Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Drömmen om ett bättre samhälle
Att komma från bruket I: “Drömmen om universitetsutbildning, drömmen om flytt till storstad, drömmen att komma bort från bruket fick skjutas upp. I mitt fall endast ett år men för många av mina skolkamrater lever kanske drömmen än, eller så har den inhöljts i fabrikens sulfitluktande rök och slukats av vardagens verklighet med fotbollsträningen, pizzerian och inlämningen av veckans V75-kupong som får tjäna till att dölja att livet en gång önskades se annorlunda ut. Där har vi arbetarrörelsens kärna, människor som var vi går, bär bruket med oss på ett eller annat sätt.
Hur påverkar det den politik som arbetarrörelsen vill se? Hur kan strukturomvandlingar hindras eller förstärkas av det folk som ska omstruktureras? Vad gör det i partier som formar sin politik med eller utan hänsyn till det kvardröjande bruket i människors medvetande?”
Att komma från bruket II: “Staten tog över det patron hade monopol på, kommunen byggde och ägde både Folkets Hus och idrottsanläggningarna. Man satte sig i knät på staten som fick ta hand om de solidariska försäkringssystemen och uppräthållandet av de fackliga löftet. Och kanske var det någonstans där vi steg tillbaka in på bruket igen.
Om vi ska hitta verktygen som gör att våra barn ska komma loss från detta nya bruk igen så behöver det grävas runt och dikas ur. Drömmen och friheten om egnahem och första bilen, självförsörjning och oberoende, allt detta finns kvar och behöver återupprättas. Dessutom kompletteras med rättigheten att utbilda sig till vad man vill, och även att ombilda sig om man valt fel tidigare i livet. Hitta möjligheterna att studera i andra länder, arbeta var man vill, starta det egna företaget och bli ekonomiskt oberoende. Drömmar för dagens arbetarklass, nya mål, omformade metoder men samma levande dröm att ge våra barn en väg ut från bruket.”
Erik Laakso beskriver sin egen resa men också många många andras. Lite olika slår det generationsmässigt – den förändring av det svenska samhället som nu pågått åtminstone de senaste 50 åren och som inneburit att rätt många med “brukssamhället” som start numera får sägas tillhöra en medelklass. För de allra flesta innebär denna resa visserligen en väsentlig standardförbättring, väsentligt högre utbildningsnivå men i arvet ingår viljan att förbättra för de efterkommande och många av de värden som präglade ursprunget – allt från bymentalitet, skepsis mot inflyttande till den solidaritet som präglar grupper med knappa resurser och liten egen makt.
Laakso reser också den viktiga frågan om vad detta innebär för politiken och delvis också vem som har rätt att forma den. Alldeles uppenbart är ju att det fortfarande finns en del att göra när det gäler att ge alla människor oavsett social bakgrund tillgång till utbildning m.m. Lika uppenbart är emellertid att när en så pass stor del av befolkningen redan åtnjuter dessa möjligheter man måste ställa frågan vad det nu är som skulle förbättra livsvillkoren. Ett av svaren står att finna i frågan om makt, makt att forma sitt eget liv i alla avseenden utan att patron (staten i Laaksos terminologi) lägger sig, försöker styra.
Staten är kanske inte alltid svaret
Låt oss bolåna – av staten: “Det känns fel i dag att ta bolån i någon av storbankerna eftersom vi har begripit att räntan vi betalar kan gå till spekulation, miljardbonusar och subventionerade privatlån till bankernas toppledare.
Vi skattebetalare har inte råd att hantera en finanskollaps vart femtonde år genom förmånliga miljardlån och annat statligt understöd till privata marknadsaktörer.
En mer kostnadseffektiv idé är att du och jag får låna till vårt boende direkt av staten.”
Maria Küchen vill bolåna av staten. SBAB nämns men duger tydligen inte – därför att det är till salu eller kanske för att det visserligen är ett statligt bolag men väl finansierar sin utlåning på samma sätt som andra banker?
Är det inte också så att staten finansierar sitt eget lånebehov (som ju är rätt stort) på motsvarande sätt dvs vänder sig till privatpersoner och företag? Om staten i större utsträckning skulle finansiera just bolån ökar väl dstatens eget lånebehov och vem skall stå för finansieringen av det – bankerna kanske?
