Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
individuella eller samhälleliga lösningar?
Helena Markstedt utmärkta initiativ att starta en Wiki för diskussion inför den socialdemokratiska extrakongressen har redan fött flera intressanta diskussionsämnen. Flexicurity som en del av arbetsmarknadspolitiken och hushållsnära tjänster är några. Individuella utsläppsrätter är en annan:
Marknadslösning som gynnar vem?: “Men det bekräftar ju bara min tes eftersom det innebär att höginkomsttagaren alltså inte förändrar sitt beteende men det tvingas låginkomsttagaren till vilket väl knappast kan sägas vara mera klassisk fördelningspolitik. Jag tycker också att det är intressant att vi här gör samhälleliga problem till individuella istället för tvärtom vilket skulle vara mer i enlighet med ett klassiskt socaldemokratiskt sätt att angripa sådana.”
Currently playing in iTunes: Part Time Love by Phantom Blues Band
Technorati Tags:
Jonas Morian, Socialdemokraterna, Demokrati, Politik, Miljö, Kongress, Kongressombud, Helena Markstedt, Wikikongress, wiki
USA fristad för vem?
De väljer Amerika – vi borde indigneras: ” Svaret var lätt då. Det är lika lätt i dag. Ty vad ser vi nu hända, när en människa hamnar i en situation med fara för sin frihet eller har sitt liv hotat? Vart söker de sig?
Se på fallet Orhan Pamuk. Den 55-årige turkiske författaren vann Nobelpriset i litteratur i fjol. Han hade uttryckt åsikter om massmorden på armenier och kurder och utsatts för en hatkampanj. Efter mordet på den turkarmeniske chefredaktören Hrant Dink blev Pamuk föremål för hot mot sitt liv. Pamuk har nu – som franska Le Figaro scoopade med – flytt sin hemstad Istanbul. Flytt vart? Till Europas mest liberala land, Holland, kanske? Eller till Azerbajdzjan där hans turkiska vore gångbar? Eller Kanarieöarna för vädrets skull?
Nej, Pamuk – en liberal, tänkande humanist – väljer i kallt blod att gå i landsflykt i världens sedan åratal mest baktalade land, världskartans paria, Amerika, med en president som stundtals tonar fram som fånig.
Pamuk har inte kommenterat sitt val, bara sagt att han inte vet när han återvänder till Turkiet.
Det finns en enkel förklaring till varför Nobelpristagaren går i landsflykt i Amerika. Han har läst och han inser allvaret i inskriptionen på Frihetsgudinnans sockel: ”Ge mig era trötta, era fattiga, era förtryckta massor trängtande efter att andas fritt, det eländiga avskum som kryllar på era stränder, sänd dessa hemlösa, stormdrivna till mig.”
Orden är stiliga om än gammaldags svulstiga och lika aktuella som när amerikanerna gjorde sin revolution för 230 år sedan och Frihetsgudinnan fördes upp 1886. ”
(Via knuff.se.)
Visst har Heimerson rätt – åtminstone om vi väljer att begränsa oss till namnkunniga dissidenter. Samtidigt har USA begränsat antalet irakier som nu får komma till – om jag uppfattade ett nyhetsinslag på radion rätt – 70 tolkar per år, väntetid 6 år. Hur många irakier har Europa tagit emot, hur många har Sverige välkomnat? Nu diskuteras någon mindre utökning av “kvoten”. Fråga trötta, fattiga, förtryckta mexikaner, eller andra vanliga flyktingar/immigranter från Sydamerika, Afrika, hur välkomna de är vid gränsposteringarna?
Varför måste högerdebattörer som Heimerson tvinga på oss en svartvit bild av USA?
Jag tror att ett av skälen till att så mycket kritik riktas mot USA (oftast berättigad) är att vi alla har en slags fascination inför det land som själva utropat sig som frihetens försvarare i världen men som ständigt uppvisar två ansikten
Man kan mycket väl tycka att USA gjorde en oersättlig insats under andra världskriget i kampen mot nazismen och fördöma ockupationen av Irak.
Man kan fascineras av kulturella smältdegeln när man besöker USA och samtidigt vara kritisk mot den stora segregationen.
