Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Forty Percent of Elementary School Teachers’ Work Could Be Automated By 2030, McKinsey Global Institute Predicts – Digital Education – Education Week
The impact of automation will vary for male and female workers, with women likely being more susceptible to partial automation of their current occupations, according to new projections from the McKinsey Global Institute.
One big example: elementary school teachers, roughly 80 percent of whom are female. In the coming decade, McKinsey Global predicts, more than 40 percent of what these educators do during a current workday could be automated, resulting in the need to develop new skills and become more comfortable collaborating with algorithmic systems.
And teachers could be the lucky ones: Overall, as many as one-fourth of U.S. women in the workforce today could need to find new occupation categories by 2030, MGI concludes.
The group’s new report, titled ”The Future of Women at Work: Transitions in the Age of Automation,” offers a fresh perspective on the hotly debated future of work. As robots and artificial intelligence take over some of the routine tasks now done by humans, women will face particular challenges, the authors write, thanks in large measure to longstanding barriers such as unpaid work at home and fears of physical safety while in public.
This is of course very interesting. Both from the perspective of who is driving the change and to what extent its wanted, and also what happens to sectors that gain from this kind of development. Will the saved time be used to, in the case of teachers, improve teaching and learning or all it be used just to reduce cost.
What I think is most important is that this development is used to improve teaching and learning, to improve working conditions for teachers and n more general terms reduce the time spent on working for everybody.
Vilka passagerares intressen väger tyngst
Hade anledning att fundera lite över detta idag. För några år sedan flög jag med airBerlin från New York och landade i Berlin någon halvtimme försent för att hinna med förbindelsen till Stockholm. Det innebar att vi fick vänta i stort sett en hel dag i Berlin (på flygplatsen eftersom det kändes osäkert att förflytta sig därifrån). I kväll hade jag en ”kritisk” förbindelse på vägen hem från Budapest. Enligt tidtabell var det ett uppehåll i Berlin på ca 40 minuter. Vi landade dock före tidtabell så allt verkade grönt. Då får jag besked via den utmärkta tjänsten Tripit.com om att planet till Stockholm är 30 minuter försenat.
Trots detta släpps vi ombord bara 10 minuter efter utsatt tid för boarding vilket ju är ganska normalt. Väl ombord och efter särskilda påpekanden om att det är en fullbelagd flygning sitter vi – nästan alla – och väntar. Då meddelas att vi kommer att bli 10-15 minuter sena då ett 30-tal passagerare väntas från sent inkommande plan. I själva verket innebär detta att vi kommer iväg mer än 30 minuter sent. Inget att bråka om kan man tycka men då planet skulle ha lämnat Berlin 21.25 och ankomma till Arlanda 22.55 har det ju viss betydelse.
Funderar alltså över AirBerlins principer för att prioritera passagerarnas intressen. När jag fick vänta en hel dag var det uppenbart inte mitt intresse att kunna hinna med en förbindelse som prioriterades. I kväll var det däremot ett stort antal passagerare som kan tänkas fått allehanda problem på. Grund av att andras intresse prioriterades. Vore kul att veta hur övervägandena ser ut – risk för kostnader för hotell?
Utan digital teknik kan man inte nyttja möjligheterna alls
Gärna en dator, men först en bra lärare | Lärarnas Nyheter: ”Även om forskningen på området har en hel del kvar att göra visar den tydligt, att det inte är att man använder en dator som är viktigt, utan hur man gör det. Vi har länge vetat att tekniken är ett slags ’intellektuell och social förstärkare’, för att citera den amerikanske forskaren Marc Warschauer: bra skolor blir bättre och mindre bra blir sämre. Skillnaderna ökar. Då är förstås enbart en ökning av datoranvändning inte en lösning: det krävs bättre kvalitet i användningen.”
(Hittat via Pedagogiska magasinet.)
