Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Självklarheter
Ska uttrycka några självklarheter:
ett demokratiskt uppbyggt välfärdssamhälle är bättre än alla tänkbara alternativ
ett demokratiskt samhälle är något mer en bara en man en röst (vart fjärde år eller så)
i ett demokratiskt samhälle härskar absolut yttrande- och åsiktsfrihet
i ett demokratiskt samhälle råder skydd för den personliga integriteten och råder rättssäkerhet (oskyldig tills motsatsen bevisats) i alla lägen utan undantag
i ett demokratiskt samhälle kan inte kapitalägare utöva oinskränkt makt över egendomslösa
ett välfärdssamhälle är ett samhälle där alla kan leva drägligt på sin lön och där de som saknar egen försörjning också kan leva ett drägligt liv (kallas solidaritet/solidariskt)
i ett välfärdssamhälle består välfärden av både resurser som disponeras helt efter eget gottfinnannde (huvuddelen) och av resurser som fördelas efter demokratiska beslut
i ett demokratiskt välfärdssamhälle spelar det ingen roll i vems regi en verksamhet anordnas – det som spelar roll är hur den finansieras/styrs/kontrolleras
solidaritet är inte ett geografiskt avgränsat begrepp
frihet är inte ett geografiskt avgränsat begrepp
jämlikhet är inte ett geografiskt avgränsat begrepp
i ett välfärdssamhälle kan man bli rik men inte på bekostnad av andras möjlighet att försörja sig drägligt
Hörde på radion idag att dagens unga är de första som ser fram emot en tid där de får det sämre än sina föräldrar – vilket nonsens. Det finns massor av saker som behöver förbättras för att vi ska uppnå det solidariska, demokratiska välfärdssamhälle jag drömmer om. Ingenting ska bli sämre.
vi har en bostadsstandard som vida överstiger tidigare generationers – ändå kan den bli bättre, fler bostäder behövs (och det kan vi bygga) och gamla rustas upp
ser vi till att väg och räls byggs ut i takt med befolkningstillväxt och att energi produceras hållbart kommer vi att få en bättre kommunikationsmiljö som skapar än mer möjligheter (och jobb i transportrelaterad industri inkl. SAAB)
toalettpapper är lika viktigt för välfärden som dagisplatser – efterfrågan blir inte mindre så utrymme för produktion är oändliga
den kommunikationsteknik vi förfogar över idag ger oss obegränsade möjligheter när det gäller det demokratiska samtalet, när det gäller lärandet, när det gäller sociala relationer
Världen går inte under i morgon – mänskligheten förfogar över såväl resurser som förmåga att lösa de problem vi ställs inför – den ljusnande framtiden är vår!
Mitt land, vårt land, min värld, vår värld
ner kommer man alltid: Nej, jag älskar inte mitt land. Jag är inte patriot.: "Jag gjorde lumpen och skulle göra om den om jag måste. Inte för att jag älskar mitt land eller håller nationen och dess fana högt. Utan för att jag är beredd att försvara vem det än må vara som någon annan försöker sätta sig på. Jag gillar demokrati, yttrandefriheten och rätten att tänka fritt. Jag gillar att kunna röra mig fritt varthän jag så önskar, jag vill inte att någon ska öppna min post eller lyssna på mina privata samtal. Rätten till det är jag beredd att slåss för.
Men inget av det här gör mig till patriot. Som om det skulle finnas en speciell ”svensk” demokrati, eller ett särskilt ”svenskt” människovärde. Eller att kärleken skulle vara specifikt “svensk”. Frihet jämlikhet och solidaritet känner inga sådana nationsgränser. Kampen för detta har hela världen som skådeplats. Demokratin liksom människovärdet är universell."
Anders Nilsson är en klok man. Han älskar sin sambo, sina barn och barnbarn, sina syskon och sina föräldrar och därutöver sin gud. I detta är vi lika om vi bortser från det sistnämnda. Han älskar också frihet, jämlikhet och solidaritet. Också där vi lika. Det innebär att vi egentligen drivs av kärlek till alla människor.
