Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Upp till kamp
Currently playing in iTunes: Nantucket Sleighride (To Owen Coffin) by Mountain
Det nakna klassförkaktet på frammarsch: “Hotell- och restauranganställdas förbund (HRF) har ca 60 000 medlemmar. En majoritet av medlemmarna är restaurangbiträden men förbundet organiserar också t ex bingovärdinnor, hotellstäderskor, dörrvaktmästare och liftskötare. En majoritet av medlemmarna är kvinnor, många har utländsk bakgrund. Cirka 30 procent av medlemmarna har tillfälliga anställningar och lönerna ligger runt 15 000 i månaden för heltid.
Detta är alltså denna maffia som luf, cuf och muf – ivrigt påhejade av borgerliga riksdagsledamöter och mediala tyckare – nu trappar upp kriget emot. Genom att framställa facket som en överhet som av nåt slags osund makthunger försöker tvinga stackars företag att teckna avtal döljer de effektivt vad saken handlar om: en helt legitim kamp för hyggliga och likvärdiga villkor på jobbet för några av dem som faktiskt tjänar allra minst och sitter allra lösast på arbetsmarknaden.”
(Via Esbatis kommentarer.)
Det är inte utan att man har en viss förståelse för Josefin Brinks syn på saken, inte minst efter att ha tagit del av en Fredrick Federleys åsikter i DN “Cuf-ordföranden tycker inte att facket ska kunna gå in i konflikter på arbetsplatser där de inte har några medlemmar. Likaså retar han sig på fackets rätt att vidta sympatiåtgärder som gör att en tredje part drabbas. Går det inte på något annat sätt vill Federley förbjuda det i lag.”
Det intressanta med detta är proportionalitetsfrågan. Vore kul om Federley utvecklade sin syn på hur arbetare skall kunna vidta stridsåtgärder som å ena sidan är verksamma mot arbetssäljaren och å den andra inte drabbar någon annan. Att klassföraktet skulle bli så tydligt kunde man förstås vänta efter den överväldigande valsegern för högeralliansen, men finns ingen historisk kunskap, lärde sig inte centerpartister något under 1900-talet? OBS Jag klagar inte på skolan då den aldrig varit särskilt väl skickad att diskutera maktrelationer på arbetsmarknaden utan snarare på den politiska skolningen inom i detta fall högerpartierna.
Riktigt roligt blir det faktiskt (eller är patetiskt en mer adekvat beteckning?) när man finner att nämnde Federley tycks ha för avsikt att köpa någon salladsbar i Göteborg tillsammans med Dominika Peczynski (som driver mobbingsajten Förbannelse.se), enligt en artikel av den senare publicerad i Sourze.
Eller som utifrån ett mera globalt perspektiv Rosemari Södergran uttrycker det: “Globaliseringen rymmer enorma möjligheter för alla oss som tror på internationell solidaritet.
Frihandel utifrån rättvisa och gemensamma regler kan vara ett kraftfullt verktyg för både tillväxt och välstånd. Men ekonomi och välstånd måste bygga på folkligt inflytande och demokratisk påverkan.
Globalisering borde bygga på demokrati och mänskliga rättigheter, inte på ökade klyftor mellan människor och länder.
I en globaliserad värld måste arbetstagare ha rätt att sluta sig samman och samarbeta för bättre villkor. Både i Sverige och i övriga världen.”
Själv tar jag strid i det lilla, stöd mitt försök att få Södertälje kommun att bli ledande när det gäller löner i kvinnodominerade sektorer!
PS Twinglyeffekt 1 DS
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Politik, DN, Solidaritet, Södertälje, Ekonomi, Rosemari Södergren, Avtalsrörelse, Kommunal, Lägstalöner, Ali Esbati, Arbetarekommun, Fredrick Federley, Dominika Peczynski, Sourze
duvdevan skriver: Skulle vilja att du relaterar din syn på proportionalitetsfrågan med vänsterns vanliga gnäll om ”kollektiva bestraffningar” (t ex utegångsförbud) i områden där man jägar islamististiska terrorister skyldiga till mord på hundratals civila.
I mina många diskussioner med vänsterdebattörer har jag tyvärr tvingats konstatera att bruket av halmgubbe-argument är vanligt förekommande på den kanten. Så även du.
INGEN ”trappar upp kriget” mot HRF:s medlemmar. Ingen! De som med rätta kritiseras hårt är de inom HRF som beslutar om oproportionella stridåtgärder och som fostrar en anda av självgodhet inom föreningen. Att HRF skjuter mygg med bazooka (40 företrädare mot en ensam företagare) skadar de medlemmar som föreningen påstår sig ömma för. Trots att LO har nästan ofattbara rikedomar betalar dess medlemmar förhållandevis höga avgifter. Det gäller även de lågavlönade. Bara en mycket liten del av pengarna går till att värna de små medlemmarna trots att dessa är anledningen till att LO överhuvudtaget existerar.
duvdevan,
Utgångspunkten är för mig att det i relationen arbetsköpare arbetssäljare finns ett maktförhållande i vilket arbetsköparen alltid är överordnad. Det facklig verksamhet oftast handlar om är att balansera detta genom den kraft som uppstår i den kollektiva organiseringen.
Federley tycks ju mena att de rättigheter som facken tillkämpat sig under främst 1900-talet skall begränsas så att den inte får någon verkan mot arbetsköparen vare sig direkt (t.ex. blockad) eller indirekt (t.ex. genom sympatiåtgärder. Därmed skulle facket fråntas alla medel att strida med motparten som då sitter med ”alla kort på hand”, dvs kan besluta om arbetsförhållanden, tiider, löner etc. Jag kallar det för oproportionerligt!
Jag tar gärna en diskussion om proportionalitet i andra sammanhang men då just i andra sammanhang – inte i samband med en diskussion som har ett så tydligt avgränsat ämne.
Krister – jag är förmodligen inte med riktigt men du får gärna preciserar halmgubbe-argumentet så att jag förstår. LO har ju som jag antar att du vet inga enskilda medlemmar utan det är de olika fackförbunden som är medlemmar där. Hur stora deras avgifter är har jag faktiskt ingen aning om – tillhör själv SIF som på motsvarande sät är medlem i en centralorganisation, TCO.
Trappar upp kriget var som väl framgår ovan Josefin Brincks ord och som jag skrev så har jag ”viss förståelse” för hennes resonemang.
PS Ange gärna korrekt epost och/eller bloggadress nästa gång DS
Senaste kommentarerna