Läser Åke Grönlunds artikel och i stort har han förstås rätt. Kan vara viktigt att påpeka att den (del)redovisning avseende elevers datoranvändande och deras resultat bygger på data från den ”gamla” PISA 2012, men det är en randanmärkning. Den fråga artikeln väcker hos mig rör huruvida det finns täckning för rubriken – som man säkert inte kan lasta Grönlund för.
Rubriken implicerar att det finns en tågordning som man bör tillämpa vid utveckling i den digitaliserade skolan, att man först ska säkerställa att man har bra lärare och sedan föra in digitala verktyg. Skulle ju till och med om man hårddrar resonemanget antyda att man bör kasta ut verktygen tills man säkerställt kvaliteten hos läraren. Det senare är förstås verkligen en extrem tolkning men ur ett skolutvecklingsperspektiv måste man verkligen fundera över vilka strategier som är välfungerande. Lite av en hönan och ägget-fråga också – hur ska man överhuvudtaget kunna utveckla bra modeller för arbete i en digitaliserad skola om inte tillgången till adekvata välfungerande digitala miljöer är för handen?
Backar här lite i tankegången. Grönlund fokuserar på frågan om hur undervisningen kan förbättras med digital teknik och att måttet på framgång relateras till elevernas resultat. Det är självfallet oerhört viktigt. Den digitala teknikens roll i skolan är dock rimligen vidare än så. I en digital värld så blir frågan om att förstå och kunna hantera digitala verktyg en central medborgerlig förmåga – ofta kallad digital kompetens. Att kunna spela spel och kanske googla utgör bara en marginell del av en sådan kompetens – i en sådan ingår att förstå hur tekniken fungerar (datalogisk tänkande), hur den påverkar våra liv, hur man använder den för att skapa, hur man använder den för att kommunicera etc. I en likvärdig skola är detta förmågor som alla behöver få utveckla och huruvida eleverna uppnår detta följaktligen ett lika viktigt mått på framgång. Frågan om hur och inte om är förstås lika relevant för denna aspekt.
Ett helt annat perspektiv på digitaliseringens effekter får man om man väljer att fundera kring hur den påverkar eller hur den skulle kunna påverka lärarnas arbete. Många använder ju olika former av verktyg för att förbättra kommunikationen i klassrummet, för att skapa bättre former för bedömning osv. Detta kan innebära såväl ökad som minskad arbetsbelastning. Hur man kan använda digitaliseringen för att effektivisera arbetet är sålunda en viktig aspekt. Alltfler verktyg blir också tillgängliga som använder sig av någon form av learning analytics – vad betyder det för lärarens arbete med att följa elevernas lärandeprocesser och bättre kunna forma undervisningen.
Detta med kostnader intresserar. Grönlund redogör inte i artikeln för hur han kommit fram till de summor han redogör för. Kanske är det från tidigare forskning – uppenbarligen har det de senaste åren skett en ganska kraftig (möjlig) kostnadsminskning till följd av teknikutveckling och reducerade priser (t.ex. surfplattor, chromebooks som ersätter laptops). Skulle vara intressant att få del av lite olika skolor/huvudmäns kalkyler för såväl inköp som de dolda kostnader Grönlund pekar på.
Kampen mot rasismen kan bara bli framgångsrik om….
Tankar kring reaktionerna på SD-kampanjen i tunnelbanan… | e:sense: ”Det perspektiv jag vill lägga handlar om varför vi inte istället ser kreativa politiska kampanjer som vill stötta utsatta, minska segregationen, sänka trösklarna. Varför vi inte drabbas av konstruktiva budskap på annonspelare i tunnelbanan… som sedan sprids i sociala medier och väcker människors engagemang, mod och vilja till medskapande…. och nyskapande.