Numera talas emellertid mycket om ondska och hat. Begrepp som både är svåranvända och lätt får sin mening utsuddad genom alltför flitigt användande. Hat är t.ex. något som många använder i tid och otid för att uttrycka allmän motvilja eller bara för att säga att man inte gillar något. Ondska används ibland som om det vore något vi inte själva kontrollerar, något man kan besittas av utan att själv ha valt. Sådana begrepp har jag mycket svårt för. Människor föds inte onda men det finns otaliga exempel på hur de av omständigheterna kommer att begå verkligt onda handlingar. Antingen har de aktivt valt detta men minst lika vanligt är att de snarare blivit del av (ex. soldater i krig).
Jag tror att hat och ondska ska ses som samhälleliga fenomen. De är känslor och handlingar som människor har/begår som emanerar ur de förhållanden som råder vid en given tidpunkt och en given plats. Därför kommer de också från tid till annan att riktas mot olika företeelser – etniska grupper, andra nationer osv. De är känslor och handlingar som fyller en funktion. I dagens stangerande ekonomier är tyvärr duktiga idioter som odlar motsättningar mellan grupper en följd av instabiliteten, av arbetslösheten, av osäkerheten. Det föder rädsla som låter sig omvandlas till hatiska känslor och onda handlingar. Det är därför som vi ser konspirationsteorier om islamisering sprida sig just nu – de fyller funktionen att skapa motsättningar mellan människor.
Vi har alla behov av tillhörighet (identifikation). För många räcker familj, släkt, vänner och jobb långt men de flesta söker också ett något större sammanhang. Sådana sammanhang erbjuds av gäng, av föreningslivet osv. Sammanhangen kan vara av såväl konstruktiv som destruktiv natur liksom aktiva eller passiva, inkluderande eller exkluderande. Tyvärr får man väl säga att många sammanhang just konstitueras genom motsatser – vi mot dom (gäller t.ex. supporterklubbar, ofta religioner, etnicitet och alltid nationer).
För mig är att vara svensk att vara stadigvarande bosatt i det geografiska område som identifieras som Sverige. Alla andra som bor här stadigvarande är också svenskar. Det som bör förena oss förutom detta val av boplats är att vi gemensamt bidrar till ett gott samhälle baserat just på frihet, jämlikhet och solidaritet. Den ambitionen bör vi dela med alla andra människor på vårt klot.
Technorati Tags:
Anders Nilsson, demokrati, Frihet, Solidaritet
Detta med främlingsfientligheten
Europa förgiftas | Katrine Kielos | Ledarkrönika | Ledare | Aftonbladet: “Ola Larsmo nämner i en lysande text på DN Kultur den tyske lingvisten Victor Klemperer. Klemperer var övertygad om att språket formade den som använde det. Främlingsfientliga ord leder till främlingsfientliga tankar. Klemperer skrev dagbok om den språkkamp som utspelade sig i trettiotalets Europa. I miljoner repetitioner, mekaniskt och omedvetet svaldes hatet tills det inte fanns något annat.”
Har gått och burit på en tanke några dagar. Den rör just orden och ordens betydelse som t.ex. Ola Larsmo skriver bra om. Det ord som fastnade var
främlingsfientlighet
, ett begrepp som oftast används för att beskriva en mild form av rasism, inte riktigt men nästan. Ordet är uppenbarligen en sammansättning av
främling
(som väl är någon vi inte känner, någon som inte hör hemma här) och
fientlig
(som är något vi hyser aggressiva antipatier mot). För att begreppet ska vara meningsfullt bör det finnas något som kallas främlingsvänlig, dvs fientlighetens motsats. Det senare har jag dock inte stött på (begreppet alltså).
