Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Statskramarna – var tog samhällsanalysen vägen
Några anspråkslösa förslag om statligt ägande: "Plötsligt har det blivit lite inne med statligt ägande igen. Inte vilket ägande som helst, förstås: I flera kapitalistiska västländer har staten ställt ut garantier för, eller köpt upp ruttna lån och kraschade finansinstitutioner. Staten tar alltså smällen när privatkapitalet dragit in samhälligt producerade resurser, pumpat upp aktievärden och bonusar, och sedan spruckit i svartepetter-sömmarna. Staten plåstrar om och ställer upp spelarna på banan igen så att det kan köras ett varv till. "
Först tror man att Ali Esbati förstås statens roll i det kapitalistiska system vi lever i
Utifrån en vänsterståndpunkt kan man knappast kan måla upp statligt ägande som en allmängiltig strategi för grundläggande samhällsförändring.
men han tar oss läsare snabbt ur villfarelsen. För
Begränsningar på skatteuttaget innebär då att de offentliga tjänsterna kommer att leva under kronisk stress och med ständiga nedskärningar – och pressas ut till privat sektor. Där blir de varken billigare eller bättre – ofta precis tvärtom. Skillnaden är att plånbokens tjocklek blir fördelningsmekanismen. Detta är något som vi redan ser överallt i Västvärlden. Ett stort och varierat statligt ägande är en viss motkraft till den utvecklingen. En del av vinsterna i produktionen kommer därigenom tillbaka till medborgarna genom de statliga företagens vinster.
Man undrar vem Esbati tror det är som står för de staliga företagens vinster? Sen – efter visst resonemang beträffande det korkade i att investera pensionspengarna i privat företagsamhet uppmanar Esbati till att
Starta nya statliga företag! Staten bidrar ändå på många olika sätt till riskkapitalfinansiering. En del av den verksamheten skulle med fördel kunna resultera i nya statliga bolag. Det kan till exempel vara forskningstunga företag inom miljöteknik. Vissa kommer att gå dåligt. Andra kan säkerligen växa och spela en roll.
Så talar en statskramare – varför anses det vänster?
Alltså samma stat som “skyddar” oss medborgare genom omfattande övervakning, avlyssning och jakt på personer som delar med sig skall “balansera” den makt som i det kapitalistiska systemet tilldelas den ägande klassen och var intressen samma stat är satt att tillvarata.
Vänstern lägger sig platt
Nu 39,9% mot 53,8% | Arvidfalk.se: “Centern ”http://guero.blogg.se/2008/december/men-nu-far-val-centern.html">hänger på gärdesgården, Kristdemokraterna ser redan uträknade ut och Sverigedemokraterna tappar kraftigt. Ja det ser rätt bra ut helt enkelt. Visst kan man göra som borgerliga riksdagsmän gör, bortförklara hela undersökningen med att den är för liten (trots att det argumentet inte hördes förra gången om samma mätinstitut) men i så fall ska vi kanske endast sätta tilltro till SCB men det där brukar ju inte höras när borgarna går framåt i små undersökningar så det faller nog närmast under “allmänt gnäll”. Vi får väl se vad som skrivs efter SCBs undersökning som kommer på onsdag. De kan ju vara glada över att de kan bli största oppositionsparti efter nästa val trots allt."
Nu hemfaller också Arvid Falk (Erik Laakso) åt politik medelst opinionsinstitut. Val vinns som alla vet på valdagen och det är bilden av den politik man format som avgör. Att socialdemokraterna gått i den fälla som högern gillrat och annonserar regeringssamarbete är ju ur det perspektivet beklagligt. Nu sköter sig ju högeralliansen så dåligt att det kanske inte spelar någon roll. Peter Hultqvist har en helt annan syn
Att s,v och mp nu bildar ett team inför nästa val är ett första steg mot valseger. Sverige behöver så innerligt väl en annan regering och en annan politik. Det som nu skett är stort och viktigt !
Och sedan presenteras det hela i en traditionell TV-form på YouTube. Alltså också ett ytterligare tecken på fantasilösheten. De t.o.m. pratar budgetregler som om våra väljare ägnar sina dagar åt att diskutera/fundera på regler som riksdagen antagit och kan upphäva med ett enkelt beslut. Morian har dock en annan uppfattning
Redan innan pressträffen i dag möttes de tre rödgröna partiernas ledare och spelade in ett eget videoklipp där de – jäkligt professionellt – presenterade sitt samarbete i intervjuform.