Vi pratar om att vi är oroliga för att rasism blir normaliserat. Det perspektiv jag vill lägga handlar om att VI (det etablerade politiska Sverige) borde se vad det är vi redan normaliserat… nämligen segregationen, de höga trösklarna på arbetsmarknaden, de höga ekonomiska trösklarna på bostadsmarknaden, de höga sociala trösklarna i våra gemenskaper, separerade samhällsstrukturer och komplexa regelsystem som knappast gagnar någon annan än de som avlönas för att upprätthålla regelverken.
Det vi kallar rasism kan säkert i vissa fall vara rasism. Låt oss fortsätta kämpa mot rasism. Men jag ser minst lika ofta att det etablerade ’goda’ makt-sverige omvandlar relevant samhällskritik till ’rasism’ för att få fortsätta leva i illusionen om att man är på ’de godas sida’ .. och sakta glida ur ansvaret för att situationen är som den är.”
Daniel Lundqvist har skrivit ett mycket tänkvärt inlägg på sin blogg. Det finns bara ett sätt att vinna kampen mot rasism och det är att undanröja missförhållanden.
Jag tror att vi alla vill ha bort tiggandet på våra gator och usla boendeförhållanden som drabbar dessa. Det bör ske genom att vi tar bort behovet av att tigga och ser till att alla människor har tillgång till bostäder. Saknas tillräcklig mängd bostäder (och det gör det ju uppenbarligen så får vi se till att bygga ifatt. Nu (och inte om fem år när nya planer antagits).
Segregationen är ett stort problem som bland annat kan motverkas genom att många fler arbetstillfällen skapas inom såväl offentligt finansierade som privata verksamheter. Självfallet behövs andra åtgärder också som att se till att vi får sammanhållna skolor och att boendeformer blandas, stadsdelar byggs ihop m..m.
Jag skulle precis som Daniel vilja se kampanjer i t.ex. tunnelbanan på teman som (gärna konkretiserade)
Bostäder till alla
Arbete åt alla
En sammanhållen skola
Neoliberalism As Water Balloon med Tim McCaskell
Neoliberalism As Water Balloon from Tim McCaskell on Vimeo: ””
Tim McCaskell förklarar på ett tydligt sätt inte bara vad neoliberalismen går ut på utan lyckas också beskriva klassamhället och hur olika grupper som kvinnor och minoriteter förhåller sig till detta. Det gör ju också att man förstår hur ofruktbart det är att ställa sådana grupper (de vertikala linjerna i McCaskells beskrivning) mot varandra. Nyliberalism illustrerat som en vattenballong är ju brilliant (om än med några år på nacken).
Neoliberalism As Water Balloon from Tim McCaskell on Vimeo.
Tänker jag rätt
Kvällsfunderingar:
Huvudmotsättningen i världen går mellan arbete och kapital
Kapitalet och staten sitter i samma båt
Överheten har alltid använt allehanda distraktioner för att avleda kampen för verklig demokrati (dvs sådan som också omfattar kapitalet)
Distraktioner kommer i en lång rad skepnader – identitetspolitik i allmänhet och i synnerhet motsättningar mellan kön, etnicitet, ras, religion….
Under de senaste årtiondenas globaliseringen som borde varit de undertryckta klassernas guldålder i kraft av internationell solidaritet har överheten briljerat i distraktioner – klimatet, kön och det senaste årtiondet religion (igen).
Lider förmodligen av en depression……..
Vi ska skydda oss mot terrorism men samtidigt undanröja dess orsaker
Vi måste försvara oss mot skräcken | Anders Lindberg | Ledarkrönika | Ledare | Aftonbladet: ”Men på samma sätt som man måste bekämpa både brott och brottens orsaker så kan man inte stoppa terrorismen utan att samtidigt lösa vad som ligger under den.
Politisk extremism och terrorgrupper uppkommer inte i ett vakum.De kräver sitt sällskap.
Det internationella samfundet måste bli bättre på att stoppa tillflödet av pengar och nya stridande till terroristerna. Väst måste sätta stenhård press på Turkiet att ta större ansvar i det arbetet. Men även Sverige måste göra mer för att hindra rekryteringen från vårt land.”
