Fru Johansson vill införa kommunala pigor

I DN publicerades idag en intervju med vård- och äldreomsorgsminister Ylva Johansson. Fru Johansson meddelar där att hon avser föreslå den socialdemokratiska kongressen en 10-årsplan för äldrevården. Detta är naturligtvis utmärkt. Det är ingen tvekan om att de demografiska förändringarna kommer att innebära behov av att utveckla kostnadseffektiva och medmänskliga former för att ge äldre i behov av stöd tillgång till sådant.

Frågan är väl vad detta stöd skall omfatta och hur det skall finansieras. Herr Perssons tal i Björkvik aktualiserade ju behovet av vad som ibland kallas hushållsnära tjänster som gardinupphängning och snöskottningen (jag tycker städning av badrum är en typiskt tung grej för äldre som borde finnas med liksom släpandet av tvätten till tvättstugan). Fru Johansson tar upp detta i intervjun och säger, enligt DN:

Ylva Johansson vill också göra det lättare för äldre att köpa hushållstjänster för äldre, säger hon till Göteborgs-Posten. Tidigare har hon sagt sig inte vara främmande för att införa skatteavdrag för sådana tjänster. Nu säger hon:

• Jag tror inte att det bästa sättet är en skatterabatt som de borgerliga förespråkar. Jag tror inte det hjälper gruppen av äldre som behöver ytterligare insatser men som inte ryms inom äldreomsorgen.

Snarare bör kommunerna även införa en förenklad biståndsprövning, så att alla över 70 år ska kunna köpa hushållstjänst av kommunen eller via kommunen, anser ministern.

• Vem är det som kommer hem till mitt hem när jag är gammal och skröplig, vem vänder jag mig till för att beställa tjänsten och vem klagar jag hos när det inte funkar? Där tycker jag att det vore bra om kommunerna hade ett certifieringsansvar eller samordningsansvar.

Om jag förstår detta rätt vill fru Johansson att äldre bara skall få köpa hushållsnära tjänster för äldre, vilket betyder att hon menar att det skall finnas en särskild sorts tjänster för äldre och någon annan sort för andra. Hon avvisar också subvention av dessa tjänster via skatterabatt på lite oklara grunder men resonemanget kan ju vara stympat av DN. Istället tänker hon sig tydligen att tjänsterna skall ingå i äldreomsorgen och att kommunen via “förenklad biståndsprövning” skall kunna bevilja och också tillhandahålla eller förmedla certifierade tjänster. Här vill hon alltså skapa lite ny byråkrati så att 75-åringen inte själv skall få bestämma sitt behov utan detta skall avgöras av en kommunal handläggare (i Södertälje vägrades en 90-åring plats på äldreboende nyligen – jag tror hon var blind och ville absolut).

Jag är lite undrande inför detta. Självfallet är det så att om tjänstena subventioneras av kommunen (via höjda statliga bidrag får man förmoda – jag är ju kommunalpolitiskt aktiv!) så måste någon form av begränsning kunna införas. Frågan är om man i så fall inte snarare borde ha en regel som säger att man över en viss ålder alltid har rätt att få köpa sådana tjänster. Varför det behövs certifiering förstår jag inte. Är äldre oförmögna att köpa andra tjänster också? Skall vi införa krav på certifiering av alla andra tjänster som äldre kan tänkas använda? Blir det stopp i avloppet måste man släppa in rörmockaren, går spisen sönder får man ringa efter en elektriker etc.

Om vi har råd att erbjuda subventionerade tjänster av detta slag borde man väl kunna tänka sig fri etableringsrätt och förlita sig på någon form av branschorganisation men framförallt på de äldres genom långt liv uppnådda omdöme (med stöd av anhöriga och i de fall sådana saknas kanske kommunen).

I DN publicerades idag en intervju med vård- och äldreomsorgsminister Ylva Johansson. Fru Johansson meddelar där att hon avser föreslå den socialdemokratiska kongressen en 10-årsplan för äldrevården. Detta är naturligtvis...