Arbete till alla

Jag har funderat en hel del kring arbetslöshetsfrågan. Utgångspunkten är att det även nu under rådande “högkonjunktur” skapas begränsat med nya jobb och att arbetslösheten därför är fortsatt hög. Detta gäller oavsett om man räknar öppet arbetslösa eller också adderar grupper som av olika skäl står utanför arbetsmarknaden.

Det verkar också som om vi har rätt stora grupper som av olika skäl står utan arbete alldeles oavsett konjunktur dvs mera permanent måste ha någon form av försörjningsstöd. Just nu så ökar t.ex. kostnaderna för detta i min kommun. Många av dessa är inte särskilt anställningsbara då de saknar rätt utbildning/kompetens varför det är givet att förslag framförs som syftar till att ge dessa utbildning/praktik men – och det är min poäng – det spelar egentligen ingen roll då det faktiskt inte automatiskt blir fler jobb tillgängliga om man gör något åt dessas kompetens. Så länge utbudet av jobb är långt mindre än antalet arbetssökande kvarstår problemet även om det för den enskilde kan betyda mycket.

Nu skall detta inte ses som argument för att inte erbjuda människor utbildning: På lång sikt är det viktigt att ge alla förutsättningar för att kunna få bra jobb. På kort sikt måste dock insatserna faktiskt i stor utsträckning inriktas på att få till ett ökat antal jobb. Dessa jobb bör skapas både i sektorer som kräver begränsade kvalifikationer och i alla andra sektorer. Hur skapas då en arbetsmarknad med ett växande utbud av jobb med olika kvalifikationskrav?

Det finns sannolikt inga enkla lösningar. Några typer av åtgärder kan dock tänkas vara mer effektiva än andra. Istället för att pumpa ut stora summor (av skattemedel) i form av bidrag borde motsvarande summa t.ex. användas för att skapa jobb inom offentlig verksamhet (vård, skola, omsorg är ju områden där ökad personaltäthet är ofta uttalade önskemål). Fler jobb inom offentlig sektor är dock inte tillräckligt.

I samband med debatten om utflyttning av produktion (industri) från Sverige brukar hävdas att det inte gör så mycket då det skapas nya jobb inom tjänstesektorn. Problemet med detta är att den del av tjänstesektorn som åsyftas ofta har höga kvalifikationskrav. På lång sikt är det därför viktigt att fortsatt höja den generella kompetensnivån. På kortare sikt ger dessa nya jobb upphov till en utslagningsmekanism – för de som inte har kompetens nog för de nya jobben. Detta innebär att arbetsmarknaden måste erbjuda också andra typer av jobb – servicenäringarna ligger här nära tillhands. För många av de som står utanför arbetsmarknaden och som uppbär försörjningsstöd skulle förmodligen en expanderande servicesektor kunna erbjuda jobb (kanske inte för hela livet men numera räknar väl ingen med en livslång anställning på en och samma arbetsplats och med samma arbetsuppgifter).

I Södertälje har under de senaste 20 åren en lång rad serviceföretag uppstått. Det finns allt från skomakeri till restaurangverksamhet. Det finns självklar utrymme för flera sådana företag. Tyvärr uppfattar många av dessa ofta små näringsidkare inte alltid att det offentliga – här oftast kommunen – i sin myndighetsutövning stimulerar utan ofta hindrar (krogägare i stan har t.ex. bildat en förening för att de känner sig diskriminerade av tillståndsmyndigheten och polisen).

Min slutsats och förslag till strategi är att vi måste utforma en politik som skapar nya jobb – både inom offentlig verksamhet där händer saknas och inom i första hand servicesektorn för att ge tillgång till vad man skulle kunna kalla instegsjobb. Det senare innebär att myndighetsutövandet måste ta sin utgångspunkt i att det skall vara en servicefunktion till entrepenörer så att dessa ges förutsättningar att snabbt komma igång och den hjälp de kan behöva för att “göra rätt” utan att det senare ställer orimliga krav. Tillsammans med en mer långsiktig satsning på att ge möjligheter till både utbildning och praktik för de som det behöver borde kunna ge både kort- och långsiktigta vinster både för de enskilda och för kommundens ekonomi.

Jag har funderat en hel del kring arbetslöshetsfrågan. Utgångspunkten är att det även nu under rådande “högkonjunktur” skapas begränsat med nya jobb och att arbetslösheten därför är fortsatt hög. Detta...