Förundrad – Anders Lindberg argumenterar oerhört märkligt. När han gör analogin med annan brottsbekämpning så ser han att man både måste bekämpa brott och brottens orsaker. När det kommer till terror finns bara brottsbekämpning, inte ett ord om vad som faktiskt är ”sitt sällskap”.
Tyvärr – för oss som inser att det finns sociala, ekonomiska och geopolitiska komponenter i detta ”sällskap” – så ger en djupare insikt inte tillgång till enkla framgångsrecept. Men bara för att skapa en utgångspunkt:
Terrorismen i den skepnad den numera ofta tar sig – inkapslad i islamistisk retorik – tycks mig ofta hämta sin näring ur övergrepp mot arabisk/muslimsk befolkning i flera delar av världen. Allt från (och jag överblickar så här på kvällskvisten förstås inte allt) upprättandet av en judisk stat i det brittiska protektoratet och där följande krig/ockupation via fransmännens fruktansvärda övergrepp under Algeriets befrielsekrig, stöd till just islamister under rysk ockupation av Afghanistan följt av USA-ledd ockupation av samma land, stöd till förtryckarregimer i oljeproducerande länder – listan är mycket längre förstås.
Eftersom det är uppenbart att man inte kan bomba något land till demokrati, det är nog så att byggandet av demokrati måste vara ett projekt som engagerar befolkningen, som baseras på att man kan skapa lag och ordning i någorlunda samklang med befolkningens behov och samtidigt bygga en rimlig välfärd åt samma befolkning, så måste vi backa bandet. Vad krävs för att befolkningen i t.ex. Syrien ska kunna etablera en trygg tillvaro från vilken de kan bygga en fungerande demokratisk stat? Sannolikt inte mera dödande (tror faktiskt att dödandet i sig riskerar att öka tillströmningen av potentiella terrorister) men att få stopp på det är förstås inte enkelt men man kan ju se att försvagandet av regimen parallellt med stöd till olika upproriska grupper knappast förbättrat förutsättningarna.
USA har bedrivit krig mot terrorismen uttalat sedan 2001 – finns det något som tyder på att det varit en framgångsrik strategi.
Vad gör administrationssamhället med offentlig sektor
Peter Karlberg – Vad skall polisen göra (1): ”Själv hade jag en kort period som ordförande för polisnämnden i Södertälje polismästardistrikt för några år sedan. Jag gjorde då precis samma reflektion och framförde kritik mot att vi tvingades ha en verksamhetsplan full av dessa av Rikspolisstyrelsen angivna kvantitativa målen. Utrymmet för lokal anpassning var i själva verket knappast reell. Att effekten blev att ‘pinnjakten’ prioriterades före åtgärder som, vilket Anders Svenssons pekar på, faktiskt skulle leda till att antalet brott minskar. I praktiken innebar det t.ex. att arbetet mot grov brottslighet nedprioriterades till förmån för att t.ex. uppnå x antal gjorda utandningsprov.”
Visst kan man konstatera att polisen åtminstone i Södertälje numera tycks lägga ner mer energi på den grova brottsligheten (även om jag även har en del synpunkter på det arbetet, t.ex. när det gäller häktningstider) än då ovanstående skrevs 2008. Tyvärr tycks dock själva huvudfrågan kvarstå, åtminstone om man får tro Petter Larsson som i Aftonbladet anmält en ny bok av polisforskaren Stefan Holgersson. Larsson skriver
Polisen jagar pinnar för att puffa upp statistiken. Man plockar hellre in tio kända knarkare varje vecka än försöker sätta dit en riktig skurk, eller bokför ett sms från en langare till 150 kunder som 150 enskilda försök till brott.
Höga polischefer håller sig undan medieelden, men är glada att synas när de får beröm.
Kritiska rapporter mörkläggs, positiva exempel pumpas upp.
