Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Undomspanel versus folkrörelsen
Jag vill hellre ha folkrörelse än ungdomspanel: “Emelie och Danish ska sitta med i Sahlins ”ungdomspanel”. Den ska bestå av 30 ungdomar från hela landet, inte bara socialdemokrater. Deltagarna kan ha startat antimobbningsprojekt eller öppnat ett eget kulturens hus.
– Vi måste lyssna på nya grupper och låta öronen växa ut mot ungdomarna, säger Sahlin på sitt Mona-vis.
Lyssna, javisst. Men var försvann folkrörelsetanken? En ungdomspanel bestående av 30 handplockade mönsterungdomar känns inte särskilt radikalt. Det känns snarare smart förpackat för att visa hur mycket ”de nya” socialdemokraterna är beredda att lyssna. Varför inte istället ”låta öronen växa ut” mot de unga i Folkrörelsesverige?
De politiska ungdomsförbunden, miljörörelsen, hyresgäströrelsen och kulturorganisationerna bärs av unga människor med expertkunskaper och engagemang.
Om Mona Sahlin menar allvar med att socialdemokraterna ska vara en folkrörelse borde hon söka lösningarna tillsammans med andra folkrörelser.”
Jag håller med Åsa Petersen och undrar vad 30 undomar i en panel egentligen betyder. Varje årskull i Sverige består av runt 100 000 individer. Någon miljon finns alltså i grundskolan och på fritidsgårdar. några hundratusen i gymnasieskolan liksom på högskolan. Många hundratusen av de lite äldre ungdomarna (över 20 år) finns till stor del på landets alla arbetsplatser. En del finns också inom vårt parti eller (ganska få) i t.ex. SSU. Om vårt parti förmås fungera som den folkrörelse vi vill (tror, önskar) så har vi gemensamt kontakt (också som partiaktiva föräldrar) med en mycket stor andel av dessa ungdomar dagligen. Varför inte nyttja kraften i detta istället för att utse (vem väljer) några få att sitta i en panel?
Vi behöver egentligen inte – som Åsa Petersen förespråkar, gå genom andra folkrörelser (även om det också låter bra) utan kan faktiskt åstadkomma så oerhört mycket mer genom vår egen. Då lär vi samtidigt på alla nivåer i partiet.
Ser att Marta Axner också kommenterat detta.
Enn Kokk har för övrigt gett mig något av ideologisk karaktär att fundera på i sin kommentar till Mona Sahlins Almedalstal:
För det första fanns de sedvanliga identitetspolitiska signalorden i hennes anförande; Katrine Kielos har tidigare på ett mycket skärpt sätt kritiserat henne för detta. Problemet med detta är inte att det skulle vara fel att slåss för undertryckta eller marginaliserade gruppers rättigheter – självfallet inte! – utan att hon noggrant undviker att tala om den grundläggande konflikten i samhället, klasskonflikten.
För det andra är det sorgligt att hon gör rättvisan till socialdemokratins bärande värdeord. Hon, och många med henne, menar nog väl och har till och med, utifrån sina egna utgångspunkter, rätt. Problemet med begreppet rättvisa är att både individer och samhällsklasser tolkar det helt olika; vad som är rättvist för den välbeställde är ofta orättvist för den obemedlade.
Hur mycket lättare hade det inte varit för Mona Sahlin att både analysera verkligheten korrekt och att dra rätt slutsatser, om hon hade följt Kajsa Borgnäs’ råd och i stället använt begreppet jämlikhet som analysinstrument och kompass.
Jag upprepar det jag en gång skrev i “Var blev ni av, ljuva drömmar?“: den som inte förstår, att jämlikheten är socialdemokratins främsta riktmärke, har egentligen inte förstått partiets sanna väsen.
RKP allvarligt störda?
Barnporr, The Pirate bay och maktmissbruk inom den svenska polisen. Här är avtalet.: “Man kan tycka vad man vill om fildelning i allmänhet och Pirate bay i synnerhet – men kopplingen till barnporr är extremt långsökt. För att alla ska kunna skapa sig en egen uppfattning om rimligheten i beslutet är här det avtal som tecknats mellan RPK och internetleverantörerna.”
