Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Östrosk härdsmälta
Total härdsmälta i deras samarbete: “I debattartikeln i Dagens Nyheter uttrycker folkpartiet oro över socialdemokraternas ställning i kärnkraftfrågan och skriver:
”Socialdemokraterna vill stänga en reaktor nästa mandatperiod, enligt ordföranden för partiets klimatgrupp Carin Jämtin.” Det stämmer inte enligt Thomas Östros. Socialdemokraternas inställning är solklar, menar han.
– Att stänga en reaktor ser jag inte alls som aktuellt i nuläget. Kärnkraften kommer att finnas kvar länge i Sverige. Det är bra att de verk som finns moderniseras och blir säkrare. Men att bygga nya kärnkraftverk är omodernt.
I stället vill partiet satsa mer på förnyelsebar energi, som vind- och vågkraft.”(Hittat via Bloggportalen.se.)
Visst är det lite störande att energipolitiken behandlas som den gör. Vår kära högeralliansen har lagt en våt hand över densamma under hela innevarande mandatperiod, trots att det förstås är viktigt att ta strategiska beslut för att klara energiförsörjningen framgent. Möjligen klara vi ju de närmaste åren tack vare det ovanligt varma klimatet och tack vare import av ut miljömässigt perspektiv “dålig” energi.
Att en del folkpartister nu väljer att aktualisera frågan är bra. Den bör verkligen diskuteras och en ny politik som kan vinna stöd hos väljarna formas. Om inte förr måste majoriteten i riksdagen efter 2010 kunna fatta rationella beslut. Då krävs emellertid att härdsmältan, som Östros kallar situationen inom högeralliansen för, inte bekämpas med en likadan i den socialdemokratiska politiken. Hur begåvat/intellektuellt hederligt är det att hävda att det rationella svaret på frågan om den framtida energiförsörjningen står att finna i väderberoende vind- och vågkraft? Energikällor som kräver tillgång till motsvarande mängd som alternativ precis hela tiden.
Perspektiv
Påminns om denna riktigt perspektivgivande film via Carina Rickfält som skickade den via Facebook.
Förbjud Laakso
Förbjud Fyrverkerier: “Jag tror att vi gör det väldigt lätt för oss när vi ropar på nya och/eller förstärkt lagstiftning. Vi slinker undan vårt egna ansvar som människor och vi väljer att förespråka lagförslag istället för att agera inom de nätverk vi ingår i.”
En galen partikamrat som inte instämmer i kören som ropar på förbud. Gäller det inte fyrverkerier så gäller det något annat misshagligt som bröst eller bilder på nakna könsmogna personer. Otroligt nog finns det vänner som envisas med att framföra egna åsikter och dessutom tycker det är bra. Tacka vet jag då partikamrater som vill att vi skall sluta (minska på) bloggandet och gå ut i bostadsområdena istället (tar en sväng runt Söräng med hunden).
Själv tycker jag att alla som inte delar min åsikt skall förbjudas att framföra sådana och anmäler mig själv till En vanlig Svenssons tävling som Årets Förmyndare!
PS Med viss glädje kan jag konstatera att förutsättningarna för att övervaka åsiktsförbud nu är lysande – tack THomas Bodström. DS
Bra video om Israel
Israel, landet som tillåter sig mörda: “De senaste dagarna har vi hört mängder av rapporter om angrepp mot Gaza, nu senast hörde jag (Ekot) att åtta-nio hade dödats varav fem var civila. Jag tycker att det känns fruktansvärt att Sverige inte uppmärksammar Israels brott mot de mänskliga rättigheterna, Genèvekonventionen och FN:s samtliga resolutioner. Möjligen beror medias relativa tystnad på att de är rädda för att få antisemitismspöket kastat på sig, i vart fall gäller det säkert ett par tidningar.”
(Hittat via Jinge.)
Jinge illustrerar sitt inlägg med en tankeväckande video:
Jinge beskriver den som partisk och det kan man förstås göra. Långt viktigare är att den såvitt jag kan bedöma är korrekt dvs redovisar en mängd för staten Israel ganska obekväma fakta. Undrar hur undervisningen i den svenska skolan ser ut när det gäller detta?
