Skattepengar -vems är dom?

Sedan några år får resenärer med lokaltrafiken i Stockholm ersättning om de blir försenade pga att tågen inte går, förseningar m.m. Nyligen föreslog borgerliga företrädare i Stockholm att också föräldrar vars barn inte kan beredas plats i barnomsorg i tid skulle få ersättning. Det är ganska förunderligt hur lättvindigt liknande populistiska förslag lanserar och också accepteras. Om en kommun har svårigheter att bygga ut barnomsorgen i takt med efterfrågan beror det väl antagligen på 1) bristande planering och/eller 2) bristande resurser. Vad innebär då ett krav på ersättning när barnen inte får en plats? Gäller det senare av de två alternativen blir det ännu svårare för kommunen att få fram resurser till utbyggnaden. Gäller det förra drabbas kommunens ekonomi negativt men inte de ansvariga för den dåliga planeringen.

Vilka drabbas av dålig kommunal ekonomi – knappast tjänstemän som har att förse politiker med underlag – prognoser, beslutsförslag etc. Politiker kan vi medborgare lyckligtvis rösta bort om vi anser att de inte sköter sitt uppdrag även om rådande praxis när det gäller partilistor vid valen gör det lite komplicerat – vi får oftast välja att rösta bort parti snarare än person eftersom det bara är en mycket liten klick i respektive parti som i praktiken kontrollerar listorna. När tjänstemän inte gör sitt jobb utkrävs sällan ansvar i vårt land. I England har Blairs (som man i övrigt kan ha en hel del åsikter om) reformer på skolområdet fokuserat resultatförbättring samtidigt som omfattande stödresurser tagits fram. Om t.ex. rektorer ändå inte förmår leda förbättringsarbetet hålls de ansvariga för detta (lite extremt förekommer numera tydligen att hela skolor kan läggas ner) och kan bli av med jobbet.

När det gäller områden som är mer marknadsorienterade, drivs med vinstintresse, är det betydligt rimligare att ha olika former av ersättningar när en vara/tjänst inte levereras. Samtidigt måste man ha klart för sig att sådana företag självfallet kommer att ta ut de ökade kostnaderna via högre priser. Det är Vattenfalls kunder som nu betalar 1000 kr per dygn till de andra kunder som drabbats av långvariga strömavbrott (påverkas statens utdelning från vattenfall får vi alla betala). Det finns all anledning att fundera över detta. Inom andra områden hanteras avbrottsersättningar och motsvarande genom att den enskilde kunden försäkrar sig (en form av kollektivt delad risk). Graden av skydd blir då en fråga om den enskildes val och kostnaden (och ersättningen) rimligt förutsägbar.

Det är inte nya former av ersättning vid utebliven leverans av offentligt producerade tjänster vi behöver utan effektivare metoder att utkräva ansvar oavsett om det är politiker eller tjänstemän som felat.

Sedan några år får resenärer med lokaltrafiken i Stockholm ersättning om de blir försenade pga att tågen inte går, förseningar m.m. Nyligen föreslog borgerliga företrädare i Stockholm att också föräldrar...