Man kan fördöma 11 september och ändå fördöma USAs krig mot terrorismen.
Man kan tycka illa om country och samtidigt älska blues!
Currently playing in iTunes: Louella by Marcia Ball
Technorati Tags:
Demokrati, Politik, Aftonbladet, Solidaritet, Staffan Heimerson, Irak
Diskutera inför kongressen!
Interaktiv s-demokrati: “Helt briljant!”
(Via Jonas Morian | PromeMorian.)
Vilket helt enkelt lysande initiativ! Skall bli roligt att se om partiets alla hemsidor kommer att lyfta fram detta utmärkta exempel på hur alla medlemmar och sympatisörer kan delta i debatten inför den extra partikongressen. Själv registrerade jag mig förstås omedelbart på den Wiki Helena Markstedt skapat och kallat Wikikongress.
Samtidigt som jag verkligen gillar att enskilda socialdemokrater tar initiativ – det är underifrån kraften i vår rörelse finns även om det inte alltid syns – så kan jag inte låta bli att (igen) konstatera att våra mer centralt placerade kamrater ju egentligen har betalt för att göra just detta, se till att det finns utrymme för debatt, att vi använder moderna verktyg för att stärka de demokratiska processerna. Tyvärr har jag ofta konstaterat att så inte är fallet, användandet av hemsidor i partiorganisationen är ett talande exempel på det. Ett exempel som inte bara missbrukas (dvs inte används särskilt väl med de begränsningar val av plattform ger) utan också så tydligt avser tillhandahålla envägskommunikation.
Currently playing in iTunes: Shimmy by Freeplay Music Inc.
Technorati Tags:
Jonas Morian, Socialdemokraterna, Demokrati, Politik, Kongress, Öppen källkod, Helena Markstedt, Wikikongress
Får statsanställda delta i debatt?
Kritisera narkotikapolitiken och du får sparken: “Jag tycker fallet är principiellt intressant på flera plan. Dels handlar det om möjligheten för statligt anställda att yttra kritik mot sin arbetsgivare, men det handlar också om de metoder som statliga organisation använder sig av för att tysta kritik mot det repressiva narkotikapolitiken”
(Via knuff.se.)
Christopher Aqurette tar upp en mycket viktig fråga. Fallet han redovisar handlar om en medarbetare hos Statens institutionsstyrelse (SIS) som anmälts till personalansvarsnämnden för att han skrivit en debattartikel om den svenska narkotikapolitikens misslyckande som publicerats i Skånska Dagbladet. Han har undertecknat artikeln i sitt eget namn med angivande av titel och arbetsgivare, det senare en slags varudeklaration kan man tycka.
Mannens chef har emellertid reagerat starkt mot detta och frågan är om det är de enligt arbetsgivaren förgripliga åsikterna eller om det är det faktum att artikelförfattaren kan förknippas med SIS som retat mest.
Å ena sidan så måste man utan att ens närmare studera fallet konstatera att det väcker stor oro när chefer inom den statliga förvaltningen ens kan tänka tanken att anmäla en medarbetare till personalansvarsnämnden baserat på deltagande i offentlig debatt. Å den andra sidan är det förstås viktigt att det går att urskilja för läsaren av en artikel om den är uttryck för en enskild persons åsikter eller om vederbörande uttalar sig å sin myndighets vägnar.
Personligen är jag av den uppfattningen att experter från olika områden deltar för litet i debatten och att ett av skälen till det är att man som t.ex. statsanställd sådan faktiskt har just problem med i vilken egenskap man kan delta. Om jag som är anställd som just expert delger andra min expertis, bedömningar, åsikter och dessa står i strid med antingen min myndighets officiella policy och/eller med regering och riksdags beslut synliggörs problemet, ofta just därför att deltagande i debatt förutsätter att avsändaren kan identifieras (och vi identifieras oftast med vår yrkesroll och det är ju den som ger verifierar expertrollen/erfarenheten).
Att man har rätt att delta i debatten bör dock inte ens behöva diskuteras. Att man inte skall behöva vara rädd för att få någon form av disciplinpåföljd måste vara lika självklart. Problemfritt är det dock inte.
