Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Peter Karlberg : Hur skall politisk kamp bedrivas
Peter Karlberg : Hur skall politisk kamp bedrivas: “Kim Müller verkar lite positivt inställd til att använda sabotage/förstörelse som metod för politisk kamp – i detta fall med målet att få Skånetrafiken att ”http://kimmuller.wordpress.com/2008/08/14/dags-att-sabba-forsta-klass-vagnarna/“>sluta ha 1:a klassvagnar i tågen över Öresund. En viktig politisk strid väl värt att begå lagbrott för? Någon av kommentarerna till Müllers inlägg efterlyser epostadresser till ansvariga, antagligen för att kunna trakassera dessa med mängder av epost.”
Efter en tågresa tur och retur till Göteborg – i 1:a klass för att få lugn och ro att jobba – hittar jag ett nytt och ganska extremt exempel på hur politisk kamp inte skall bedrivas. Nu är det AFA – en uppenbart fascistisk organisation – som utmärker sig genom att erbjuda betalning till de som misshandlar motståndare (snacka om att inte tro på de egna argumentens styrka). Om detta tycks en hel del. Jag hittar synpunkter som att “”http://knuff.se/u/4733cd">AFA helt sanslösa", “”http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1732&blogg=25493">Avstånd från AFA", “”http://www.trotten.se/2008/08/19/har-afa-blivit-galna/“>Har AFA blivit galna?”, “”http://www.zaramis.nu/blog/2008/08/19/politiskt-vansinne-fran-afas-sida/“>Politiskt vansinne från AFA:s sida” och “”http://witchbitch.wordpress.com/2008/08/19/ar-afa-infiltrerat-av-nazistsympatisorer/“>Är Afa infiltrerat av nazistsympatisörer?”. Det är ju bara att instämma.
Det finns faktiskt inget som skulle kunna ursäkta AFA (i Uppsalas) kampanj – den demonstrerar bara en fullständig avsaknad av analysförmåga (att kunna se att den egna strategin är kontraproduktiv i förhållande till det uppgivna målet) och en – även om det skulle visa sig vara ett slags drift med den nvarande regimens politik – riktigt obehaglig förkärlek för våld som politisk metod.
Hur skall politisk kamp bedrivas
Dags att sabba första klass-vagnarna?: “Jag läser idag i ”http://sydsvenskan.se/skane/article356574/Resenar-rasar-over-behandling-pa-tag.html">Sydsvenskan om hur trångt och jävligt det är på Öresundstågen. Och inte nog med att det är trångt, Skånetrafiken förvärrar situationen också, när folk tog det sunda och förnuftiga beslutet att gå in och sätta sig i den halvtomma första klass-vagnen så blir de utkörda av en idiot till kontrollant (eller det heter visst “värd”) och hotade med böter… Det är så jävla illa, “Värden” tog dessutom en id-handling för en resenär och hotade med att inte lämna tillbaks den. Ibland undrar man om det bara är pressen från folks chefer som får dom att bete sig som idioter eller om idioter dras till uniformsyrken.
Chefen på Skånetrafiken ser inget problem med halvtomma rikemansvagnar samtidigt som folk står upp. Tro fan det, han är väl rik själv.
Min första ilskna tanke var att man skulle, på ett systematiskt sätt, sabba första klass-vagnarna – till exempel genom uppslitsade sätt och klotter (bara fantasin sätter gränser), för att på så sätt få dom att enbart använda vanliga vagnar."
(Hittat via knuff.se.)
Kim Müller verkar lite positivt inställd til att använda sabotage/förstörelse som metod för politisk kamp – i detta fall med målet att få Skånetrafiken att sluta ha 1:a klassvagnar i tågen över Öresund. En viktig politisk strid väl värt att begå lagbrott för? Någon av kommentarerna till Müllers inlägg efterlyser epostadresser till ansvariga, antagligen för att kunna trakassera dessa med mängder av epost.
Min partikamrat Monica Green har en helt annan metod, hon bombarderar regeringen med interpellationer (skriftliga frågor från riksdagsmän som ministrar är skyldiga att dels skriftligt besvara dels debattera i riksdagen. Green är så effektiv att hon uppmärksammats av Per Gudmundson som skriver
Det gångna riksdagsåret har inneburit fler interpellationer än någonsin. I riksdagens databas på webben finns i skrivande stund 793 stycken registrerade (men det finns fler). Förra året blev det sammanlagt 691 interpellationer. Året dessförinnan, då borgerligheten satt i opposition, registrerades 479 stycken. Under gårdagen hann Monica Green med att få fyra besvarade, att lägga till de 34 som redan registrerats i databasen. Med andra ord står hon för cirka var tjugonde interpellation.