Vanligtvis används begreppet främlingsfientlighet för att definiera personer/organisationer som har kritiska synpunkter på invandrare i allmänhet och/eller invandrarpolitiken. Det är intressant eftersom det var mycket länge sedan vi hade en invandring av någon nämnvärd omfattning och följdaktligen knappast kan sägas ha varken invandrare eller en invandrarpolitik. Det vi dock har/haft under de senaste decennierna är ett relativt omfattande flyktingmottagande (alldeles oavsett hur vi uppfattar de skäl som accepterats så har de allra flesta människor som kommit till Sverige getts asyl alternativt utgjort anhöriga till sådana). Sen har vi skaffat en i många stycken rätt misslyckat integrationspolitik för att hantera en del av de frågor som aktualiseras när relativt många har anledning att fly (varifrån de nu kommer) och därför får asyl (här).
Visst kan man definiera den asylsökande som en främling – i den meningen att det är en individ som vi inte känner och som inte bor här. När vederbörande fått asyl blir den ju bosatt här och upphör såvitt jag förstår därmed att vara en främling. Denne har ju blivit en granne, en arbetskamrat, en kund, en anställd, en hyresgäst, en elev osv. Använder vi då begreppet främlingsfientliga som beteckning på personer som hyser aversioner mot människor bosatta i vårt land men som eventuellt kan identifieras baserat på etnicitet, hudfärg, religion eller liknande accepterar vi ju de fientligas absurda verklighetsuppfattning.
Att det finns människor i vårt land som är fientliga till andra människor är väl helt klart. Vi kan väl alla känna så mot enstaka individer. När denna känsla övergår till att gälla utpekade grupper, baserat på föreställningar om gruppmedlemmarnas egenskaper är det en form av rasism, även om vi numera av vetenskapliga skäl har svårt att särskilja raser/inte använder det begreppet och istället ofta talar om etnicitet. Hur t.o.m. ledarskribenter banar väg för sådan på förmenta (gärna statistiskt baserade och därmed till synes sakliga) gruppegenskaper baserade fördomar/fientlighet utgör ju Gudmundsson på SvD ett bra exempel på:
Den absoluta majoriteten av alla brott begås av norrmän. 90 procent av gärningsmännen bakom de brott som begicks under den uppmätta perioden, 2001 till 2004, var infödda norrmän. Det är dock vissa invandrargruppers överrepresentation i brottsstatistiken som väcker intresse.
Låt oss fortsatt vara mycket tydligare med hur vi använder orden. Utmänstra begreppet främlingsfientliga och kalla rasister för rasister dvs de som tillskriver grupper (av typ etniska) negativa egenskaper. Ta varje tillfälle i akt att “ta debatten” dvs låt inga om än “oförargerliga” yttranden, artiklar, bloggar m.m. stå oemotsagda. Stäng inte ute någon form av åsikter utan se till att det är möjligt att bemöta, att avslöja, att vederlägga. Det är när konspirationsteorierna bekräftas genom märklig lagstiftning (inskränkt yttrandefrihet), dunkelt tänkta förslag (språktest) och de får utrymme att odlas (exempelvis hos Bruce Bawer utan tillräckligt motstånd det blir farligt.
Technorati Tags:
Aftonbladet, Katrine Kielos, SvD, Yttrandfrihet, Ola Larsmo, Bruce Bawer, Rasism, Främlingsfientliga
EUs kris – inte Greklands
Det är dags att diskutera eurons kris – inte Greklands kris | Lena Sommestad: “Den historia som inte berättas i svenska media är den historia som borde berättas: historien om hur euro-projektet skapade den grekiska krisen och nu förhindrar Grekland att ta sig ur den. Grekland är förvisso ett land som brottas med stora interna problem i form av korruption och en illa fungerande statsförvaltning, men det är inte dessa problem som har drivit den grekiska nationen mot konkursens rand. Det är dags för svenska media och svenska politiker att lyfta den fråga som nu måste diskuteras: hur ska Europa ta sig ur ett penningpolitiskt system som driver enskilda länder in i social och politisk kris och som skapar allt skarpare konflikt mellan unionens medlemmar?”
