Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Sänkt standard
Mats Odell flummar till: “Igår kablades det ut att Mats Odell och högeralliansen vill sänka standarden i bostäderna för att de ska bli billigare. Men då vill i alla fall jag veta vad han menar med standard.
• Är det att lägenheterna är för stora?
• Är det för mycket ventilation?
• Är det uppvärmningssystemet eller elinstallationerna som han menar?
• Eller är det kanske byggkonstruktion i sin helhet?
• Andra saker som han kanske syftar på är han kanske vill ta bort tillgänglighetskraven som ger merkostnader?
• Skall ljudisoleringen bli sämre?
• Är det för många skåp och garderober eller behövs inte kyl, frys och spis?
• Kan det vara så att det enbart blir kallvatten eller ska rumsindelningen bort?
• Men det kanske ändå är toaletterna som kan skippas?
• Ska lägenheterna levereras utan mattor på golvet eller är lägenheten omålad och att det inte finns tapeter på väggarna?”
(Hittat via Jörgen Boström: Sverige de nya kåkstädernas land.)
Det är inte utan att man undrar……
Äntligen lite snabba Scania-bilar
Anställda: ”Det var väntat”: “Dragkampen mellan Tyskland och Leif Östling är definitivt över sedan Volkswagen på måndagen köpte hela Investors aktieinnehav i Scania.
Och bland de anställda mottogs beskedet med ro.
På måndagsmorgonen meddelade Wallenbergarnas Investor att bolaget säljer hela sitt eget och även Wallenbergarnas stiftelser och minnesfonds innehav av Scaniaaktier för närmare 27 miljarder kronor till Volkswagen.Scanias huvudkontor och forsknings- och utvecklingscenter blir kvar i Södertälje säger Volkswagen i ett pressmeddelande. Man vill stödja Scanialedningen och företagets strategi och inte inom överskådlig tid planerar man några strukturella förändringar som skulle kunna påverka de anställda negativt.
På Scania mottog de anställda beskedet med blandade känslor.
Jari Turunen på Östra Växellådan känner ingen oro inför beskedet.– Jag tror inte heller att det får någon påverkan på Södertälje i stort men däremot är jag negativ till att sälja ut svenska företag. Sverige borde snarare göra tvärtom, säger han.
”(Hittat via Länstidningen.)
Visst är det intressant att notera att vi tidigare antog att kapitalet, åtminstone i dess Wallenbergska variant, hade någonslags nationell och industriell anknytning. Att så inte är fallet har ju varit känt länge – det är avkastningen som gäller och så har det förstås alltid varit. Idag med ökad rörlighet såväl för kapital som för varor och tjänster finns små hinder och också små fördelar med nationella känslor hos investerare.
Frågan är dock om inte Scania-arbetarna och kanske i förlängningen också kommunen borde vara lite oroligare, inte för att Volksvagen inte är svenskt utan för att bakom den koncernen tornar en annan upp sig som huvudägare, åtminstone om man får tro Reciprocity. Där refereras nämligen till Spiegel Online där det hävdas att Porsche avser att köpa upp Volkswagen.
Om det får de drastiska konsekvenser som Reciprocity hävdar vet jag inte. Att Porsche har en VD med s.k. “hårda nypor” torde vara ostridigt. Samtidigt har ju Scania en fantastisk produktivitetsutveckling under lång tid (kanske känns i ryggarna på de som jobbar där).
Man undrar om det finns fog för kommunalrådet Anders Lagos tämligen jovialiska reaktion:
Det har under en lång tid surrat många rykten om Scanias framtid. Jag tycker att det är bra att frågan nu är avgjord. Det vakuum som funnits på ägarsidan har nu klarlagts och det är bra för Scania.
Skrota allmännyttan
Allmännyttan kan försvinna: “Det drar ihop sig till ett avgörande om hyresrättens framtid. Den 18 april ska regeringens utredare lägga fram sitt förslag om de kommunala bostadsbolagens villkor. I framtiden ska de drivas på exakt samma villkor som privata företag. Det innebär slutet för vad vi idag kallar allmännytta.”
(Hittat via knuff.se.)
I ljuset av händelser som de i Gaza kan det ju tänkas kännas lite futtigt att diskutera allmännyttans ställning/varande. Dock, frågan har ju viss betydelse. Om man får tro SvD så kommer ett förslag som bland annat
• Bolagen ska drivas på affärsmässig grund.
