Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Persson versus Abrahamsson
PERSSON | Bättre draghjälp kunde regeringen inte få: “Igår avslöjade Aftonbladet att paret Göran Persson och Anitra Steen har beviljats maximalt skatteavdrag för köpta hushållstjänster. Som statsminister och partiordförande ställde han sig däremot kallsinnig till Alliansens aviserade skattereduktion för städtjänster.”
(Hittat via knuff.se.)
Ibland undrar man vilka kriterier som används när man väljer ut ledarskribenter. Maria Abrahamsson i SvD är en skribent som ofta väcker den frågan. Enligt hennes uppfattning är det dubbelmoral om man som politiker driver en linje, i detta fall motstånd mot avdrag för hushållsnära tjänster, och sedan när det införts (av andra) utnyttjar avdraget.
Det finns uppenbarligen inget krav på att ledarskribenter skall kunna tänka (på konsekvenserna av resonemanget). Abrahamssons uppfattning innebär ju egentligen en uppmaning till att – om man varit emot en skatttesänkning – man skall låta bli att ta emot den. Gäller i så fall det motsatta – att man skall vägra betala in en skattehöjning om man varit emot den. Detta är förstås inte en moralfråga överhuvudtaget.
Per Westberg uttrycker det väl:
Personligen begriper jag inte det heta i att ett burget par med stort hus och stor trädgård tillämpar gällande skatteregler. Även om Persson sagt att folk ska städa själva har han nog aldrig ifrågasatt att rikt folk kan ta hjälp med allehanda sysslor. Hans huvudsakliga kritik mot systemet torde ligga i skattesubventionen. Till saken hör att ingen tidning rapporterar om vad som döljer sig bakom avdraget. Detta faller nämligen inom skattesekretessen och kan givetvis handla om en trädgårdsmästare som tuktar syrénbersån och en tidigare arbetslös textilarbetare från Vingåker som pressar SIR-kostymerna. Till yttermera vissso tror jag att även moderater tidigare tagit emot skattereduktion för fackföreningsavgift trots att man varit om detta inslag i skattelagstiftningen.
Det gör också Erik Laakso:
Vilket ståhej det är kring Göran Persson, otroligt hur alla medhårsstrykare, medhållare och annan falskhet nu kryper fram under såväl kända som okända stenar. Det är legitimt att kräkas galla över Göran Persson och orsaken den här gången är att han nyttjat sin rätt till avdrag. Oavsett vad man tycker om avdragsrätten så är det självklart att även Göran Persson har rätt att utnyttja skatteavdragen. Jag säger bra gjort Göran. På samma sätt som Laila Freivalds rätt att köpa loss sin hyresrätt trots att hon principiellt var emot möjligheten. Bra gjort Laila. Hyckleriet inom delar av socialdemokratin (oftas de delar som självrättfärdigt tycker att de är de enda rätta uttolkarna) är osmakligt. Att borgerliga tyckare kastar sig över oss från samma utgångspunkter är mindre märkligt, det ligger i sakens natur.
Skriver bra om detta gör också Simone Olofsson.
Här några exempel på partikamrater med annan uppfattning:
I själva sakfrågan gäller fortfarande att skatteavdrag för ett begränsat antal tjänster är en helt felaktig metod för att stimulera tjänstesektorn. Vill man stimulera denna sektor, dvs just de hushållsnära tjnsterna, borde man istället ha valt att minska kostnaderna för desamma genom att sänka t.ex. arbetsgivaravgifterna eller momsbefri dem. Det är branschens som skall stimuleras inte enskildas nyttjande som skall subventioneras (vilket ju blir den psykologiska effekten av at minska kostnaderna genom att kunden får skatteavdrag). Staten borde inte heller lägga sig ivilka tjänster människor väljer att konsumera varför principen borde varit t.ex. momsbefrielse på alla tjänster som säljs till privatpersoner.
KU fortsätter att vara fullständigt meningslöst
Ni är alla hycklare: “Det socialdemokratiska indignationsnumret inför regeringens försäljning av sex statliga bolag är en makalös uppvisning i hyckleri. Med stor upprördhet har tidigare ministrar som Thomas Östros och Berit Andnor slagit fast att agerandet skulle ha varit grundlagsvidrigt och ett slöseri med skattebetalarnas pengar. På båda punkterna vet de att de inte bara talar mot sanningen utan att det de klagar på nu är precis vad alla föregående s-regeringar gjorde.