(Hittat via Kommentar hos deep|edition.)
Joakim Jardenberg har publicerat hela avtalet RKP (Rikskriminalpolisen) tecknar med Internetlevernatörer (ISP). Jag hoppas, men tror dessvärre inte, att min ISP vägrat av självklara skäl. Läs t.ex. detta citat från avtalet:
Avtalet omfattar RKP:s listor över Internetadresser som RKP har konstaterat innehåller material som visar dokumenterade sexuella övergrepp på barn och där distributionen av sådant material är olagligt enligt svensk lagstiftning samt betalfunktioner, om dessa enbart är avsedda för köp av sådant material. Internetleverantören skall inte ta ställning till om materialet är i strid med svensk lagstiftning utan förhåller sig endast till den bedömning som görs av RKP i detta avseende.
Det är väl för f-n inte RKPs sak att göra denna bedömning, det skall åklagare och sedemera domstolar göra – först därefter finns det enligt min uppfattning laglig grund för en ev. spärrlista. Internetleverantörer som skrivit på detta avtal borde (hängas höll jag på att skriva) av Post- och Telestyrelsen befrias från sin rätt att erbjuda tjänster.
Internetleverantörerna åtar sig tydligen också att
-Att hålla listan konfidentiell och inte låta andra personer, än kontaktpersonerna och teknisk personal som krävs för att implementera spärrlistan, få tillgång till listan.
Maktmissbruket fortsätter. Såvitt jag förstår innebär detta ett åsidosättande av offentlighetsprincipen och dessutom omöjliggör det för den som hamnat på listan att få tillgång till den informationen och eventuellt bemöta den. Stämmer ju dock med den bild man fått om det nu aktuella fallet där tydligen pressen ges information om att The Pirate Bay (TPR) ska hamna på listan men detta för “säkerhets skull” inte kommunceras med TPR!!!!!
Det här är såvitt känt ett av de allvarligaste fall av maktmissbruk från polisens sida hittills. 
Som jag ser det är det ett allvarligt brott mot vår grundlag och jag förväntar mig att det hela beivras. Frågan har väckt berättigad uppmarksamhet under de senaste dagarna men samtidigt kan jag konstatera med Henrik Sjöholm att inga ledarskribenter tagit upp frågan idag, det har för övrigt bara några få av mina partikamrater (som Erik Laakso) gjort:
Ingen på s-info idag kl. 20.38
Inte Lotta Gröning som skriver om polisens skyddsvästar!
Inte Helle Klein som skriver om semester!
Inte Jonas Morian som senast skriver om Kajsa Borgnäs!
Inte Maryam Yazdanfar som senast skriver om Frida Öhrn!
Inte Magnus Ljungkvist som skriver om förestående Visbyresa (gäller nog för Morian också, båda skriver på Almedalsbloggen där den spännande intervjun med snyggaste snut toppar ikväll)!
Inte Johanna Graf vars senaste blogg prisar Ingemars jorddgubbsdessert!
Inte Åsa Petersen, till vardags ledarskribent på Aftonbladet, som istället berättar om lägenheten i Visby!
Inte Luciano Astudillo som ger oss tips om någon låt som har mad Obama att göra???
Inte Åsa Westlund som istället okritiskt skriver om Live earth!
Inte Stig-Björn Ljunggren (saknas permalänkar hos dena “erfarne” bloggare) som kl 14.55 idag tyckte att det viktigaste att kommentera var ett vandrarhem i Burgsvik!
Inte Joel Malmqvist som redogör för att de frågor han kommer att skriva om i veckan (på Folkbladets ledarsida) handlar om Almedalsveckan, el-priset, SSU:s ordförandeval och Norrköpings politiska bloggar!
Nog. Jag hittar alltså egentligen bara någon enstaka kamrat som denna ändå rätt ödesdigra helg uppfattat vad som rör sig i huvudet hos rätt många. Om inte annat så ser jag det på min besöksstatistik.
