Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Vi kan göra mer än att prata (skriva)
Daily Kos: For the Burmese, We Can Do More than Talk and March: " As Amy Goodman writes:
Fueling the military junta that has ruled for decades are Burma’s natural gas reserves, controlled by the Burmese regime in partnership with the U.S. multinational oil giant Chevron, the French oil company Total and a Thai oil firm. Offshore natural gas facilities deliver their extracted gas to Thailand through Burma’s Yadana pipeline. The pipeline was built with slave labor, forced into servitude by the Burmese military.
The original pipeline partner, Unocal, was sued by EarthRights International for the use of slave labor. As soon as the suit was settled out of court, Chevron bought Unocal.
Chevron’s role in propping up the brutal regime in Burma is clear. According to Marco Simons, U.S. legal director at EarthRights International: “Sanctions haven’t worked because gas is the lifeline of the regime. Before Yadana went online, Burma’s regime was facing severe shortages of currency. It’s really Yadana and gas projects that kept the military regime afloat to buy arms and ammunition and pay its soldiers.”
It’s not just Chevron and Total and the Thais which underpin the generals. At its website, the group Campaigning for Human Rights and Democracy in Burma provides a “dirty list” of the many companies who make things easier for the country’s thugs. These include the Houston-based Baker Hughes (oil and gas products) and BJ Services (oil services), Korea’s Daewoo, Japan’s Mitsui and Suzuki, Britain’s Rolls-Royce, Germany’s Siemens, and the truly multinational Schlumberger, now based in Houston."
(Hittat via Daily Kos.)
Kanske behöver inte så mycket mera sägas. Själv har jag i mycket begränsad utsträckning deltagit i stödet till det burmesiska folkets kamp för demokrati – typ skrivit på någon namninsamling, gått med i någon Facebook-cause. Funderat har jag gjort när det gäller tre saker – varför är det en kvinnofråga, mängden munkar och kravet på OS-bojkott. Det senare adresserar Kinas roll och i samband därmed (jag är egentligen mycket okunnig när det gäller Burma) en undran om vad detta egentligen handlar om – alltså vilka intressen tillvaratar diktaturen i Burma?
Amy Goodman ger i citatet ovan en inte helt oväsentlig pusselbit. Följer man spåret från de företag som alltså exploaterar Burmas naturtillgångar hamnar man bland annt i Houston. Houston ligger i Texas. Från Texas kommer…..?
Mona (kvinna!) om Burma
Sahlin, Royal, Thorning-Schmidt m.fl. protesterar mot regimen i Burma – www.socialdemokraterna.se : "Nu när folket i Burma behöver solidaritet kan vi inte förbli tysta. Som kvinnliga politiska ledare vill vi först av allt sända vårt budskap om stöd till Aung San Suu Kyi: den enda fredspristagare som berövats sin rörelsefrihet. Hennes upprop ger eko i oss och vi vill förstärka det: ”Använd er frihet till att främja vår”, lyder hennes ständiga uppmaning. Hon representerar ett folks strävanden efter fred och frihet. De i våra länder som använt all sin kraft för att vinna fred och återerövra frihet vet hur viktigt det är med ett internationellt budskap om stöd.
Vi stödjer det burmesiska folkets mod. De har valt icke-våld för att uppnå en övergång till demokrati. Det är ett föredömligt vägval. Men om inte det internationella samfundet med styrka och beslutsamhet tar över taktpinnen riskerar vi att förlora kraften i detta vägval.
I våra länder, och utifrån de uppdrag vi har, uppmanar vi FN:s säkerhetsråd, den sydostasiatiska samarbetsorganisationen Asean, EU samt stormakterna i regionen att garantera Burmas folk respekt för deras grundläggande rättigheter och för en snabb övergång till demokrati, den enda garantin för stabilitet i regionen."
Ovanstående är hömtat ur en artikel som publicerats i såväl belgisk, spansk som svensk press. Den är undertecknad av ett antal kvinnliga socialdemokratiska ledare. Notera här hur man i en apell till stöd för det burmesiska folket väljer att framhäva att det är kvinnliga ledare som skriver. Vad f-n har det för betydelse i sammanhanget? Jag har stor aktning för det burmesiska folkets kamp, stor aktning för demokratikämpen Aung San Suu Kyi och stöder efter bästa förmåga dessa men känner mig plötsligt utestängd – måste man vara kvinna för att uttrycka detta.