(Hittat via Knuff.)
Har funderat sedan i morse på Lena Sommestads artikel. Är förstås helt överens med henne om att detta inte är en grekisk kris men föredrar att kalla det Europas kris då den borde ägas och hanteras av alla Europas stater och inte bara de som ingår i euro-zonen. Den överhettning som Sommestad tillskriver euron som skapare av har också andra bidragsgivare bland annat i form av de regionala stöden inom EU. Är förstås också överens om att det penningpolitiska system i vilket euron är symbolen är otillräckligt och enligt min mening aldrig utformades så att det kunde hantera de stora skillnader mellan de ingående staternas ekonomier.
Är också helt överens med Sommestad när hon skriver att
Det är socialdemokraternas ansvar att förklara vad som händer i Europa och plädera för en ekonomisk politik som skapar jämlikhet, välstånd och social sammanhållning, inte ojämlikhet, fattigdom och konflikt.
I ett avseende skiljer sig dock min och Sommestads bild av verkligheten. Åtminstone uppfattar jag att hon pläderar för att den gemensamma valutan skrotas, det gör inte jag. Som jag ser det innebär just denna Somestads ståndpunkt att hon pläderar för något helt annat än den solidaritet jag menar skall styra vänsterns/socialdemokratins politik. Ett skrotande av valutaunionen innebär såvitt jag förstår att var och en lämnas åt sig själv – i Greklands fall till att devalvera (och vi talar inte om några futtiga procents justeringar av växelkursen. Vem som betalar för en devalvering genom urholkad köpkraft – det vet vi. Utomstående långivare har och kommer förstås fortsatt att skydda sig mot sådant genom att t.ex. ge lån i andra mer stabila valutor, skuldberget växer ändå.
En vanlig tämligen traditionell socialdemokratisk ståndpunkt är att man ska investera sig ur kriser. Den politiken kan ju också sägas ha fungerat även om vi svenskar också sett våra reallöner urholkas med jämna mellanrum genom devalveringar/flytande växelkurs och rätt kraftiga besparingar av och till. Om vi kunde föra en europeisk socialdemokratisk politik med samma ledstjärna skulle förstås åtminstone vår del av världen se annorlunda ut. Då skulle vi (dvs Europa) investera oss ur de obalanser som just nu råder i delar av kontinenten. Se där ett embryo till en vänsterstrategi för att hantera kriser i Europa:)
Technorati Tags:
ekonomi, EU, Euro, Lena Sommestad, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Solidaritet
Demokrati – har mycket lite med val att göra
Högbergs tankar: Demokrati: Ledaren är inte Persson eller Sahlin eller Juholt: “Kära läsare, jag ser gärna input på detta inlägg och att vi tillsammans kan börja skissa på en ledare för framtiden. För demokratin är inte val vart fjärde år utan ett förhållningssätt och då ska ledaren vara mogen uppgiften. Skicka in era idéer så byger vi ledaren för framtidens demokratier!”
Peter Högberg uppmanar sina läsare att ge synpunkter på en ledare för framtiden. Frågan är naturligtvis helt fel ställd. En demokratisk organisation – i synnerhet ett parti – jobbar förstås inte med kravprofiler utan med att söka bästa möjliga representant för den poltik man vill föra. Tyvärr verkar vi ju i en tradition där just politik verkar vara det enda man inte pratar om inför val.
Technorati Tags:
demokrati, Peter Högberg, Socialdemokratiska Arbetarepartiet
Något om internationell solidaritet i vår tid (eller svar till Micke)
En kamrat ställde några frågor (via Facebook) om EU, om euron, om Grekland. Frågor som det nog inte finns några enkla svar på. Dock skall jag försöka mig på ett resonemang kring detta som tar sin utgångspunkt i det som brukar benämnas internationell solidaritet och det faktum att med en lite marxistiskt influerad analys det är uppenbart att när produktionen församhälleligas så upphör också nationalstatens existensberättigande.
