Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Vem skall forma politiken?
Viktigast: att leva upp till begreppet folkrörelse: “Men ska vi på nytt kunna engagera många människor i partipolitiskt arbete, behövs det mycket mer än de medlemsvärvarblock vi förstås också ska använda. De som lockas till partiet måste, var och en, tas på allvar: De har en röst, och de ska känna det meningsfullt att argumentera för sin egen mening. Den andan måste prägla partiets hela arbete: föreningsmöten, studiecirklar, rådslag, seminarier, kongresser. Medlemmarna ska känna att de inte bara välkomnas för att de kan göra nyttiga insatser som pappersbärare i valrörelserna utan för att deras värderingar och erfarenheter betyder något, dessutom för att de är ovärderliga känselspröt ut i det omgivande samhället.
Sen tror jag att det också skulle kunna sätta fler sinnen i brand, om partiet hade ett tydligare, ja rent av radikalare budskap.
Partiexpeditionen, på 68an nu som på min tid, kunde kanske till exempel damma av jämlikhetskampanjen från sent 1960-tal och tidigt 1970-tal.”
(Hittat hos Enn Kokk.)
Enn Kokk beskriver medlemsutvecklingen i det socialdemokratiska partiet genom några nedslag i statistiken allt sedan kollektivanslutningen (för yngre läsare – kollektivanslutningen innebar att fackliga organisationer anslöt sig till partiet och då blev dessa organisationer alla medlemmar också partimedlemmar) avskaffades 1990. Det är rätt deprimerande läsning – Kokk vill dock påskina att några lite mera specifika händelser haft särskild betydelse, nämligen budgetsaneringen och EU-frågan. Det kan så vara men de egentliga orsakerna står att finna i det faktum att utrymmet för att påverka politiken är ytterst begränsat vilket förstås blir särskilt tydligt när man i regeringsställning driver en politik som saknar förankring och i det faktum att man har ett negativt flöde dvs fler faller ifrån än som nyrekryteras.
Kokk har förresten ett förflutet på 68:an (alltså partistyrelsens högkvarter på Sveavägen i Stockholm). Ett förflutet med ett inte oväsentligt inflytande. Kanske får vi se ett mer självkritiskt inlägg i frågan någon gång – inte var de “vanliga” enskilda medlemmarnas faktiska inflytande större under 70- och 80-talen?
Nu skall vi dock värva supporters, inte medlemmar som skall vara med och forma politiken. Vi skall värva supporters utan att ha format organisationen så att de har någonstans att utöva sitt supporterskap. Politken erbjuder få “matcher”:-) och jag tror inte folk idag är intresserade av att bara vara valarbetere.
Jonas Ryberg, Skenebo och SSU-ombudsman i Gävleborg har också reagerat:
Många säger att modellen med geografiska klubbar i bostadsområdet och på arbetsplatsen är utdöende. Jag är beredd att hålla med, men inte på grund utav att de är otidsenliga – utan för att de är illa skötta och inte för det stödet ifrån centrala organisationer som de behöver. Min vision (och partiprogrammets) är att utöka demokratin, då måste våra medlemmar vara aktiva och aktivt delta i samhällsdebatten. Vi måste dessutom sätta den lokala S-föreningen i centrum. Medlemsmöten måste bli det forum för debatt och beslut som det var tänkt som. När jag som medlem känner att min röst räknas och får delta aktivt i beslut – ja då blir medlemskapet värt någonting. På det sättet blir vi åter en folkrörelse, inte genom flashiga kampanjer.
Själv är jag ju en Graf-supporter!
Frågor om jobbskapande
Bloggintervju Om Jobbfrågor: “Den 7 maj ska jag vikariera för en frånvarande Jonas Morian i en TV-studio i Stockholm. De bloggintervjuer som genomförts tidigare har varit framgångsrika och intressanta med många tittare och givande intervjuer. Den person som Nina Unesi och jag ska intervjua den här gången heter: Luciano Astudillo och är en av de ansvariga för Socialdemokraternas jobbrådslag.
Luciano har också en egen blogg, just nu utlokaliserad till Expressen dock.”
Vännen Laakso skall alltså vikariera – kul! Han vikarierar för Jonas Morian i rollen som utfrågare i de s.k. bloggintervjuerna. Så mycket har de egentligen inte med bloggande att göra – det är helt enkelt vanliga TV-intervjuer som genomförs av halvamatörer och läggs ut på YouTube. Med bloggande har de samband genom att frågandet baseras på det som rests av bloggande människor – i Eriks fall tydligen de som ställt frågor i kommentarer på hans blogg. Man undrar om en trackback räcker?