Varför vill dessa kvinnliga ledare först och främst sända sitt budskap om stöd till Aung San Suu Kyi – vill inte alla ledare göra detta, vill inte alla göra detta? Sen kan man ju undra vad formuleringar som “det internationella samfundet med styrka och beslutsamhet tar över taktpinnen” betyder, vilken styrka och varför ta över. Skall vi befria burmeserna från sin egen kamp mot förtrycket. Och vad menas med att FN, Asean, EU och stormakterna i regionen skall garantera burmeserna grundläggande rättigheter? Skall förtryckarna avlägsnas med våld? Skall kineserna demonstrera styrka med en militärövning i närheten? Skall landet ockuperas i demokratins namn?
För övrigt – visst pågår det vid sidan av de uppmärksammade munkarnas demonstrationer (hur många sådana finns det egentligen och vem försörjer dem?) en väpnad befrielsekamp i Burma?
Ge bloggare (medborgare) journaliststatus!
Blogge Bloggelito kommenterar Yrsa Stenius dessvärre rätt märkliga artikel i dagens SvD. Själv fann jag det nästan onödigt att kommentera – eftersom de enda “bloggar” för vilka hennes resonemang kan tänkas äga giltighet är tidningarnas egna, vilka väl knappast kan räknas till bloggar. De är precis som Blogge beskriver snarast
“krönikor i bloggform, men det är en enkelriktad kommunikation, precis som vanliga tidningskrönikor”
.
I en intern diskussion i mitt parti som väl snarast handlar om kommunikationsstrategi i allmänhet men som i detta fall råkade fokusera bloggar och medborgarjournalistik skrev jag häromdagen
"Att använda medborgarjournalisitk (vad detta nu står för) är jag mera tveksam till dvs att partier gör. Skall begreppet ha någon mening så måste tonvikten ligga på medborgaren som enskilt subject (möjligen i mer eller mindre tillfälliga konstellationer). Då får alla bindningar till etablissemang av typ parti också en negativ effekt. Det vi däremot bör göra som parti för att stimulera “medborgarjournalistik” som ju är ett sätt att bemäktiga medborgaren är att se till att vi har fullständig yttrandefrihet och att offentlighetsprincipen utvidgas/förstärks. Kanske kunde också det journalistiska skråets rättigheter t.ex. att skydda källor också utvidgas till att gälla medborgarjournalister (dvs folk utan presskort)."
Till detta associerar jag eftersom Blogge verkar tycka att “vi bloggare” (vilka det nu är) klarar oss själva. Det gör vi men det skulle stärka medborgarens ställning om några av press/tryckfrihetens rättigheter också gällde all annan publicering oaktat medie t.ex. rätten att skydda källor.
Så talas maktspråk mot ”hororna”
Jag stöder dig, Johanna P Altenstedt! Du har rätt och jag tycker att du ska stå på dig.: "Isabella Lund som eskorten “heter”, har drivit en kampanj mot journalisten Johanna Altenstedt. Altenstedt som är en offentlig person, som har sitt riktiga namn på bloggen måste debattera mot en overklig person. Debatten blir orättvis. Johanna Altenstedt har helt rätt när hon kräver att få diskutera med en riktig person. Om hon inte får diskutera mot den riktiga Isabella Lund så får det vara. Men det fattar inte Isabella Lund. Hon fortsätter agitera mot Johanna från sin anonyma ringhörna. Ingen vet något om Isabella, eftersom hon kräver fullständig anonymitet. Fullständig anonymitet."
Isabella Lund (inte hennes riktiga namn) har försökt artikulera sexarbetarnas situation och lyckats ganska bra med det. Hennes åsikter är dock inte särskilt politisk korrekta i dagens Sverige varför hon portats från Dagens Nyheter (Twingly) och nu senast blivit hotad av någon bisarr personlighet vid namn Johanna P Altenstedt.
Altenstedt som tillhör de politiskt korrekta när det gäller synen på sexarbetare hotar att avslöja Isabella Lunds identitet eftersom Altenstedt tillhör de som angrips av Lund just när det gäller åsikter i frågan. För mig är det självklart att här 1) respektera Isabella Lunds rätt att uppträda anonymt och lika självklara rätt att utöva sin grundlagsskyddade yttrandefrihet och 2) kraftigt fördöma dem som i uppenbart nedsättande syfte betecknar människor (obs människor) som hädar sin rätt att vara just sexarbetare för horor.
