Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Tom Tits nyinvigdes på nationaldagen
Idag har jag förstås flaggat
och jag kom faktiskt ihåg att hala fanan i “laga” ordning. Jag tycker till skillnad från t.ex. Anders Svensson att det är riktigt att ha en nationaldag – inte för något nationalromantiskt svärmeri utan för att få möjlighet att fira att vi faktiskt lever i ett land som det finns anledning att fira – ett land som (fortfarande) har en mycket hög levnadsstandard, ett land som (relativt andra) tar emot flyktingar, ett land som (faktiskt) frodas tack vare en salig härlig blandning av kulturer, av språk osv. Blogge Bloggelito verkar haft en bra dag, medan Jonas Morian fastnat i ett nazisttåg, samma som Per Gudmundson kommenterat.
Själv hade jag nöjet att
delta vid invigningen – återinvigning kanske är mera rätt – av Tom Tits (i Södertälje för den som inte vet). Detta skedde med viss pompa och ståt, dvs vi gästades av såväl kungapar som landshövdingeparet (det är Per Unckels fru som sitter mellan mig och kungen på bilden) och fick lyssna till den nya vd:n Lena Embertséns välkomsthälsning, till Claes Fresks beskrivning av allt det nya och till Anders Lagos mera formella invigningstal, allt mycket kort eftersom kungliga besök av detta slag håller ett väldigt tajt tidsschema.
Nya Tom Tits är verkligen en upplevelse, där har såväl vuxna (min dotter Anna cyklandes på lina)
som stora och små barn (min dotter Ylva och Annas dotter Ronja styr fontänen) verkligen roligt och får på köpet en och annan insikt!
Har man aldrig åkt industrirobot förut finns möjligheten och snart får vi nog upp ballongen i luften också. Cyckla på väggen vill jag också prova.
Medlemsmötet hålls på Söräng
För någon vecka sedan gick kallelsen till medlemsmötet den 4 maj ut till medlemmarna i Hölö-Mörkö socialdemokratiska förening. I den finns dagordning, datum och tid. Här avslöjas nu platsen: Söräng 18 på altanen:-)
Alla medlemmar hälsas förstås varmt välkomna!
Jag gömmer mig igen, denna gång bakom Falkvinge
I en kommentar till ett tidigare inlägg hävdade en ny intressant bloggande kamrat vid namn Anders Nilsson att jag gömmer mig bakom andra(i det fallet Jan Myrdal). Jag fann den anklagelsen en smula märklig (löjlig kanske är bättre ordval) och tänker förstås fortsätta med att länka till, citera andra mer eller mindre kloka kommentarer i frågor som jag tycker är viktiga. Här kommer således ett nytt exempel på mitt gömmande:-)
Anders Wik, överdirektör för FRA, berättar…: "För att förstå det juridiska här, så behöver man veta att Europakonventionen har status som Sveriges grundlag sedan 1995. Bryter man mot Europakonventionen, så bryter man också mot grundlagen.
Inspelningen låter så här (länk till MP3 längre ner):
Rick: Men du, i samband med det… det var en grej du sade första gången vi träffades som jag har funderat på lite grann, och det var det här med hur FRA spanar på radio kontra kabel. Du nämnde vid något tillfälle att spaningen i luften som FRA har gjort i ett antal år stred mot Europakonventionen? Jag kollade upp artikel åtta, den lämnar ju massor av utrymme för nationell spaning av säkerhetstjänster och så vidare?
Anders Wik: Ja, men… Det gör den, men vad det inte… vad det… vad som också finns… nån slags prejudikat på, det är ju det att man ska ha… positivt lagstöd. Det räcker inte med att, att det inte är förbjudet.
Rick: Mhm-hm.
Anders Wik: Det måste alltså vara explicit tillåtet, det måste vara explicit sagt att här, den här myndigheten skall göra det här.
Rick: Okej, så det är det som…
Anders Wik: Integritetsintrånget skall alltså vara specificerat.
Rick: Okej, så det är det som ändras nu i och signalspaningslagen där man säger att –
Anders Wik: Ja.