Technorati Tags:
Demokrati, Politik, Cristopher Aqurette, Narkotikapolitik, Yttrandefrihet
Teg du?
Currently playing in iTunes: I Drink Alone by George Thorogood
Jonas citerar, efter att ha refererat från TV4 som rapporterat att” den parlamentariska kommitté som tillsattes för drygt två år sedan för att granska om lagen ger tillräckligt skydd för den personliga integriteten, i skarpa ordalag slår fast att så inte är fallet”, Martin Niemöllers dikt – något mer behöver väl egentligen inte sägas.
jag var ju ingen kommunist.
jag var ju ingen socialdemokrat.
jag var ju inte med i facket.
jag var ju ingen jude.
Jag är glad att det åtminstone finns några partikamrater som delar min oro. Jag skulle vilja uppmana alla att citera Niemöller i tidningar, i bloggar, på gator och torg, på bussen, tunnelbanan och pendeltågen. Dags att vi alla säger ifrån!!!!
PS Twinglyeffekt 1 DS
Technorati Tags:
Jonas Morian, Socialdemokraterna, Demokrati, Politik, Övervakningssamhälle, Bodströmsamhälle, 1984, TV4, Martin Niemöller
Vem är naivast?
Jag hade faktiskt lite hopp men det grusar Beatrice Ask. Hopp därför att jag känner henne som en människa med viss integritet men det var förstås naivt. För mig framstår emellertid hennes uttalanden i SvD som inte bara naivare utan dessutom som utomordentligt okunniga. Inga av de påhängda nämnderna/råden skyddar oss mot missbruk och de erbjuder heller inte något som helst skydd för den personliga integriteten eftersom all trafik får avlyssnas och ingen kan hävda att de ord man kommer att söka efter inte skulle kunna nämnas i helt andra sammanhang än brottsliga. Pinsamt!!!
Avlyssningsförslag oroar inte Ask: “Ask säger sig inte vara oroad för att de nya möjligheterna till försvarsunderrättelseverksamhet ska missbrukas och till exempel användas för åsiktsregistrering av svenskar.
– Vi är noga med att hänga upp detta på lagar och regler som ska garantera rättssäkerhet. All mänsklig verksamhet kan gå fel, men jag tror inte att vi kommer att lägga ett förslag som är osäkert rent allmänt sett.
Samtidigt tycker hon att svenskar i allmänhet har en naiv inställning när det gäller att ge makthavare ökade befogenheter.
Justitieministern ser ingen anledning att avvakta med en proposition tills integritetsskyddskommittén i höst är klar med sin utredning om hot mot den personliga integriteten i stort.”
(Via SvD.)
PS Twinglyeffekt 1 DS
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Demokrati, Politik, Beatrice Ask, Övervakningssamhälle, Bodströmsamhälle, 1984, SvD, Kriminalitet
Motion för stärkandet av den personliga integriteten
Vet ine hur man bäst får igång ett engagemang i integritetsfrågorna. Uppebart är att vi dels saknar ledande politiker som ser den ökande övervakningen som ett problem – det verkar snarast bara vara frågan om grader i helvetet för medborgarna. Jag skrev därför ihop en motion till Södertälje arbetarekommun i vilket jag föreslår ett arbete i frågan av närmast filkbildande karaktär. Tog mig friheten att citera ur Oscar Swartz utmärkta debattartikel på Brännpunkt idag.
-
•“Regeringen medger att landet inte längre är hotat militärt. Däremot finns civila ”yttre hot” från den onda omvärlden som man påstår hotar Sveriges självständighet.
-
•Regeringen säger därför att all kommunikation med den onda omvärlden måste kopieras in i regimens egen superdator.
-
•Regeringen bestämmer själv hela tiden vad som utgör dessa ”yttre hot” och berättar för spionerna vilka ”sökbegrepp” de skall använda när de avläser folkets kommunikation.
-
•Regeringen bestämmer dessutom att olika myndigheter själva får besluta vad de anser vara ”yttre hot” från den onda omvärlden. Dessa får därför på eget bevåg uppdra åt spionerna att spana för deras räkning.