Tyvärr måste det senare nu drabba min partikamrat Nina Unesi som på fullt allvar tycks försvara Altenstedt. Unesi avslutar sitt inlägg så här:
Isabella tillåter inte längre kommentarer. Johanna tillåter inte kommentarer. Jag tillåter kommentarer, fast inte i detta inlägg. Allt i den icke-anonyma-bloggatmosfärens namn, den sfär som jag försöker bygga upp.
En logik som jag faktiskt inte ens förstår trots idogt funderande:-(
Andra har skrivit bra ur lite olika perspektiv om denna konflikt t.ex. Blogge Bloggelito, Deep Edition, LouiseP, opassande, Enligt Min Humla m.fl.
Ontario Science Centre: Virtual Tour
Ontario Science Centre: Virtual Tour
Passde på att besöka Ontario Science Center både för att det är mycket kul (och lärorikt) och för att jag i egenskap av ordförande för Tom Tits har ett vad mans skulle kunna kalla professionelt intresse för själva företeelsen.
Ontarios Science Center känns mycket stort och innehåller mycket stora utställningsytor tillsammans med en Omnimax-biograf. Efter en eftermiddag där med mitt senaste besök med barnbarn på Tom Tits i fräscht minne känns det dock ganska likvärdigt i omfattning. En stor skillnad dock; här i Onario är det mesta mycket tillrättalagt, närmast fostrande i politisk korrekthet när det gäller klimatfrågan, samhällsfrågor i övrigt och man får egentligen ett lite för färdigt facit på de frågor som uppstår. Där är Tom Tits överlägset i det att – ibland lite för mycket – lämnas till den experimentlystne besökaren.
En riktigt rolig grej – en liten hall i vilket man uppmanas att bara gå på de svarta rutorna på golvet. Gissa vad det står på skylten när man komer fram?
Kulturbloggen om övervakning
Äntligen någon som ska övervaka buggaren: “Så nog måste något göras åt våldet inom fotbollen. Om det är rätt väg att idrottsföreningarna ska få titta på filminspelningar av våldshuliganer, det kanske är ett sätt att ta itu med det. Brottet mot den personliga integriteten sker ju genom filmandet, vem som sedan kan se filmen är väl mer en annan fråga.”
(Hittat hos Kulturbloggen.)
Jag försökte kommentera Rosemaris tankar om övervakning på Kulturbloggen men möttes av ett Typepad unavailable-meddelande så för att inte missa det lägger jag kommentaren här:
Jag är ofta lite mera konsekvent – gillar jag inte övervakningssamhället så är det av principiella skäl och då är förstås all övervakning av ondo. Filmandet av publik under fotbollsmatcher är ett bra exempel. Här används behovet av att kunna identifiera eventuella bråkstakar som motiv för att övervaka alla. Man har alltså hittat argumentet som skall få oss att acceptera övervakningen.
Nästa steg är att vidga kretsen som kan ta del av denna övervakning. Så förutom risken att det via polisens granskning läcker ut sidoinformation blandar man nu in klubbarna – vilket dels förstås ökar risken för spill från övervakningen men också plötsligt ger dem en polis/åklagar/domarroll – de kan ju nu använda informationen för att utreda “brott”, för att anklaga och döma någon t.ex. till att inte få besöka arenan. Därmed införs ett slags parallellet privat rättsssytem (oerhört märkligt!).
Förutom den principiella kränkningen av alla övervakades integritet – jag skall självfallet kunna gå på ett offentligt arrangemang utan att detta registreras och ens är möjligt att bevisa – så kan man tänka sig en massa negativa effekter av att informationen överhuvudtaget får samlas in. Någon kan därmed upptäcka med vilka jag umgås eller bara få intrycket att jag umgås med vissa genom att vi hamnat tillsammans.
Sådan information kan om den sprids självfallet vara negativ. Bara som exempel, ponera att killen som står bredvid mig är en för andra känd hulligan. Genom att vi kommer i samspråk uppstår intryck att vi känner varandra. När hulliganen grips efter matchen blir jag plötsligt misstänkt för samröre och kanske förhörd, måste bevisa att jag inte gett honom något (eller liknande).
Ett annat exempel – ponera att en polismans fru vill gå på fotboll med sin älskare. Den som granskar en inspelning och är kollega till polismannen hamnar i dilemmat – skall jag berätta. Kanske sprids informationen till andra kollegor.
