Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Man får inte kritisera Israel
Det förefaller som om många som kallar sig Israel-vänner gör allt för att kunna klassificera kritiker av den Israelska statens terror mot palestinier och andra människor som brukar kallar sig araber för antisemiter. Idag kan man läsa hur t.ex. Per T Ohlsson gör just det. Han skriver:
Varför just Israel? : “Kritik mot Israel är inte antisemitism. Även vänner av Israel måste se med förfäran på det raseri som släppts loss över Libanon. Men Thomas Friedman, kolumnist i New York Times, har erbjudit en utmärkt distinktion:
”Att kritisera Israel är inte antisemitiskt¿ Men att välja ut Israel för smädelser och internationella sanktioner – utan att det sätts i proportion till någon annan part i Mellanösternkonflikten – är antisemitiskt, och att inte säga det är ohederligt.”
Därför just Israel. ”
(Via Sydsvenskan.)
Det är ju helt fantastiskt att hävda att man bara kan kritisera Israels statsterrorism om man samtidigt sätter den i proportion till annan part i Mellanöstern. Detta är ju en logik som åtminstone jag inte klarar av.
Nu är det ju förstås inte så svårt i den meningen att all samlad palestinsk “terrorism” ändå måste framstå som relativt måttlig (om man nu kan anvöända ett sådant uttryck i sammanhanget” jämfört med den israeliska.
Resonemanget ledde mig emellertid till att fundera på begreppen antisemiter, semiter, folkslag, judar m.fl.
Technorati Tags:
Israel, Palestine, Utrikespolitik, Politik, Socialdemokraterna, Statsterrorism, Beirut, Per T Ohlsson
Enligt Wikipedia är en semit:
Semiter eller semitiska folk kallas folk som talar semitiska språk. Till dessa räknas bland annat judar och araber.
Nutida semitiska folk
Araber
Araméer
Assyrier
Judar
Alltså skulle man kunna dra slutsatsen att dessa folk tillhör samma folkslag. Så förefaller dock inte vara fallet då folkslag tydligen skall definieras snävare.
Enligt Wikipedia är ett folkslag (man omdirigeras till etnicitet):
Etnicitet, tillhörigheten till viss ethnos, innefattar att kategorisera människor efter vissa givna karakteristika. Det är ett problematiskt begrepp som kan betyda identifikation med och känsla av tillhörighet till en grupp. Men eftersom vissa etniciteter är uteslutande i den bemärkelsen att man måste födas in i dem för att bli accepterad är det mer komplext. I svensk rättslig mening avses med etnisk tillhörighet “att någon tillhör en grupp av personer som har samma nationella eller etniska ursprung, ras eller hudfärg”, se Lag (2003:307) om förbud mot diskriminering.
Etnicitet är ett problematiskt begrepp som kan tolkas på en skala från primordialism (biologisk tillhörighet) till fullständig konstruktivism (social tillhörighet). Primordialisternas tolkning av etnicitet är då något som i det närmaste kan liknas med den som rasbegreppet normalt förknippas med, medan konstruktivisterna argumenterar för ett mer mångskiftande innehåll i begreppet. Efter andra världskriget har den primordialistiska tolkningen fått allt färre anhängare. Idag är det vanligare att etnicitet används i kulturell mening, men även modersmål får ibland definiera etnicitet.
Vissa menar att själva begreppet etnicitet används rasistiskt för att ursäkta, framhäva, fördöma eller berömma vissa människors beteenden för att de tillhör en viss kultur, eller skulle ha ett visst beteende “i blodet”.
Etnicitet förekommer i statsvetenskapliga sammanhang ofta i begreppsparet (dikytomin) “ethnos eller demos”.
Enligt Wikipedia är judar:
Judar är i etnisk bemärkelse de människor som tillhör det judiska folket. Detta sägs härstamma från det område öster om Medelhavet som benämns Kanaans land, Palestina eller Israel. Senare har det judiska folket uppblandats med andra grupper, exempelvis khazarer. Enligt judisk (halachisk) tradition är den jude som fötts av en judisk mor.
Enligt Wikipedia är en antisemit:
Antisemitism, beteckning för fientlighet mot judar och judendomen. Traditionellt var fientligheten religiöst motiverad, men i modern tid har innebörden oftast varit att judar har medfödda, föraktliga karaktärsegenskaper. I högerextrema sammanhang anses att de söker krossa den västerländska civilisationen och den vita rasen.
