Vem vet vad polisen borde syssla med?

Själv har jag bara ytterst begränsad erfarenhet av polisens verksamhet – från ett år som ordförande i en polisnämnd, deltagande i några konferenser, samtal med poliser på olika nivåer och förstås som “brottsling” dvs utsatt för hastighetsövervakning m.m. I just denna fråga – polisens styrning – är det väl egentligen bara polisnämndsarbetet som är relevant. Jag sattes in i arbetet i samband med verksamhetsplaneringen inför 2006 och slogs omedelbart av hur extremt kvantitativt Rikspolisstyrelsen tänkte när det gällde att ställa upp mål. Det tycktes t.ex. viktigare att ta ett mycket stort antal utandningsprov än att faktiskt minska rattfylleriet. Det föreföll viktigare att ge många ordningsbotar snarare än att genom närvaro minska antalet överträdelser. Framgång i form av minskad småbrottslighet skulle såvitt jag förstod rimligen leda till svårigheter att nå målen.

En del vill inte ändra på sina invanda rutiner: “Rikspolischef Stefan Strömberg slår tillbaka mot kritiken från facket
Många poliser tycker inte om förändringar och är för dåliga på planering.
Det menar rikspolischef Stefan Strömberg när han nu svarar på den svidande kritiken från polisförbundet.
– En del tycker det är jobbigt när de måste ändra på invanda rutiner, säger han till aftonbladet.se.”

Stefan Strömberg kritiserades på DN debatt av tre lokala chefsföreningar/sektioner i Polisförbundet. Aftonbladet återgav det på följande sätt:

Rikspolischef Stefan Strömberg förstår inte hur polisen arbetar.
I en debattartikel i Dagens Nyheter riktar polisfacket svidande kritik mot sin högste chef.
Nu kräver de att justitieminister Beatrice Ask (m) agerar.
Stefan Strömberg får ett bottenbetyg efter tre år som polisens högsta chef. På punkt efter punkt sågas hans insatser av ordföranden för polisförbunden i Stockholm, Västra Götaland och Skåne.

Tyvärr fick jag aldrig riktigt klart för mig om den kvantitativa inriktningen var ett direkt resultat av den politiska styrningen via regering och riksdag eller om den var en funktion av Rikspolisstyrelsen och dess chefs idéer. Skall bli spänande att se var den här debatten slutar – sannolikt rinner den väl bara ut i sanden.

Slående var dock att polisverksamheten – som ju alldelse uppenbart måste utgå från lokala förhållanden – styrs med ganska trubbiga instrument från regering och riksdag via Rikspolisstyrelsens tolkning vidare via Länspolismästaren och respektive polisstyrelses idéer för att först därefter behandlas på den lokala nivån. Det blir inte mycket lokalt utrymme kvar.

Själv har jag bara ytterst begränsad erfarenhet av polisens verksamhet – från ett år som ordförande i en polisnämnd, deltagande i några konferenser, samtal med poliser på olika nivåer och...