• Kommunen får inte vidta någon åtgärd som innebär en fördel för företaget.
• Kommunen ska styra sina bolag på samma sätt som en privat investerare skulle göra.
• Investeringar får endast göras om de förväntas ge marknadsmässig avkastning.
• Om kommunen kan erhålla bättre avkastning genom att sälja fastigheter till bostadsrättsföreningar måste sådana försäljningar genomföras.
• Bolagen ska betala marknadsmässig ersättning för kommunens borgensåtaganden.
• Strävan ska vara så hög vinst som möjligt
Verkar som om man alltså tänker sig inte bara att likställa allmännyttan med privata fastighetsägare utan faktiskt mycket grovt inskränka allmännyttans ägare, dvs kommunernas, självbestämmande. Nivå på eftersträvad vinst borde ju t.ex. helt vara en fråga för aktieägarna. Tvång att sälja unde rvissa omständigheter torde ju också faktiskt vara ett ganska långtgående ingrepp i ett bolags verksamhet.
Anders Svensson verkar tro att förslagen kommer att ge oss kåkstäder med extremt bristfälliga bostäder. Lite förtröstan kan man nog ha – åtminstone för överskådlig tid – i att fastighetsägare faktiskt är intreserade av att kunna tjäna pengar dvs antingen hyra ut eller sälja sina fastigheter med vinst. Därmed finns ett rätt starkt incitament att hålla hyrorna generellt på en nivå som folk har råd att betala. Det som kommer att hända i ett kort perspektiv är att folk som av någon anledning fått kontrakt på attraktiva hyresrätter men som inte har råd att bo där om marknadshyror skulle gälla kommer att få flytta från dessa attraktiva lägen. Då kommer de att kunna hyra billiga bostäder (betydligt billigare än idag sannolikt) i ytterområden.
Samtidigt är ju detta bara ytterligare ett exempel på att det inte går att garantera saker genom att förlita sig på det vi brukar kalla offentliga lösningar. Man ser ju här att kooperativa lösningar hade varit betydligt bättre och man kan ju undra varför inte Barbro Engman, Hyresgöstföreningens ordförande, lägger ner mer energi för att propagera för modeller där hyresgästerna (i enskilda fastigheter, i en stadsdel, i en kommun, i landet) faktiskt engageras i att generera kapital för att helt enkelt köpa loss ett stort fastighetsbestånd som genom en kooperativ form garanteras bestå som hyresrätter. Alternativt låter de kommersiella krafterna hantera det nuvarande beståndet och satsar på nyproduktion. Då kan man ju se till att bli riktmärke för hyror inte genom lagstiftning utan genom konkurrens.
Samtidigt är väl detta förmodligen bara ytterligare ett exempel på hur regeringen (oavsett innehavare) använder EU som alibi för förändringar som egentligen har andra drivkrafter – i detta fall går ju regeringen (dess utredare) i de privata fastighetsägarnas ledband.
Trängselavgifter – kapitalets mjölkko
Nästa gäst: Anneli Hulthén: “Anneli Hulthén sticker för övrigt i dag ut huvudet och kräver i GP en folkomröstning om trängselavgifter i Göteborg. Detta samtidigt som uppgifter i DN tyder på att denna satsning i Stockholm blivit ett ekonomiskt fiasko.”
(Hittat via Promemorian.)
Jonas Morian och Nina Unesi skall intervjua Anneli Hulthén nästa vecka. Hulthén är tillsammans med Carin Jämtin ordförande för rådslaget kring klimatet i partiet.
Precis som Morian berätar är alltså Hulthén för införande av tullar också i Göteborg, detta trots att partiet där lovade att inte införa några sådana under mandatperioden. Liknar lite Billström som också “lät sig övertalas” efter att valresultaet var klart. Pinsamma episoder i partiets historia.
Nu visar det ju sig att tullarna, desa medeltida inrättningar – visserligen leder till minskad biltrafik i centrala delar av Stockholm men deta till en närmast otrolig kostnad. Diskussionen brukar handla om huruvida intäkterna skall användas till kollektivtrafik, till utbyggnad av förbifarter eller möjligen både ock. Det visar sig nu att den frågan – som jag tror var avgörande för många stockholmare i samband med att de (och inte de mest berörda) fick folkomrösta – är helt irrelevant. Tullar kostar pengar och den enda ekonomiska vinst som hittills uppnåtts finns hos IBM som tydligen kunnat räkna hem 1.9 miljarder svenska kronor!!!!!