Rick: …FRA har den här uppgiften? Och den har inte funnits tidigare, och det är det du menar som inte…
Anders Wik: Näe, den har funnits tidigare, men så här, på det här sättet så blir den laglig. Eller… eh… Man kan… Eller jag skulle säga det att… juristerna me- vill inte gå med på att…
“…den [uppgiften] har funnits tidigare, men på det här sättet så blir den laglig”. Så uttrycker sig överdirektören för Försvarets Radioanstalt efter att ha utförligt förklarat hur FRAs spaning i luften, som de gör redan idag, bryter mot Europakonventionen – och därmed grundlagen.
Här är inspelningen med det inciterade stycket (MP3, drygt 1 meg)."
(Hittat via knuff.se.)
Vi kan alltså konstatera att FRA-lagen som nu skall beslutas “bara” är ett försök att gära åratal av grundlagsbrott en liten smula mer legitimt. Vi kan alltså också konstatera att detta långvariga brott mot grundlagen uppenbarligen har skett medvetet och rimligen stått fullständigt klart för ansvariga ministrar. Vi kan också notera att dessa lagbrott inte väcker säsrkilt stor medial uppmärksamhet (den granskande journalistiken – vart tog den vägen) och att det såvitt jag vet inte heller startats några förundersökningar.
Bodströmsamhället i sin prydno!
En som inget förstått
Varför daltar vi med odemokratiska krafter?: "Demokratin vrider sig som en mask. Jag tycker generellt vi är för naiva och daltar för mycket med såna här slaskpartier. Det måste exempelvis finnas objektiva metoder att hålla rent från odemokratiska krafter utan att för den skull sluta prenumerera på tidningar från alla andra partier – annars är det nåt fel på lagen.
Man kan ytterst fundera varför partier som exempelvis utestänger invandrare från att vara en del av det svenska samhället överhuvudtaget ska få ställa upp i demokratiska val."
(Hittat via s-bloggar.)
Ibland blir man bara trött – och då talar jag inte om den sena timmen:-)
Hur kan man ens komma på tanken att demokrati försvaras genom att förbjuda åsikter t.ex. genom att inte tillhandahålla vissa grupper tidskrifter i bibliotek, genom att förhindra grupper alldeles oavsett åsikter att ställa upp i val. Hartman är ofta läsvärd, det här var ett bottennapp av sällan skådat slag!
Socialdemokrater slåss till sista man för att försvara yttrandefriheten, det är så vi demonstrerar det öppna, demokratiskan samhällets överlägsenhet!!!
SAP måste återerövra folkrörelsetanken
SAP, företag eller folkrörelse?: “Medlemsraset i det socialdemokratiska partiet är även kopplat till medlemsraset i alla föreningar. I allt från idrottsföreningar till fackföreningar. Idag konkurrerar föreningslivet med så mycket annat. Den delen av befolkningen som arbetar, jobbar även mera.
Alla medier som Internett och TV har konkurerat ut folkrörelsen i Sverige. En ökad genomsnitlig ålder på befolkningen är också en orsak. Många nya svenskar är inte heller vana att organisera sig i föreningar. Varje generation måste lära nytt. Och då hjälper det inte endast med någon form av politikerskola. Tex orättvisor måste upplevas.
Massmedias destruktiva vinkling av politiska sakfrågor har också varit en sten i kistan. Även politikers skandaler och då utnytjande av samhällssystemet har duggat tätt under de senaste 20 åren. Vem litar på ett system som är korrupt?
Vad betyder ett minskat medlemsantal i vårt parti? För oss betyder det minskande medlemsantalet att talet om att vi är är en folkrörelse klingar allt mer och mer falskt, men betyder det något?”
(Hittat via s-bloggar.)
Björn Andersson diskuterar partiets framtid i termer av kampanjorganisation (företag) versus demokratisk basorganisation (folkrörelse). Det är en mycket viktig diskussion. Även om partiet organiserar runt 100 000 människor så utgör den aktivitet dessa erbjuds inte ett alternativ för så många fler (och kanske inte ens för så många av de nuvarande medlemmarna). Partiledningen har lanserat en kampanj för att värva flera medlemmar men trollat bort det aktiva deltagandet genom att introducera den fåniga från idrotten hämtade metaforen supportrar.