Vill vi ha ett mindre profitdrivet bolåneinstitut får vi nog använda oss av andra instrument. HSB och liknande kooperativa lösningar kan stå modell. Den samlade kooperationen Folksam, KF, OK skulle kunna ställa sig bakom och ge finansiell styrka (fast då får man kanske rensa för bonus och höga löner där också). Just erfarenheterna av att staten faktiskt inte är en garant för något annat än det bestående borde göra att man söker lösningar “på marknaden” men med kollektivet som ägare. I mindre skala finns ju t.ex. Ekobanken.
Avslutningsvis en lite reflektion: Den finansiella kris vi sett de senaste månaderna utlöstes genom att några stora bolåneinstitut i USA havererade. Detta på grund av att de lånat ut stora summor till “vanligt folk”, vanligt folk som annars inte skulle ha fått låna och som förstås är extremt känsliga för räntehöjningar och inte alls klarar eventuella förluster vid försäljning av den belånade fastigheten. Å ena sidan förstås bra att vanligt folk kan få låna, å andra sidan ohanterligt med stora kreditförluster eftersom dessa måste betalas av någon.
Lösningen är vanligtvis större krav på låntagaren (egen insats, större marginaler m.m.) och högre ränta ju osäkrare objektet (låntagaen och/eller fastigheten) är. Detta leder till att de som redan har hyfsad ekonomi får låna och till lägre kostnad och att de som har lägre inkomster inte får låna eller får låna till högre kostnad. Så förstärker vi segregationen i boendet.
Mobba Lotta
Bilden av Mona: “Men debatten om min bok visar hur mycket känslor det finns runt Mona Sahlin. Att skriva om henne är att sticka in handen i ett getingbo.
Jag vill inte Mona Sahlin illa. Jag hatar henne inte, jag aldrig hatat henne och skulle aldrig i mitt liv leda en kampanj emot henne. Tvärtom hoppas jag att hon lyckas, men då behöver hon betydligt bättre medarbetare än de som nu skriker ut sitt hat och förakt mot alla oliktänkare.
Det blir ju enklast att hoppa på budbäraren. För om jag kan stämplas som hatisk och inte riktigt klok då är det ju inga problem. Makten behöver inte idka någon självkritik eller fundera över vem de representerar och vad som har gått fel. Det är ju bara att fortsätta om ingenting har hänt.”(Hittat via Behandlar man sina medmänniskor så här?.)
Jag har visserligen kvar ett bokmärke som leder till Lotta Grönings blogg men den har sedan rätt lång tid inte lockat till läsning. Det drev som en del av mina partikamrater tycks ha inlett mot Gröning med anledning av hennes nyligen utkomna bok Sanning eller konka. Mona Sahlins politiska liv fick mig dock att söka upp Grönings blogg och då fann jag citatet ovan.
Erik Laakso skrev häromdagen (på Arvid Falk) att
När omdömena om Lotta Gröning huggs in i bloggsfärens tangentbord, hur många är det då som håller i minnet att Gröning faktiskt också är en medmänniska, oavsett vad man tycker om hennes formuleringskonst, åsikter eller eventuella bitterhet. Utan att peka ut någon speciell tycker jag att politiskt aktiva ska formulera sig snyggare och komma ihåg att det alltid är en människa som står som mottagare till uttrycken.
Att det bildats ett litet drev med måltavla Lotta Gröning är ju uppenbart med rubriker som Ett slaskigt angrepp på Sahlin, En Lotta Gröning-fri dag i veckan!, Gröning sjukligt fixerad vid Sahlin och Grönings bok om Sahlin en studie i härskarteknik. Tyvärr döljer sig ju bakom dessa rubriker skribenter för vilka jag tidigare hyst viss respekt, nu känner jag hur denna skadas.
Själv har jag inte läst boken, har inte så mycket till övers för Lotta Grönings tyckanden i allmänhet, men blir lite sugen. Att de mot Gröning kritiska bidrar till att öka intresset är väl kanske inte den av dessa önskade effekten.
Polisen får redan avlyssna folk utan konkret misstanke om brott.
FRA-lagen i dess olika varianter innebär att en stor del av våra data- och telekommunikationer kommer att överföras till staten för analys.
I morgon klubbas lagstiftning som uttalat ger Säpo rätt till avlyssning och övervakning på politiska grunder.
Den piratjägarlag som regeringen överlämnat till lagrådet innebär att information om enskilda internetanvändare kan lämnas ut till privata aktörer, i syfte att bekämpa ett skitbrott.
