Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Mindre Mona
Mer Mona: “Isaksson är för Sahlin som partiledare och framhäver hennes goda sidor. Samtidigt innehåller den värdefull information – minnet är kort – om varför många inom fackföreningsrörelsen inte vill ha henne.”
(Via Enn Kokk.)
En Kokk refererar till Christer Isakssons artikel i Expressen i vilken Isaksson, under rubriken Därför tvekar partiet inför Sahlin, försöker förklara moståndet mot Mona Sahlin och samtidigt propagera för hennes enligt hans uppfattning positiva företräden. Isaksson sammanfatttar de senare med orden “en ledare som visar stor lojalitet med sitt parti och de regeringar hon suttit i, men också självständighet mot traditionen, de egna ståndpunkterna och den interna opinionen och som strävar efter att söka nya vägar för politiken och partiet.”
Försöker hitta exempel på dessa egenskaper i Isakssons artikel – för övrigt är de väl lite motsägelsefulla (t.ex. lojalitet versus självständighet). Lojaliteten mot fatade beslut ger Isaksson exempel på bl.a. hennes “tappra” försvar för strejk- och lönestopp innan regeringsombildningen 1990 och hennes närmast dumdristiga försvar för karensdag i föräldraförsäkringen i 1994 års valrörelse. Isaksson beskriver det senare:
När Mona Sahlin sent kvällen den 11 september 1994, med bara dagar kvar till valet, talade med Aftonbladet sa hon: “Tycker kvinnorna att karensdagen är det värsta som finns … Ja , då får de rösta på ett annat parti.”
Krisen i socialdemokraternas valrörelse var ett faktum. Kvinnoförbundets ordförande Margareta Winberg hade varit med och fattat besluten om barnkarens i partistyrelsen, men nu vek hon ned sig och krävde omprövning.
Visst är det exempel på lojalitet mot fattade beslut men Isaksson visar enligt min uppfattning inte hur det skulle utgöra exempel på självständighet. Det senare borde väl ha fått Sahlin att förekomma Winberg och kräva omprövning, kanske t.o.m. borde föranlett Sahlin att som partisekreterare helt enkelt bekämpat förslaget (vem kom det ifrån?). Rimligen hade väl partisekreteraren visst inflytande?
Jag tycker Isaksson, sannolikt tvärt emot sin avsikt, förser oss med ytterligare argument för att det inte är ur det gamla gardet den nya partiledaren skall hämtas. De har haft vårt förtroende att leda partiet och i en del avseenden fört oss lite ur kurs, karensdagar i föräldraförsäkringen är ett utomordentligt exempel på det. Det behövs en bättre fungerande politisk kompass på 2000-talets socialdemokratiska seglats. Jag skulle vilja att den valda kursen stavades Solidaritet.
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Demokrati, Politik, Solidaritet, Föräldraförsäkring, Expressen, Enn Kokk, Mona Sahlin, Partiledare, Partiordförande, Christer Isaksson
Hej, Enn Kock är ju bara representativ för en liten grupp missnöjda socialdemokrater på vänsterkanten som bedriver mosamonakampanjen, se i detta SvD i dag under rubriken Sahlin tillbaka under luppen. För min del tycker jag Enns uppgifter är skitsnack om småsaker för länge sedan, vilket jag också sagt i kommentarer till hans uppgifter på hans blogg. När det gäller Britta Svensson så försöker hon ge sken av att Mona Sahlin gjorde något olagligt. Redan vid tillfället hänvisade hon till att reglerna var oklara och att det räckte med att senare ange att utgifterna var för privat bruk och då clearades vid lönetillfället även i aug 2000 använde hon tjänstekortet som näringsminister på motsvarande sätt. Även några riksdagsmän som hade samma redovisningsregler åkte på resa i pressen. Därför skärptes reglerna så att korten inte längre fick användas föär privat bruk och alltså fungera som ett ”förskott på lön”. Jag skulle själv aldrig utnyttja ett i tjänstkort på här angett sätt trots att det alltså inte innefattade något regelbrott eftersom jag anser det vara olämpligt förfaringssätt. Däremot anser jag att det är en politisk skandal att använda uppgifterna som Britta Svensson gjort i uppenbart borgerligt syfte att sprida än mer förvirring inom vårt parti. När sedan Svd återger uppgifterna så blir de ju inte mer sanna och inte heller är den tidnngens syfte är svårt att förstå sig på. Ett bevis för att Britta Svenssons påstående om olagligheter är felaktiga utgör det faktum att ingen av dessa kontokortsanvändningar föranledde åklagare att väcka åtal för bedrägeribrott el likn. En sådan förundersökning hade ju naturligtvis inletts om det fanns anledning att misstänka missbruk av tjänstekortet.