Mattias Svensson ställer frågan och skriver
Av de pengarna har 1,9 miljarder gått rakt i fickorna på huvudleverantören IBM, miljoner i hundratal har rullat även från vägverket och Stockholms stad.
Avtalen med företagen är löjligt generösa, kostnaden per samtal till den av Manpower besatta telefonjouren ligger på över 500 kronor, och Pressbyrån/7-eleven får 11,20 kronor för varje kontantbetalning (som kan vara på tio kronor). Det verkar inte ha funnits någon kostnadskontroll över huvud taget. Staten och kapitalet har kuckelurat i samma båt, medan skattepiskan svingats över medborgarna.
Sålunda, den fråga jag skulle vilja ställa till Hulthén gäller just detta – är det en rimlig socialdemokratisk politik att genomdriva tullar för infart till (globalt sett) medelstora städer i syfte att göda leverantörer av systemen?
Jämtin ser bara Stockholms stad
Alltför hög bolagsskatt handikappar Stockholm: “Stockholm är framgångsrikt. Vi är idag den region som har flest huvudkontor i Norden. Av de största internationella företagen med nordiska huvudkontor finns hälften placerade i Stockholm. Stockholm är också hemorten för de flesta av Sveriges storföretag och av totalt 14 nordiska företag på Fortune Global 500-lista har sex sina huvudkontor i Stockholm.
Men den internationella konkurrensen är stenhård och staten och staden behöver kroka arm och göra nödvändiga förändringar och investeringar för att utveckla Stockholms konkurrenskraft: inom geografisk prioritering, forskning och utbildning och skatter.
Min bedömning är att de mest attraktiva kontorslägena i Stockholm i dag inte i alla delar håller den internationella toppklass som företag har rätt att förvänta sig. Stockholms stad måste prioritera och satsa särskilt på de lägen som redan i dag är bra och som har potential att bli ännu bättre.
Om socialdemokraterna får stockholmarnas förtroende år 2010 så kommer vi att, i dialog med näringslivet, prioritera insatser som särskilt stärker Järva/Kista och city som de två främsta geografiska lägena för huvudkontor.”
(Finns också på Dn debatt.)
Kanske är det bara för att Carin Jämtin skriver debattartikeln utifrån ett begränsat perspektiv (från Stockholms stad) som hon så ensidigt riktar sina blickar mot city och stadens norra delar. Vore jag Skärholmsbo eller liknande skulle jag känna mig bortglömd i hennes vision om hur stadens näringsliv skall utvecklas med attraktiva lägen för huvudkontor i de nämnda lägena. Ser jag på frågan om Stockholmsregionens tillväxt i ett vidare perspektiv (och förstås som boende i länets södra delar) så blir hennes perspektiv nästan lite pinsamt. I Södertälje som är den kommun jag tillhör finns två av landets mest framgångsrika företag – Scania och AstraZeneca. Såvitt jag minns svarar kommunen (de nämnda företagen) för sådär en 20% av landets export. Ändå nämner Jämtin ingenting vid namn som ligger söder om Stadshuset – där väl utsikten egentligen borde få blickarna att söka sig söderut.
När Jämtin sedan pratar om forskning finns inte heller forskning relaterad till medicin, läkemedel eller fordonsteknik med. Det är intressanta luckor i resonemangen.
Nu vore detta inget problem alls om hon bara hade rollen som företrädare för Stockholms arbetarekomun men så är inte fallet. Hon är faktiskt tillsammans med Annelie Hulthén ordförande i den socialdemokratiska rådslagsgruppen Vårt klimat, vilket ju borde ge henne ett mer nationellt perspektiv.
I övrigt har dock Jämtin i huvudsak rätt. Vi bör ha en politik som är också för stora företag (och huvudkontor) men förstås också lika viktigt en politik som underlättar för mindre företag. Att Stockholm i mer vid mening är och måste vara Sveriges motor är egentligen rätt självklart men tyvärr inte alltid lika accepterat.
SL snabbare än….
Trådlös surfning i kollektivtrafiken: “Målet: Trådlös surfning i hela Stockholms kollektivtrafik.
– Jag skulle bli förvånad om det inte blir verklighet inom fem år, säger Åke Lindström, projektledare på SL till SvD.se.”