Guillou bra men bara för betalande
Nu är det i och för sig värt 19 kronor per månad att som Plus-medlem på aftonbladet.se få läsa Guillous krönikor men samtidigt mycket irriterandeeftersom det sannolikt leder till att alltför få människor faktiskt nås av hans – åtminstone när det gäller terrorism – utmärkta analys. Precis som jag konstaterat tidigare får vi nu se allt mer befängda försvar för krigetmot terrorism och lika befängda förklaringar till vad som ligger bakom terrorismen. Vissa tycks tro att denna – terrorismen – dök upp som en funktion av ockupationen av Afganistan och Irak. Så är naturligtvis inte fllet men de bidrar till att göda sådana extremistiska rörelser i vilken terrorism hör hemma.
Citerar här ett stycke ur den Guillou-krönika man allts som betalande kan läsa digitalt:
Stoppa terrorn mot världens muslimer: " Däremot är vi många som menar att Irakkriget och ockupationen av Palestina är de två enskilt viktigaste faktorerna bakom den terrorism som riktar sig mot demokratin. Som tredje viktigaste enskilda faktor skulle jag vilja peka på den framväxande terroristlagstiftningen som inte bara sätter västerländsk rättssäkerhet ur spel utan mer och mer får karaktären av raslagstiftning. Det är ju inte mot vita svenskar som undantagslagarna riktar sig, för, som Thomas Bodström sade, ”problemet är ju att många av dom här människorna har gått och blivit svenska medborgare.”"
Jag skulle vilja precisera “ockupationen av Palestina”. Det är den israeliska terrorn mot det ockuperade Palestina – statsterrorismen – genom vilken staten Israel mördar, lemlästar och förnedrar de i princip försvarslösa palestinierna som provocerar.
Försvara yttrandefriheten
Demokratin är up for grabs: “Hela rättsrötan runt polisens agerande i fallet Pirate Bay är ett sorgligt bevis på att när det kommer till yttrandefrihet så är Sverige en diktatur. Och den solklara koppling mellan Antipiratbyrån och polisen äcklar en (en koppling som också ”http://opassande.se/index.php/2007/07/07/the-pirate-bay-och-demokratin/" target="_blank">opassande för fram). De försökte stoppa det hela genom sitt tillslag mot serverhallen, vilket endast stoppade Pirate Bay några timmar men slog sönder flera andra företags affärer under flera dagar. Något som polis, JK och JO ansåg vara helt ok utifrån tanken att “de hade sina servrar på fel plats”.
Nu ska polisen lägga Pirate Bay på spärrlistan för barnpornografiskt material. Och förklaringen är sorglig:
Vi har efter klagomål från allmänheten kunnat konstatera att det förekommer barnpornografiskt materiel på Pirate Bay”, skriver chefen för Rikskriminalpolisens IT-brottssektion Stefan Kronkvist i en skriftlig kommentar.
“
Deep:Edition tillhör mina RSS-flöden. Mycket flyter bara förbi men den, ur vilket citatet ovan är hämtat, artikel deep.ed skrivit om polisens agerande mot Pirate Bay är mycket läsvärd. Så är också den artikel Oscar Swartz skrivit i samma ämne och som deep.ed refererar till. Det finns egentligen inte så mycket att tillägga i sak.
Det jag dock vill fästa uppmärksamheten på är det mycket märkliga förfarandet att polisen alltså håller sig med en spärrlista, på vilken man tydligen kan hamna helt efter polisens eget gottfinnande. Ingen brottsutresning, inget åtal, ingen dom. Det är faktiskt helt oacceptabelt i ett land som kallar sig demokratiskt och som nyligen rankats som nummer ett när det gäller mänskliga rättigheter. Än väre är det förstås att operatörer tydligen använder densamma – fegt och hållningslöst.
Det verkar dock som om detta bara är ett tecken bland flera på att medborgarna i vårt land av polisen faktiskt inte betraktas som oskyldiga tills dom fallit. Tvärtom betraktas man uppenbarligen som skyldig så fort misstanke finns. Senast jag såg uttalande från polisen med den andemeningen var i samband med behandlingen av sexköpare där enligt Aftonbladet polisen uttalade följande:
Nu skickas kallelse till förhör direkt hem till den misstänkte.