Antisemiter är altså inte den som har något emot semitiska folk i allmänhet utan bara de som har något emot judar. Jag förstår förstås den historiska bakgrunden till att begreppet fått denna betydelse men semantiskt är det ju lite förvirrande. Man är alltså antisemit om man har något emot judar (någon vars mor var jude) men inte om man har något emot araber – som ju också är ett semitiskt folkslag. Det man har emot judar måste också baseras på att man tillskriver judar medfödda, föraktliga karaktärsegenskaper.
Enligt Per T Ohlsson så innebär hans definition av antisemitism att man t.ex. knappast kan påtala/kritisera – som jag gjorde häromdagen – att den Israelska ÖB:n gett order om att 10 flerbostadshus i Beirut skall förstöras för varje raket som slår ner i Israel. I alla fall inte utan att samtidigt hitta någon annan part i konflikten som man samtidigt kritiserar. Ytterst märkligt. Jag tycker som framgick att denna order är uttryck för en rasistisk inställning då den uppenbarligen värderar andras liv lägre än de i den egna gruppen. Muren som Israel uppför ibland t.o.m. på ockuperat område utgör ett annat exempel på detta.
Enligt Wikipedia kallas denna typ av rasism för kulturrasism:
I modern politik talar man ibland om kulturrasism. Detta innebär att dess förespråkare förordar segregation baserad på etnicitet, kultur och/eller religion. Etniciteten är ofta det ord som då får ersätta det gamla begreppet “ras”. Begreppet är emellertid problematiskt eftersom ordet ras inte helt utan vidare kan likställas med etnicitet.
Erik Laakso skriver: Peter.
Egentligen tror jag att du vet bättre men jag måste ändå påtala det. 🙂
Du drar märkliga slutsatser tycker jag.
Att kritisera Israel för en åtgärd de gör kan inte på något sätt vara antisemtitiskt, inte på något sätt som jag kan tänka mig och inte på något sätt som jag kan utläsa ur Per T Olssons text heller. Men om man, som en del gör,utmålar Israel som ondskan själv och far fram med haranger om folkmord, folkrensning och etniskrensning utan reflektion över vare sig historiska fakta, utsattheten eller andra orsaker så är man farligt nära att helt okritiskt ha svalt en anti-judisk propaganda.
Ergo, du behöver inte i samma andetag kritisera Hisbollah för deras kontinuerliga raketeld mot norra Israel för att legitimera rätten att kritisera Israels ÖB, och det framgår tydligt enligt min mening att det inte är det Per T eller Tomas Friedman menar.
Däremot tycker jag att du gör den reflexvändning som jag ofta tycker mig se hos partivänner. Du är väl medveten om att det tar avsevärt mycket mer hus i helsike om man inte kritiserar Israel ensidigt, än om man gör det?
—
En gång i tiden var Svensk socialdemokrati en kreativ partner i fredsarbetet i Israel- Palestinakonflikten, idag är verkar det som om arvet efter Palme handlar om att försvara terrorhandlingar med motivering att Israel är den starkare parten. Israel är visserligen den starkare parten och Israel är den enda demokratin värd namnet i området, därför är ansvaret mycket stort på dem. Libanon och Palestina måste göra sig av med sina terrorgrupper som inte vill se någon form av fred, det bästa som kan hända är att dessa två parter blir starka demokratier, det är vad som behövs för freden.
Friedman säger (enligr PerT): ”Men att välja ut Israel för smädelser och internationella sanktioner – utan att det sätts i proportion till någon annan part i Mellanösternkonflikten – är antisemitiskt, och att inte säga det är ohederligt”
Nu beror det ju förstås på hur man definierar smädelser – internationella sanktioner är väl lite mer väldefinierat – men jag har svårt att tolka in något annat än det jag hävdade.
Jag tycker du gör precis samma glidning när du säger att ”Men om man, som en del gör,utmålar Israel som ondskan själv och far fram med haranger om folkmord, folkrensning och etniskrensning utan reflektion över vare sig historiska fakta, utsattheten eller andra orsaker så är man farligt nära att helt okritiskt ha svalt en anti-judisk propaganda.” Nu beror det ju igen på hur man definierar begrepp såsom folkmord, folkrensning och etnisk rensning (just att använda uttrycket ondskan själv tycker jag är svårt om en stat även om Palme använde något likartat under Hanoi-bombningarna om jag inte missminner mig).