För att, som väl Andersson egentligen argumenterar för, återerövra folkrörelsearbetet krävs en utveckling av partiets basarbete. Många element kan hämtas från en stolt tradition, klassiskt organisationsarbete som studier, lokal närvaro och agitation m.m. Mycket måste tänkas nytt. Det är nämligen inte så att politiskt arbete hotas av modern teknik, tvärtom så erbjuder just webben nya möjligheter att bedriva just sådant arbete. Alla bloggare är exempel på det. Partiets nyttjande är tyvärr rätt patetiskt även om det sakta – oändligt sakta – blir bättre. Tyvärr verkar ju få, eller kanske snarare inga, i ledande ställning ha fattat det. Inte verkar de föra någon kommunikation med de som förstått heller. Enklast ser man detta på partiets webbsidor som saknar resurser för tillräcklig aktualitet och där kommunikation helt lyser med sin frånvaro. Till rådslagen har man t.ex. kunnat skicka in synpunkter (ett slags traditionellt remissförfarande) men inte delta i den diskussion med andra, inte se andras synpunkter etc.
Klart att sjuksköterskorna skall få sina krav tillgodosedda
God Dag Yxskaft: “På socialdemokraternas hemsida kommenterar Mona Sahlin vårdstrejken som hon inte stödjer eller vad hon nu gör? Är det någon som begriper vad syftet med hennes uttalande är?
Jag begriper det inte?”(Hittat via Lotta Grönings blogg.)
Läser ytterst sällan Lotta Grönings blogg men råkade titta förbi och blev därmed uppmärksammad på Mona Sahlins uttalande angående vårdstrejken. Och uttalandet är verkligen så obegripligt som Lotta Gröning påpekar.
Själv har jag uppfattningen att såväl undersköterskor som sjuksköterskor är underbetalda. Jag har också uppfattningen att stridsåtgärder som nu vidtagits visserligen är lätta att förstå men samtidigt mycket märkliga ur ett samhälleligt perspektiv. Landstingen – motståndaren (arbetsköparen) – tjänar pengar på strejken, den fackliga organisationen och de strejkande förlorar pengar och hårdast drabbas förstås de patienter som inte får adekvat vård. Vårdpersonalens löner är en fråga om vad vi vill lägga skattepengar på – inte en fråga om något fiktivt löneutrymme. Högre lönepåslag för sjuksköterskor kostar skattepengar och påverkar därmed inte utrymmet för andra gruppers löneutrymme.
För att göra något åt felaktiga lönenivåer, som i detta fall drabbar en del vårdpersonal, krävs politiska beslut. Det finns inget egentligt förhandlingsbart löneutrymme i offentlig sektor. Den finansieras med skattepengar och inteckningar i framtida sådana är och skall förstås grundas på politiska beslut. Jag har drivit, i min arbetarekommun, att vi skulle fatta beslut om rejäl höjning för undersköterskor och är förstås beredd att driva också sjuksköterskornas lönekrav. Tyvärr tycker inte alla att det är rimligt att fatta den typen av beslut (fick vårt kommunalråd med rötter i Kommunal emot mig i dena fråga lokalt).
Sitter man i regeringsställning bör man förstås, med rådande förhandlingsordning och med pågående konflikt, avstå från att ta ställning – siter man i oppposition är samma brist på klart ställningstagande obegripligt.
Korruption i USAs kongress
Amerikanska krigsprofitörer i kongressen: “De amerikanska kongressledamöterna fortsätter att profitera på Irak-kriget. Enligt de senaste rapporterna så har 151 kongressledamöter investerat nära 250 miljoner dollar i företag som har haft försvarskontrakt på minst fem miljoner dollar under 2005. Dessa företag har fått mer än 275.6 miljarder dollar i stöd från regeringen under 2006. Kongressledamöterna subventionerar alltså krigsföretag som de själva har aktier i.”
