Konungen pålspetsar skånska motståndsmän

Konungen pålspetsar skåningar
Pålspetsning var det bestialiska öde som kungen framtagit särskilt för
skåneländska motståndsmän och inte tillämpade någon annanstans i
Sveriges erövrade länder. Läs mer snaskiga detaljer nedan.

Stortorget, Malmös största och mest centrala torg, behärskas av en ryttarstaty.
Den föreställer Carl X Gustavoch står på en väldig sockel mitt på den
stora kvadratiska plats där vi finner bland annat Rådhuset, Residenset, S:t Petrikyrkan
(från början av 1300-talet) och tingsrätten. Ryttarens blick riktas överlägset mot
väster, ut mot Öresund, på vars andra sida vi finner Danmark, landet
som den svenska militärmakten tvingade att avstå Skåne.

Statyn restes 1896 under nationalromantikens era i samband med Nordiska
industri- och slöjdutställningen. I Danmark förfärades man över att det
restes ett äreminne över den man som bringade så mycken olycka över
bägge sidor av sundet. De, danskar såväl som svenskar, som tyckte det
var märkligt och smaklöst att en erövrad provins reste staty över dess
brutala betvingare fick av Skånska Dagbladet veta att de “..alldeles ogrundadt sökt
framställa monumentet såsom en yttring för svensk chauvinism ..”

Statyn minner i vissa avseenden om kärnkraftverken i Barsebäck som på
ett liknande hotfullt sätt blickar ut mot den danska huvudstaden
Köpenhamn. Detta hån, denna styrkeuppvisning och maktfullkomlighet,
denna hänsynslösa och nonchalanta arrogans mot “broderfolket”, som det
av många danskar upplevda dödliga atomhotet innanför dess betongväggar
utgör, har i decennier varit ett hinder för positiva kontakter mellan
Sverige och Danmark.

Ända sedan Gustav Vasa efter förhandlingarna 1524 känt sig
lurad av de smarta danskarna verkar det ha funnits ett starkt hat och
en revanschlusta i den svenska administrationen. I fredsfördraget
mellan Danmark och Sverige i Roskilde den 26 februari 1658,
garanteras Skånelands folk att “blifva vidh deres vanlige rätt,
lagd och gamble privilegier och frijheter oturberade och obehindrade”.
Som ett exempel på Skånes multikulturella särart så erkändes på den
tiden fyra språk i detta nutida svenska landskap: skånska, tyska,
danska och svenska. Men redan i mars 1658 bryter svenskarna mot
fredstraktatens fri- och rättigheter för människorna i Skåneland. Man
beslutar att försvenska Skåne och förinta Danmark. Kungen skriver i
dagböcker om långtgående planer på att deportera hela Skånes befolkning
till Baltikum. Så blev det nu inte, även om all skånsk adel
tvångsflyttades norrut och de som flydde till Danmark dömdes till dödes
och många var de skåningar som försvann i öster på tvångskommendering
och “di svenske” under denna tid dödade uppemot hälften av Skånes
manliga befolkning. Det är alltså frågan om en etnisk och kulturell
rensning av väldiga mått.

Den gamla avrättningsplatsen Stortorget passar på åtminstone ett sätt
bra för denne kung eftersom det minner om vad Artur Lundkvist berättar om i romanen “Snapphanens liv och död”,
nämligen hur man spetsar skånska motståndsmän på påle:

“Knektarna kommer och hämtar honom, men lossar inte hans
fjättrar utan bär bort honom emellan sig, en trupp står uppställd med
musköter i händerna, en trumslagare står beredd med en stor trumma
hängande ner mot knäna. En påle av ek ligger där färdig, spetsad vass,
med barken bortskalad i hela dess längd, nära intill har ett hål grävts
i marken, med en hög rödaktig jord uppkastad bredvid.

Trumman börjar dåna, dovt och långsamt, Lars läggs ner på marken
vilande på magen, flera karlar griper tag i honom och håller honom
hårt, hans kläder fläks upp, ett knivsnitt görs vid nedersta ryggkotan
och där förs den spetsiga pålen in under huden, skjuts uppåt med korta
stötar, försiktigt för att pålen varken ska tränga för djupt i kroppen
eller komma ut igen genom huden.

Trumman dunkar, en fruktansvärd spänning skakar den utsträckta kroppen,
men karlarna håller den nere, tryckt mot marken, Lars känner smärtan
som en eldflamma upp genom kroppen, han omsluts av ett rödflammande
mörker, biter samman tänderna så hårt att han hör dem krasa sönder, men
han hör inget skrik från sig själv, bara sjunker i ett djup och allt
blir mörker.

Han vaknar till igen när han hänger upprest på pålen,hans fötter är
fastspikade, hans armar bakåtböjda och fastsurrade, en galge är rest
uppöver honom och en repsnara omsluter hans hals, men så löst sittande
att han inte genom huvudrörelser kan strypas. Smärtan är som en rasande
eld i hans kropp, som om lågor förtärde hans kött i oavbrutna angrepp,
han har munnen full av blod.”

Snaskigt vad?

Några källor:
Ockuperat land
Karl X Gustavs staty i Malmö

Dagens fråga:
Vad heter hästen?
Svara här.

Läs även Skånsk historia Del 1 om Gustav Vasa i Malmö.

PS Jag är ingen lokalpatriot – om jag bott i Norrland hade
jag antagligen skrivit ett inlägg om denna landsdel.
PPS Alla svenska knugar har stavat Carl med ‘C’ (i den mån de kunnat
stava öht). Det är när modet växlat som andra har valt ‘Karl’. Så
‘kalle dussin’ heter egentligen Carl XII, minsann 🙂

Konungen pålspetsar skåningar Pålspetsning var det bestialiska öde som kungen framtagit särskilt för skåneländska motståndsmän och inte tillämpade någon annanstans i Sveriges erövrade länder. Läs mer snaskiga detaljer nedan. Stortorget,...