– Sexköparna behöver väl inget extra tillmötesgående, säger Ewa Carlenfors på Stockholmspolisens traffickinggrupp till aftonbladet.se.
Som framgår har Ewa Carlenfors redan innan vederbörande förhörts bestämt att de är sexköpare (inte misstänkta sådana). Någon slutförd utredning eller åtal och dom krävs tydligen inte. OBS jag argumenterar inte emot att kallelse till förhör skickas hem, bara mot inställningen till misstänkta.
Jag håller inte med vare sig deep.ed eller t.ex. Blogge Blogelito när de på grund av detta hävdar att Sverige är en diktatur. Däremot är jag helt överens om att det nu behövs en rejäl städning när det gäller våra grundläggande friheter. Vi måste få en polismakt som respekterar att utan dom får inga frihetsinskränkningar göras (med undantag från anhållanden) och vi måste likaledes få ett slut på vår vandring mot Bodström(övervaknings)samhället som ju dessvärre högeralliansen bara fortsatt.
Vad handlar idédebatten om?
Man blir konfunderad då man läser Aaron Israelsons krönika i Expressen. Om det nu är sant att Mona Sahlin sagt att homoäktenskap, kommunala hyressrätter och vindkraft är de viktigaste frågorna så är vi illa ute. Israelson tipsar oss om att be LO finansiera ett helt oberoende, kreativt labb för idépolitik. Frågan är då vad är idépolitik, vad är idédebatt?
Aaron Israelson: Var finns idédebatten?: "Mona Sahlin listade nyss, intervjuad i tidningen Kupé, sina tre viktigaste frågor: homoäktenskap, kommunala hyresrätter och vindkraft. Jag unnar förstås alla att skåla i äktenskapets sakrala skumpa. Men är den viktigaste frågan på oppositionsledarens dagordning verkligen att flator och bögar ska få gifta sig i kyrkan?
Hyresrätterna är visserligen ideologiskt laddade, men berör ingen utanför storstadskärnorna. Och en urskog av mastodontsnurror på skånsk åkermark är ett Don Quijote-krig mot väderkvarnar, med rostig lans och febrigt drömliv.
På verkstadsgolven i farsans arbetarkommun är Sahlins moderna storstadssosseri så att säga inte riktigt comme-il-faut. "
(Hittat via Promemorian.)
Jonas Morian hävdar att debatten finns:
“För det första pågår en hyfsat livaktig socialdemokratisk idédebatt såväl i partiets egen debattidskrift Tiden, som i SSU:s Tvärdrag och S-studenters Libertas. Även Tidningen Broderskap, där jag själv medverkar regelbundet, är värd att nämna i sammanhanget. För det andra finns det numera en mängd socialdemokratiska bloggar där det görs upp med gammalt tankegods, nya idéer läggs fram och debatteras – och överhuvudtaget en aktiv diskussion försiggår.”
. Han refererar också till Katrine Kielos sågning av den identitetspolitik Sahlin nog representerar. Kielos ställer identitetspolitik mot klass och utvecklar i ett svar till Åsa Petersen (ledarskribent på Aftonbladet) också begreppet strukturförtryck för att kunna beskriva förtryck som inte passar in i klassanalysen:
“Istället för att diskutera klass vs kön vs etnicitet vs sexuell läggning hade vi kunnat diskutera förhållandet mellan ekonomiska förtryck och statusförtryck. Istället för att debattera hur klass förhåller sig till kön borde vi diskutera hur förtryck baserade i den ekonomiska strukturen förhåller sig till förtryck baserade i strukturen för vad som anses värdefullt.”
Jag tror att det är rimligt att hävda att Kielos faktiskt är på jakt efter någonslags ideologisk utgångspunkt som möjliggör – förankrat i socialdemokratins traditionella klassanalys – både analys av maktförhållandena i samhället baserat på klass och samidigt kompletterat med en möjlighet att analysera andra förtrycksmekanismer som hon alltså kallar strukturförtryck (det senare naturligtvis nödvändigt om man skall kunna vara feminist dvs hävda att det finns ett förtryck som inte baseras på ekonomiska relationer, som drabbar en grupp på grund av gruppmedlemmarnas biologiska egenskaper oebroende av klass).