Det är lätt att förstå irritationen över att s använder interpellationerna som obstruktionsmedel, och inte som det kontrollorgan de är avsedda att vara. När Luciano Astudillo (s) använder exakt samma formulering i debatten kring sin andra interpellation som han använt till den första blir det extra tydligt att det handlar om att klippa och klistra.
Green försvarar sig och tycker sig tydligen sitta i en rävsax – om hon är aktiv med att t.ex. skriva interpellationer så får hon kritik för det, om hon inte utmärker sig på detta sätt komer hon att få kritik för att vara en passiv riksdagsman. Green anser sig sålunda utsatt för nr 4 av Berit Ås beskrivna härskartekniker. En del går igång på denna typ av diskussion – Johan Ingerö är ett bra exempel.
Göran Skytte, för övrigt numera ökänd för sina förvirrade åsikter, tycks hylla en helt annan modell nämligen att journalister skall utgöra grindvakter, helt enkelt bestämma vad som skall släppas igenom. Skytte blir dock oroad när det går att hitta enstaka exempel på att det bland journalister förekommer avvikelser mot den av Skytte förespråkade moraliska standarden. Då rämnar tydligen samhället. Väl kommenterat av Blogge Bloggelito även om jag själv ser sexualiteten som en privatsak och i grunden som ett uttryck för vår arts behov av reproduktion.
Dock – när man studerar ovan nämnda exempel på hur politisk kamp bedrivs slås jag av vilken oerhörd tillgång för debatten bloggar och andra sociala medier utgör. Där kan diskussioner föras om hur kollektiv trafiken bör utformas som i princip alla kan delta i vilket är bättre än att skära sönder säten, där kan som kampen mot FRA visat regimen och dess hantlangare i riksdagen pressas långt effektivare än via interpellationer som ingen bryr sig om, där kan vår kollektiva moral diskuteras och utvecklas transparent utan att filtreras av några självutnämnda grundvakter.
Nationellt självbestämmande versus geopolitiskt spel
Carl Bildt vår mest okunnige utrikesminister?: "En annan som varit inblandad i den Georgiska militära upptrappningen är israelerna. Under de senaste sju åren har de tränat Georgiska trupper för att sättas in mot ryssland och en georgisk minister har särskilt tackat israelerna för deras hjälp.. Israelerna har dock låtit bli att sälja vissa vapensystem för att inte reta upp ryssarna och överväger nu att tillfälligt ställa in alla leveranser. Tills vidare fortgår de dock, även om många “säkerhetskonsulter” flytt landet.
Eldprovet kommer nu när Georgien tycks ha gett upp med sina ambitioner att återinförliva Sydossetien i det egna landet. Kommer Ryssland att stanna vid detta eller vill de använda sig av amerikanska metoder som regimskifte?
Och vanligt visar Carl Bildt sina historiska okunskaper om världens regioner och sin extrema inkonsekvens gällande Kosovo och Sydossetien. Okunnigare utrikesminister var det länge sedan vi hade."(Hittat via knuff.se.)
Jag kan inte låta bli att gilla rubriken till Hampus Eckermans inlägg:-) Atash som gästar Roya och Matildas blogg skriver och kommenterar också Bildt:
De senaste dagarnas krig i Georgien och Sydossetien har blottlagt mediernas starka förbindelser med makten. Pengamakten och statsmakten. Med all rätt har de riktat stark kritik mot Rysslands bombningar av Georgien. Men var är kritiken mot Georgiens invadering och mördande av sydossetier, undrar en? Vad händer i Sydossetien och Abkhasien? Nyhetssändningarna idag på SVT och TV4 lyckades med konststycket att helt utelämna Sydossetien trots att tusentals är på flykt därifrån. Istället för att söka självständiga källor vänder de sig till pajasen Carl Bildt som agerar allvetande kommentator trots att hans roll som utrikesminister inte är att ge oss en ”objektiv” omvärldsrapportering utan att berätta om Sveriges ställningstagande i situationen. Men media älskar Carl Bildt och Bildt älskar sig själv så han får mala på.