Och årets politiska blogg…
fär väl sägas ha två vinnare. Isaballa Lund på första plats och Blogge Bloggelito på andra, men de båda är i en klass för sig (runt 300 poäng före trean). Båda tillhör mina favoriter.
Isabella Lund har visat att bloggen går att använda som verktyg för att ge röst ut åtminstone en representant för en grupp som vårt samhälle gör sitt bästa för att osynliggöra (med hycklande DN i spetsen). Hon bloggar också med en ständig risk att det skall slå tillbaka mot henne privat varför Isabela Lund är en pseudonym och under året fick vi uppleva hur hon hotades med exponering av sitt verkliga namn. Hon skriver dessutom bra. Grattis säger jag och instämmer i Bloggen Bents ord:
Och priset för Årets Politiska Blogg 2007 går till….: “Det är med stor glädje och stolthet som jag kan säga det som jag kommer att säga nu. För första gången på mycket länge i svensk politik, så var det horan som vann.
Den stora vinnaren av Årets Politiska Blogg 2007 är med andra ord, Isabella Lund!”
Blogge Bloggelito tar också strid i viktiga frågor som yttrandefrihet, sexualitet, droger, upphovsrätt m.fl. utifrån en extemt libertiansk ståndpunkt. Han är dessutom en stor Kina-vän och kännare vilket även det tilltalar en gammal maoist:-) Det är befriande och leder ofta – när han inte hänger sig åt socialismbashing där han missar grovt – fram till ståndpunkter som jag delar.
Socialdemokratin vill forma ett samhälle
grundat på demokratins ideal och alla
människors lika värde. Fria och jämlika
människor i ett solidariskt samhälle är den
demokratiska socialismens mål.Varje människa ska vara fri att utvecklas
som individ, råda över sitt eget liv och påverka
det egna samhället. Frihet handlar
både om frihet från yttre tvång och förtryck,
hunger, okunnighet och fruktan för
framtiden och om frihet till delaktighet
och medbestämmande, till egen utveckling,
trygg gemenskap och möjlighet att
styra sitt liv och välja sin framtid.(SAPs partiprograms inledande stycken)
Rättvisa – vad är det?
Nu gör vi Sverige mer rättvist!!: “När vi talar om rättvisa borde socialdemokraterna i själva verket skämmas. Senast de satt vid makten var 1994–2006 och under denna tid ökade orättvisorna i Sverige.
Under denna period växte klyftorna i Sverige. Inkomsterna för den rikaste tiondelen i Sverige ökade med cirka 25 procent medan andelen människor med låga inkomster ökade med 40 procent. De rika blev rikare och de fattiga blev fler. I våras släppte LO en rapport som visade hur klyftorna i Sverige ökat. Skillnaderna mellan vad LO kallar makteliten och löntagarna har aldrig varit större sedan de började mäta detta 1950.”
Klyftorna ökar i Sverige. Det har de gjort under lång tid. De gör det tämligen oberoende av politiken och jag tror (men har inte full koll) att de gör det överallt, dvs inte bara i Sverige. Hos oss är det emellertid alltid politikens fel. Schlingmann tycker att socialdemokrater skall skämmas för att så skedde under tiden 1994 – 2006, det tror jag de flesta av oss också gör. Innebär ju knappast att man som socialdemokrat idag borde låta bli att kritisera sådant som bidrar till ännu större klyftor.
Intressant hur man kan ha så olika tolkningar av vad som är rättvist. I Schlingmanns värld är det mera rättvist att sjuka och arbetslösa får lägre ersättning. Schlingmann tycks mena att eftersom den största orättvisa finns mellan de som har respektive de som inte har arbete så ökar rättvisan när de som inte har/kan får det sämre. Riktigt rättvist tycks det bara bli om alla – oavsett förutsättningar – arbetar. Vad de arbetar med, vilken lön de får för det etc tycks alltså sakna betydelse ur rättvisesynpunkt.
Vad är då egentligen innebörden av ett rättvist samhälle, en rimlig användning av begreppet?