Johan Sjölander tolkar samarbetet i ljuset av det kalla kriget och gör det till en generationsfråga
Jag tror inte att man kan förstå vad som händer i svensk politik just nu om man inte anlägger ett generationsperspektiv. För det trepartisamarbete som idag presenterades för media och allmänheten består ju av utöver socialdemokratin ett miljöparti som springer ur den relativt nya miljörörelsen och ett reformerat kommunistparti som överhuvudtaget är tänkbart i regeringsställning just därför att det kalla kriget faktiskt är slut.
Själv tillhör jag den generation som enligt Sjölanders analys (om man nu får kalla det så) borde uppleva samarbetet med vänsterpartiet som “omvälvande”. Så är inte fallet – det är otaktiskt att 2 år före ett val acceptera motståndarens agenda och riskera att vara på defensiven under lång tid, samarbeta med vänsterpartiet har socialdemokratin i praktiken alltid gjort om än inte formellt. Mona Sahlins ledarskap tar inte “sin utgångspunkt i dagens … omständigheter” utan låter sig ledas av motståndaren.
För övrigt säger väl detta Rapport-klipp allt om IPRED-anhängarnas begåvning:
Apropå det så har Erik Laakso kommit ut ur garderoben.
Really?
Daily Kos: Really?: “We’re not the Republican Party, Joe. We’re not, as a group, going to jump onboard whatever policy President Obama pushes. Anyone who thinks so hasn’t been paying attention.”
(Hittat via Daily Kos.)
Gives some hope. Obama is not about radical change.
Riksdagen avlyssnas
Riksdagens IT-avdelning inkompetent: "För några dagar sedan avslöjade Lage Rahm (mp) att han upptäckte något konstigt när han surfade krypterat från riksdagen. Det såg ut som om någon i mitten avlyssnade honom. Som om han var utsatt för en s.k. man-in-the-middle-attack — att någon står mitt emellan honom och den plats han vill surfa till, och lyssnar på allt som sägs.
Och precis så visade det sig vara, fick jag reda på nyss. Riksdagens IT-avdelning lurar alla ledamöter och polsekar som försöker surfa krypterat inifrån riksdagen — för IT-avdelningen avkrypterar deras trafik, söker igenom allt, krypterar om det och skickar det vidare. Utan att riksdagsledamöterna märker något. Formellt heter det att man “söker efter trojaner och virus”.
I tekniska termer proxar de SSL-förbindelser så att noderna innanför skalskyddet inte får E2E-säkerhet.
I klartext betyder det att IT-avdelningen söker igenom allt som riksdagsledamöterna gör på nätet, även när ledamöterna tror att de har en krypterad förbindelse. Lösenord till PayPal, lösenord till mail, innehållet i konfidentiell mail, journalistkontakter, allt söks igenom."
(Hittat via knuff.)
Och så fick man ett skäl så gott som något för att man inte anser det mödan värt att kommunicera med riksdagsmän:-)
Nåja – det går att addera till listan på inkompetens. Häromdagen kosntaterade jag att det inte alls är uppseendeväckande att enskilda riksdagsmän har svårt att hantera stora mängder epost – det är i själva verket oerhört uppseendeväckande att inte IT-avdelningen förutsett detta.
Varför blogga
Här är de mäktigaste politikbloggarna: “Tre bloggare svarar på tre frågor:
1. Vad är det som driver dig?
2. Varför behövs din blogg?
3. Hur påverkar du svensk politik?”(Hittat via knuff.)
Äntligen en utmaning värd namnet – varför bloggar du?
Själv besvarar jag frågorna som följer:
1. En vilja att delge andra mina tankar
2. Därför att alla röster behövs i det demokratiska samtalet
3. Genom att vara lite aktiv traitionellt partipolitiskt och genom att publicera mina tankar
Kieolos drömmer
Sahlin måste ta det intellektuella initiativet: "Det börjar bli allt tydligare att den konflikt som socialdemokraterna söker med regeringen handlar om hur konsekvenserna av finanskrisen ska hanteras. Inte orsakerna.
Oppositionen ska visa att dess politik bättre skyddar människor och att denna trygghet tillsammans med ytterligare stimulans av ekonomin är bra för Sverige. Allt det där är förstås viktigt och rimligt. Problemet är att det inte räcker. Det är reaktivt.
“Vakna vänstern, ni har vunnit” skrev Kaj Glans i DN nyligen och visst känner man för att ruska om Mona Sahlin och ropa att:
– Snälla ta det intellektuella initiativet! "
(Hittat via Dagens Arena.)