Enn Kokk som önskar självständighet åt de ca 100 000 ossetierna som bor i Sydossetien skriver att
Min grundläggande uppfattning, att stater bör baseras på demokrati och ett gemensamt majoritetsspråk, helst också ett gemensamt kulturarv, leder mig till uppfattningen, att Georgien inte med näbbar och klor bör hålla fast vid att Sydossetien måste förbli en del av Georgien. Slutsatsen av detta är dock inte att Sydossetien bör förenas med Nordossetien inom ramen för den ryska federationen. De som en gång hamnar inom de ryska gränserna, kommer obönhörligt att gradvis förryskas. På nordossetiskt område bor redan en stor rysk befolkning, och osseterna är “integrerade” också på annat sätt; de måste till exempel använda det kyrilliska alfabetet.
Vill osseterna överleva som folk, och det är deras fulla rätt, bör nationsgränserna revideras på två håll: Sydossetien tillåtas lämna Georgien och Nordossetien tillåtas lämna Ryska federationen för att sedan tillsammans bilda en demokratisk ossetisk stat.
Ska det till internationell fredsövervakning och medling, är det här det som bör vara målet.
Men jag inbillar mig inte att det är särskilt lätt att komma dit. I internationell politik, inte minst stormaktspolitik, är det fullkomligt tabu att tala om förändrade statsgränser. Fråga Kina om tibetanerna och uigurerna, får ni se! Och fråga ryssarna om tjetjenernas rätt till självständighet!
Man måste förstås undra lite över denna närmast översvallande entusiasm för etniska gruppers krav på nationell självständighet. Kanske inte vad jag trodde skulle bli resultatet av arbetarrörelsens internationalism.
Claes Krantz undrade var de svenska protesterna mot Georgiens angrepp fanns:
Läser man vad UD säger nedan är det på gränsen till hyckleri. Men så är det väl Sveriges officiella utrikespolitik att stödja Georgiens rätt att upprätthålla sin territoriella integritet med vad jag antar alla medel som finns tillgängliga.
Även Sverige tillämpar tydligen realpolitik före den som selektivt brukar kallas mänskliga rättigheter. I stället för att ta ställning i ett krig där det inte finns någon rätt sida kunde vi varit en oberoende röst. Men det går tydligen inte med den USA och NATO anpassade utrikespolitik som Carl Bildt driver.
För den som är lite intresserad av vad som faktiskt ligger bakom konflikten och inte bara vill se etniska gruppers självständighetskamp som nyckeln kan Anders Svenssons skriverier vara av intresse. Särskilt artikeln om oljan och den om USA:s intressen i Kaukasus klargör den del.
Mona lysande om FRA idag!
Allsång mot högern och Mona Sahlin och tåget: “Tyvärr var det därför inte helt fullsatt under allsången och dessutom valde allsångledaren att vi skulle sjunga rätt svåra sånger, så riktigt fart på allsången blev det tråkigt nog inte, den här gången.
En hel hög bloggare var på plats – och jag pratade bloggfrågor och FRA-frågor med flera. ”http://www.eriklaakso.nu/blog/“>Erik Laakso var där och hade tillsammans med Peter Karlberg koll på fanan där det stod “Socialdemokrater mot FRA-lagen”. Det är en viktig kamp. Om s kommer tillbaka till regeringsmakten måste vi se till att inte ledningen faller i samma fälla som högerregeringens ledning gjort, att tro sig veta bättre än folket. Hur någon kan tro att vi skyddar ett folk genom att avlyssna det, det är en gåta.”
Det blev inte fullsatt senare heller även om det var mycket folk (man undrar ibland över folks prioriteringar – allsång och tal av partiledaren borde locka folk kan man tycka). Beskeden från Mona Sahlin var dock många och klara. Särskild gällde detta faktiskt FRA-frågan där Sahlin mycket tydligt klargjorde att Fredrik Reinfeldt visst kan få göra upp med socialdemokraterna – om att riva upp lagen och börja om från börkjan. Tror faktiskt att det var det besked som väckte mest entusism!
Nästa besked vi behöver från Mona Sahlin i FRA-frågan är att vi socialdemokrater aldrig kan acceptera massavlyssning som metod, fast egentligen är det ju det hon säger fast uttryckt som att det måste finnas misstanke om brott för att få avlyssna enskilda.