Imponerande:-)
År 2008 genomför SL försök med trådlöst på två (2) bussar. Man har en strategi för att utrusta alla bussar och tåg med trådlöst och projektledaren skulle bli förvånad om det inte är klart före 2013!!! Hela konceptet tycks bygga på att varje enskild del av trafiken (på fordonsnivå?) på något sätt skall sponsras för att tekniken skall installeras. Det är så man känner att resenärernas väl och ve (bekvämlighet) prioriteras.
Själv brukar jag påpeka att det är ganska fantastiskt att man inte har toaletter lätt tillgängliga på perronger, på busshållplatser etc. Det tycker jag egentligen är ett större problem eftersom många resenärers restid är lång och förseningarna legio.
Zaremba ångar på
Tyst i klassen: “EKLUND SKULLE aldrig säga ‘Eva’, menar Nilsson. Lärare Eklund är “bärare av patriarkala göranden”. Hur det märks? “Svårt att beskriva…” Men det är något som Nilsson känt på sig en längre tid. Och i januari 2005 anmälde han (och två andra studenter) Eklund. Anonymt. De lät föreningen Gaystudenterna underteckna anklagelseakten. Nej, Nilsson kände sig inte kränkt av vad Eklund sagt. För honom var det “en könspolitisk fråga”. Man kan inte ha lärare som fnyser åt queerteori, säger Nilsson. Det är queerteorin som gäller.
Två år senare fick han rätt. Lärarhögskolan, där Eklund undervisar, betalade ut 30.000 kronor var till Nilsson och två andra studenter för att skolan skulle “ha uppträtt på ett kränkande sätt”. Vad jag förstår var det en historisk förlikning som satte djupa spår i högskolan. För första gången fick en student gottgörelse för – ja, för vad? Svårt att veta. Kanske var det för repliken “det var dåligt gjort” som Nilsson fick höra från en kurskamrat? Dessa fyra ord (och mycket annat) anmälde han som brott mot Lagen om likabehandling. (Mer om detta i sista artikeln.)”
(Hittat via knuff.se.)
Maciej Zaremba Fortsätter sin artikelserie om hur antidiskrimineringslagstiftningen används till att förfölja/trakassera lärare på Lärarhögskolan i Stockholm. Det faktum att man alltså använder skattepengar för att betala skadestånd till folk som borde ägna sig åt något annat än att försöka bli lärare är mycket störande.
Och det blir bara värre och värre, eller som Anders Svensson formulerar det:
Ja alltihop verkar taget ur en surrealistisk roman. Det blir inte mindre vridet i nästa artikel av Zaremba, om Queerteori och Lärarhögskolan i Stockholm. Och nog blir det jobbigt och förvirrat om man ska leva enligt queerteorier om det är detta som dessa innebär:
Lärarstudenten Johan Nilsson, som hävdar att “det är queerteorin som gäller”, beklagar att han inte kan tipsa mig om dess urkunder. Han hänvisar till en poppig debattskrift och en tidningsartikel. Desto ivrigare berättar han hur man skall bekämpa heteronormen. “Om du till exempel i fikarummet säger ‘I går åkte vi ut till landet’ så bekräftar du heteronormen”, säger han. Begriper jag inte? “Eftersom du är man tar alla för givet att du åkte med en kvinna.” Men om det råkade vara en kvinna? “Då skall du säga: ‘I går åkte vi ut på landet, jag och min partner – som är en kvinna.’ ”
Johan Nilsson är helt puckad faktiskt. Det spelar väl ingen roll om man åker med en kvinna eller en man, en tiger eller en åsna. Eller vad andra tror om vem du åker med. Det är humor på hög nivå det här. Om det inte vore för att det får konsekvenser. Vi får ut en massa dåliga lärare. Något vi definitivt inte behöver.
Det här med skadestånd är faktiskt irriterande för vad är det som händer när vi dels har en lagstiftning med s.k. omvänd bevisbörda, dels när vi
har en lagstiftning som lägger skadeståndsansvaret på institutionerna och inte på individerna. Det innebär ju att det är skattebetalarna som ytterst betalar skadestånd som orsakats kollektivet av att enskilda befattningshavare inte skött sitt jobb. Det innebär också att den institution – om det är Lärarhögskolan eller skolor – som drabbas sannolikt inte får extra resurser att betala skadestånden med. Då får alltså alla elever och lärare betala genom sämre ekonomi – något är riktigt sjukt här.