När jag läser nyheter som denna (från Aftonbladet) så ligger väl en del ord av typen etnisk rensning inte så långt borta:
”Många döda vid israeliska Gazaräder
Uppemot 20 palestinier dödades i israeliska flyganfall och en ny markoffensiv i Gazaremsan på onsdagen, skriver TT. Minst sex av de döda tillhörde väpnde grupper. Men palestinska vårdkällor uppgav också att flera barn fanns bland dödsoffren, det yngsta en sju månader gammal flicka.
Över 5 000 människor har dödats sedan det palestinska upproret inleddes år 2000. Fyra av fem dödsoffer i konflikten är palestinier”
Hur har du tänkt dig att t.ex. Palestina (ockuperat, skändat, terroriserat) skall ”göra sig av med sina terrorgrupper”? Vi dvs omvärlden gav ju verkligen den demokratiskt valda Hamas-regeringen chansen!
Erik Laakso skriver: Peter, tack för ditt svar.
Det vore förmätet att tro att jag sitter inne med några svar på hur Palestina ska utvecklas till en demokratisk stat. Tyvärr har ju en hel del chanser spillts på att hitta en tvåstatslösning enligt 1967-års gränser och just nu ser det väl ut att vara längre bort än någonsin (närmast var det väl när Ehud Barak var premiärminister i Israel, då låg en väldigt bra lösning på bordet som förkastades av Arafat).
På tal om glidning av ord då så pågår det en sådan glidning när ord som ”folkmord” och ”etnisk rensning” används i den här kontexten. När människor mördas strukturellt och strategiskt endast med motivationen att de tillhör en speciell etnicitet eller folkgrupp, då är det folkmord och/eller etnisk rensning. Detta är icke fallet i Israel. Israels demokratiska regeringen har inget att vinna på att utrota palestiner, den retoriken är ohederlig eftersom den syftar till att demonisera israelerna i den konflikt med många parter.
Utan andra jämförelser, menar du att det var folkmord och etnisk rensning i slutskedet av WWII då det i huvudsak var tyskar som dog i de flyg- och markanfall som utfördes av de allierade? Naturligtvis inte, om jag får svara på min egen retoriska fråga.
Återigen då, bara för att Hamas vunnit ett val som genomförts i demokratisk ordning så är det mycket tvivelaktigt om de därför kan kallas demokratiska. Om ND vinner ett val här hemma, gör det då dem till ett demokratiskt parti? (lika retorisk fråga)
Hamas måste bevisa att de vill agera inom den demokrati de utnyttjat för att nå makten och det måste de göra genom att skaffa kontroll över sina egna terrorstyrkor samt erkänna Israels rätt att existera, innan dess finns det inget underlag för några förhandlingar enligt min uppfattning.
M.v.H Erik
Nu blir det ju som vanligt flera olika saker att diskutera men det blir ju lite märkligt om en förutsättning för att man inte skall ockuperas och terroriseras måste vara en demokratisk (i västerländsk mening) stat – för det blir ju tyvärr konsekvensen av ditt resonemang. Dessutom måste man ha kontroll över det egna folkets alla delar oaktat att de utsatts för ett sådant förtryck att det inte är underligt (om än inte försvarbart) att de slår tillbaka med terroristiska inslag.
Det är ju heller inte fråga om huruvida Hamas är demokratiska utan huruvida de blivit valda på ett demokratiskt sätt. En av nackdelarna med demokrati är ju just att man har rätt att hysa förhatliga åsikter och att det är folket i respektive land som avgör vilka de röstar på. Jag tycker faktiskt att det är outsägligt förmätet av västvärlden att ogiltigförklara resultatet av ett fullt demokratiskt val (bevittnat av fristående observatörer) genom att utsätta landet i fråga för sanktioner, genom att fängsla dess valda företrädare etc.
Så länge Hamas inte upphäver de demokratiska strukturerna i Palestina får man väl också hävda att de är ett parti som erkänner/respekterar demokratin.
Senaste kommentarerna