Mycket av Monas tal handlade annars om klimatfrågan. Det är förstås OK att sätta upp mål för att göra oss av med oljeberoendet osv. Sahlin sa dock något som jag tycker att det finns anledning att uppmärksamma särskilt i detta sammanhang: Det går att älska bilen och hata bensin. Nog så viktigt! Klimatfrågan var för övrigt det enda som Anders Munck i DN och Erik Sidenbladh på SvD orkade med att rapportera från talet (sannolikt baserat på samma TT-telegram) 🙁
Dagen, som numera är en av de bästa webbtidningarna, har på ett utmärkt sätt rapporterat om just FRA-delen av Sahlins tal. Leif Cyrillus citerar Mona (troligen har ett inte fallit bort):
“- Låt mig vara väldigt tydlig. Det enda sättet att samarbeta med socialdemokraterna i FRA-frågan är att riva upp lagen, att börja om från början med en parlamentarisk utredning, med öppenhet, med insyn, med tid för debatt. För något annat får statministern vårt stöd.
Det blir nej oavsett vad regeringen föreslår."
Laakso (som också gjort plakatet vi hade med) intervjuade förresten mig i Vitabergsparken någon timme innan Mona Sahlin talade. Kvaliteten på videon (Bambuser) är kasnke inte helt perfekt men..)
Stadigt fler för demokratiska principer
51% mot FRA i dag | Nyheter | Aftonbladet: “Motståndet mot FRA-lagen växer.
Nu sågas den av mer än hälften av svenskarna.
– Regeringen har inte lyckats föra fram sina argument, säger Sifos opinionschef Toivo Sjörén.
Det var en brunbränd Fredrik Reinfeldt (m) som i går, för första gången sedan början av juli, kommenterade FRA-lagen. Han menar att sommarens stundtals hätska debatt kastat välbehövligt ljus över frågan.
– I början var beskrivningen väldigt svart eller vit. Nu är det mer fakta och det är bra, säger statsministern.”
Man undrar vid vilken tidpunkt Fredrik Reinfeldt anser att debatten om FRA började och när den alltså slutade vara “svart och vit”.
(Uppdaterat: Man får väl också anta att det är mytomanen Ingvar Åkessons “faktaspäckade debattartiklar som enligt Reinfeldt bringat ljus över frågan. ) En liten fingervisning får man då Reinfeldt enligt Aftonbladet också sagt att
– Nej, när riksdagsledamöter säger att de inte är säkra på om de ska rösta med sin egen regering blir frågan stor i vilket land som helst.
vilket väl sannolikt betyder att regimens högsta företrädare fortfarande inte har fattat att motståndarna faktiskt har fattat vad frågan handlar om. Själv har jag deltagit i debatten om yttrandefrihet och skyddet av den personliga integriteten i relation till det framväxande övervakningssamhället, ofta tidigare kallat Bodströmsamhället, under lång tid (här ett ”https://peter.karlberg.org/articles/2007/03/12/hotet-mot-demokratin">godtyckligt valt exempel från min produktion). Just motståndet mot FRA-lagen har ju pågått explicit åtminstone sedan förra våren inför regimens första försök att trumma igenom den, som misslyckades genom en s.k. minoritetsbordläggning. Att detta motstånd skulle ha med några velande riksdagsledamöter i regimens parlamentariska underlag att göra är väl inte särskilt troligt, snarare finns det väl anledning att misstänka det motsatta, riksdagsmännens osäkerhet beror på den starka opinionen.
Egentligen är det oerhört imponerande att det nu alltså är över 50% av svenskarna som är emot FRA-lagen. Man skall ha klart för sig att det är relativt unikt att en i huvudsak utomparlamentariskt bedriven kamp i en fråga får ett sådant stöd i opinionen och också fått genomslag i riksdagen (om än inte där avgått med seger). Särskilt unikt är det om man beaktar det faktum att det inte finns några starka synliga kapitalintressen som bidrar till kampen. Företrädarna för övervakningssamhället, den svenska regimen, har dock uppbackning i form av avtal med USA och pågående arbete inom EU i vilket vi tydligen deltar med entusiasm. Som Emma skriver
Det har, som HAX skriver, spekulerats i det där avtalet med USA. Men sen berättar Henrik dessutom att EU minsann vill ha ett “terrorist-center” i Europa, vilket även aktualiserats av EU-bloggen. Lite väl mycket “staten vs. befolkningen” över den här sortens utveckling, och jag känner mig inte bekväm med det. Vid lite mer grävande, så visar det sig att underrättelsetjänsterna i Europa är tänkta att vara rena rama byteshandeln.