Barn- och elevombudet Lars Arrhenius, som hittills krävt skadestånd av 16 skolor, har flera gånger understrukit att det är extra allvarligt när barn inte kan lita på de vuxna. Men det han mest reagerat på är den inställning han mött från flera skolor:
– Man ifrågasätter att barnet varit utsatt och lägger problemet hos barnet.
Det kan bero på oförmåga att se när ett barn far illa, fortsätter han.
– Om inte lärarna har förmågan måste det finnas kuratorer och annan personal som är lyhörda. I slutändan handlar det om att politikerna i kommunerna avsätter pengar, säger Lars Arrhenius.
Skrämt några gamlingar idag?
Åldringarna tvingas ringa till Moldavien: “Knackig svenska och dålig lokalkännedom.
Inte så konstigt kanske – när färdtjänstens växel sitter i Baltikum.
– Skandalöst, det är rena Grönköping, säger författaren Lars Ardelius, 81.
Äldre och sjuka i Stockholm som ringer för att beställa färdtjänst har fått stora problem att göra sig förstådda. Samtalen kopplas numera till Estland och Lettland.
Framöver kommer färdtjänstkunderna även att kopplas till – Moldavien.
Hur lätt är det att hitta till Åhléns City då?”(Hittat via aftonbladet.se.)
Vilken härlig rubriksättning:-)
Inte är det väl någon som skall ringa till Moldavien (typ hålla reda på lansnummer etc). Antar att man ringer ett vanligt svenskt växelnummer – var den som svarar befinner sig är väl fullständigt likgiltigt. Bra är förstås om man kan prata med varandra, säkert främst på svenska men det finns säkert färdtjänstberättigade som skulle ha stor nytta av också andra språk som är vanliga i Sverige.
Varför de som tar emot beställningar skall ha ingående kunskaper om Stockholm förstår jag inte riktigt – de skall väl inte beskriva vägen. Det de behöver är väl en dator, kartor och adressregister – det är väl inte Moldaviska kuskar (som Aftonbladet valt att illustrera med) som skall köra utan svenska taxibolag med GPS?
Men vad gör man inte för att få till en smaskig rubrik och för att skrämma upp ett antal gamlingar. Bra jobbat, Niklas Eriksson!
PS. I Södertälje har Botkyrka taxi tagit över färdtjänsten. Då går Taxi Södertälje ut och anklagar dem (Botkyrka alltså) för att inte hitta i stan.DS
Folksam och premier
Vad fan håller Folksam på med?: “Chockhöjningen beror på att Folksam vid årsskiftet följde efter konkurrenten If och införde en regel som ger högre premier för kunder som fått betalningsanmärkningar.”
Om detta stämmer är det fullkomligt sanslöst.
(Hittat via s-bloggar.)
Thomas Hartman har reagerat på en artikel i Sydsvenskan och jag lyckas inte kommentera på hans blogg, får bara en tom sida när jag försöker. Det intressanta är emellertid den lite populistiska upprördheten. Jag gör antagandet att såväl Folksam som If alltså valt att höja premierna för personer med betalningsanmärkningar för att de konstaterat att denna grupp har högre skadefrekvens än andra.
Såvitt jag förstår bygger alla försäkringar på principen att man betalar premie efter risk. Det betyder att försäkringsbolag för de flesta försäkringar har olika premie beroende på individuella faktorer – från detta avviker vissa typer av i grunden kollektiva försäkringar som har mycket stora försäkringskollektiv (t.ex. fackliga försäkringar), men även de varierar premiemässigt mellan olika grupper.
Jag undrar alltså om det är lika upprörande att en person som är yngre än 24 år får högre premie på sin bilförsäkring? Är det rimligt att bostadsadressen påverkar kostnaden för bil- och hemförsäkring?
Det finns säkert många exempel på faktorer som avgör den enskildes premie hos alla försäkringsbolag. Skillnaden hos ett och samma bolag beror väl i första hand på hur stora grupper man beräknar nivån på – och det styrs sannolikt oerhört mycket av statistik, man håller helt enkelt koll på skadefrekvens, riskbeteenden osv hos sina försäkringstagare. Är det inte rimligt?