Intervjuerna/utfrågningarna har för övrigt blivit bättre och bättre men saknar fortfarande stinget. Jag vill ha betydligt mera kritiska frågor, tydliga referenser till vilken bloggare som ställt frågan och direkt huggande följdfrågor. Gärna också en mindre tråkig miljö – kanske på ett fik.
Nåja – kring jobben finns det förstås massor med frågor att ställa. Den kanske viktigaste är hur man genom politiken kan bidra till att det skapas fler jobb? Det är väl ingen tvekan om att under överskådlig tid kommer relativt sett okvalificerade jobb att hamna där arbetskraften är billigast så länge själva arbetsuppgiften lämpar sig för det, det gäller tillverkningsjobb och vissa typer av tjänster. Det finns dock fortfarande – och kommer att framgent fortsatt att finnas – en stor mängd sådana jobb som av olika skäl måste utföras lokalt. Vem skall utföra dessa och under vilka villkor?
Inom bara några år kommer vi också att se att ytterst kvalificerade jobb (krävandes lång utbildning) lika gärna kan förläggas annorstädes. Vad kommer då att vara vårt vapen för att dessa skall hamna här. Om kineserna utbildar några hundra tusen civilingenjörer om året – varför skall Ericsson ha utveckling i Sverige? Här tänker jag ett resonemang om krativ ekonomi, om hur vi måste ta avstånd från en skolpolitik som premierar förra seklets utbildningsmål m.m.
En annan viktig fråga relaterad till ovanstående är förstås hur man stimulerar folk att satsa på nyföretagande, på att förverkliga egna idéer, växa. Eftersom jag just är inne i en sådan process (där familjen håller på att skapa ett företag i vilket min son Erik kommer att vara den huvudsakligen aktiva) funderar jag förstås en del över förutsättningarna. Även mindra verksamheter kräver startkapital – sådant måste sparas ihop – vem/vilka har möjlighet till det? Vilka möjligheter finns att få låna (banker är inte de mest tjänstvilliga)? Hur stor är risken i termer av vad som händer om alla borgensåtaganden faller ut (sälja huset, gå i personlig konkurs)? Kommer man att kunna få tillbaka satsat kapital och arbete – alltså går det att tjäna pengar (för det är ju vad det till slut handlar om)?
Vad finns det förresten för attityder kring verksamhet i “egen” regi? Ofta får man intryck att det inte får vara sådant som kan innehålla element av vård, omsorg och skola – där för man i alla fall inte göra vinster om man lyssnar på många kamrater. Hur skall man då få det att gå ihop? Vinst är ju utdelning på satsat kapital – att driva eget inom sådana områden skulle alltså ge sämre utdelning än att ha pengarna på banken (sälja varor till samma verksamheter med vinst går dock bra???).
Tillbaka till huvudfrågan dock: Den viktigaste frågan att ställa till Luciano Astudillo är hur vi får fram några hundra tusen jobb – för det är vad som krävs för att få ner arbetslösheten till en rimlig nivå – jobb för friska, jobb för halvsjuka, jobb för alla.
JK till yttrandefrihetens försvar!
JK: Okej sprida extremistpropaganda: “Karlbergsskolan i Köping gjorde fel som nekade Nationaldemokraterna att dela ut politisk information till eleverna. Det anser justitiekanslern (JK) som i sitt beslut riktar kritik mot skolan.
Högstadieskolan får kritik för att ha stoppat det invandringsfientliga partiet från att anordna bokbord och dela ut flygblad på skolan.
– Man får inte utestänga ett politiskt parti för att det har en uppfattning som inte stämmer överens med skolans värdegrund, säger JK Göran Lambertz till TT.”
(Hittat via knuff.se.)
I en tid när yttrandefriheten inskränkts (och därmed faktiskt kan sägas inte existera) är det uppfriskande med beslut som konsekvent utgår från vår grundlagsskyddade rätt. Jag citerar från JK:s beslut:
Enligt 2 kap. 1 § första stycket 1 regeringsformen är varje medborgare gentemot det allmänna tillförsäkrad yttrandefrihet. Med yttrandefrihet avses frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor. Det skydd för yttrandefriheten som regeringsformen garanterar innebär att en myndighet inte får ingripa vare sig formellt eller informellt mot någon för att han eller hon har använt sig av sin grundlagsskyddade rätt att ge uttryck för sin uppfattning.