Mer klassperspektiv, Johan!
FRA och kriget mot terrorismen (del tre): "Så vad vi kan se i förlängningen av FRA-frågan är kanske snarare egentligen en spänning inom liberalismen; mellan en mer humanistisk och en mer krasst ekonomistisk ådra. Mellan de som lägger tonvikten vid de mänskliga rättigheterna och principerna och de som istället ser den osynliga handen och den avreglerade marknaden som syftet och målet – ett mål som alltså mycket väl kan försvaras med “uppkavlade skjortärmar” (och där krigsmetaforen är ett mycket lämpligt sätt att säkerställa stödet för detta goda som ska försvaras). Eller, om vi så vill, mellan en vänster och en höger.
Att socialdemokratins partiledning i FRA-frågan har tagit så tydlig ställning för den “vänsterliberala” hållningen är något mycket positivt. Det innebär ju på intet sätt att man tagit ställning mot västerländsk demokrati, trygghet eller nationell säkerhet (vad försvarsminister Tolgfors än kan tänkas tycka). Men det innebär att man faktiskt satt människan framför till och med den välfärdskapitalistiska västerländska staten. Låt oss för enkelhets skull säga att man tagit ställning för liberalismens moraliska grund istället för dess praktiska tillämpning."
Än har Johan Sjölander inte helt infriat mina förväntningar men han är nog på god väg eftersom det utlovas ytterligare delar i denna artikelserie (1, 2 och 3 finns alltså redan). Vad jag hittills saknar – eftersom Sjölander verkar likställa/förväxla några ismer, deras mål på ett mera objektivt samhälleligt plan med de individer som mer eller mindre tydligt företräder dessa – är klassperspektivet. Enkelt uttryckt så utspelar sig ju motsättningen mellan arbete och kapital, mellan de besuttna och folket bara till begränsad del inom det vi betraktar som politiken. Detta återspeglar sig ju t.ex. genom att socialdemokratin i ganska stor utsträckning som statsbärande parti många gånger snarast kommit att tjäna kapitalets intressen trots sin ideologiska hemvist i den folkliga myllan.
Det blir också tydligt när man studerar hur folk faktiskt i ganska stor utsträckning röstar mot sina klassintressen, när man ser hur folk (lönearbetare) utan att tillhöra den härskande klassen ändå förespråkar ett samhälle med bibehållna/ökande klassklyftor. För alla dessa uppstår med viss regelbundenhet svåra val – det egna intresset kommer att stå i motsättning till kapitalets alldeles oberoende av vilken ism man bekänner sg till. Det ser vi nu när det svenska kapitalets intresse som är intimt sammanlänkat – det finns ju t.o.m. ett avtal mellan Sverige och USA som i realiteten bekräftar detta – med det internationella (och av USA främst företrädda) kommer att stå i stark motsättning till folkets intressen.
Sen är det förstås också så att kapitalets intresse inte alltid är enhetligt i annan mening än att man vill optimera profiten. Krig gynnar t.ex. inte alla utan först och främst krigsindustrin och de som via krigen kan komma åt resurser i form av råvaror. Ständigt förs det en strid mellan protektionism och frihandel som också återspeglar inneboende motsättningar inom den kapitalisktiska ekonomin. Detsamma gäller regleringar kring monopol m.m.
Man skulle kanske kunna göra detta tydligt med ett historiskt exempel. Sverige har som ett av väldigt få länder lyckats hålla sig utanför de konflikter i form av krig som härjat i vår omvärld under mycket lång tid. Vill man så skulle man förstås kunna förklara detta med att vi haft politiker som drivits av en stark fredsvilja men man skule lika gärna kunna förklara detta med att det inte legat i det svenska kapitalets intresse att delta i krig utan tvärtom en förutsättning för maximerad profit har varit att håla Sverige utanför konflikter. Detta har sedan effektuerats av våra ledande politiker och dessutom ideologiserats i form av neutralitetspolitiken. Just nu tycks dock de intressen som ser starkare lierande med den USA-ledda imperialismen som den mest lukrativa vägen nått viss framgång – vi deltar ju med trupp i ockupation av Afghanistan.