Det socialdemokratiska partiprogrammet ger ringa vägledning då det saknar en definition av vad vi menar (åtminstone kan inte jag hitta någon). Wikipedia ger följande:
Rättvisa, etiskt begrepp som innebär normen att följden av handlingar, egenskaper eller förhållanden är moraliskt rätt, rättsinning och rättfärdig med beaktande av den som berörs av handlingarna, egenskaperna eller förhållandena. Den juridiska rättvisan är den rättvisa som följer av lagen; beroende av rättsfilosofisk riktning liktydigt med moral eller inte. Enligt den förhärskande uppfattningen innebär rättvisa en samhällsordning som följer principen om alla individers lika rättigheter, och att personer opartiskt belönas eller bestraffas för sina handlingar efter förtjänst. Rättvisann brukar personifieras av den romerska gudinnan Justitia.
Rättvisa. (2007, oktober 26). Wikipedia, . Hämtad 14.03, januari 2, 2008 från http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=R%C3%A4ttvisa&oldid=5240503.
I ett diskussionsinlägg föreslås dock en lite justerad definition:
Rättvisa, etiskt begrepp som innebär en samhällsordning som följer principen om alla individers lika rättigheter. Det finns åtskilliga tolkningar av denna princip.
Jag föredrar den senare definitionen. Därmed har frågan om rättvisa inte så mycket med inkomstklyftor utan snarare med möjligheter att göra, alltså sådant som likhet inför lagen, tillgång till likvärdig skolgång, lika inflytande (demokrati) m.m. Frågor om inkomstklyftor är då inte i första hand en rättvisefråga utan snarare en jämlikhets- och solidaritetsfråga och rent pragmatiskt en fråga om upplevd samhällsgemenskap, för stora skillnader skapar grogrund för berättigat missnöje och därmed skarpa konflikter.
Fler mot Bodströmsamhället
2008 måste vi ta farväl av 1984: “Problemet handlar alltlså inte om enskilda inskränkningar, utan om systemet. I verkligheten betyder varje ny inskränkning att Sverige hasar ned ytterligare en bit på det sluttande planet. Det är bara en tiondels betygspoäng som skiljer oss från gruppen omfattande övervakningssamhällen (extensive surveillance societies).
Sverige inte unikt, utan en del av en negativ trend motiverad av hotet från terrorister, viljan att minska olaglig invandring eller att stävja bidragsfusk. Men att Storebror i Sverige surfar på samma våg som i andra länder betyder inte att utvecklingen är ödesbestämd. Låt i stället 2008 bli det år då vi anträder vägen bort från 1984! Skrota FRA-förslaget. Det skulle vara en nyårshälsning att glädjas åt.”
(Hittat via knuff.se.)
Igår refererade jag till Blogge Bloggelitos utmärkta krönika – idag känns det faktiskt bra att läsa ledaren i SvD som också uppmärksammar frågan och faktiskt förespråkar att vi påbörjar en tillbakarullning av Bodströmsamhället. Anders Svensson tycker det är dags att flera protesterar. Undrar bara när vi får se en sådan hållning manifesterad i riksdagen av tillräckligt många riksdagsmän för att det skall få effekt?
För övrigt tycker jag fortfarande att herr Bodström skall lämna politiken!
Årets bästa krönika
Blogge Bloggelito har skrivit en helt enkelt lysande krönika betitlad Med stormsteg mot Thomas ”Stasi” Bodströms endemiska övervakningssamhälle.
Förutom att redovisa Sveriges utomordentligt pinsamma betyg i Privacy Internationals ranking, vi ligger nu precis ovanför gränsen för ett “extensive surveillance society”, refererar han den absolut, alla kategorier, viktigaste debatten/rna under 2007. Han skriver:
Thomas ”Stasi” Bodström är fienden inom oss, Osama bin Ladens högra men ovetande och oförstående hand, den som vill talibanisera vårt samhälle med samma totala och moraliska kontroll över befolkningen som någonsin i den ociviliserade och ofria världen.
Det är om detta de viktigaste debatterna har handlat om i bloggvärlden år 2007, enligt mitt förmenande, och det är även om detta blogginläggen kommer att handla om år 2008, ty de små stegens tyranni kommer att fortsätta – nya komplett galna förslag kommer att föreslås som försöksballonger, medan mer genomarbetade förslag kommer att antas när tiden är mogen, i syfte att inskränka vår handlingsfrihet och forma oss till idealmedborgare efter en viss modell.
