexella inte ska vara skyddade ens mot mycket grova kränkningar? Jag tycker att Herman Lindqvist har helt rätt.
Vad så gäller hemvändande jihadeister, så har vi ett övergångsproblem, innan ny lagstiftning börjar gälla. Enbart detta att man genom sitt egen frivilliga närvaro hjälper terroristerna att begå krigsbrott bör vara åtalbart och ge mycket stränga straff (upp till tio år fängelse). Har man dessutom själv utfört krigsbrott ska straffet förstås vara ännu högre (livstid). Straffet ska särskilt i förstnämnda fall reduceras om man har försökt förebygga skadan, exempelvis genom desertering.
De danska socialdemokraterna har föreslagit landsförräderi, men den svenska lagen förutsätter för landsförräderi att Sverige som nation är en krigförande part. I England föreslås att hemvändande jihadister ska nekas inresa, vilket jag tycker vore mindre lämpligt. Det är ju bättre att de återvänder och tar sitt straff än att de fortsätter strida för terroristerna.
Om de har ådragit sig psykiska eller moraliska skador ska de givetvis ha vård för detta som en del av straffet. Efter avtjänat fängelsestraff ska de ha samma hjälp till återanpassning som andra som har avtjänat långa fängelsestraff.
Vi ska inte ha någon särlagstiftning för just muslimer, vare sig det handlar om skydd mot grova kränkningar av någons religiösa känslor eller stöd till organisationer som begår systematiska krigsförbrytelser, såsom IS och Azov-brigaden i Ukraina. Utan det ska vara generell lagstiftning, som gäller för alla oavsett religiös tro eller politisk åskådning.
Som sagt jag förordar inte laglöshet. I mitt inlägg diskuterade jag hur vi ska hantera den situation vi nu har med nu gällande lagar. Att i den diskussionen argumentera utifrån hur det borde vara är ju tämligen meningslöst – den diskussionen bör föras separat och jag återkommer kanske med ett inlägg om det.
Lars Flemström skriver: Nu gällande lagar tillåter inte tvångsvård utan att det finns en allvarlig psykisk störning, som kräver sådan vård och den inte tas emot frivilligt. Risk att någon ska begå ett allvarligt brott i framtiden är i sig inte en psykisk störning, men kan vägas in vid utskrivning från rättspsykiatrisk vård. Ingen kan dömas till rättspsykiatrisk vård, om han inte har begått en handling som var straffbelagd när den begicks. Hemvändande jihadister kommer inte att ta emot frivillig vård, om de inte uppfattara denna som en förmån eller som ett sätt att få förmåner. Detta innebär att de kommer att gynnas i förhållande till sina offer, som eftersom de inte är farliga kommer att placeras längre bak i vårdkön. Det är ytterst stötande att man ska kunna tilltvinga sig förmåner genom att hota med att man annars kommer att begå brott. Det är inte alls meningslöst att argumentera utifrån hur det borde vara. Det är bråttom med lagstiftning, så att vi slipper nuvarande laglösa tillstånd. Vi behöver en diskussion om brottsrekvisit (vilka kriterier som ska uppfyllas för att ett brott ska anses ha begåtts) och straffsatser.
Under övergångstiden tills vi fått en ny lag, bör åklagarna utan att ”vränga lag” anstränga sig till det yttersta för att få hemvändande jihadister dömda för något brott. Det finns ju dock lagar om brott mot rikets säkerhet.
För närvarande kan ingen straffas enligt svensk lag för att allvarligt ha sårat någons religiösa känslor, medan däremot en mängd andra kränkningar är belagda med straff. Det behövs en jämlik lagstiftning även på detta område. Även har måste vi diskutera brottsrekvisit, så att vi får en rimlig avvägning mellan tillåtna och förbjudna yttranden. Det är den mycket grova skymf mot det heliga inom kristendom, judendom och islam, som bl.a. Charlie Hebdos tecknare har gjort sig skyldiga till, som ska kriminaliseras, inte sakligt framställd kritik mot religioner eller religiösa lärosatser. Uppmaningar till mord i någon religions namn måste också bedömas som hädelse mot den religionen, och ska således inte skyddas av religionsfriheten utan tvärtom i sig vara en straffbar handling.
Slutligen ska man bara kunna dömas för brott mot det landets lagar, i vilket brottet har begåtts eller i vilket man är medborgare, straffet ska utdömas av behörig domstol i det landet och verkställas av behörig myndighet. Straffet ska stå i rimlig proportion till brottet, och svårare straff än vad som anges i lagen ska aldrig utdömas. Den som utan att tillhöra en sålunda behörig myndighet utdömer och verkställer straff begår ett synnerligen allvarligt brott. Morden på Charlie Hebdo-medarbetarna var alltså ett synnerligen allvarligt, förutom ett brott mot de mördade även en synnerligen grov kränkning av den franska staten.