Ju fler som får ta del av filmerna dessto större kränkning av den personliga integriteten. Man kan nog hävda att den enda övervakning med video som uppfyller rimliga krav på skydd av den personliga integriteten är sådan som bara granskas om ett brott faktiskt begåtts och annars omedelbart raderas.
De samlade möjligheterna att övervaka våra rörelser börjar faktiskt få förskräckande proportioner. Alla bär vi på en mobil – det ger rätt bra möjligheter att positionsbestämma oss. Därutöver övervakas vi av videokameror i butiker, på gator och torg, i kollektiva färdmedel, i taxin, på fotbollsplanen, när vi passerar spärrar, biltullar. hastighetskameror. Vi lämnar spår efter oss med betalkort, inpasseringskort etc. Den som samlar denna information kan skaffa sig en rätt fullständig bild – en bild jag personligen vill bestämma vem som skall ha.
Egypten vill inskränka svensk yttrandefrihet
Muslimska länders krav: Ändra lagen: Egyptens ambassadör Samah Mohamed Sotouhi: "Vi måste söka en förändring av lagen. Muslimerna behöver lagligt skydd mot att profeten Muhammed skändas, ungefär som det judar och homosexuella har. Långsiktigt måste det in i skolundervisningen att eleverna övertygas om att om de vill uttrycka sin åsikt så ska det ske så att de inte sårar eller skadar någon annan. Det borde också in i journalistutbildningen. Det behövs också ett permanent utskott i riksdagen som arbetar mot islamofobi, säger Sotouhi till TT.
"
(Hittat via knuff.se.)
Läs ambassadörens uttalande i SvD noga. Här kommer en representant för en annan nation och framför på fullt allvar krav på att yttrandefriheten i Sverige skall inskränkas och att barn o ungdomar skall fostras att inte uttrycka åsikter som kan skada eller såra någon annan. Han lyckas också jämstalla Profeten Muhammed med judar och homosexuella, inte muslimer, judar och homosexuella som möjligen hade varit relevant. Nu tycker jag att vår hetslagstiftning är ytterst problematisk. Undrar om ambassadören inser att skyddet av homosexuella förhindrar muslimer för att uttrycka negativa åsikter om homosexualitet.
Viktigast är dock – eftersom ambassadören kommer att framföra sina krav till Fredrik Reinfeldt (som bjudit in representanter för arabiska länder) – att denna typ av krav kastas i papperskorgen. Reinfeldt måste göra klart att vår rätt att håna, kränka, reta vem det vara månde är okränkbar, fundament för vårt demokratiska styrelseskick. Sen får han förstås gärna också uttrycka att många säkert tycker att Muhammed-bilderna är osmakliga, upprörande, olämpliga att ställaut/publicera men att vi inte accepterar några som helst inskränkningar i rätten att göra det. Klarar Reinfeldt av detta?
Vem skriver historia
Det här med vilken historieskrivning som dominerar aktualiseras genom att Forum för levande historia nu också (nazismen har man redan gjort) skall granska kommunismen. Det handlar alltså om ismer som begått brott mot mänskligheten (så som vi nu definierar dem) trots att alla förstås egentligen förstår att själva ismen bara är den ideologiska överbyggnaden i vars namn dessa brott begåtts. Så har ju t.ex. omfattande övergrepp genom historien begåtts i kristendomens namn men om detta skriver den nye intendenten Eskil Franck ingenting.
Historieskrivning som dominerar är kanske ett lite illa valt uttryck. Här är det inte frågan om vilken historiesyn som genom “vanlig” forskning och fri debatt kommer att dominera utan här förefaller det vara en av staten föreskriven syn som är uppgiften. Jag är dock lite kluven till detta, å ena sidan som Blogge Bloggelito träffande skriver
Givetvis kommer ett antal av dessa kristna imperialister att finnas i den grupp som ska granska kommunismen (ty kristendomens representanter ingår av någon anledning alltid i statliga kommittéer), och resultatet kommer att bli därefter. Problemet är att kristendomens motgångar i exempelvis Kina inte har med kommunism att göra, utan med den kinesiska kulturen. Sedan 1600-talet har kristendomen försökt sprida sin enfaldiga lära i landet, men den har alltid tagits emot med skepsis; den är inkompatibel med kinesisk kultur och dess två ateistiska livsfilosofier konfucianism och buddism, och den är även inkompatibel med den polyteistiska kinesiska folkreligion av pseudobuddistiskt slag som är helt dominerande.
så är förståelsen av skeenden, även avskyvärda brott mot mänskligheten beroende av sin kontext, sitt sammanhang, sin egen historia.