Under våren kommer lagen om teledatalagring. Den innebär att staten kan få ut information (trafikdata) om alla våra telefonsamtal, SMS, MMS, e-postmeddelanden och internetuppkopplingar. Lagrad positionsdata för våra mobiltelefoner gör att staten kan få reda på var du har befunnit dig vid en viss tidpunkt.
Snart kommer även lagen om hemlig dataavläsning – som ger staten rätt att installera spionprogram i din dator.
ACTA-avtalet kan komma att leda till att myndigheterna får rätt att snoka i din dator och i dina digitala lagringsmedia när du reser in i eller ut ur till exempel EU och USA."
Varje gång någon, i detta fall Henrik Alexandersson, väljer att göra en uppräkning av aktuela lagar som hotar medborgarnas integritet, som minskar rättssäkerheten blir man en aning uppgiven. Det verkar som om det inte längre finns någon hejd på rörelsen mot Bodströmsamhället. Idag har riksdagen en ny möjligheten att tvärbromsa denna rörelse, vilket vore rimligt i avvaktan på att kunna ta ett helhetsgrepp om dessa frågor.
Gun Svensson kallar det En flora av lagar som skapar en djungel. Anders Löwdin skriver på Arvid Falk
Högerregeringen måste vara minst svensk mästare i att kasta ut dimridåer. Onsdag 22 oktober tänker de rösta igenom ännu en lag som ökar avlyssningen av landets invånare. Samtidigt ser de till att få mediers uppmärksamhet på något helt annat, de träder fram och talar om att de fyra partierna ska samverka ännu tajtare och dessutom satsa stort inför valet med både tidning och sajt.
Förstatligande – kapitalets sista försvarslinje
Ett ideologiskt jordskred: “Med sina förslag på måndagen öppnar den svenska regeringen för fler övertaganden av kreditinstitut. Detta är förstås inte i linje med regeringens tidigare marknadsliberala hållning”
Förmågan att skilja på ideologi, retorik och den härskande klassens intressen verkar inte så utvecklad hos borgarskapets kolportörer. Fredrik Braconier tillhör dessa. Han blir förvirrad när den borgerliga staten i de flesta västeuropeiska länder ingriper bl.a. med övertagande av ägandet i banker, som om denna form av åtgärder vore ideologiska. I själva verket handlar det ju om försvaret av det rådande kapitalisktiska systemet för vilket staten har ett antal verktyg till förfogande – allt från övervakning och kontroll av medborgarna (läs t.ex. FRA) över våldsmonopol till övervakning och kontroll av de finansiella institutionerna.
Tyvärr begriper ju inte ens vänsterdebattörer detta samband och uppträder därför som radikala alibin för den borgerliga statsapparatens expansion ropandes på förstatliganden som lösningen på världens problem när sådana i realiteten bara idag skulle befästa tingens ordning.
Björn Fridén har nästan förstått🙂 Det gäller också för förstatligandets överstepräst Anders Svensson.
Centern – landsbygdens parti?
Tage Gripenstam © sviker Hölöborna: "Då återkommer Gripenstam och påstår denna gång, att det inte går att få till stånd en fungerande tidtabell under högtrafiktid mellan Järna och Hölö på grund av enkelspårsdrift, samt avsaknaden av mötesplatser på bansträckan. Ett annat argument som Gripenstam använder är att det inte går att köra två eller flera tåg efter varandra på grund av att säkerhetssystemen inte tillåter det.
––Tage Gripenstam kan väl inte mena att en förutsättning för tågtrafik till Hölö är att man på skogen mellan Hölö och Bankesta, en sträcka på exakt 4 kilometer och 55 meter, skall vara tvungen att bygga en tredje mötesplats. Det här är bara ett exempel som visar att den utredning som Gripenstam lutar sig mot, är undermålig.
Tage Gripenstams andra argument; det att Hölöborna inte kan räkna med något pendeltåg till Hölö eftersom det inte går att köra två eller flera tåg efter varandra, visar att Tage Gripenstam måste ha missat något fundamentalt i hela den här diskussionen. Det har aldrig fungerat på det sättet att tåg radas upp likt en bilkö på en hårt trafikerad väg där bilförarna kör och bromsar om vartannat och understundom av naturliga skäl krockar med varandra.