Proletärer i alla länder……
Jag läser Thomas L Friedmans The world is flat (ISBN 978-0-1410-3489-8) som visserligen är lite väl ordrik:-) men i övrigt och därför vältaligt förklarar varför världen blev platt runt år 2000. I den boken lyfter Friedman fram nedanstående citat från det kommunistiska manifestet som Marx och Engels skrev 1848. Det är Michael J. Sandel på Harward som tipsat Freidman om att Marx faktiskt beskrev – förutsåg – den värld vi lever i idag. Det är egentligen enligt min mening “bara” bourgeoisins (eller kanske med modent språkbruk kapitalismens) förmåga att faktiskt särskilt inom den parlamentarisak demokratins ram generera ett rimligt välstånd till flertalet han missade. Det är ju å andra sidan inte så konstigt om man beaktar dåtidens våldsamma utsugning, något som vi ju av och till ser motsvarigheten til i Indien och Kina idag.
“Bourgeoisin kan icke existera, utan att alltjämt revolutionera produktionsinstrumenten, d v s produktionsförhållandena, således samtliga samhällsförhållanden. Ett oförändrat bibehållande av det gamla produktionssättet var däremot den första existensbetingelsen för alla tidigare industriella klasser. Den fortgående omvälvningen i produktionen, det oavbrutna skakandet av alla samhälleliga förhållanden, den eviga osäkerheten och rörelsen kännetecknar bourgeoisins epok gentemot alla andra. Alla fasta inrotade förhållanden och dem åtföljande gamla ärevördiga föreställningar och åskådningar upplöses, alla nybildade föråldras innan de hinner bli förbenade. Allt fast och beständigt förflyktigas, allt heligt profaneras, och människorna blir slutligen tvungna att betrakta sin levnadsställning och sina ömsesidiga förbindelser med nyktra ögon.
Hur t.ex. allt heligt profaneras ser vi ju dagligen exempel på.
Behovet av en ständigt ökad avsättning för sina produkter jagar bourgeoisin över hela jordklotet. Överallt måste den innästla sig, överallt slå sig ned, överallt skaffa sig förbindelser.
Globalisering kallar vi ju detta idag. Viktigt att notera är dock att denna utveckling på intet sätt är av ondo. den är en naturlig utveckling för kapitalet i dess rörelse mot att riva ner hinder, gränser, nationer.
Bourgeoisin har genom sin exploatering av världsmarknaden givit alla länders produktion och konsumtion kosmopolitisk gestalt. Den har till reaktionens stora sorg undanryckt industrin dess nationella grund. De urgamla nationella industrierna har förintats och förintas alltjämt dagligen. De uttränges av nya industrier, vilkas införande blir en livsfråga för alla civiliserade nationer, industrier, som icke längre bearbetar inhemska råämnen, utan råvaror från de avlägsnaste områden och vilkas fabrikat förbrukas icke blott i det egna landet utan i alla världsdelar. I stället för de gamla behoven, som kunde tillfredsställas genom landets egna resurser, träder nya, vilka behöver produkter från de mest avlägsna länder och klimat för att bli tillfredsställda. I stället för den gamla lokala och nationella självtillräckligheten och avskildheten träder en allsidig samfärdsel, ett allsidigt nationernas beroende av varandra. Och som det går i den materiella, så går det också i den andliga produktionen. De enskilda nationernas andliga produkter blir allmän egendom. Den nationella ensidigheten och inskränktheten blir mer och mer omöjlig, och av den mycket nationella och lokala litteraturen bildas en världslitteratur.
Det är, precis som Friedman hävdar, först nu som Marx beskrivning av “allmän egendom” verkligen manifesteras genom allas (grovt generaliserat) tillgång till all information, allas möjlighet att kommunicera (och samarbeta) med alla – Creative Commons är ju den legala uttrycksformen för det förstnämnda..
