Feminism – identitetspolitik eller..?

Katrine Kielos om identitetspolitik: “Just nu ligger en text ute om Mona Sahlins förkärlek för identitetspolitik framför analys av och åtgärder mot strukturellt förtryck.”

Enn Kokk, en allt som oftast intressant skribent, uppmanar oss att läsa och begrunda Katrine Kielos text om identitetspolitik. I detta är det bara att instämma (även om jag inte riktigt förstår varför han inte länkar direkt till artikeln).

Kielos skriver att

“Sahlin skall ha all heder för att ha lyft in nya frågor, men vi måste vara medvetna om att hennes perspektiv på dessa utgår från en mycket specifik ideologi: den identitetspolitiska. Sahlin representerar inte som Helle Klein påstår en modern tid utan snarare ett specifikt politiskt perspektiv på en modern tid.”

och analyserar sedan begreppet identitetspolitik för att därefter förklara dess problem (utifrån ett socialdemokratiskt perspektiv/idétradition) respektive ge ett antal konkreta förslag på hur vissa typer av frågor borde angripas. Kielos artikel är mycket bra och dessutom faktiskt riktigt pedagogisk, man behöver inte vara teoretiker för att förstå hennes resonemang.

Så långt som till Kielos förespråkande av en fokusering på omfördelning i ekonomin är också hennes alternativ lätt att sympatisera med, även om just detta också skulle kunna benämnas “redistribution” som ju just riskerar att åstadkomma det Kielos argumenterar mot, nämligen

“Identitetspolitiken identifierar ett behov hos en marginaliserad grupp och gör gruppen till ”mottagare” av en specialåtgärd. Då identitetspolitik inte innebär någon förändring av de grundläggande strukturer som möjliggör diskriminering låser den istället gruppen vid ett konstant behov av politiska specialåtgärder.”

som ju faktiskt kan sägas ligga bakom bistånd. Detta till skillnad mot åtgärder av typen frihandel som faktiskt både kan förstärka rådande ekonomiska förhållanden men sannolikt i längden faktiskt undergräver desamma på den globala arenan.

Riktigt hur Kielos får ihop logiken är inte alltid lätt att förstå. Hon hävdar t.ex. att en åtgärd typ kvotering av kvinnliga ledamöter i bolagsstyrelser skulle vara identitetspolitiskt men att en förändring av föräldraförsäkringen så att kvinnor inte får vara hemma med barn mer än halva tillgängliga tiden inte är det. Det förra angriper alltså inte det strukturella problemet medan det senare alltså skulle göra det.Då undrar man – utifrån ett klass- och därmed maktperspektiv vad som är problemet?

Några andra av hennes alternativ gillar jag verkligen. Dock är det svårt att också i vårt parti få stöd för att t.ex. göra något åt “den ekonomiska exploateringen av kvinnor som grupp genom att på allvar försöka höja kvinnolönerna” vilket jag fick erfara för bara någon månad sedan då jag försökte få min arbetarekommun med på att höja lägstalönerna i kommunen. Jag tyckte det vore rimligt att så att säga vid sidan av avtalsrörelser som ju aldrig kommer att ändra på förhållandet mellan manligt och kvinnligt dominerade yrkesgrupper skulle rejält justera lönenivån (om än mycket modest). Detta mötte motstånd främst från vårt kvinnliga kommunalråd med bakgrund i Kommunal!!!

Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Politik, Enn Kokk, Avtalsrörelse, Kommunal, Arbetarekommun, Katrine Kielos, Identitetspolitik

Katrine Kielos om identitetspolitik: “Just nu ligger en text ute om Mona Sahlins förkärlek för identitetspolitik framför analys av och åtgärder mot strukturellt förtryck.” Enn Kokk, en allt som oftast...