Det är alltså inte alls konstigt att det finns s.k. liberaler som i fråga om FRA hamnar på helt olika sidor i striden liksom vi faktiskt har uttryck för samma sak också inom socialdemokratin.
Röda fanor mot FRA på gång!
Jag vill se röda fanor o sosserosor 16 sept!: “”https://peter.karlberg.org/files/taledigt080916.gif" alt=“taledigt080916.gif” border=“0” width=“230” height=“350” />"
(Hittat via mina RSS-flöden.)
Ann-Catrin Brockman vill se röda fanor den 16 september och nu verkar det som om hennes önskan kommer at gå i uppfyllelse. När väl kommunikationen med Marita Ulvskog kom igång häromdagen så verkar allt röra sig i rätt riktning. Marita har satt mig i kontakt med Stockholms arbetarekommun så de röda fanorna kommer vi säkert att kunna fixa. Håller också på med att undersöka om det också kan bli en baderoll med texten Sossar mot FRA att samlas under.
Johan Sjölander har förresten startat en liten serie artiklar rubricerade FRA och kriget mot terrorismen. Hittills har han publicerat del 1 och 2. Avslutningen av den senare gör i alla fall at mina förväntningar är högt ställda inför del 3!
Och i ett krig så har du två positioner du kan inta: antingen är du för, eller så är du mot. Resonemang om proportionalitet är något som hör freden till. Du säger att muren förstör förutsättningarna att leva och på det sättet undergräver förutsättningarna för en långsiktig fred samt att den dessutom är principiellt vidrig – jag svarar med hur många människoliv är du beredd att riskera i det korta loppet för att ta bort den. Och det är den frågan Jan Björklund vill få oss att ställa oss. Hur stora risker med vår fysiska trygghet är vi beredda att ta i några abstrakta principers namn?
Men samtidigt så har han alltså fått en översvallande majoritet av de politiska högern (åtminstone på nätet) emot sig i denna fråga. Hur kan det komma sig? Vilken typ av spänningar inom den politiska högern är det som nu blottläggs inför våra ögon, och vad säger det oss om förutsättningarna för framtiden. Jag återkommer till det i mitt tredje inlägg.
Claes Krantz tar upp en helt annan fråga, nämligen vår bredvillighet att låta kommersiella aktörer få tillgång till omfattande information om våra liv. Han tar exemplet Google som han beskriver som det privata, globaliserade FRA. Det är förvisso sant i så motto att de har tillgång till mycket omfattande personlig information men – och det är en viktig skillnad – det är användaren som accepterar de förutsättningar för användandet som finns. Den enskilde kan välja om och i vilken utsträckning Google (används) får del av denna information – statlig insamling av motsvarande data saknar denna möjlighet.
På Stoppa FRA-lagen nu finns det en utmärkt illustration av det integritetsintrång som FRA-lagen möjliggör:
Mona Sahlin i Vitabergsparken den 9/8
Mona Sahlin och Carin Jämtin sommartalar i Vitabergsparken den 9 augusti kl. 14.00 (arrangemanget börjar kl. 12.30). Där ses vi förstås!
Undrar förstås vad det blev av ambitionen att tala i förort?
Marita Ulvskog tar igen upp FRA-frågan i sina dagboksanteckningar som man sporadiskt kan ta del av på partiets hemsida:
4 augusti, kl. 13:23 – www.socialdemokraterna.se: “FRA-frågan fortsätter att förfölja regeringen. Moderaterna uppfattas t o m av sina kärnväljare som ett avlyssnande istället för lyssnande parti. Samtidigt har den moderate försvarsministern Sten Tolgfors idag upprepat att FRA-lagen inte kommer att rivas upp.”
(Hittat via Socialdemokraterna.)
Själv har jag sedan den 4 juli väntat på svar från samma Ulvskog – jag saknade partiet på barrikaderna – alltså en mer officiell närvaro. Jag skrev följande till Ulvskog den 4 juli:
Hej Marita!
Noterade att du i din senaste dagboksanteckning från den 18 juni refererade lite till de pågående protesterna mot FRA-lagen och särskilt påpekade att partiets IT-chef deltog. Efter att lagen antagits har ju inte protesterna tystnat utan ett flertal nätverk arbetar oförtrutet vidare med frågan inklusive ett särskilt för oss sossar. Tyvärr är vi inte tillräckligt synliga i de evenemang som anordnas, istället lämnar vi fältet fritt för Piratpartiet i synnerhet men också för Miljö- och Vänsterpartierna. De enda sossar som mera “officiellt” medverkar tycks vara SSU som dock på sista manifestationen, Bananrepublikfesten, hade glömt fanorna.