Katrine Kielos är en ofta alldeles utmärkt skribent, inte bara stilistiskt utan också med en förmåga att hitta lysande formuleringar. Artikeln med rubriken Sahlin måste ta det intellektuella initiativet är dock ett undantag undantaget just denna formulering. Det är så fruktansvärt elakt och samtidigt drar det ju en del i mungiporna.
Kielos sammanfattar egentligen hela problematiken i en annan formulering – “Det är reaktivt”. Hittils har vi sett mycket litet, för att inte säga inget av egenhändigt formulerad politik utan hela strategin tycks gå ut på att demoniserara (googla t.ex. på mona sahlin satan) högern. Den strategin är dömd att misslyckas.
Det har gått två år sedan högern fick makten. Ibland kan man tro att all världens olycka därmed drabbade oss och att de fösrämringar av olika trygghetssystem samma högern genomfört slår igenom med våldsam snabbhet och kraft. Och så kollar man siffrorna och finner att skillnaderna i ersättningsnivåer ibland kan vara så små som 50 kronor. Så förlorar man trovärdighet.
Det finns partikamrater som är helt besatta av ägandeformer. Som bedriver hetskampanjer mot kamrater som arbetar i privata företag. Som ser politiken som forumet för att påtvinga andra sin unkna sexmoral.
Och Katrine Kielos ropar i öknen: Snälla ta det intellektuella initiativet!
Licens att stjäla
Daily Kos: License to Steal: " Asset Forfeiture, a government issued license to steal, backed up by a crew armed to the teeth, and divisions of consiglieres and judges all in on the take that would make any old style Mafia Capo look like an amateur. Some reported examples are appalling:
Police stopped 49-year-old Ethel Hylton at Houston’s Hobby Airport and told her she was under arrest because a drug dog had scratched at her luggage. Agents searched her bags and strip-searched her, but they found no drugs. They did find $39,110 in cash, money she had received from an insurance settlement and her life savings; accumulated through over 20 years of work as a hotel housekeeper and hospital janitor. Ethel Hylton completely documented where she got the money and was never charged with a crime. But the police kept her money anyway.
Asset Forfeiture comes stamped with the kind of genuine bipartisanship that’s suddenly so in season these days. The proponents of the abominations include folks like Sen. Orrin Hatch and Vice-President elect Joe Biden. On the side of civil liberties is also a bipartisan collective including none other than Instapundit:
The drug war has been a massive failure: a waste of money, of lives and of time. It’s also been accompanied by extensive inroads on traditional American freedoms: property forfeitures, ‘no-knock’ searches, expanded wiretap authority, and the destruction of financial privacy, to name just a few. These are inroads that have served the agendas of bureaucrats but that haven’t done anything to solve the problem that was claimed as their justification. And the drug war’s combination of intrusiveness, corruption and ineptitude calls into question the government’s ability to carry out the war on terrorism.
The original motive behind asset forfeiture was sincere: deter drug traffickers and other organized crime kingpins by ‘hitting them in the pocketbook.’ But the road to hell is paved with good intentions, eh? "
(Hittat via Daily Kos.)
Vi verkar importera betydligt mer än McDonalds och CocaCola från den stora “demokratin” i väster.
Dessutom är det väl faktiskt dags att ompröva den svenska narkotikapolitiken – avkriminalisera bruk och innehav för eget bruk, sälj narkotika på Apotek och lura alla kriminella drogditributörer på profiten.
Epost – effektivt vapen
Mejlbombas av
Ipred-motståndarna: "– Vi har instruerat ledamöterna om hur man använder det befintliga e-postsystemet på ett enkelt sätt så att man kan hantera det här, säger Lars Östberg, IT-chef på riksdagen.Sorteras ut
Från och med september kan ledamöterna med hjälp av IT-avdelningen styra massmejlen till en särskild mapp.
– För oss kom det som en överraskning att man använder e-post på det sättet och det ledde till stor frustration eftersom ledamöterna inte kunde läsa den övriga e-posten i telefonerna, säger Östberg."
Man skulle förstås kunna raljera över att en folkvald politiker som Fredrick Federley kallar mail från väljarna för helvetesproblem och meddelar att han raderat 1800 för att få en tom inkorg. Det skall jag inte göra.
Jag skall istället raljera över att Lars Östberg som uppges vara IT-chef på riksdagen blivit överraskad av att man använder epost. Hallå, hur mycket fantasi krävs för att räkna ut det. Sanslöst – måste man inte ha någonslags kompetens för att vara IT-chef i Sveriges riksdag?
Behöver förresten inte riksdagsmän registrera inkomna handlingar, vi borde väl som medborgare kunna kontrollera attt de mottagit våra åsiktsyttrngar?