Ni har sett det i amerikanska filmer och tv-serier. Men får man tro polisforskaren Stefan Holgersson pågår det också här. I debattboken Polisen bakom kulisserna anklagar han polisen för att systematiskt försköna bilden av sin verksamhet.
Tror inte att det egentligen behöver handla om medvetet fusk, snarare om orimliga redovisningskrav och oändligt administrerande istället för att göra ett bra jobb. Stärks i denna min tolkning dels förstås av egen erfarenhet, dels också efter att ha lyssnat på ett program från Vetenskapsradion Forum med titeln Välkommen till administrationssamhället. Programmet presenteras såhär
Målplaner och styrdokument, tidsrapportering och interndebitering, uppföljningar och möten – allt fler ägnar allt mer av sin arbetstid åt administration. Anders Ivarsson Westerberg vid Södertörns högskola och Anders Forssell vid Uppsala universitet forskar i ett projekt om det här som de kallar Administrationssamhället, och som har resulterat i en ny bok med just namnet Administrationssamhället.
Bland annat har de tittat närmare på hur administrationen påverkar arbetet inom skolan, vården och polisen, och mellan tummen och pekfingret lägger de yrkesgrupper som de studerat ungefär 50 procent av sin arbetstid på administrativa uppgifter. Det handlar då om yrkesgrupper vars huvuduppgifter är att jobba med kärnverksamheten – förutom de här yrkena så finns det ju olika slags administratörer som är specialiserade på administration.
Nu råkar det ju vara så att de båda forskarna – Anders Ivarsson Westerberg och Anders Forsell – studerat just polisen så deras slutsatser får väl antas vara ytterst relevanta för denna verksamhet. Tyvärr tror jag inte att deras slutsatser är riktiga bara för de studerade verksamheterna. Tyvärr gäller de nog i de flesta myndigheter och offentliga verksamheter. Sannolikt ett resultat av New Public Management (beskrivs bra av Tom Karlsson) som fortfarande tycks dominera som ledningsfilosofi. Regeringen vill i alla fall se bortom denna filosofi.
Rekommenderar alla sysselsatta inom offentlig verksamhet att lyssna på programmet!
Flyktingmottagande handlar om solidaritet – inte lönsamhet/kostnader
Peter Karlberg – Solidaritet: ”Nu ska vi förstås också komma ihåg att Sverige inte har någon invandring att tala om. Vi tar emot flyktingar som, om de beviljats asyl, också får ta hit anhöriga. Det verkar väl rätt rimligt. Därutöver verkar vi under beteckningen arbetskraftsinvandring ha infört någon slags slavhandel. Och så finns det förstås folk som återvänder.
Skulle vi vara sant solidariska med människor i vår omvärld borde vi tillåta invandring i betydligt större omfattning. Tänker ofta på de många svenskar som utvandrade under 1800-talets senare del – hur skulle det ha funkat för dem om USA då haft dagens invandringspolitik eller en politik motsvarande dagens svenska. I en globaliserad värld är det märkligt att vi inte ser på tillvaron ur ett globaliserat perspektiv, att vi solidariserar oss med alla de som har det sämre än oss. När kapitalet kan röra sig fritt och utnyttja människor i andra länder är det ju märkligt att förvägra dessa människor att t.ex. röra på sig om det krävs för att hävda sin rätt, hävda sitt människovärde, skapa sig en framtid. Arbetare i alla länder förenen er är som jag skrivit tidigare fortsatt en helt aktuell paroll.
För de härskande har nationalism alltid varit ett medel för att undertrycka befolkningen. För de undertryckta har solidaritet alltid varit vapnet i striden. Hoppas att alla sossar tar upp den kampen igen, inte bara i ord utan i handling. Det betyder att vara solidarisk i praktiken, inte bara slå vakt om vårt utan inkludera andra. De problem vi har ska definieras rätt – vi har för stor arbetslöshet, vi har bostadsbrist, vi klarar inte att ge alla en bra skolgång. Inget av detta har med etnicitet att göra utan kräver politik för att få fler ska få arbete, för att fler ska få en bra bostad och för att skolan ska ge alla chansen!”