Jag tror det är väsentligt att man vid
granskning av de uppgifter som förekommer i media och på bloggar
ser till vilket syfte vederbörande skribent uppenbarligen har och minnas
statsvetaren Stig-Björn Ljunggrens ord i boken När medierna tar makten: Vi gör rätt i att utgå från att allt som sägs i medierna ärt mer eller mindre felaktigt.
Jag tycker du har fel, Bo, när du hävdar att Britta Svensson försöker hävda att Mona Sahlin skulle gjort något olagligt. Tycker inte heller att någon förvirrring råder i vårt parti, däremot att fel saker diskuteras (person istället för politik). Du beskriver heller inte på vilket sätt Britta Svenssons ”redogöresle” skulle vara osanna och eftersom det verkar vara en bärande tanke i din argumentation vore det intressant om du kunde utveckla det.
Själv tycker jag av helt andra skäl att Mona Sahlin är utesluten som partiledare. Som du kanske såg skrev jag så här i mitt inlägg rubricerat Toblerone:
”Jag har ett enkelt svar – åtminstone jag saknar förtroende för Mona Sahlin. Detta inte för Toblerone-affären i första hand (även om Britta svenssons artikel ju påminner om omfattningen) utan för att hon inte representerar det jag vill se i den nya partiledaren och för att citera en klok man (mig själv):
Jag tycker att de som suttit i partiets ledning, mera precist verkställande utskott och/eller i regeringen är diskvalificerade från början. Skälet till det är att de inte varit drivande i att utforma den socialdemokratiska politiken för 2000-talet utan snarare i konformismens namn bidragit til gapet mellan människornas vardag och partiets linje.”
Ok, jag hör att du tycker att jag har fel. Och en av grundskillnaderna mellan dig och mig tycks vara att jag inte biter mig fast vid de gamla skitsaker som Enn Kock och de borgerliga tidningarna (inkl Britta Svensson hon försöker ju ge sken av olaglighet vilket motbevisas av att åtal aldrig väcktes för bedrågeri el.likn.)drar upp, som daterar sig till 90-talet, medan du upprepar toblerone som ett mantra. Men inte heller jag gillar alla Mona Sahlins åsikter men jag tror att hon har de egenskaper som vi behöver hos vår partiledare. Vad jag menar framgår av följande artiklar av Lena Mellin AB artikel 21/12 http://www.aftonbladet.se/vinj/v1/sidtoppar/lena_mellin_analys440x85.jpg och Christer Isaksson i Expressen http://expressen.se/index.jsp?a=819132.
och i intervjun med Wanja Lundby-Wedin i LO-tidningen http://lotidningen.lo.se/?id_site=8&id_item=5406.
Jag anser alltså att hon är en i politiken osedvanligt modig och rättfram person som på ett tydligt och för människor begripligt sätt kan framföra ett socialdemokratiskt alternativ till högerpolitiken. Hon är också tillräckligt självständig och klarsynt för att satsa på en utveckling av partiets politik till något som passar 2000-talet. Men just därför är det också viktigt att hon har en så gedigen erfarenhet av politiken och också hur partiet styrs för att undvika fallgroparna. Det som du anser vara en diskvalificeringrund tycker jag istället är en extra merit. Och inte ens du borde om du tänker efter klistra på Mona Sahlin något om konformism, ty det är väl det som inte ens kommer i närheten av hennes person.
Vet inte om jag tycker din beskrivning av skillnaderna mellan oss är särskilt träffsäker men du får förstås ha den uppfattningen.
Det helt avgörande för mig i denna fråga är at den handlar om politik och inte personliga egenskaper. Jag tror nämligen att det egentligen finns en stor mängd personer i vårt parti som skulle klara av partiledarrollen när det gäller just egenskaper. Däremot så är det betydligt färre som har en tydlig politisk profil som kan ge partiledarvalet en symbolisk kraft när det gäller varthän vi rör oss.
När jag använde begreppet konformism så menade jag just att vi inte haft – i den krets som varit i ledningen de senaste 10-15 åren – någon enda som riktigt stuckit ut, som framstått som rimligt självständig (överdriver kanske något). Tyvärr så favorisera/belönass ju oftast den underdåninga lojaliteten högre än den självständigt kritiska.
Senaste kommentarerna