Kielos om kvinnors inne i hörnet

Currently playing in iTunes: Dust My Broom by Canned Heat

Inne i hörnet: “Coppola tar oss i Marie Antoinette tillbaka till samma känsla som hon började utforska i The Virgin Suicides: den mycket unga kvinnans drömska sexualitet. Äldre män har gjort otaliga filmer om hur de som tonåringar läste Hermann Hesse, tyckte att deras småstad var för liten, var svartsjuka på pappa samt runkade till fantasier om sin fransklärarinna. Den unge mannens sexualitet är alltid frustande, frihetslängtande och framför allt väldokumenterad.

Men om den unge mannen är Born to Run är den unga kvinnan Born to Shop. Hennes sexualitet har aldrig tillåtits att riktas utåt och i stället för att erövra världen bygger hon en annan. “Hur kan fruntimmer prata så mycket om kläder”, undrar gubbiga män i tron att de är lustiga.

Svaret är att kvinnor pratar mycket om kläder för att vi får. Det är ett av få områden där den heterosexuella mannen står tillbaka. Kläder har i århundraden varit kvinnans sätt att uttrycka en kreativitet som hon i övrigt har förvägrats. Det är ett sätt att ta makten över tillvaron. Kvinnan kan inte besegra världen, men hon kan dekorera sitt eget lilla hörn.”

(Via Expressen.)

Tydligen har Åsa Linderborg (i Aftonbladet) meddelat att ingen lyckats förklara vad filmen Marie Antoinette handlar om för henne. Det gör Katrine Kielos (i alla fall försöker). Jag vet faktiskt inte riktigt vilket ben jag skall stå på efter att ha läst de båda. Å den ena sidan känns det förstås rätt att som Linderborg gör helt enkelt se historien som en historia från tiden för den franska revolutionen som missar ämnet, å den andra ger Kielos en helt godtagbar beskrivning av en film vars historia egentligen är historien om kvinnors undertryckta sexualitet och det frirum de etablerar i “hörnet” (konsumism, romantiserande etc).

Enkelt uttryckt tycks Linderborg välja ett klassperspektiv och Kielos ett feministiskt. Intressant just för att det pekar på hur analys av verkligheten – i detta fall en film – starkt präglas av just perspektivet eller de egna ideologiska utgångspunkterna om man så vill. Måste erkänna att Kielos analys faktiskt överraskar mig lite – “Svaret är att kvinnor pratar mycket om kläder för att vi får.” Måste kolla om några av mina 5 döttrar sett filmen och har några kommentarer.

Kanske borde jag själv se den?

Technorati Tags:
Politik, Sexualitet, Katrine Kielos, kvinnosyn, Åsa Linderborg

Currently playing in iTunes: Dust My Broom by Canned Heat Inne i hörnet: “Coppola tar oss i Marie Antoinette tillbaka till samma känsla som hon började utforska i The Virgin...