Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Maria Hjernerth anser att jag inte känner till lagstiftningen
Maria Hjernerth, tillsynsinspektör i Södertälje, hävdar i en debattartikel (LT 2/2-04) att jag inte känner till alkohollagstiftningen, en rätt märklig utgångspunkt när jag inbjudit till debatt om densamma. Jag vill dock hävda att alkohollagstiftningen inte alls är den objektiva vetenskap som Maria Hjernerth vill göra den till och har bland annat pekat på kravet på matservering som finns i nämnda lag.
Finns det då en regel i lagen som säger att mat måste utgöra en väsentlig del av en krogs omsättning för att serveringstillstånd skall beviljas och finns det i så fall preciserat i lagen hur stor denna andel skall vara? Tillsynsmyndigheten hävdar nämligen i sitt yttrande över en ansökan från den tilltänkta köparen av Avenyn att matförsäljningen andel av omsättningen är för låg. Jag exemplifierar med fallet Avenyn eftersom orimligheten i regel blir så uppenbar när det gäller etablissemang av Avenyns typ. Kravet är att serveringsstället har ”ett kök för allsidig matlagning och tillhandahåller lagad mat. Serveringsstället skall ha ett med hänsyn till omständigheterna tillräckligt antal sittplatser för gäster.”(Alkohollagen 1994:1728 , 7 kap. §8). Nu finns det förstås praxis (som kan ändras – Alkoholinspektionen utfärdar t.ex. råd om hur lagen kan tillämpas) på hur denna paragraf tillämpas men var och en kan se att texten inte ställer krav på att matserveringen skall utgöra en viss andel av omsättningen. Man skulle t.o.m. kunna läsa texten så att det bara krävs ett kök och mat men inga sittplatser om omständigheterna är sådana att ingen äter på stället!.
En annan faktor som togs upp i beslutet och vilken tas upp av Maria Hjernerth var finansieringen av köpet. Enligt handlingarna var denna otillräckligt redovisad. Jag hittade inte den bestämmelse i Alkohollagen som kräver detta och har ännu inte gjort det (tar dock tacksamt emot hjälp när det gäller denna min monumentala okunskap). Det finns bestämmelser som reglerar att ”Serveringstillstånd får meddelas endast den som visar att han med hänsyn till sina personliga och ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig att utöva verksamheten. Vid tillståndsprövningen skall särskild hänsyn tas till om sökanden är laglydig och benägen att fullgöra sina skyldigheter mot det allmänna.” (samma Alkohollag, samma kapitel och § 7). Jag har alltid tolkat detta som att man måste vara rimligt laglydig (inte dömd för brott med relevans för saken – skatt, våld m.m.), inte vara försatt i konkurs och inte får ha skulder till det allmänna. Till detta tycks ha lagts redovisning av köpeskillingen vilket för mig låter som en form av omvänd bevisföring vilken jag trodde var grundlagsstridig dvs. att man är skyldig (obestämt till vad) tills man bevisat sin oskuld.
För min del innebär den utvecklingen vi nu under en lång tid haft med en ”liberalisering” av alkoholpolitiken att vi måste få tillstånd en diskussion om hur målsättningen att minska alkoholens skadeverkningar kan uppnås. Enkelt uttryckt kan man säga att restriktionernas tid är förbi. Ytterligare begränsningar vad avser öppettider, rätt att få tillstånd för servering etc. torde/borde inte vara aktuella. En ny politik måste därför utformas som långsiktigt ökar medborgarnas egen kunskap om och deras attityd till alkoholkonsumtion. Dessvärre utgör ju inte alltid äldre vuxna de förebilder man skulle önska men annars vore ju ett ökat utbud av ställen där åldersblandningen var större ett instrument. Det skulle ju kanske också bidra till minskade ordningsproblem runt sådana platser som Marenplan. Under ett besök i Boston för några år sedan besökte jag flera krogar där åldersblandningen var väsentligt högre än på motsvarande ställen i Södertälje. Där kontrollerades åldersgränsen (för att få köpa alkoholhaltiga drycker) inte vid inträdet utan vid baren. Yngre drack sin CocaCola och de äldre sin öl. Såg ut att fungera men jag saknar statistiska uppgifter.
Det är lite beklämmande att tjänstemän såväl inom kommunens tillståndsverksamhet som inom polismyndigheten tror att de utövar en i alla avseenden objektiv verksamhet. Alkohollagen är full av bedömningsfrågor i synnerhet när det gäller frågor om serveringstillstånd. Man får t.ex. inte uppsåtligen eller av oaktsamhet sälja eller utlämna
alkoholdrycker till någon som är märkbart påverkad av alkohol eller annat berusningsmedel, Servering av alkoholdrycker skall också ske med ”återhållsamhet och får inte föranleda olägenheter i fråga om ordning och nykterhet.”
Senaste kommentarerna