Å den andra sidan så vet vi att avståndet mellan forskning och den kunskap som förmedlas av våra skolböcker i historia ofta kan vara stort. Vi vet också att kunskap om historien är ett bra verktyg för människor som vill förstå också sin samtid. Den stora frågan kvarstår dock – vem tillåts skriva den bild vi avser indoktrinera våra barn med?
Istället för att fokusera på ismers i vars namn övergrepp begåtts vore det betydligt intressantare att studera vilka underliggande faktorer (ekonomiska, kulturella, historiska, sociala) som möjliggör uppkomst av repressiva stater/organ och vilka mekanismer som gör det möjligt att använda ismer, religioner etc. för att ideologiskt skapa acceptans för övergrepp hos alltför stora delar av en befolkning. Det senare t.ex. höggradigt aktuellt i tider av ökad övervakning, avlyssning, hot mot yttrandefrihet och andra mänskliga rättigheter, ockupation och krig i “demokratins” namn etc.
Jinge tar förresten och påminner om kritik som riktats mot Forum för levande historia. Åsa Linderborg har skrivit en betraktelse över borgerlighetens stalinister som är rätt bra.
Vad är en diskussion?
Fritt fram att tycka till om vår skolpolitik!: “- Vi är glada att vi har öppnat den här diskussionssidan. Den kommer att vara ett viktigt redskap i vårt fortsatta rådslagsarbete. Dina åsikter är jätteviktiga, då det är du som är elev, lärare, förälder eller annan engagerad person som är expert, säger Marie Granlund och Ulla Lindqvist, ledare för rådslagsgruppen om skolan.”
Jag retar mig på sånt här. Enligt partiets webb har alltså de två ledarna för rådslaget om skolpolitiken med en mun sagt ovanstående (bara det är ju märkligt – att tillskriva två personer ett citat). Alltså kastar man sig in i ett febrillt klickande för att hitta denna diskussion – dock utan framgång. Vad som finns är däremot information om hur man skickar in synpunkter – för säkerhets skull uppdelat på folk som jobbar i skolan, sådana som går i skolan och sedan övriga. Hur diskussionen skal uppstå framgår inte.
Dessbättre finns det ju andra som tar detta med diskussion som en process i vilken man utbyter tankar, tar intryck av andra. utmanas mera seriöst. Jag har själv skrivit om relaterade frågor och senast hittade jag via Jonas Morian fram till Marta Axners försök att bidra till en öppen, alla inbjudande, diskussion.
Det finns fler som har kloka synpunkter, inte minst om upplägget av rådslagen dvs de frågor man styr med. De handlar om fel saker – i alla fall om man skall ta saker i rätt ordning. Om det skrev jag under rubriken Morgondagens skola. Fick dock då inga svar av kamrater diskussionsledare Granlund och Lindqvist. Att ge sig in och kommentera/diskutera på olika bloggar borde varit en självklarhet. Att samla upp den diskussionen och tillgängliggöra den för de som inte är så digitala borde vara en självklarhet.
Wikikongress (länk finns uppe till vänster) hade också varit ett utmärkt verktyg. Partiets som det verkar hemmasnickrade envägskommunikationsplats (CMS) är det inte.
I grunden alltså – att skicka ut ett antal frågor som underlag för folks synpunkter och sedan samla in de senare är ingen diskussion, att göra samma sak digitalt via webben är heller ingen diskussion. Ett demokratiskt samtal förutsätter att vi alla får del av allas synpunkter utan filtrering och möjlighet att diskutera dessa!
Currently playing in iTunes: The Other Night Blues by B.B. King
Bilder från familjedagen på Wij
Hölö S-förening höll familjedag: “Peter Karlberg från Hölö S-förening hälsade alla välkomna till årets tack vare PRO välbesökta familjedag på Wij Gammelgård i Hölö.”
På arbetarekommunens hemsida fins nu bilder från årets familjedag. Dessutom finns PRos invigning av boule-banorna vid Wij-backen också med (Mörkö PRO fick första inteckningen i det nyinstiftade vandringspriset).
Senaste kommentarerna