Jonny Disenfeldt skriver: ”För närvarande kan ingen straffas enligt svensk lag för att allvarligt ha sårat någons religiösa känslor, medan däremot en mängd andra kränkningar är belagda med straff. Det behövs en jämlik lagstiftning även på detta område. ”
Detta är en otroligt gammaldags unken syn som försöker återsätta religion på en piedestal som den inte hör hemma på. Religion (t.ex kristendom, judendom, islam, scientologi och asatro) är att jämföra med all annan tro på övernaturliga saker såsom kristallers helande kraft, talande med andar etc.
Att det skulle utgå straff för att att stå för vetenskapligt grundad kunskap som kan avfärda dessa löjliga och för mänskligheten bevisat farliga ideer och påhitt är oerhört magstarkt.
Att vissa tillber en påhittad konstruktion de kallar ”gud” som i deras egna skrifter beskriver hur ”guden” t.ex massmördar nästan hela mänskligheten och djurlivet i en syndaflod som ”guden” initierar som ”straff” för mänskligheten är för mig helt löjeväckande.
Samme ”gud” som förbjuder människan att ta till sig kunskap (kunskap är ondska) utan vill se mänskligheten lalla omkring som ovetande idioter i Edens trädgård…
Ju mer strikt religiös en person är, ju mindre av kunskapens äpple har man tydligen tuggat, i enlighet med sin ”guds” påbörd, det har historien visat och det blir man påmind av dagligen tyvärr.
Lars Flemström skriver: När ateister ger sig in i teologiska diskussioner förnekar de naturvetenskapliga fakta, som att jorden även i det förgångna har drabbats av stora översvämningar. Därom finns många geologiska vittnesbörd.
Men jag har inte startat någon teologisk diskussion i detta kommetarsfält, utan mina inlägg har behandlat juridiska frågor, såsom yttrandefrihetens gränser samt straff för hemvändande IS-krigare. Jag har således inte föreslagit straff för kritik mot religioner eller religiösa lärosatser, vare sig den är grundad i vetenskap eller något annat. Att jag inte har föreslagit något sådant framgår tydligt av min kommentar 2015-01-19 at 09:30.
Jag ser fram mot Peters halvt utlovad inlägg om du juridiska spörsmålen,.”hur det borde vara”.
Jonny Disenfeldt skriver: Jag förnekar inga vetenskapliga fakta. Det är däremot vad de religiösa gör genom historien.
I de skrifter jag antar att du tror på som bildar grund för din tro på en övernaturlig ”gud” så ingår t.ex just berättelsen att denne ”gud” själv avrättar nästan hela jordens befolkning inkusive störa delar av djurlivet pga människans påstådda ”synder”.
Detta var alltså inte en ”naturkatastrof” utan just ett utslag av hur den ”gud” du tillber fungerar.
Jag noterar att en del troende väljer att plocka ut bitar och välja bort andra mindre smakfulla delar av de dogmer och skrifter som bildar bas för deras troende. Tyvärr, så fungerar det inte, då får du hitta på din egen religion ”Flemströmismen”.
Om din ”gud” skulle existera så vore denne minst sagt en vedervärdig patetisk psykopat som brukade älska att leka med människor som schackpjäser och nu lämnat sina schackpjäser vind för våg eller fortsätter sitt grymma spel i skuggorna.
Jag antar att oändliga eoner av ensamhet då initialt skapade denna imaginära psykopat som efter myriader av tid kom på iden att skapa människan i centrum av alltet… vilken smaklös soppa !
Du får vänta ännu en tid, Lars
Lars Flemström skriver: EU-parlamentarikerna Lars Aduktusson, kd, hade igår 26 januari en artikel på DN-debatt, som handlade om vad olika EU-länder har gjort och planerar att göra för att stoppa IS-krigare från Europa. Åtgärderna spretar betänkligt, men det blev i alla fall en lång lista med åtgärder som kan uppfattas som drastiska i förhållande till den svenska debatten, men sannolikt är helt nödvändiga för att få resultat. Det skulle nog behövas mer av samordning på EU-nivån för att hindra terroristerna att utnyttja svagheter i olika länders lagstiftning, enligt min åsikt. Det finns en risk att terrorister utnyttjar mer ”generösa” regler i Sverige. Det behöver inte nödvändigtvis medföra att vi får fler terrordåd i Sverige jämfört med andra länder framöver, utan att man kommer att utnyttja Sverige som en säker tillflykt. Det duger inte att en åklagare ska tvingas bevisa att en hemkommen IS-krigare personligen har gjort sig skyldig till krigsförbryteler för att dömas tlll ett flerårigt fängeslestraff, enligt min mening. Massakrerna på tusentals människor föregås ju av erövring av ett territorium, byar och städer. Det är ingen legitim krigföring över huvud taget. . .
Senaste kommentarerna