Så många andra försöak att närma sig den ideologiska grunden och dess implkationer idag har jag inte sett men så följer jag bara de av Morian uppräknade skrifterna via bloggar. Det jag däremot ser är förstås en rad försök att ompröva de mer pragmatiska ställningstagande som partiet gjort genom åren. Många vilka upphöjts till ideologi då människor tenderar att bli försvarare av de valda lösningarna snarare än förkämpar för det lösningarna använts för att åstadkomma. Men även de mer ideologinära diskussionsinläggen saknar egentligen djup.
En fråga väcks hos mig utifrån följande Kielos-citat:
“Old-school-marxismen hade fel i det att man trodde att statusförtrycket skulle försvinna när det ekonomiska försvann. Men detta innebär inte att vi bör gå över till att analysera förtryck enbart som frågor om attityder, värderingar, diskriminering och könsroller. Dessa är helt enkelt bara en väldigt liten del av det hela.”
Kielos drar här en slutsats beträffande den marxistiska skolan baserat på en praktik jag inte känner. I vilket sammanhang har det varit möjligt att visa att frånvaro av ekonomiskt förtryck (som ju här rimligtvis måste användas just i marxistiska termer dvs kan försvinna först då klasserna utplånats) inte samtidigt leder till frånvaro av annat förtryck – vilket det nu än är?
Frågan ställd därför att jag nog tillhör denna den gamla skolans marxister dvs analyserar samhållet utifrån ett klassperspektiv, väl medveten om att jag själv i en sådan analys måste definieras som medelklass. Mina personliga intressen – i termer av vad som gynnar mig i ett kort perspektiv – sammanfaller därmed ofta inte med de svar min analys ger. Men bortsett från det:
Världen blir mer begriplig om man använder sig av de mer klassiska verktygen. Då förstås man varför världen ser ut som den gör. Dessvärre ger de dock inte de enkla svaren på hur vi skall göra den bättre. Den grundläggande frågan handlar ju om kontroll/makt över produktionsmedlen – en fråga som ju inte stått på dagordningen i partiet sedan MBL och löntagarfonderna. De senare ju också en lösning som inte heller gav makten direkt till de berörda. Det vi istället fokuserar på är frågan om makt över vår konsumtion där vi ofta hamnar på den statliga sidan (som en gång faktiskt sågs som kapitalets förlängda arm, någon kanske minns) istället för på folkets (i meningen den från stat och kapital frigjorda medborgarens).
Vi har ju faktiskt varit rätt framgångsrika att höja folkets levnadsstandard. Vår modell för detta – facklig kamp för rimliga löner och viss omfördelning genom skattesystemet – visade sig lyckosam även om man nog kan hävda att denna utveckling sker i de flesta länder med tillräckligt hög produktionskapacitet för att ha ett tillräckligt stort överskott att fördela. Att det fungerar beror naturligtvis i första hand på att det ligger i kapitalets intresse – att upprätthålla en ständigt ökande produktion/konsumtion och att undvika produktionsstörningar. Var det inte Sträng som myntade uttrycket det som är bra för Volvo är bra för staten?
Vårt problem är just att vi likställt staten (det offentliga) med folket. Vi söker inte lösningar som utmanar de förhärskande maktstrukturerna dvs relationen lönearbetare och kapital utan nöjer oss med att strida med borgerligheten om storleken på den offentliga sektorn dvs den som i någon mening kan sägas stå under demokratisk kontroll även om vi normalt byggt dem på samma strukturer som kapitalet har. Därmed följer de förstås samma mönster vad gäller utsugningsgrad (etnicitet och kön).
Frågan är varför vi missar de grundläggande maktfrågorna? Frågan är varför vi inte talar om ägandet/makten? Varför söker vi inte kollektiva lösningar istället för statliga?