Jag och en del andra sossar saknar partiet i lite mer officiell mening i protesterna. Jag skrev kort om det i min blogg häromdagen. Jag föreslår att partiledningen tar tag i denna fråga och utser någon/ra som kan företräda partiet, förmedla talare, se till att partiets fanor vajar högst och vackras under de framtida manifestationerna. Även om Thomas Bodström nyligen gjort vettiga uttalanden i frågan vill jag dock bestämt avråda från att sätta honom som frontfigur i frågan.
Mvh
Peter
Och var är Lärnestad?
Jag bor och verkar i stor utsträckning i Södertälje kommun. Där finns en förbluffande låg medvetenhet kring grundläggande demokratiska principer och jag har ju tidigare rapporterat att det inte ens gick att få min arbetarekommun att ställa sig bakom en mer folkbildande insats just kring sådant som den personliga integriteten. När jag idag, via Anders Svensson, såg att 14 moderata kommunpolitiker tagit sig före att i DN uttrycka sitt missnöje med regimens hanteringa av massavlyssning (FRA-lagen) hoppades jag förstås att det moderata oppositionsrådet i Södertälje Marita Lärnestad skulle finnas bland undertecknarna – så är dock inte fallet.
FRA-lagen inte ett uttryck för Nya moderaternas linje: "Vi som är lokala företrädare för moderaterna träffar dagligen väljare som undrar varför en lag som innebär massavlyssning av svenska folket är så viktig att genomföra. Det är en fråga vi inte kan ge något bra svar på. De moderata statsråden står i den här frågan för en politik som vi på den lokala nivån inte kan försvara eller förklara.
Vi kan också notera att väldigt många väljare vi träffar är emot massavlyssningen. Precis som vi tidigare lärt av våra misstag och förnyat vår politik för att möta en ny tid borde vi göra det även här.
"
Träffar alltså Marita Lärnestad inga kritiska väljare, står hon på övervakarnas sida?
Anders Svensson hävdar att “I riksdagen verkar det end partiet som är helt konsekvent i denna fråga vara vänsterpartiet. Utanför riksdagen finns det borgerliga Piratpartiet och på vänsterkanten, ”http://www.socialistiskapartiet.se/“>Socialistiska Partiet.”. Jag kan utifrån detta inte låta bli att undra över vad det vänsterpartistiska kommunalrådet i Södertälje Staffan Norberg tycker – han brukar inte ha några hämningar när det t.ex. gäller övervakning av allmän plats.
Apropå vänsterpartiet så uttrycker Ali Esbati viss kritik mot Jan Björklunds sommartal (som jag skrev om tidigare):
Förutom att argumentationens logik torde vara svårsåld till de allra flesta äldre än 5-6 år, (exklusive den skara bombliberaler som själva redan befinner sig i en inre värld av strukturerade vanföreställningar kring skäggiga män som ofta figurerar på nyhetssändningar) bör vi kanske också påminna oss om att Björklund här ägnar sig åt politiskt klimatsmart återvinning.
På Deep Edition som kommenterar samma sak är rubriken “Majoren borde skaffa hjärna” och Blogge Bloggelito verkar tycka att vissa politiker bör entledigas:
Förutom att exemplet är naivt in absurdum torde det här vara på sin plats att med största allvar inskärpa att svenska soldaters främsta uppgift är att med risk för det egna livet skydda den svenska demokratin och det svenska folkets demokratiska rättigheter, såsom rätten till privat kommunikation.
Det omvända gäller inte: det är inte svenska folkets uppgift att ge upp demokrati och demokratiska rättigheter för att skydda svensk trupp, oavsett var den befinner sig, och det är inte heller försvarsmaktens uppgift att utföra operationer som kan äventyra Sveriges och svenska medborgares säkerhet. Anser man det har man helt missuppfattat varför vi har ett försvar, och bör entledigas från politiskt beslutsfattande på hög nivå per omgående.