Dessutom var det faktiskt redan någon gång i slutet av 90-talet jag föreslog ett projekt som skulle utveckla verktyg för att just hantera stora mängder epost – ett projekt som inte fick tillräcklig finansiering då för att kunna fullföljas.
Vad bestämmer politiken
Jonas Morian: Politik är en fråga om förtroende: “Det blåser allt snålare om ”http://www.makthavare.se/Mona_Sahlin">Mona Sahlin. I veckan som gått så har hon fallit från förra årets andraplats till plats 6 i tidningens Fokus rankning över landets 100 mäktigaste. Och enligt en Sifoundersökning beställd av pr-byrån Westander så känner bara 33 procent av svenskarna störst förtroende för Mona Sahlin som statsminister, medan 55 procent känner störst förtroende för Fredrik Reinfeldt.
Jämfört med en tidigare mätning i april i år är det ett ras på 8 procentenheter och en statistiskt säkerställd nedgång. Det är den lägsta siffran sedan Sahlin valdes till socialdemokraternas partiledare i mars 2007, uppger Aftonbladet.
Samtidigt fortsätter Allianspartierna att knappa in på oppositionens försprång. På en månad har gapet minskat fyra procentenheter, visar SvD/Sifos novemberbarometer."
Politik har mycket lite med opinionsmätningar att göra. Politik har faktiskt lika lite med valresultat att göra. Politik är inte en tävling och man toppar inga lag i politiken. Politk är att vilja.
Om den politik man utvecklar väcker gensvar hos tillräckligt många kommer man att vinna val, med den reservationen att det förutsätter at man kan kommunicera sitt budskap. Som alltid – det dunkelt tänkta är det dunkelt sagda.
Spelar då inte opinionsmätningar någon roll? Jo självklart då de mäter just effekterna av – om man nu tror på sin politik – av de kommunikativa ansträngningarna. De mäter hur folk möter budskapet. Misstror folket den politik man formulerar i debatter, i samtal, i artiklar kommer man att få dåliga siffror helt enkelt.
Visst kan man vinna val på att triangulera, att låta analyser av opinioner vara grund för formulering av politiken. Gör man så borde man ägna sig åt annat t.ex. marknadsföring.
Jag tror att få bekymrar sig om att Mona Sahlin slirar lite i taktiken när det gäller regeringsalternativ. Jag tror de är betydligt mer bekymrade över vad socialdemokraterna faktiskt vill och dess förmåga att formulera en politik för 2010-talet. Jag tror att det var när den dunkelt formulerade politiken för framtiden dunkelt kommuniceras som opinionssiffrorna vände. Otydligheten i regeringsalternativsfrågan kan då ha bidragit något men inte mycket.Men det är förstås mycket enklare att haka upp sig på en “formaliafråga” vilket förstås mer professionella tyckare gärna gör.
Dessutom är det så att diskussionen om att i förväg bestämma sig för koalitionspartner(s) är att låta motståndaren bestämma agendan. Finns ingen anledning att göra så,
Schyman & Schlaug inga snikna snyltare
Schyman & Schlaug inga snikna snyltare | Debatt | Aftonbladet: “Men de söker ju inte jobb, heter det. De slår dank och lever på sina ”lyxpensioner”. Gör de? Kanske finns det sådana fall. Men Schyman och Schlaug slår inte dank. De är högaktiva i en verksamhet som utgör en grundval för demokratin – samhällsdebatten. Om de tar betalt för föredrag och annat får de lägre inkomstgaranti. Om de låter bli att ta betalt får de högre inkomstgaranti – men föreningar och klubbar och vanligt folk får större chans att lyssna på dem. I en stat som betalar miljarder till författare, konstnärer, teatrar och filmmakare – vad är det för fel om en del f d politiker får statligt arvode för att hålla igång samhällsdebatten?”
Visst är det en fantastisk argumentering Garthon för. Att f.d. (observera före detta) riksdagsmän skulle spela en för det demokratiska samtalet avgörande roll är naturligtvis bara trams. De får väl delta i den debatten på lika villkor som alla andra dvs använda sin fritid – det finns t.ex. 10 000 bloggar på knuff). Att de efter en kortare övergångsperiod skall skaffa sig arbete och egen försörjning är väl ändå fullständigt självklart.
Dessutom borde riksdagsmän ha ersättning i relation till tidigare inkomst med tillägg för oreglerad arbetstid så att de kan återgå till ett normalt liv när de blir bortröstade/slutar/byter parti.
Senaste kommentarerna