Till skillnad mot biltrafiken Tage Gripenstam, så har lokförarna ett signalsystem som de kör efter. Vad det nu handlar om Tage Gripenstam, är att du måste se till att erforderliga beslut fattas, så att SL:s tjänstemän på planeringsavdelningen ute i Hornsberg omgående kan lägga ut en beställning till Banverket om pendeltågstrafik till Hölö. "
(Hittat via Länstidningen i Södertälje.)
Visst är det fantastiskt. Personer med erfarenhet och insikt i villkoren för tågtrafik. som Kjell Axelsson och Gunnar Karlsson, kan utan större svårighet smula sönder Tage Gripenstams svaga, eller kanske mer relevant obefintliga, argument för att han lagt sig platt i frågan om pendeltågstrafik till Hölö. I åratal har samme Gripenstam kritiserat oss socialdemokrater för att vi inte lyckades få till samma pendeltågstrafik. 2006 då Gripenstam köpte sig plats i det högerstyrda landstingets styre fanns redan en överenskommelse och majoritet för att starta sådan trafik – den övergav Gripenstam.
Nu väntar vi bara på att Gripenstam och centern också skall svika Hölö-borna när det gäller försvaret av Konsum-butiken som kräver ett entydigt nej till s.k. extern etablering av handel i Järna.
Superveckan som inte var en supervecka – Ohly kvarnstenen
Superveckan som inte var en supervecka – Ohly kvarnstenen: "Socialdemokraterna har också visar fram sin egen version av MP’s ständiga bråk mellan “realister” och “fundamentalister” eller med andra ord mellan de som vill säkra makten för att kunna driva en egen politik och de som vill gå till val på sin vision om ett alternativt samhälle oavsett vad evetuella väljare tycker.
En del socialdemokraterna har också visat att de är redo att göra allt för att sparka undan benen på Mona Sahlin av rent maktpolitiska orsaker. Alliansens behöver knappast driva någon mosa Mona kampanj när partidistriktet i skåne och diverse andra företrädrare driver en egna kampanjer.
Och som man påpekade från partidisktriktet i GBG går ut med rena osanningar i media.
Jag räknar mig själv till realisterna. Vinner man inga val är det meningslöst hur bra visioner man har. Eller vem som sitter var i maktpyramiden. Det finns heller ingen möjlighet att påverka samhällsutvecklingen. Något som Frerik Reinfeldt insåg och som som var grunden för hela den makeover moderaterna gjorde. "
(Hittat via knuff.)
Läs gärna det första stycket någon extra gång. Enligt Claes Krantz uppfattning finns det alltså en egen politik som inte är densamma som vision om ett alternativt samhälle, obs vi talar alltså om den socialdemokratiska strategin för att komma tillbaka till makten. Såvitt jag förstå så innebär resonemanget att vår politik inte skall formas utifrån vår vision, vår ideologi (eftersom den inte skulle få stöd av tillräckligt många för att vi skulle få makten utan formas just för att vinna denna makt dvs utifrån något slags röstoptimeringsstrategi.
Detta är förstås illa nog – att spä på uppfattningen att ledande politiker inte har andra intressen för att få makt än just maktpositionen är bedrövligt. Sällan ser man det också så tydligt uttryckt. Att beskriva kritik mot mer eller mindre självsvåldiga beslut i den högre partihierarkin som “att göra allt för att sparka undan benen” är ju sedan ett närmast otilständigt debattknep. Inte heller det blir bättre av att referera till några (rövslickande?) distriktsordföranden, själv tillhör jag t.ex. partidistriktet i Stockholm vars ordförande Mikael Damberg tillhör undertecknarna av artikeln i Göteborgs-Posten (GP).
Deras bild av bred förankring är Det har kommit att framställas i media som att vi socialdemokrater inte internt diskuterat det fördjupade samarbetet med miljöpartiet. Vi känner över huvud taget inte igen den bilden. De som bidrar till att sprida den i media far helt enkelt med osanning. Låt oss ta några exempel. Frågan om samarbetet har diskuterats vid åtta sammanträden i det verkställande utskottet (varav två internat) och vid fyra tillfällen i partistyrelsen. Vi distriktsordföranden har träffats tre gånger i frågan. Detta har skett med uppmaningen från partiledningen att mellan dessa tillfällen diskutera frågan i våra respektive distrikt. Partiledningen har dessutom träffat förstaombudsmännen i partidistrikten, haft en träff med LO:s styrelse och en träff med riksdagsgruppens styrelse och alla LO:s förbundsordföranden. Vår partiordföranden har utifrån dessa samtal fått ett tydligt mandat att fördjupa samarbetet med miljöpartiet.