Vad beträffar tryckfriheten finns särskilda grundlagsföreskrifter i tryckfrihetsförordningen. Enligt dess 1 kap. 2 § är det inte tillåtet för myndigheter eller andra allmänna organ att på grund av en skrifts innehåll, genom en åtgärd som inte har stöd i förordningen, bl.a. hindra tryckning eller utgivning av skriften eller dess spridning bland allmänheten.
Därefter för JK ett resonemang om tillämpningen av detta i skolans värld – läs hela beslutet!!! Man kan väl säga att SvDs artikel inte tillfullo belyser detta:-( men det är i så fall Robert Holender på TT som inte läst beslutet i sin helhet. Enkelt uttryckt – om man tillåter politiska partier i skolan så kan man inte utestänga vissa på grund av deras åsikter. Det är faktiskt en alldeles grundläggande demokratiskt princip och man blir rätt förvirrad av t.ex. Eva Rundkvist rätt versus rättighetsresonemang. I en demokrati bekämpas åsikter man inte gillar med upplysning, motpropaganda – inte genom åsiktsförbud, inte genom mötesförbud, inte genom demonstrationsförbud.
Jonas Hellman har förstås också rätt när han ifrågasätter de politiskt korrektas tro på att använda förbud, hinder som metod att bekämpa oönskade åsikter:
Sedan måste man också fundera över vilken effekt stämplandet av människor och partier har på hur de uppfattas och attraherar. Det är inte säkert att demoniserandet av partier och grupper som Nationaldemokraterna är det effektivaste sättet att minimera dessas möjligheter att rekrytera nya anhängare.
Riktigt obehagligt blir det i David Samuelssons tappning:
Om JK har tolkat lagen rätt behövs ny lagstiftning som ger offentliga verksamheter ökade rättigheter att påverka vilka som får framföra och yttra vad inom deras område. Vem tar initiativet till detta?
Inte mycket från kongressen
Kort om distriktskongressen i Stockholms län: “Jag skulle så gärna vilja skriva mycket om den roliga och inspirerande distriktskongressen i Sollentuna för Stockholms län i helgen, men det är politiskt arbete mest alla kvällar och ingen tid över… Jag skulle ändå vilja nämna att det var en mycket glad och livlig stämning, med många applåder och hög energinivå. ”
(Hittat via s-bloggar.)
Anna Vikström, som liksom den dansanta herrn på bilden ovan hade roligt, har nu sällat sig till skaran som skrivit om (men inte från) distriktskongressen. Själv fick jag ju faktiskt med något också från – ett om det seminarium jag bevistade och ett om enfalden i frågan om den “individuella” föräldraförsäkringen.
Anna Vikström har tydligen letat efter andra kamrater som skrivit och hittat Eva Rundkvist, Anna-Karin Lundström och Liza Sahlén.
Dock – jag undrar hur mycket klokare eventualla läsare blir när det gäller den politik som utstakades. Vad betyder t.ex. Ulvskogs tal om att partistyrelsen nu skall tala om de frågor som är aktuella för oss i Stockholmsområdet som Anna-Karin refererar. Handlar det om att inte återgå till den tidigare modellen för fastighetsskatt som Mikael Damberg talade om eller de krav på livet som Helen Hellmark Knutsson uppfattar att de presumtiva väljarna i Sundbyberg har (som jag tolkar som solidarisk och frihetlig) – jag är inte säker.
Igår skrev jag om hur “någon” glömt bort att uppdatera distriktets hemsida – där kan man idag läsa en halvfärdig artikel om kongressen. Inga ursäkter duger längre:-(
Hem – www.socialdemokraterna.se
Hem – www.socialdemokraterna.se: “Lago kritiserade USA när han framträdde i kongressen”
Socialdemokraternas webbplatser har fått ny layout vilket bara är till deras fördel. På partiets hemsida ser det riktigt bra ut med en del integrerade tjänster som t.ex. YouTube-kanalen. URL-erna har också blivit mänskliga istälet för tidigare märkliga historier med aspx-ändelser. Tyvärr håller de inte riktigt men det slipas säkert till. Nu får vi se om själva flödena också blir bättre eller om det bara handlar om kosmetika – som det ju hittills rör sig om på Södertälje arbetarekommuns sida som ju dessutom (vilket framgår ovan) har en mycket märklig rubrik. Någon större förändring när det gäller möjligheter för besökaren att interagera, reagera, respondera eller konversera som väl vännen Gatarski skull sagt syns inte, med ett undantag – man kan faktiskt bli medlem direkt på webben numera och betala sin avgift med kort!!!!