Dock – denna fråga är inte problemfri. Om försäkringsbolagen driver linjen att var och en skall stå för sin egen risk kommer en stor grupp människor att stängas ute från möjligheten att försäkra sig. Frågan är hur man (om man nu skall det) reglerar en sådan fråga. Som mina exempel ovan visar accepterar vi ju normalt vissa skillnader. Hartman tycks säta en gräns vid betalningsanmärkningar – hur gör man t.ex med ärftliga sjukdomar och/eller kända riskbeteenden (sjuk- oc livförsäkringar) som bergsklättring.
Guillou kramar skivindustrin
Äntligen är Piratpartiets sanna natur avslöjad: “Sverige är nummer ett i världen när det gäller att stjäla musik, film, litteratur och spel på internet. Mest stjäl svenskarna musik. Av årliga 1 800 000 nedladdningar är bara 400 000 hederligt betalda och resten stöld. Systemet bärs upp av en väl organiserad brottslighet där ligorna sins emellan delat upp arbetet så att en del genom inbrott eller mutor skaffar fram originalinspelningar innan de kommit ut på marknaden, avkodar dem och skickar jobbet vidare till distributörerna, där sajten Pirate Bay är den mest ökända.”
(Hittat via aftonbladet.se.)
Jan Guillou sällar sig till (i en krönika på AftonbladetPlus som alltså inte är tillgänglig annat än mot erläggande av avgift) de sällsynt obegåvade förespråkarna för att fildelning är kriminellt och skall så vara. Han börjar med att upprepa den enfaldiga utsagan att nedladdning av upphovsrättsligt material är stöld. Det finns många som visat att just begreppet stöld förutsätter att man berövar någon annan ett fysiskt objekt varför det inte är tillämpligt i detta fall. Däremot kan man förstås hävda att det är fel, moraliskat förkastligt och också olagligt att göra det – men icke att det är stöld.
Vad han inte heller tycks förstå är att det inte är tjänster såsom Pirate Bay som tillhandahåller material för nedladdning – upplysningsvis kan jag meddela att de bara tillhandahåller länkar till materialet vilket lika väl kan sökas via t.ex. Google. Blogge Bloggelito har gjort en ytterligt pedagogisk betraktelse över hur det går till – kanske något för herr Guillou att ta del av.
Som alla vet så har man (vi) kopierat musik (främst) så länge det varit tekniskt möjligt. Det började med bandspelarnas ankomst och skedde först genom inspelning av musik från radion och genom kopiering av kompisars band eller inspelning av varandras skivor. Detta har sedan utvecklats till att gälla också film och TV efter att videobandspelare blev tillgängliga. I och med tillgängligheten till digital teknik och till nätet har det naturligtvis blivit smidigare och framförallt möjligt att erhålla hög kvalitet också på kopior.
Hela tiden har de stora multinationella bolagen försökt förhindra kopierandet och fått stöd av staten bl.a. genom sådant som skatt på kassettband. Nu får de också stöd av Guillou.
Hela tiden har industrin tvingat oss att byta teknik – från grammofonen, kassetterna över cd-spelaren till dagens iPod. Förändringar som konsumenten naturligtvis med råge betalt. Trots denna tekniska utveckling som naturligtvis reducerat kostnaden för massproducerandet väsentligt – idag via nät är marginalkostnaden för en kopia ungefär lika med noll – har film- och musikbranschen vidmakthållit sitt distributionsmonopol och varit de som tjänar de grova pengarna (inte upphovsmännen). De får nu stöd av Guillou.
Film- och skivindustrin är döende, inte till förfång för upphovsmän utan till förfång för aktieägarna. Orsaken är förstås att de behållit en distributionsapparat som är obsolet. Nu slåss de med ala till buds stende medel för att ännu en tid kunna tjäna pengar och låtsas företräda upphovsmännen fast de i själva verket bara försvarar sitt egenintresse, sin möjlighet att köpa upphovsrätten till material och vidareförmedla det. Det gillar Guillou.
När Guillou använder siffror för att stödja sina rgument refererar han till at av 1 800 000 nedladdningar skulle 400 000 vara legala dvs betalda för. Den intressanta frågan är ju hur stor del av mellanskillnaden som faktiskt kan rubriceras som förlorad försäljning. Hur många av de som nu kopierar på annat sätt än från t.ex. iTunes (som råkar vara min nästan enda källa för musik) skulle ha köpt musiken om det varit det enda sättet att få tag på den?
Senaste kommentarerna