-
•Man framhåller att myndigheterna i punkt 4 dock måste söka om tillstånd när de vill spana för eget behov.
-
•Regeringen bestämmer själv hela tiden från vilken myndighet de skall söka det där tillståndet.
-
•Regeringen tycker att även privata aktörer och näringslivet behöver få spionera men man inser att det är kontroversiellt så man säger att de får gå med sina önskemål via de där statliga myndigheterna under punkt 4.
-
•Regeringen utser själv hela tiden vilka myndigheter som skall utföra själva spioneriet och säger att det tills vidare bör vara militära myndigheter.
-
•Regeringen försöker övertyga medborgarna om att man kontrollerar att spioneriet inte går överstyr men gör det bara symboliskt: Regeringen bestämmer nämligen hela tiden själv vilken myndighet som skall övervaka de andra myndigheterna och man formulerar själv dess instruktioner.”
PS Twinglyeffekt 1 >:-) DS
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Demokrati, Politik, Övervakningssamhälle, Bodströmsamhälle, 1984, SvD, Oscar Swartz, Arbetarekommun
Demokratins dödgrävare
Oscar Swartz tillhör de som på ett förtjänstfullt sätt försöker bidra til en verklig debatt om hur såväl nuvarande som den förra regeringen leder oss med omväxlande små och stora steg in i Storebrorssamhället. Den kritik han och andra (inkl. undertecknad) riktade mot Bodströmsamhället bekräftas och min tes om att de åtgärder som hade Bodström som upphovsman bäddar för än värre förslag besannas. Nu är det alltså högeralliansen med herr Odenberg i spetsen som visar sig sätta kampen mot ett obestämt hot över försvaret av några av de viktigaste landvinningarna som 1900-talet gett oss – rätt till personlig integritet, rättssäkerhet, pressfrhet, yttrandefrihet och skydd mot maktmissbruk.
Chockavslöjande: Riksdagsmännen som utgör hot mot landet!: “”Vi måste kunna skydda vårt land och detta är med regeringens förslag möjligt att göra utan orimliga intrång i den enskildes integritet.” Och så säger Mikael Odenberg att han skall sätta sig ned med sossarna och banka igenom det här.
Ursäkta mig! Vaddå “skydda vårt land”? Jag har faktiskt inte förstått vad de där hoten ni räknar upp har med skyddet av Sverige att göra. Vad gäller terrorism har vi inga problem. Och terrorism får man bukt med genom politik, inte avlyssning, vilket inte alla länder insett. För att få reda på etniska konflikter och migrationsströmmar (= två av de hot regeringen räknar upp) har vi ju både ambassader och BBC.
Nej, det stora hotet mot vårt land kommer från just det där förslaget, något jag tar upp idag i en artikel på SvD Brännpunkt idag.
Det handlar inte bara om “den enskildes integritet” här och nu. Det handlar om något mycket större: Att i längden upprätthålla ett demokratiskt system som är skyddat mot maktmissbruk och styrande eliters inneboende vilja till mer och mer kontroll. Vi har i väst kämpat för den frihet vi har, det skall gudarna veta!”
Swartz refererar också till en debattartikel i DN där den moderate riksdagsmannnen Henrik von Sydow skarpt tar avstånd från det Odenbergska förslaget. von Sydow skriver: “Försvarsdepartementets förslag måste också sättas i ett sammanhang: steg för steg ökar statens kontrollapparater sin insyn i enskilda människors liv. Integritetsskyddskommittén – som syftar till att ta ett samlat grepp om övervakning och den enskildes integritet – måste få slutföra sitt arbete innan ytterligare förslag som riskerar att urholka gränserna för den enskildes privatliv läggs fram. Den politiska hanteringen av skyddet för privatlivet är alltför viktig för att sila mygg och svälja kameler.”