Fylld av faktisk viss entusiasm ger jag mig förstås till Stockholms läns partidistrikts sida – var ju delegat på denna eminenta organisations kongress i helgen – för att se senaste nytt. Blev lite besviken förstås – huvudnyheten är fortfarande att vi skall ha kongress inte att den redan varit:-(
Först möts jag av (och jag behöver kanske inte kommentera plattformen):
Men sedan funkar det – avbildat den 21 april 2008 kl. 21.37:
Men, men vi kanske skall ursäkta den dåliga uppdateringen med att folk ju faktiskt jobbade på kongressen och kanske behövde en vilodag. Andra deltagare har dock hunnit skriva av sig en del t.ex. Eva Rundkvist fast hon bara var där och glassade och Liza Sahlén som tycks ha uppfunnit en ny typ av politiker – närpolitiker – och som menar att djurskyddslagens bestämmelser om att man inte får utsätta djur för lidande varken fysiskt eller psykiskt borde kompletteras med ett explicit föbud mot sexuelt umgänge med dessa.
Nej till ”individuell” föräldraförsäkring
Som alla vet finns det en allvarlig missuppfattning när det gäller jämställdhet. Den yttrar sig i att man – vilket i sig är viktigt – kvantifierar förhållanden i ett genusperspektiv för att belysa strukturella skillnader men man missar att detta just är statistik och har detta specifika syfte. Därmed förfaller man till att driva jämställdhetsfrågor som om människor utgör statstiska fenomen.
Detta har jag erfarit idag i en diskussion föranledd av en motion om att vi dvs socialdemokraterna skall gå vidare mot den “individualiserade” föräldraförsäkringen. Där har plötsligt ett medel – denna försäkring och graden av nyttjande av densamma – förvandlats från just att vara ett medel till att upphöjas till mål genom att den s.k. individualiseringen innebär att berörda föräldrar (oaktat kön) inte längre skall ha rätt att överlåta dagar sinsemellan. Tyvärr är jag ganska ensam i motståndet mot detta och blev därför nedröstad. Jag har emellertid reserverat mig.
Enligt min uppfattning utgör regleringar av detta slag spikar i den kista partiet gör åt sig självt – i synnerhet här i Stockholmsområdet. Människor i allmänhet (alltså presumtiva väljare) förväntar sig att själva få bestämma över hur de formar sina liv – vi som historiskt är en frihetsrörelse måste på alla sätt bejaka detta och ställa oss i spetsen för att ett välutbildat folk ständigt ges mer kontroll över sin vardag (inte det motsatta).
Stockholms läns partidistrikt 2.0
På distriktskongressen genomförs ett antal seminarier. Jag väljer att delta i det med rubriken “Stockholms läns partidistrikt 2.0” vilket ju är en löftesrik rubrik som förstås försöker fånga tidens anda -versionshantering:-) Det underlag som presenterats och som kan hittas här sammanfattas i två förslag till kongressen:
Distriktsstyrelsen föreslår kongressen
att distriktet arbetar vidare med att utveckla stöd och metoder som hjälper
arbetarekommunerna att genomföra kampanjer och insatser riktade till
medborgarnaatt ”Öppet och modernt parti”- gruppen får i uppdrag att se över hur distriktets samordnande funktion i praktiken kan utvecklas ytterligare
Seminariet leds av Käringen mot strömmen dvs Eva Rundkvist.
Lågt röstetal i Stockholm, relativt sett, beror förstås inte på organisation utan på politik.
Organisationen skall tjäna politiken dvs vara verktyget för att utveckla, kommunicera och organisera politiskt arbete.
Distriktskongress i Stockholm
Distriktskongress i Stockholms län – i Sollentuna!: “Ja, ibland ska man ha tur. Möte i hemkommunen! Välkomna till Sollentuna på distriktskongress allihop!”
(Hittat via s-bloggar.)
Alla handlingar finns förstås tillgänliga – bland annat ett 60-tal motioner. Själv är jag ombud från Södertälje Arbetarekommun.