Om hyresgästerna i ett hus övertar ägandet till detsamma så flyttas makten från ett fastighetsbolag (kapitalet) till de boende – hur kan det vara fel ur ett socialistiskt perspektiv?
Om de anställda på en vårdcentral tar över ägandet – hur kan det vara fel ur ett socialistiskt perspektiv?
Om en anställd övergår till att driva egen firma i stället för att vara anställd – hur kan det vara fel ur ett socialistisk perspektiv?
Technorati Tags:
Jonas Morian, Socialdemokraterna, Demokrati, Politik, Ekonomi, Katrine Kielos, Egenmakt, Identitetspolitik, Åsa Petersen, Ideologi
Rådslag – envägs eller tvåvägs
Det är ju faktiskt märkligt att partiet inte lyckas utforma rådslagsarbetet (som i sig verkade vara ett bra initiativ från partiledningen) så att det blir en del av förnyelsen av hela partiapparaten. Jag tvingas konstatera att partiorganisationen verkar helt oförmögen att ta kontakt med folk som t.ex. kan något om de tekniska möjligheterna och föra en diskussion just om hur man kan utveckla formerna för det politiska samtalet istället för att köra på med envägskommunikation. Det är väl fint att man också kan skicka in synpunkter men det är ju först när de blir allmänt tillgängliga och diskuterade bland medlemmarna – inte bara i uppifrån tillsatta rådslagsgrupper – som något intressant kan hända. Desutom är det ju så att det sitter åtskilliga i dessa rådslagsgrupper som tillhör det gamla gänget dvs var ansvariga för politiken tidigare. Inte rätt folk för att tänka nytt, inte heller rätt folk för att stärka den ideologiska förankring vi behöver.
Jonas Morian har kommenterat detta såhär:
Medverkan utan interaktivitet: “Och det låter ju bra. Problemet är de statiska former man valt för synpunkter från medlemmar och väljare. På partiets webbplats sägs att rådslagen ska ”utveckla nya metoder för hur vi socialdemokrater kan involvera fler i arbetet med att formulera vår politik”, samt regelbundet kommunicera både direkt och indirekt med väljarna inför 2009 och 2010 års val. Mot den bakgrunden är det märkligt och tråkigt att de vägar som erbjuds för att bistå med tips och idéer till rådslagsgrupperna är e-post- och fysiska postadresser.
På så sätt begränsas medlems- och väljarinflytandet till möjligheten att skicka in synpunkter, som sedan behandlas i rådslagsgrupperna och förhoppningsvis resulterar i förslag som partikongressen får att ta ställning till. En betydligt mer öppen och dynamisk metod hade varit att varje rådslagsgrupp haft varsin blogg där idéer kunnat presenteras, läsare kunnat kommentera och en dialog växt fram.
En annan variant hade kunnat vara att använda wiki-modellen, ungefär som Wikikongress. Det skulle vara något av en öppenhetsrevolution, då det ger vem som helst möjlighet att redigera texter och lägga till egna.”
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Demokrati, Politik
Hans Rosling ”live”
Jag berättade förra veckan att jag bevistat et föredrag som hölls av Hans Rosling. En kollega har tipsat om att ett tidigare föredrag finns tillgängligt på nätet. Kommer här:
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Demokrati, Politik, Sexualitet, Ekonomi, Familjepolitik, Health care, Utrikespolitik, Sjukvård, Hans Rosling, gapminder.org, TED
Varför jagas Littorin?
Friktions fiktion – Neo avslöjar dubbelspelet bakom Littorinaffären: “Vad vi bevittnat den senaste veckan är, vid sidan av den politiska ”affären” med Littorins examen, med andra ord inget annat än en journalistisk skandal. Friktion har grävt fram och planterat en nyhet, förvisso en korrekt sådan, men vars yttersta syfte tycks ha varit att piska upp lynchstämning hos de för Littorin svåraste motståndarna – opinionsbildarna på den egna kanten av det politiska spektrat. Journalistik och lobbykampanj i ett och samma paket, men där kampanjmakarna mörkat sina kopplingar till nyhetskällan.