(Hittat via knuff.se.)
Här intill har jag (till vänster) två räknare. Den ena redovisar USAs totalkostnad för ockupationen av Irak i form av totala anslagen från kongressen, den andra antalet döda irakier. Med en enkel matematisk operation kan man alltså räkna ut precis hur mycket Bush och hans hantlangare tycker att varje dödad irakier får kosta. En annan relation kan ju vara att räkna ut antalet döda irakier i relation till antalet döda USA-soldater, de senare nu lite över 4000.
Hampus Eckerman på Motbilder redovisar en annan aspekt på USAs ockupation. Uppenbarligen har 151 kongressledamöter direkta ekonomiska intressen av fortsatt ockupation då de investerat rejält i krigsindustrin. En krigsindustri som de sedan genom beslut i kongressen göder. Man kan förstå att det finns en presidentkandidat som går till val på att fortsätta ockupera Irak – svårare att förstå de medborgare i USA som kan tänkas stödja denna kandidat.
Frihet är det bästa ting
Första maj kräver nyspråk: “I Sundbyberg inledde ks-ordföranden Helene Hellmark Knutsson förstamajfirandet. Hon erkände att partiet kanske inte lyssnat så noga på de starka röster som faktiskt vill köpa sina lägenheter. Nu ska det lyssnas på dem. Men samtidigt ska hyresrätten värnas. Hon går inte in på hur vare sig det ena eller det andra ska ske. I bortre ändan av Tornparken står ett litet gäng med en banderoll och på den står det “Vi vill köpa loss nu!”. Deras önskan om “nu!” har pågått i månader (vilket beskrivits förut här på ledarbloggen) och hittills har Helene Hellmark Knutsson inte lyssnat så värst mycket på just dem. ”
(Hittat via knuff.se.)
Frihet är det bästa ting – därom råder inget tvivel. Att socialdemokratin varit en väsentlig kraft i kampem för frihet från förtryck av olika slag torde också vara alldeles solklart. Att samma parti i ambitionen att befria från många gånger använt metoder som också begränsar friheten är tämligen ostridigt. Alkoholpolitiken (som ju haft stöd också av liberaler) är ju ett utmärkt exempel – ambitionen att befria människor (familj, barn m.fl.) från det ok som alkoholmissbruk har man använt metoden att begräsna allas tillgång. Eftersom man använt prispolitiken som viktigast instrument kan man ju möjligen hävda att denna inskränkning i praktiken bara drabbat de minst bemedlade men det är i detta sammanhang närmast en randanmärkning. Upprättande av monopol kan ju också beskrivas som en inskränkning av friheten att bedriva motsvarande verksamhet i annan regi.
När det gäller t.ex. yttrandefriheten svajar partiet väsentligt från tid till annan. De senaste åren riktigt illa med allehanda inskräkningar i lag och en obehaglig marsch in i Bodströmsamhället fyllt av övervakning/avlyssning.
Historiskt är det ändå rimligt att hävda att socialdemokratin satt frihet högt. Det har i första hand alltid gällt frihet från arbetslöshet, fattigdom, bostadsbrist osv. Det har gällt frihet från att pengar skall vara alltings måttstock t.ex. inför sjukvården. Det har också gällt frihet att kunna få en utbildning utan att plånbokens tjocklek avgör osv. En solidarisk politik kan man ju kalla det – frihet skall gälla alla!
Just detta att politiken ofta handlat om att åstadkomma frihet från har gjort att möjliga medel ofta handlat om att som i alkoholpolitkens fall i någon mening också samtidigt begränsa. Detta gör att det fortfarande är begränsningar som ses som huvudsaklig metod – inskränkningar av yttrandefriheten med förbud mot “kränkande” yttrande är bra exempel på detta. Nu tror jag dock att vi ser en långsam förändring mot en ökad insikt om att en välutbildad befolkning med relativt sett hyfsad levnadsstandard faktiskt kräver en politik där långt mer ansvar tas av och makt över det egna livet ges till den enskilde. Helene Hellmark Knutsson är nog en av de socialdemokrater som kommit en bra bit på den vägen.