I den traditionella nationalstaten är kapitalet också nationellt – Scania ägs av Wallenberg. När världen globaliseras så innebär det både att arbetsdelningen ökar liksom att också kapitalet internationaliseras. Det förra innebär att utveckling kan ske i en del av världen, produktionen i en annan och ske för en global marknad – Apple utvecklar i Kalifornien, produceras i Kina och säljs globalt. Det senare, kapitalet, blir också alltmer anonymt dvs alltmer av ägandet ligger i händerna på fonder av olika slag långt från forna tiders industrikapitalism. Vi har fjärmats från det forna långsiktiga ägandet, industriella engagemanget och avkastning på satsat kapital – utdelning – till förmån för spekulation, kortsiktighet och kvartalskapitalism – värdestegring på de finansiella marknaderna långt från faktisk intjänandeförmåga.
Där står vi! Produktionen flyttar till de delar av världen där den är billigast och effektivast – fisk som fångas i Nordatlanten filleas i Kina. Utveckling till de delar av världen där kreativitet och innovationsförmåga är som störst – och här har ju Florida visat vad som ger bäst förutsättningar (se t.ex detta).
Vad vi också kan konstatera är att kampen om herravälde som tidigare fördes mellan nationer med militära medel nu delvis ersatts av andra medel (USA-imperialismen som det stora bekräftande undantaget). För länder med litet militärindustriellt komplex framstår andra metoder – frihandel, “demokrati” m.m. – som mer effektiva. Det faktum att kapitalet inte längre är nationellt bidrar ju förstås till detta. Detta såg initiativtagarna till EU och deras intressen sammanföll i stor utsträckning med arbetarklassens/folkens, dvs med dem vars söner och döttrar är de som slaktas i skyttegravarna. För kapitalet hägrade en gigantisk europeisk hemmamarknad som språngbräda i en mer “fredlig” kamp – för folken hägrade fred och bättre villkor (välfärdsstater). Kapitalet behöver riva gränser/hinder för kommers och för folken öppnades det möjligheter till ekonomisk och social utjämning för att undanröja nationalistiskt baserade motsättningar.
Så har också utvecklingen av EU balanserat mellan dessa inte alltid sammanfallande intressena. Ofta förstås – vi lever ju i en kapitalistisk värld – med slagsida mot just kapitalets intressen, vilket åskådliggörs genom att kapitalets rörelsefrihet är större än medborgarnas. Dock har det skett en betydande utjämning av de ekonomiska och sociala villkoren också på en mer folklig nivå inom Europa.
Euron kan sägas vara ett medel för båda dessa intressen. Den framtvingar faktiskt ett betydande mått av solidaritet inom unionen. Samtidigt har den förstås inte på något sätt påverkat de grundläggade motsättningarna i ett kapitalistisk samhälle. Därmed kommer förstås alltid folken att få betala för kriser och hur skulle det kunna vara annorlunda givet dagens maktfördelning – eller hur skulle det överhuvudtaget kunna vara annorlunda givet att kriser uppträder. Låt oss leka med tanken att någon annan skulle betala för Greklands predikament. Vem skulle någon annan vara? Långivarna framstår väl som ett naturligt val – vilka är de? Och om de drabbades t.ex. av en kraftig nedskrivning av sina fordringar – hur skulle de kompensera för förlusten?
Förlorar t.ex. Swedbank på sina affärer i Baltikum så finns det tre tänkbara räddare – bankens andra kunder (du och jag) genom lägre sparränta/högre låneränta, bankens ägare (som då måste kompensera förlusten på annat håll, sannolikt från dig och mig) eller skattebetalarna (dvs du och jag). Det är klart – man kan alltid låta medborgarna i de berörda staterna ta hela smällen fast då blir det ju vanligt folk där (och nog har balterna fått så det räcker). Så är det ju också i Grekland – bara en liten del av kostnaderna bärs av andra än av grekerna själva (dvs vanliga grekiska människor, arbetare och tjänstemän, studerande etc).
