Demokrati och inflytande

Ägnade en del av kvällen åt att lyssna på och lite diskutera med Lotta Gröning som besökte den socialdemokratiska kulturföreningen i Södertälje. Fru Gröning var faktiskt något mera sammanhängande/välargumenterad live än i sin blogg och det blev en hel del intressanta diskussioner (och några kanske mindre).

I sitt inledningsanförande utgick fru Gröning från de 7 målen för kulturpolitiken men först efter att ha citerat von Wright (tror jag det var) som sagt något i stil med att vi förstatligat människan men borde förmänskliga staten. Det första målet handlar om att värna yttrandefriheten och det leder förstås in diskussionen till demokratifrågor. Jag reste bl.a. frågan om och i så fall när folk i allmänhet upplevt sig ha inflytande via de politiska partierna. Fru Gröning besvarade denna fråga med att referera maktutredningar som allt sedan 30-talet frågat folk om de identifierade sig med partiernas politik. Det gjorde man – åtminstone om vi talar arbetare och socialdemokrati – i större utsträckning förr (nu vet man inte ens om man skall definiera sig som sådan – arbetare alltså).

Egentligen rör min fråga dock inte identifikationen utan det faktiskt upplevda inflytandet och jag slogs på vägen hem av följande tanke: Kan det vara så att, på grund av den ökade kunskapsnivån hos alla och på grund av upplöst social tillhörighetskänsla (klassmedvetenhet) å den ena sidan, den individrelaterade, och å den andra sidan otydligare politiska ideologier, den partirelaterade, det nu är så att människor ställer betydligt högre krav på faktiskt inflytande och att det är därför som partierna förlorat medlemmar och ungdomar väljer andra former för politiskt aktivitet?

Om så är fallet kommer fler människor att känna frustration då de förstås anser sig lika väl skickade att “bestämma” som de som faktiskt valts för att göra detta. Det får ju i så fall också effekten att frustrationen blir än större om man upplever att den egna åsikten inte får genomslag – vinner – trots att man tycker sig veta lika bra (eller bättre) än de valda hur saker och ting borde göras. Och var det så förr att man kanske kände sig mer tillfreds med att företrädas av folk man dels identifierade sig med, dels uppfattade verkligen företrädde det egna (kollektivets) intresse men de facto inte hade mer inflytande idag.

Jag tror att detta är en rimlig tes.

Det får också konsekvenser. Jag tror att socialdemokratin måste skaffa sig ett helt nytt internt debattklimat där utrymmet för delaktighet blir mycket större än idag. Detta illustrerades också utmärkt under kvällens diskussion. På slutet attackerades den enda närvarande ledamoten från kultur- och fritidsnämnden för att ha beslutat lägga ner biblioteket (m.m.). Viveka Ek besvarade denna attack med ett utomordentligt bra svar i vilket hon delgav oss vad som närmast kan kallas en vision av ett bättre fungerande bibliotek inkl. bättre tillgänglighet också för konsthallen i de ombyggda lokalerna (för icke Södertälje-bor så är det en samling av bibliotekets lokaler på ett plan i samma hus som det nu huserar i som beslutats).

Vad som blev extremt tydligt är att partiet i denna fråga saknat en diskussion som skulle kunna ha gjort oss alla till advokater för det beslut som nu fattats i kultur- och fritidsnämnden. Många partimedlemmar skulle då ha känt delaktighet i beslutet och säkert mycket bättre kunnat möta den patetiska kampanj mot beslutet som nu letts av Länstidningens chefredaktör Torsten Carlsson och där han försökt helt ta heder och ära från främst kommunalrådet Susanne Bergström men också övriga ledamöter i den nämnden.

Detta var bara ett exempel. Som politiskt aktiv och innehavare av ett förtroendeuppdrag – kommundelsnämndsordförande – kan jag konstatera att det är få frågor som faktiskt föregås av omfattande diskussion och att det är förbluffande få som ens försöker att ta kontakt. Istället använder man sig gärna av antingen mer direkta metoder för att påverka, dvs i direkt kontakt med verksamheten, eller mer indirekta via media. Kanske saknas fora men att slå en signal, skicka ett mail eller kommentera här skulle ju vara enkla sätt att få igång diskussionen.

Ägnade en del av kvällen åt att lyssna på och lite diskutera med Lotta Gröning som besökte den socialdemokratiska kulturföreningen i Södertälje. Fru Gröning var faktiskt något mera sammanhängande/välargumenterad live...