Vilka motiv Friktionmedarbetarna har haft för detta tänker jag inte spekulera i. Jag konstaterar bara att till exempel Andreas Bergh är avlönad av ett forskningsinstitut som inte har mycket till övers för den svenska arbetsmarknadsmodell Sven Otto Littorin som arbetsmarknadsminister har valt att försvara. Inte heller Andreas Bergh personligen gillar moderaternas nya linje i arbetsrättsliga frågor.”
(Hittat via knuff.se.)
Jag gillar inte drev överhuvudtaget och har dessutom uppfattningen att det är den politik regeringen för som skall kritiseras, de enskilda ministrarnas eventuella privata tillkortakommanden är rätt ointressanta. Intressant är dock att fundera över vilka intressen som ligger bakom kampanjer mot t.ex. enskilda ministrar. Man kan ju förstå Jinge som av politiska skäl jagar Bildt – vore dock mera klädsamt att göra det för den politik Bildt representerar som utrikesminister och inte för att han låter folk (i princip alla) kommentera fritt på sin blogg. I en demokrati får alla åsikter vädras, tyvärr har vi ju en del inskränkningar.
När spelet inom högeralliansen nu exponeras av Peter Wennblad på Neo får man en inblick i de motsättningar som Reinfeldts Nya Moderater skapat. Det retoriska erkännandet av huvuddragen i den “svenska modellen” och ett faktiskt försvar för åtmnstone delar av densamma väcker uppenbarligen sådan irritation hos mer fundamentalstiska grupper inom alliansen att de startar kampanjer för att skada/avlägsna misshagliga ministrar. Såväl media som bloggare ställer sig välviligt till förfogande vilket kanske inte är så hedrande. Ett utmärkt journalistiskt jobb av Wennblad!
Technorati Tags:
Politik, Mediekritik, Carl Bildt, Yttrandefrihet, Neo, Peter Wennblad, Sven Otto Littorin, Jinge
Sahlins uttalande hemligt?
Mona Sahlin hoppas att EU får arbetsro: “Socialdemokraternas ordförande Mona Sahlin kommenterar det nya EU-fördraget endast genom ett skriftligt uttalande. Hon skriver bland annat att det är positivt att det ska bli lättare att fortsätta utvidga unionen.”
(Hittat via Bloggportalen.se.)
Och då tänker man förstås att det vore intressant att ta del av uttalandet i sin helhet. Det går inte för oss vanliga dödliga. Det finns inte at ta del av direkt från TT , som är DNs källa, och inte heller på partiets hemsida. Synnerligen märklig syn på vem man kommunicerar med!
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Demokrati, Politik, DN, Mediekritik, Mona Sahlin, EU
Leijonborg kollektivansluten till LO?
Tvångsanslutningsdags: “Låt oss ta en titt på vad utbildningsministern tycker om tvångsanslutningar. Detta handlar förvisso om kårobligatoriet, men det avser man ju avskaffa av principiella skäl snarare än pragamatiska, så de borde väl gälla även i samband med a-kassan.”
(Hittat via nyligen.se.)
Det citat jag hittar är följande: “Jag har fått uppleva hur kollektivanslutningen till LO avskaffats, hur statskyrkosystemet avskaffats och nu ska det förhoppningsvis bli tredje gången gillt med kårobligatoriets avskaffade som kränker föreningsfriheten.” alltså sagt av Lars leijonborg enligt DN. Nu undrar jag hur många som minns kollektivanslutningen till LO. Det måste varit före min tid. Vilka omfattades av den?
Det intressanta med detta är att Leijonborg (om citatet stämmer) inte verkar göra skillnad på om staten tvingar någon till föreningsmedlemskap eller om en förening i stadgar eller genom särskilt beslut ansluter sig och sina medlemmar till någon annan organisation. Det var ju nämligen det senare “kollektivanslutningen” handlade om – fackföreningar som anslöt sig kollektivt till det socialdemokratiska partiet.
Technorati Tags:
Demokrati, Politik, DN, Föreningsfrihet, Lars Leijonborg
Senaste kommentarerna