Technorati Tags:
Arbetarklass, Karl Marx, Solidaritet, EU, Euro, Kapitalet
Hur är det nu med val i partiet
Nu har det meddelats att flera av de nominerade till kommunalrådsposterna valt att dra tillbaka sina kandidaturer efter att ak-styrelsen presenterat sitt förslag. Som vanligt alltså – medlemmarna ska på medlemsmötet helst inte ha mer än de av styrelsen föreslagna att välja på. Lite svagt av de som väljer (övertalas?) att backa ur tycker jag nog att det är.
Upptäcker när jag läser listan över de som backat ur; Annika Eriksson, Peter Friström, Maria Rohammar samt Pontus Åström, att jag inte haft tillgång till hela listan över nominerade. Här finns alltså Pontus Åström med och ytterligare ett namn hittar jag genom att ak via mail nu också anger övriga nominerade – John Christiansson. Dessa två har alltså inte erbjudits chansen att likt de andra uttrycka sina politiska ambitioner när det gäller såväl parti som kommun – tänker trots att Åström alltså redan backat ge dem samma chans.
En valberednings uppgift är förstås att ta fram ett förslag som enligt deras uppfattning är det bästa – att ens indirekt försöka begränsa medlemsmötets och därmed medlemmarnas rätt och möjlighet att välja bland flera kandidater är otillständigt. Demonstrerar ju ett förakt för demokratiska processer!
Technorati Tags:
Annika Eriksson, Arbetarekommun, Maria Rohammar, Peter Friström, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Södertälje, Valberedning, Pontus Åström, John Christiansson
Lediga jobb: Kommunalråd i Södertälje – förslagen (ryktet var felaktigt)
Valberedningens förslag till kommunalråd:
“Förslag till kommunstyrelsens ordförande: Boel Godner
”text-align:center;">
Politisk vision för Södertälje:
Ett samlat Södertälje där människor trivs. En kommun med omtanke – där företag blomstar, bostäder byggs och där skolorna är bland de bästa i Sverige. Landsbygd och stadsmiljö möts här.
Förslag till kommunalråd: Elof Hansjons
Politisk vision för Södertälje:
På lång sikt handlar det om att det barn som växer upp i Södertälje ska ha samma förutsättningar att lyckas som det barn som växer upp i Stocksund.
För att lyckas nå dithän måste vi steg för steg förbättra våra skolors kvalitet och rykte, ha en noggrann styrning över kommunens ekonomi samt fullfölja arbetet med att sprida ansvaret för nyanlända över hela Sverige.
Jag bor i Södertälje för att jag tror på Södertälje. Men låt oss vara ärliga med att det finns tendenser som kommer att kräva många människors hårda slit för att vända åt rätt håll.
“
Elof har utvecklat sin syn något som svar på min “granskning” av de nominerade. Boel Godner har ännu inte svarat men lovat att göra det i helgen. Så väldigt mycket politik är det som framgår ovan inte i de “officiella” visionerna – saknar, om man bortser från Hansjons noggranna styrning av ekonomin, helt något som antyder medlen för att uppnå visioner som alla rimligen kan ställa sig bakom. Gör gärna floskeltestet – sätt in ett inte i utsagorna och fundera på vem som inte skulle skrivit under. Hansjons närmar sig ju något politiskt när han talar om tendenser som det krävs hårt slit att vända åt rätt håll – de tendenserna och vilket slit vill jag veta mera om.