Frihet kräver rättvisa var huvudparollen vid årets 1:a majdemonstrationer. Det är sant. Råder inte rättvisa i termer av lika möjligheter för alla kommer friheten för vissa att begränsas av andra krafter, inte av i demokratisk ordning fattade beslut utan just av marknadens krafter, av plånbokens storlek allena. Ett sådant samhälle vill inte jag ha.
Också lite parentetiskt – vi har pressfrihet och det är bra. Roligt blir det ju när ledarskribenter utnyttjar denna till att skriva om samma sak dels som ovan i SvDs ledarblogg, dels i egen blogg. Allt för att knuffa fram sig själv? För säkerhets skull skrev hon (Sanna Rayman) en ledare på temat häromdagen också.
Och ”här går man” i Södertälje 1:a Maj
11:45 Samling Stora Torget 12:00 Avmarsch med Wasa Brass och Nykvarns Musikkår 12:15 Ankomst Stadsparken – sång, Internationalen Tal av Bo Ohlson, Socialdemokraternas Ordf i Södertälje Tal av Anders Lago, Kommunstyrelsens Ordförande Tal av Ibrahim Baylan Tal av Gabriel Blomberg SSU
Hoppas vi ses i morgon i tåget. Slut upp bakom huvudparollen “Frihet kräver rättvisa” eller försök hitta palestinierna och demonstrera ditt stöd för deras kamp mot ockupationsmaktens mördande.
Själv bär jag Mörkö Arbetarekommuns fana från 1921!
Partipolitiskt obunden
Dags för TCO att lämna politikens sidlinje: “ETT FÖRSTA STEG är rimligen att i en öppen process ta reda på vilka samhällsfrågor som medlemmarna tycker är viktiga. Här är TCO:s kampanj FacketFörändras.nu en bra utgångspunkt. Det kan också handla om enkäter och samtal i de lokala avdelningarna. Slutprodukten av en sådan process bör hur som helst vara ett antal tydliga politiska krav.
Ett andra steg är att ge de politiska partierna möjligheten att ställa sig bakom kraven. I det här steget måste alla partier ges möjlighet att delta. Det ska inte vara frågan om en »kollektivanslutning« bakvägen. Man bör också skikta kampanjen så att den riktar in sig både på nationella frågor och frågor som är viktiga i de olika kommunerna.ETT TREDJE STEG är att bedriva kampanj för sina krav. Inte bara genom reklam utan genom en faktisk valrörelse på arbetsplatser och på gator och torg. Detta är förvisso svårare och ställer större krav på organisationsförmåga och utbildning av valarbetare. Men det är också det enda sättet att lägga verklig tyngd bakom kraven.”
(Hittat via en kommentar hos Enn Kokk.)
Fredrik Jansson tar i en debattartikel i TCO-tidningen upp en intressant strategisk fråga för tjänstemannarörelsen. Kan man formulera krav på politiken som flertalet medlemmar står bakom, rikta dessa till de politiska partierna och därefter rekomendera medlemmarna att lägga sin röst på det partiet som “fått flest rätt”. Sture Nordh missar poängen i detta genom att hävda att den partipolitiska obundenheten skulle omöjliggöra ett sådant agerande. Tyvärr missar ju också Fredrik Jansson det uppenbara – fackliga organisationer (partipolitiskt obundna eller inte) måste för att vidmakthålla sin legitimitet upprätthålla en rimlig avgränsning vad avser sitt kompetensområde. Det är just i detta som Nordh faktiskt har mera rätt än Jansson – men baserat på starkt förankrade fackliga krav skulle även tjänstemannarörelsen kunna förorda partier som har rätt just i den typen av frågor.
Medlemmarna i TCO får sedan förstås själva väga betydelsen av dessa krav i relation till andra frågor. Att socialdemokratin skulle tjäna på att vara mera lyssnande också till tjänstemännen är förstås också klart.
Senaste kommentarerna