Ställs det inga krav på ministrar
Folket litar inte på myndigheterna: "Risken för att du eller jag skulle dö av en terrorbomb är närmast obefintlig. Däremot löper du en betydligt större risk att bli överkörd i morgon.
Nej, den som är räddast för terror är staten och ”den rådande ordningen”. Se till exempel på de excesser av ”Homeland security” som den amerikanska nationen nu omger sig med. Kanske är det här regeringen finner sin inspiration, för det är väl inte Kina?
Nyckeln till en intelligent, disciplinerad och ickekorrupt underrättelsetjänst är förtroende hos uppdragsgivarna, inte misstänksamhet inför dem. "
(Hittat via knuff.se.)
Bo Ekman och Bo Pellnäs försöker ge lite perspektiv på terroristhotet. Det är välbehövligt och Monika Ringborg kommenterar
Vi kanske helt enkelt inte anser det vara värt det pris det innebär att få all vår privata kommunikation och därmed vårt privatliv oskyddat, för den lilla risk det innebär. Kanske resurser som inte innebär ökad övervakning av totalt oskyldiga människor skulle läggas på dem där det föreligger brottslig misstanke. Kanske resurserna skulle ges på att förbättre människors levnadsvillkor i världen, och att förbättra körutbildningen, t.ex. med en sådan liten sak som kostnadsfri kontinuerlig riskutbildning.
Daniel Braw på Helsinborgs Dagblad verkar för övrigt dela Ekman/Pellnäs bild av att det bristande förtroendet för myndigheter spelar in i den kraftiga kritiken av FRA-lagen. För Jan Björklund verkar dock inte kritik ha någon betydelse. Tvärtom så tycks han ha ägnat en hel del energi inför sit sommartal i Marstrand ät att konstruera hypotetiska fall där insamlandet av all kommunikation som passerar Sveriges gräns skulle vara användbar. Det hypotetiska fall han använder är inget mindre än att den svenska bataljon som deltar i ockupationen av Afghanistan skulle tillfångata Osama bib Laden (som sannolikt befinner sig i Pakistan men det är ju en bagatell i sammanhanget) och att vi därmed skulle bli “världens farligaste terroristers” måltavla. Det finns förstås flera svagheter i herr Björklund resonemang – den kanske viktigaste är att vanliga svenskars kommunikation inte alls kommer att vara inblandad i en, i den hypotetiska situationen, planeringen av terrordåd. En annan kanske att terrorister sannolikt inte är så korkade (men som man känner sig själv känner man ju andra) att de använder okrypterad nätbaserad kommunikation för att planera.
Som Emma på Opassande skriver
När Jan Björklund (fp) lovar att han ska fortsätta lyssna på kritiken mot FRA-lagen får jag uppfattningen att han inte hört någonting egentligen. Kanske är det så att han menar att lyssna framöver, snarare än att han har lyssnat hittills? Han verkar i alla fall inte ha förstått det principiella felet med allmän avlyssning, utan uttrycker sig som att det är en förutsättning för en svensk underrättelsetjänst.
Om det nu skulle vara en förutsättning att allmän avlyssning krävs, ja då blir det naturligtvis en fråga om vi över huvud taget ska ha en svensk underrättelsetjänst, det har han ju helt rätt i. Det blir lite konstigt att man politiskt målar in sig i ett sådant hörn. Personligen har jag inte känt av någon märkbar opinion för att underrättelseverksamhet i Sverige ska läggas ner. Det har till och med föreslagits hur man skulle kunna tänkas ha en vettig sådan utan allmän avlyssning.
Scaber-Nestor kommenterar Björklunds användande av redan krossade argument så här:
Menar Björklund allvar?
55 dagar efter omröstningen så tar han upp Afghanistanargumentet igen?
Denna gång med Bin-Laden som toppat argument?
Har FP’s partiledare fått sitt tal skrivet av George W. Bush?
För det verkar så sett till hur dumt det låter och hur jävla långsökt det är.Nej Jan Björklund, det är inte sannolikt på annat vis än att den svenska regeringen ljugit om svenska soldaternas uppdrag i Afghanistan hela tiden.
Vi har hela tiden blivit matade med att de har ett rent fredsbevarande uppdrag, men nu låter det som vi är där som stridande förband.
Läs förresten – om lite underhållande FRA-relaterad läsning önskas – Erik Laaksos avslöjande om hur man nu kan läsa alldeles vanliga brev utan manuell hantering!
Senaste kommentarerna