Bourgeoisin rycker genom den snabba förbättringen av alla produktionsinstrument, genom de oändligt förbättrade kommunikationerna alla, även de mest barbariska nationer in i civilisationen. De billiga varupriserna är det tunga artilleri, med vilket den skjuter ner alla kinesiska murar och varmed den tvingar barbarernas hårdnackade främlingshat att kapitulera. Den tvingar alla nationer att tillägna sig bourgeoisins produktionssätt, om de inte vill gå under; den tvingar dem att hos sig själva införa den så kallade civilisationen, d v s att bli bourgeoisi. Med ett ord: bourgeoisin skapar sig en värld efter sitt eget beläte.” (Det kommunistiska manifestet, Karl Marx och Freidrich Engels, 1948)
Och allt detta får mig att reflektera med anledning av alla de faktiskt rätt enfaldiga kommentarerna till Sveriges medlemskap i EU med anledning av den idag avkunnade domen i Vaxholms-fallet. Det vi nu ser är ju just en sannolikt snabb utjämning av levnadsförhållandet dels inom Europa, dels i världen som helhet. Det är bara momentant som vi kommer att se en lönepress nedåt tillföljd av ökad konkurrens med låga löner, snart – precis som redan sker med en del produktion – ökar levnadsstandarden och därmed både löner och kostnader också i de länder i vår närhet från vilket det idag går att exportera (exploatera) arbetskraft.
Jag tror att rätt metod inte är (och det går ju tydligen inte) att kräva svenska kollektivavtal i företag som har sin huvudverksamhet annorstädes. Istället skall vi följa uppmaningen från manifestet Proletärer i alla länder, förenen eder, dvs gå samman i kamp för också deras rätt att teckna rimliga “egna” kollektivavtal. Då handlar det om att hitta stridsformer i vilket vi kan ge stöd till deras kamp, solidaritetsaktioner skulle man väl kunna kalla det.
Vem vet vad polisen borde syssla med?
Själv har jag bara ytterst begränsad erfarenhet av polisens verksamhet – från ett år som ordförande i en polisnämnd, deltagande i några konferenser, samtal med poliser på olika nivåer och förstås som “brottsling” dvs utsatt för hastighetsövervakning m.m. I just denna fråga – polisens styrning – är det väl egentligen bara polisnämndsarbetet som är relevant. Jag sattes in i arbetet i samband med verksamhetsplaneringen inför 2006 och slogs omedelbart av hur extremt kvantitativt Rikspolisstyrelsen tänkte när det gällde att ställa upp mål. Det tycktes t.ex. viktigare att ta ett mycket stort antal utandningsprov än att faktiskt minska rattfylleriet. Det föreföll viktigare att ge många ordningsbotar snarare än att genom närvaro minska antalet överträdelser. Framgång i form av minskad småbrottslighet skulle såvitt jag förstod rimligen leda till svårigheter att nå målen.
En del vill inte ändra på sina invanda rutiner: “Rikspolischef Stefan Strömberg slår tillbaka mot kritiken från facket
Många poliser tycker inte om förändringar och är för dåliga på planering.
Det menar rikspolischef Stefan Strömberg när han nu svarar på den svidande kritiken från polisförbundet.
– En del tycker det är jobbigt när de måste ändra på invanda rutiner, säger han till aftonbladet.se.”
Stefan Strömberg kritiserades på DN debatt av tre lokala chefsföreningar/sektioner i Polisförbundet. Aftonbladet återgav det på följande sätt:
Rikspolischef Stefan Strömberg förstår inte hur polisen arbetar.
I en debattartikel i Dagens Nyheter riktar polisfacket svidande kritik mot sin högste chef.
Nu kräver de att justitieminister Beatrice Ask (m) agerar.
Stefan Strömberg får ett bottenbetyg efter tre år som polisens högsta chef. På punkt efter punkt sågas hans insatser av ordföranden för polisförbunden i Stockholm, Västra Götaland och Skåne.
Tyvärr fick jag aldrig riktigt klart för mig om den kvantitativa inriktningen var ett direkt resultat av den politiska styrningen via regering och riksdag eller om den var en funktion av Rikspolisstyrelsen och dess chefs idéer. Skall bli spänande att se var den här debatten slutar – sannolikt rinner den väl bara ut i sanden.
Slående var dock att polisverksamheten – som ju alldelse uppenbart måste utgå från lokala förhållanden – styrs med ganska trubbiga instrument från regering och riksdag via Rikspolisstyrelsens tolkning vidare via Länspolismästaren och respektive polisstyrelses idéer för att först därefter behandlas på den lokala nivån. Det blir inte mycket lokalt utrymme kvar.
Senaste kommentarerna