Technorati Tags:
Arbetarekommun, Boel Godner, Elof Hansjons, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Södertälje, Valberedning
Lediga jobb: Kommunalråd i Södertälje – var står kandidaterna
Vad är ni rädda för? – Ledare – www.lt.se: “När LT skickade tio frågor till kandidaterna svarade bara en handfull – de andra tiger fortfarande. De få svaren var nästintill identiska: att svara skulle störa partiets process. Antagligen är det processen att knyta munkavle som man hänvisar till …
Hur oerhört känsliga var då dessa tio obesvarade frågor? Avgör själv. Vi ville ha svar på följande frågor: Viktigaste framtidsfrågan för Södertälje? Vill du sälja kommunala bolag, i så fall vilka? Mer besparingar eller höjd skatt? Fortsatt samarbete med V och MP? Är du för en folkomröstning om Järna som egen kommun? Är du emot privatisering av kommunal verksamhet, i så fall vilken? Ska kommunen ha fler friskolor? Är du för rut- och rotavdrag? Har Södertälje ett bra företagsklimat? För eller emot spårtaxi?”
LT har alltså också försökt få svar från de nominerade, precis som jag gjorde med början för mer än en vecka sedan. Fram t.o.m. idag har jag fått kommentarer från Besim Aho, Anna Bohman, Håkan Buller och Elof Hansjons. Skulle man använda svaren som utgångspunkt så vinner nog Hansjons före Buller. Lite besviken på kamraterna Annika Eriksson, Peter Friström, Boel Godner, Karin Karlberg, Alexander Lindholm, Maria Rohammar och Robert Rohammar som inte orkat svara – de har alla fått mail (i det fall de inte är bland mina 70 – 90 dagliga unika besökare).
LT har dock enligt Tomas Karlsson fått – om än avvisande svar – från flera. Nu verkar det ju spela mindre roll om ryktet är sant, dvs att Jytte Guteland kommer att föreslås. Svårt att på hennes blogg hitta något uttryck för kommunalpolitisk insikt men i alla fall något om “lojalitet” som väl var ett av ak-styrelsens kriterier.
Technorati Tags:
Anna Bohman, Annika Eriksson, Arbetarekommun, Boel Godner, demokrati, Elof Hansjons, Håkan Buller, Jytte Guteland, Karin Karlberg, Maria Rohammar, Peter Friström, Robert Rohammar, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Södertälje, Besim Aho, Alexander Lindholm
Lediga jobb: Kommunalråd i Södertälje – rykten 1 Jytte Guteland
Lediga jobb: Kommunalråd i Södertälje: “Dags igen alltså, välj gärna någon som saknar erfarenhet av livet (utanför politiken), som inte har/haft något annat vettigt för sig än att bevista partimöten (driva företag, jobbar och studerar, skiftarbetande, har ett liv) och som dessutom är lojal (översätts väl med osjälvständig). Framförallt – välj ingen som har uttryckt någon politisk uppfattning!”
Foto: Martin Adolfsson
Enligt vanligtvis välunderrättad källa, som det väl heter när man sprider rykten, kommer Jytte Guteland att av arbetarekommunens styrelse föreslås som KSO (kommunstyrelsens ordförande tillika kommunalråd) i Södertälje. Som påpekades i det Twitter-flöde uppgiften kom
AHenriksson: @peterkarlberg @uppstuds Jag har aldrig tidigare hört talas om en ny KSO som kommer utifrån en annan kommun. Onekligen ovanligt.
Börjar vi betrakta kommunalrådsposter som något man rekryterar till utifrån tror jag man är riktigt illa ute. Man ska i detta fall läsas som den lokala partiapparaten. Dels innebär det ju ett fullständigt underkännande av den egna förmågan att fostra bra ledare, dels bidrar det till den tyvärr förhärskande professionaliseringen av politiken. Skulle det dessutom visa sig att man rekrytera inom kategorien politruker så visar man ju hur sluten rörelsen är.
PS Saknar fortfarande en del svar från de av s-föreningar nominerade. DS
Technorati Tags:
Arbetarekommun, demokrati, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Södertälje, Jytte Guteland
Senaste kommentarerna