Elizabeth Sahlén tillhör motionärerna:
För första gången har jag motionerat, och jag har hela tre egna, och stöd motionär till två.
Om jag är nervös? Nej, pirrig är väl ett mer passande för den magkänsla jag för närvarande har.
Hell-mans stollar
Saknad av ingen: “Svensk politik – och Socialdemokraterna som parti – mår synnerligen bra av att bli av med bakåtsträvare och negativister som Sören Wibe!”
(Hittat via knuff.se.)
Lite ligger det väl i Linus Hellmans konstaterande eller kanske förhoppning. Som Jonas Morian påpekar kan det ju dock vara en förberedelse inför en återkomst i form av Juni-listans ordförande.
Sören Wibe motiverar sitt ställningstagande så här:
Det finns en gräns för hur mycket den egna övertygelsen kan avvika från den officiella partilinjen. För min del nåddes den gränsen i samband med Lavalfallet i EG-domstolen. Det gavs många löften i samband med omröstningen om medlemskap 1994, men inget var heligare än det om strejkrätt och kollektivavtal. I partidokument och i officiella handlingar upprepades att medlemskapet var riskfritt: “Frågor om bland annat löner och stridsåtgärder, till exempel strejker, skall inte beslutas på EU-nivå”, skrev man då från UD:s sekretariat för Europainformation. Utan denna garanti hade svenska folket aldrig röstat ja den gången för 14 år sedan.
Mona Sahlin tycker att Sören Wibes syn på Eu/Europa är gammelmodig och kommenterar has uppfattning just när det gäller arbetsrätten:
Jag håller inte alls med i den analys som Sören Wibe gör. Jag går verkligen sida vid sida med Wanja Lundby-Wedin och den analys som både LO och Europafacket gör. Nu handlar det om att förändra i den svenska lagstiftningen och också ställa kraven i Europa. Det är ju snarare en fantastisk uppgång för medvetandet i Europa om de fackliga rättigheterna.
Andra kamrater gör rätt olika bedömningar.
Leif Haglund tycker att det är beklagligt:
Sören Wibe har belyst EU-frågan utifrån hans EU-kritiska sätt att se saken. Detta har enligt min uppfattning berikat debatten, frågan har belysts från olika håll.
Andreas Sjölander tycker inte att Wibes avhopp är märkvärdigare än att andra kamrater lämnat men:
Nu har ytterligare en medlem valt att hoppa av, att han sen väljer DN-debatt för att meddela detta gör det skrattretande. Vem tror Wibe att han är? Han är inte viktigare än någon annan av de hundratusentals medlemmarna som fortfararande väljer att vara medlemmar.
Peter Hultqvist tycker att det är fel av Wibe att lämna partiet (får han inte bestämma sjäv över vad som är rätt och fel?):
Jag delar inte Sören Wibes slutsatser om att problem löses genom att lämna partiet. Istället är det så att vi faktiskt har en högerregering i detta land vars agerande är det som styr huruvida svensk arbetsrätt hävdas inom EU eller ej.
Bengt Silvferstrand vet också hur Wibe borde agera:
Sören Wibe borde därför i stället för att lämna socialdemokratin göra gemensam sak med andra socialdemokrater som vägrar att ge upp kampen mot den växande överstatligheten och juridikens företräde framför politiken inom EU-projektet.
Skall bli spännande att se hur de mer EU-kritiska reagerar på Sahlins uttalande om “gammelmodig syn”. Lika intressant förstås om Wibes avhopp som ju råkar sammanfalla med en medlemsvärvningskampanj kommer att gå att avläsa i form av medlemstapp.
En Graf-supporter
Johanna Graf: Supporter = medlem?: “Varför måste en supporter vara medlem????
Är det inte avståndet mellan att vara väljare och att bli medlem som behöver krympas?”
Johanna har förstås helt rätt. Detta alldeles bortsett från att det är tämligen enfaldigt att börja använda begrepp som mestadels hör hemma i den kommersialiserade idrottens värld i politiska sammanhang. Sympatisörer brukar vi kalla de som stödjer vår sak, vårt parti – det är ett fint ord. Grad av aktivitet som medlem har man väl alltid bestämt själv?
Ulrika Falk har väl egentligen samma undran medan Anna Wikström är mer positiv till anslaget. Ingiberg Olafsson är mer kategoriskt avvisande.
Dock – bli en aktiv deltagande medlem!!!!
Senaste kommentarerna