Om terrorism

Terror är våld man utövar för att t.ex. orsaka skräck hos befolkningen. Terrorn riktar sig mot civila och har historiskt använts främst av makthavare för att säkra maktinnehavet och för att hålla ordning på folket. Terror används också som politiskt vapen av oppositionella som önskar destabilisera den rådande ”ordningen” oftast i syfte att göra någonslags revolution. Ur ett vänsterperspektiv har terrorism ibland försvarats med att man genom den tvingar det borgerliga samhållet att visa sitt rätta ansikte – odemokratiskt, repressivt etc. Teorin är att befolkningen därigenom kommer att reagera på förtrycket och stödja ett maktövertagande – en revolution.

En form av terrorism är statsterrorism som t.ex. utövas av Israel i de ockuperade palestinska områdena (avrättningar av palestinier, husrivningar m.m.) och genom historien ofta stötts av USA i Sydamerika. Statsterrorism leder nästan undantagslöst till motstånd som ofta får formen av terrorism då det är den enda form av ”väpnad” kamp som är möjlig – de av Israel ockuperade områdena och palestiniernas användande av t.ex. självmordsbombare är ett utmärkt exempel på detta.

Terrorister är följdaktligen inte onda utan bör karaktäriseras som desperata. Det är när förtryck och fattigdom tar sig sådana uttryck att det inte går att adressera problemen med ”normal” politisk aktivitet som det går att frammana den typ av fanatism som terrorism kräver. ”Saken” måste kunna ges ett värde som överstiger såväl terroristens eget liv men också andra ”oskyldiga” människors värde.

För närvarande är det i två delar av värden man kan anta att ideologier med terrorism som vapen växer sig starka. Från mellanöstern och kringliggande islamskt orienterade länder har vi redan sett många exempel. I denna del av världen är förtrycket starkt – ofta såväl inhemskt i mer eller mindre diktatoriska stater som globalt med stor fattigdom och tydligt exponerande av västvärldens makt genom USAs bombningar och ockupationer.

Hela Afrika med några få undantag utgör på motsvarande sätt en grogrund. Här finns dock inte de nätverk som gör det möjligt att utöva terrorism i andra länder lika utbrett liksom mindre tydlig koppling till västvärldens utnyttjande av dominerande ställning när det gäller handel och utnyttjande av naturtillgångar (med några undantag).

Terrorism kan sålunda inte bekämpas med militära medel eftersom sådana ofelbart kommer att gynna rörelser med terrorism på programmet. Det går heller inte att ”besegra” terrorism med polisiära metoder eftersom sådana då måste vara så extrema att de kommer att inskränka allas mänskliga rättigheter vilket kommer att ge ny näring åt ”kampen”. Istället kan långsiktigt grunden för terrorism bara undanröjas om den rådande ordningen i världen ändras så att varje folk ges rätt att själv forma sina respektive länder och en rättvis ordning införs mellan länderna (rättvis fri handel, lika fördelning över världen av välstånd etc.)

Vi skall alltså inte föra ”krig” mot terrorism utan utrota fattigdom och orättvisor.
Vi skall inte bekämpa “ondskan” utan ge varje folk rätt att själv forma sin framtid.

Terror är våld man utövar för att t.ex. orsaka skräck hos befolkningen. Terrorn riktar sig mot civila och har historiskt använts främst av makthavare för att säkra maktinnehavet och för...