Kanske överdrivet förtjust just nu i att citera mig själv men har tänkt rätt mycket på hur präglat det offentliga samtalet blivit av SDs problembeskrivning. Bara för att nämna några exempel så utgör ju Dick Harrissons debattartikel i vilken han försöker visa att invandring är lönsamt ett sådant. Ett annat utgörs av Tino Sanandaji som utifrån sitt kurdiska perspektiv på ekonomi (så rubricerar han sin blogg) gör sitt bästa för att bevisa motsatsen. Det finns förstås flera kombattanter på detta område, volymdebatter och annat inte att förglömma.
Det som jag ändå tycker saknas i stor utsträckning är det alltför sällan använda solidaritetsbegreppet. Vi ska inte ta emot flyktingar och deras anhöriga för att vi behöver dem, för att de kommer att utgöra viktiga bidrag till arbetskraften, för att de med tiden eventuellt blir lönsamma. Vi ska ta emot så många flyktingar och deras anhöriga som möjligt därför att de behöver skydd, en fristad. Vi ska förstås använda alla tillgängliga resurser (inklusive nedlagda militärförläggningar) för att erbjuda tak över huvudet och mat i magen.
Väljer dessa flyktingar att skapa sig en ny framtid i Sverige ska vi förstås se till att det byggs tillräckligt med bostäder för alla bosatta här. Självfallet måste vi se till att ha en sådan tillväxt i ekonomin att det skapas jobb åt alla bosatta här. Alltså se till att vi har fungerande politik för såväl bostads- som arbetsmarknad.
Låt oss alltså tillsammans med de som flyr hit fortsätta att utveckla ett solidariskt Sverige. Låt oss också vara stolta över att vi bor i ett land som man flyr till och som med gemensamma krafter klarar av att ta emot dessa.
Peter Wolodarski: Det mesta du hört om krisen är fel – DN.SE
Peter Wolodarski: Det mesta du hört om krisen är fel – DN.SE: ”Att vår egen riksbank haft fullständigt fel om inflationsriskerna, och fortsätter att feltolka vart ekonomin är på väg, är tydligt. Om Riksbanken fortsätter att fokusera på prisutvecklingen för bostäder innebär det att man permanent underblåser en onödigt hög arbetslöshet. Men inte ens om Riksbanken skulle ta intryck av sina kolleger i USA och Storbritannien räcker det för att få normal fart på ekonomin.
Vad som krävs, och förmodligen inte räcker, är att finanspolitiken hjälper till med större offentliga investeringar. Konventionella svenska idéer om överskottsmål och reformutrymme blir allt mindre relevanta i denna värld. ”
Kanske är inte Wolodarski den första man tänker på när det gäller att ha rätt om den ekonomiska (och politiska) utvecklingen. På senare tid har han dock allt oftare verkat ha en aning om vad som verkligen sker och kanske framförallt vad som borde göras. Att det Wolodarski refererar från Summers
”Likaså kan nya regleringar som minskar kreditgivningen och förhindrar snabba prisstegringar på tillgångsmarknader vara kontraproduktiva. Åtgärder för att öka sparandet, offentligt såväl som privat, försvårar ytterligare återhämtningen. Vad som normalt är dygd och försiktighet blir i det aktuella läget oansvarigt. Det som i vanliga fall skulle vara rimligt för att förhindra framtida kriser förhindrar nu återhämtningen.”
är i huvudsak helt korrekt har ju varit uppenbart länge, inte minst sedan de kontraproduktiva åtgärderna riktade mot Grekland m.fl. sydeuropeiska länderna introducerades.
Frågan är snarast vilka intressen som ligger bakom denna kontraproduktiva politik, vilka kapitalintressen den egentligen tjänar och varför inte andra intressen lyckas slå igenom.
Senaste kommentarerna