PS Twinglyeffekt 2 (kolla motsvarande i Swartz inlägg🙂 DS
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Demokrati, Politik, Thomas Bodström, DN, Övervakningssamhälle, Bodströmsamhälle, 1984, Kommunikationer, SvD, Oscar Swartz, Henrik von Sydow, Mikael Odenberg
Missnöjd med val/nomineringsprocedur
Jag tycker att den interna demokratin i mitt parti lämnar en del övrigt att önska. Se bara på partiledarvalet där medlemmarna inte får ta ställning, där möjliga kandidater sållas bort i pressen, där det slutar med att det bara finns en kandidat – vad väljer man då?
Likadant är det ofta men inte alltid lokalt. Dessutom sker en del nominerande av representanter till olika nämnder och styrelser helt “internt” i arbetarekommunens styrelse utan föregående möjlighet/uppmaning till medlemmarna att komma med förslag. Detta vill jag ändra på och har därför motionerat om en sådan ändring till arbetarekommunen.
Södertälje Arbetarekommun
Motion
Arbetarekommunen har möjlighet att nominera och i många fall välja representanter till olika organisationer såsom komunen, landstinget, staten (ex. polisnämnden). I flertalet fall sker detta genom att medlemmarna/föreningarna inbjuda att komma med förslag som sedan bereds av arbetarekommunens styrelse och fastställs/väljs på medlemsmöten. Detta gäller emellertid inte all representation och i en del falla, som vid det nyss genomförda valet av kongressombud, saknas allmänt tillgänglig information om kandidaterna.
Man kan också diskutera om det är rimligt att arbetarekommunens styrelse skall ha denna beredande uppgift. Det finns ju i organisationen en valberedning vars uppgift idag begränsas till val av styrelse. En möjlig annan ordning skulle kunna vara att valberedningen ges uppgiften att förbereda alla typer av val och att styrelsen bara har denna uppgift i de fall tiden inte räcker för att sammankalla ett medlemsmöte inför ett val/en nominering. I de flesta fall torde det senare inte vara nödvändigt .
I en stadga kan man förstås inte reglera antalet kandidater i ett val. Senare tids erfarenheter innebär dock att det blivit uppenbart att medlemmarnas inflytande över vilka som väljs bara kan garanteras om det finns mer än en kandidat. Det bör därför vara en strävan att så långt möjligt eftersträva verkliga val, dvs fler kandidater än antalet tillgängliga platser.
Jag förslår därför årsmötet att besluta
att ge styrelsen i uppdrag att ta fram ett förslag till ändring av stadgan och praxis i arbetarekommunen i enlighet med motionens intentionMörkö den 7 februari 2007
Peter Karlberg
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Demokrati, Politik, Partiordförande, Kongressombud, Arbetarekommun
Inte kongressombud
Om det kan vara någon tröst blev inte heller jag kongresombud. Från Södertälje blev det bara kommunalrådet Anders Lago trots att det fanns (eller möjligen pga) fler Södertälje-kandidater än från alla de andra arnbetarekommunerna tillsammans. Tyvärr innebär det såvitt jag förstått att ingen härifrån kommer att representera alla dem som har invändningar mot att välja en person till partiledare som varit delaktig, riktigt ansvarig, för den hittills tillämpade strategin. Pinsamt!
Torsk i ombudsvalet: “Jag är givetvis mycket besviken över att inte ha fått förtroendet att åka som ombud till partikongressen i mars. Ännu mer besviken är jag på det låga valdeltagandet där endast 86 av omkring 500 medlemmar iddes lägga sin röst. 18 av dessa 86 röstande valde att ge mig förtroendet och varje sådan röst är förstås hedrande men jag hade förväntat mig avsevärt fler röster och funderar givetvis lite över hurdant förtroendet är för ordföranden i arbetarekommunen.”
(Via Erik Laakso | På Uppstuds.)
Några siffror vad avsr antal röstande i distriktet respektive antal röster undertecknad fck har jag inte sett. De redovisades såvitt jag förstått inte heller på arbeterekommunens möte i går kväll och finns inte på arbetarekommunens hemsida. Skall försöka ta reda på och redovisa dem förstås.
Tröstar mig med att jag i alla fall valts till ombud på distriktskongressen av medlemsmötet.
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Demokrati, Politik, Erik Laakso, Södertälje, Anders Lago, Partiordförande, Kongressombud, Arbeterekommun
Senaste kommentarerna