Jag kallar inte detta bred förankring, jag känner mig inte delaktig, jag ser inte en enda vanlig medlem i denna uppräkning.
By the way – jag tillhör fortfarande dem som tycker att Mona Sahlins uppgörelse/utspel kring samarbetet med miljöpartiet var ett gigantiskt misstag. Jag hade haft samma uppfattning om hon gjort motsvarande utspel tillsammans med Lars Ohly.
Förstatliga versus socialisera
Vänsterpartiets gnällande är patetiskt: “Istället för att gnälla på att de blivit uteslutna ur samarbetet ”http://www.zaramis.nu/blog/2008/10/09/nu-har-vansterpartiet-chansen/“>så borde vänsterpartiet ta tillfället, presentera ”http://www.fjardeinternationalen.se/blog/2008/10/17/en-knuten-hand/“>en totalt annorlunda politik. En politik som går ut på att återsocialisera elen, telekommunikationerna, järnvägarna, kollektivtrafiken, sjukvården etc. En politik som innebär att Volvo Personvagnar och Saab Automobil förstatligas. ”http://www.socialistiskapartiet.se/mullvaden/2008/10/16/volvokris-och-omstallning/“>En politik för omläggning av produktionen på Volvo Personvagnar och Saab. En politik för förkortad arbetstid, ”http://www.socialistiskapartiet.se/mullvaden/2008/10/16/volvokris-och-omstallning/">som facket på Volvo i Umeå föreslår, för att möta den kommande lågkonjunkturen."
Det är lite oroande när personer som uppger sig tillhöra vänstern och som producerar den ena “analysen” efter den andra inte kan skilja på så centrala begrepp som att socialisera respektive att förstatliga. Inte bara missar Anders Svensson skillnaden, han likställer de båda begreppen och tycks mena att en radikal vänster skall ropa på förstatliganden av produktionsmedlen – förstatliganden som bara skulle innebära att den borgerliga kapitalistiska statsmakten skulle svälla.
Att den svenska staten äger produktionsmedel innebär inte att dessa socialiserats! Att hävda det är att använda högerns terminologi, långt från vad som skulle kunna härledas ur en mer marxistisk baserad politik.
Maria Wetterstrand : Tankar om mobbning
Maria Wetterstrand : Tankar om mobbning: “Att nu Vänsterpartiet försöker sno ordet mobbning som beskrivning av det politiska spelet inom opposition är en skymf mot alla som verkligen är mobbade.”
Igår hörde man särskilt Mona Sahlin markera att eftersom Lars Ohly inte rättat sig efter hennes och Miljöpartiets regler så får han inte vara med. Idag ondgör sig Maria Wetterstrand över att någon vänsterpartist tydligen tyckt att det de råkat ut för kan liknas vid mobbning.
Och Maria Wetterstrand förstår tydligen inte att Sahlins och hennes utspel faktiskt av många kan uppfattas som legitomerande av just mobbningsbeteenden gentemot de som inte fogar sig.
Obs! Jag tycker inte att det hade varit bättre om Mona Sahlin valt Vänsterpartiet istället, inte heller om hon gjort motsvarande utspel med både Miljöpartiet och Vänsterpartiet!
Jag var inte informerad
Det stormar i s-ledningen: “Kretsen kring Mona Sahlin anser att de redan för tre veckor sedan fick grönt ljus av partistyrelsen att gå
vidare utan vänsterpartiet.
Den bilden delas inte av kritiska medlemmar i s-ledningen.
– Jag var inte informerad om beslutet i förväg. På partistyrelsen togs det upp att man skulle fördjupa samarbetet med miljöpartiet. Men jag har inte förstått det som att vänstern ska hängas av, säger Niklas Karlsson.”
Jag skrev i går att jag var kritiskt till uppgörelsen med mp främst pga att detta inte är fråga som är tillräckligt diskuterad, inte är förankrad i partiet. Enligt Aftonbladet är det inte heller tillräckligt förankrat i partiets ledning.
Anders Löwdin är dock nöjd.
Förhoppningsvis är det nu också slut med tjatet från högeralliansen om besked. Besked har högern nu fått av en stark part som söker regeringsmakten 2010.
Alltså tycker han att det är bra att vi ställer upp på högeralliansens problemdefinitioner – rätt märkligt.
Senaste kommentarerna