“

Jag blir så nyfiken när rubrik och den lilla frestande presentationen så uppenbart inte passar ihop. Rubriken som också är länken leder till en ledarkrönika som inte med ett ord nämner sexuella tjänster och prostition utan fokuserar helt på de små lånen. Till slut upptäcker jag förstås att det är presentationen av gårdagens ledare signerad Joakim Jakobsson som står kvar kategoriserad under mänskliga rättigheter. Några sådana vill emellertid Joakim Jakobsson inte tilldela den som frivilligt tillhandahåller sexuella tjänster. Hans nymoralistiska ådra blommar istället ut i påståenden som att

“Diskussionen om prostitution handlar nästan alltid om de som säljer sex och sällan om de som köper.”

Detta alltså i ett land där just köparen begår en kriminell handling och åtminstone teoretiskt kan dömas till 6 (sex) månaders fängelse. Mannen forstsätter med

"Kriminaliserandet av sexköp 1999 var en viktig reform. Samhället kan inte tillåta att människor exploaterar varandra.

Nu är det kanske dags att även införa ”grovt sexköp”.

Är det rimligt att en man som vid upprepade tillfällen betalar för att ha sex med en kvinna som han vet är offer för människohandel ska straffas med böter? Den utredning av sexköpslagen som nu görs skulle kunna föreslå skärpta straff eller en gradering av brottet.“

Resonemanget tycks bygga på antagandet att efterfrågan minskar ju hårdare sexköparen straffas. Några frågor till den gode Jakobsson skulle kunna vara:

Eftersom jag själv saknar personlig erfarenhet av frågan (det kanske Jakobsson har) så söker jag kunskap. En sådan källa är t.ex. ”http://www.beehive.govt.nz/release/act+helps+health+and+safety+sex+workers+report+says">Act helps health and safety of sex workers, report says, som jag för övrigt fann hos Isabella Lund. Hon skriver med anledning av det pressmeddelande den Nya Zeeländska regeringe skickade ut (men sådan når förstås inte Aftonbladets ledarredaktion):

Det är riktigt roligt att läsa pressmeddelandet från den Nya Zeeländska regeringen, det är nästan så att man jublar när man t.ex. läser att rapporten visar att den allmänna uppfattningen om sexbranschen är baserad på stereotyper och bristande information. Biträdande justitieminister, Lianne Dalziel, säger att rapporten krossar flera vanliga myter om sexbranschen, t.ex. att tvång är vanligt förekommande.

Vidare säger hon att det inte finns någon uppenbar länk mellan prostitution och kriminalitet som man så ofta tjatar om här i Sverige. Hon tar också upp att det är mindre än 17 % av alla sexarbetare som arbetar för att finansiera någon form missbruk. Siffran är dock högre bland gatuprostituerade (45%). Hon berättar också att siffror för antalet minderåriga inom prostitution har varit kraftigt överdrivna och att det inte finns något samband i Nya Zeeland mellan vanligt sexarbete och sexuell människohandel.

Tänk om man kunde få höra en svensk politiker säga sådana saker istället för de vanliga radikalfeministiska lögnerna om prostitution.

Nu är förstås Joakim Jakobsson inte ensam om att sakna grund för sina åsikter. Regimens utspel i frågan, i form av en "debatt"artikel i DN signerad av Nyamko Sabuni, Beatrice Ask och Maria Larsson,
och som Björn Fridén påpekar saknas t.ex. förmåga att skilja på prostitution och sexslaveri.

Blogge Bloggelito förklarar rätt väl graden av moralism i regimens och stora delar av oppositionens linje i denna fråga – att han fortfarande är lite snurrig när det gäller vad som är marxism gör inte så mycket:-):

Appendix: Graden av moralism i regeringens ambitioner kan ganska lätt påvisas genom att betrakta ett helt annat exempel. Tre män har svart anställt ett större antal personer från Thailand och Ukraina att plocka bär. Visserligen dömdes de tre männen, men inte för trafficking utan för skattebrott. Hade anställningen handlat om försäljning av sexuella tjänster istället för bärplockning hade myndigheterna tillämpat en helt annan lagstiftning, trots att förutsättningarna är identiska i övrigt. Bärplockare anses inte vara offer för trafficking, utan sociala turister.

Trafficking, likväl som människohandel, förekommer annars till 75% i andra näringar än sexbranschen, framförallt inom bygg- och restaurangbranschen, men problemen behandlas med helt olika metoder och med helt olika synsätt. Det är alltså inte trafficking i sig, eller ens människohandel, som primärt är föremål för regeringens agenda, utan prostitutionen som sådan – kopplingen till människosmuggling och människohandel har en symbolisk, retorisk och semantisk innebörd och används bara som ett hjälpmedel. Vilket skulle bevisas.

För övrigt vill jag bara, som jag tidigare lovat Laakso, ansluta mig till skaran (Se Under strecket) av snuskgubbar!

Aftonbladet: Sveriges nyhetsportal: “”text-align:center;"> “ Jag blir så nyfiken när rubrik och den lilla frestande presentationen så uppenbart inte passar ihop. Rubriken som också är länken leder till en ledarkrönika...