Dick Erixon stödjer statsterrorism

Det är i tider som dessa, dvs. när motsättningar i världen tyvärr hårdnar och krigstillstånd råder på flera håll, som det en del politiska skiljelinjer blir mycket tydliga. De högerinriktade mer reaktionära kryper fram – ett bra exempel är Dick Erixon som i sitt alldeles vanliga bloggande under den mer pretantiösa titeln krönika med titeln VAD CHURCHILL LÄR OSS OM EFTERGIFTSPOLITIK (förlåt versalerna men Erixon använder faktiskt sådana i rubrikerna) gör “mos” av alla som motsätter sig ockupationen av Irak t.ex. för att den kan tänkas bidra till ett legitimt motstånd som kan yttra sig också i mer fanatiskt sådant i form av terrorhandlingar. Hans teknik är kul:

Fundera lite över problemformuleringen från Irakkrigets motståndare. Om Irakkriget ”ökar risken” för terrorism i bl a Storbritannien, var det inte också så att kritik mot Nazityskland ”ökade risken” för världskrig? Jo. Så var det.

Observera hur han lyckas – säkert mycket medvetet – jämställa Irak-kriget (dvs den pågående ockupationen) med att kritisera Nazityskland. Här blir plötsligt krig och kritik jämställda politiska handlingar.

Erixon fortsätter:

De som säger att Irakkriget ”ökar risken” intar en naiv hållning som utgår ifrån att man kan blidka terrorister och få dem att lugna ner sig genom att inte provocera dom.

Här tillskriver Erixon några obestämda motståndare till ockupationen av Irak en bestämd uppfattning när det gäller skälen till motståndet. Jag som tillhör dessa “naiva” har aldrig utgått från att “man kan blidka terrorister” och det tror jag inte många andra tror heller. Det är mångårigt förtryck av folket i t.ex. Mellanöstern (Israels ockupation av Palestina, USAs stöd till reaktionära regimer m.m.) som skapat grogrunden för rörelser med terrorism på programmet. Det är USAs och Israels aggressiva militanta statsterrorism och militära överlägsenhet som gör människor beredda att ta till desperata handlingar.

Fanns det någon som inte var beredd att kritisera Saddam? Att ockupera ett land för att man är kritisk till hur/av vem landet styrs trodde jag folkrättsligt förbjudet – men så tillhör jag ju de naiva – och knappast ägnat att förbättra situationen. Varje folk skall ha rätt att själva bestämma sitt styrelseskick, välja sina representanter och också ansvara för sin “egen befrielse”.

Det är i tider som dessa, dvs. när motsättningar i världen tyvärr hårdnar och krigstillstånd råder på flera håll, som det en del politiska skiljelinjer blir mycket tydliga. De högerinriktade...