I syfte att uppenbara detta hyckleri har vi lämnat in en anmälan till konstitutionsutskottet mot de fyra socialdemokratiska näringsministrar, bland dem Thomas Östros, som ansvarade för de omfattande privatiseringarna som s-regeringarna ägnade sig åt under de senaste tolv åren vid makten.”(Hittat via aftonbladet.se.)
Karin Pilsäter och Mauricio Rojas, två synnerligen begåvade folkpartister, har KU-anmält en hel rad före detta (borde verkligen läsas bokstavligen min anm.) socialdemokratiska minsitrar. De anmäls förstås inte för att vara hycklare som somliga verkar tro utan för att ha gjort precis samma fel som de (eller möjligen andra socialdemokrater) nu anklagar regeringen för, nämligen att
I mer än 20 separata fall har socialdemokratiska regeringar från 1994 till 2006 begärt bemyndiganden från riksdagen om att få sälja statliga bolag utan att dessa först varit föremål för remissbehandling eller att synpunkter inhämtats från myndigheter med expertkunskap. Men nu, plötsligt, anser samma socialdemokrater att ett sådant förfarande strider mot grundlagen!
Konstitutionsutskottet är ju heller ingen domstol, det är ingen stämning, ingen kommer att dömas. Vad som sker är att KU eventuellt efter någon offentlig hearing (vi måste ju härma USA) kommer att rösta om huruvida någon anmärkning skall riktas mot ministrarna. Denna omröstning kommer att följa partilinjen dvs socialdemokrater kommer inte att stödja en anmärkning mot socialdemokratiska ministrar lika lite som moderaterna kommer att stödja en anmärkning mot moderata ministrar (detta är regeln, det finns undantag).
Själva anmälan är bara spel för gallerierna, bara till för att få Aftonbladets debattredaktion (Lotta Grönning?) att ge plats åt artikeln i vilken hyckleriet är det bärande temat. Och stämmer Pilsäter/Rojas bild så har de anmälda ministrarna mycket liten trovärdghet om de fokuserar kritiken mot regeringens utförsäljningsambitioner just på formfrågan.
Egentligen finns det bara två frågor som man behöver ta ställning till när det gäller just utförsäljningar:
-
Är den verksamhet bolaget bedriver av synnerlig vikt för det svenska samhället och behöver vi försäkra oss om någon slags demokratisk kontroll över dess verksamhet (här ligger ju infrastruktur bra till för att ägas av staten som t.ex. accessnät (Telia!!) och utvinning av naturresurser (LKAB, Vattenfall!!) men knappast tillverkning av sprit. Finns det politiska mål som bara kan uppnås genom statligt ägande (här skulle kanske SBAB – konkurrens på lånemarknaden kunna användas som exempel)?
-
Den ekonomiska nyttan dvs ger ägandet mer avkastning till staten än om intäkterna från eventuell försäljning används på annat sätt t.ex. genom att minska den statliga skuldsättningen. En förutsättning är förstås att själva försäljningen i så fall sker vid bästa möjliga tidpunkt (vilket knappast är nu med skakig börs) och till bästa möjliga pris.
Jag skulle gärna se ett klarläggande – har Rosengren, Östros, Andersson och Pagrotsky hanterat de utförsäljningar de ansvarat för på det sätt Pilsäter/Rojas hävdar och i så fall hur förklaras den delen av kritiken man nu riktar mot regeringen och den nuvarande patetiskt klumpige utförsäljningsministern Odell?
”Tillåtet” massmördande
Detta HAR hänt: “Den som vill regera sin samtid måste behärska historieskrivningen. Det är därför borgerligheten förtiger, förringar eller försvarar de västerländska staternas brott mot mänskligheten (frånsett Nazityskland, som räknas som en anomali). Den som påpekar att Storbritannien, Frankrike, USA – de självutnämnda så kallade ”ledande demokratierna” – mördat, plundrat och plågat folk på världens alla kontinenter såväl förr som nu, avfärdas som lögnare eller extremist.”
(Hittat via aftonbladet.se.)
Åsa Linderborg skriver om Sven Lindqvists nyutkomna essäsamling “Avsikt att förinta”. I den beskriver västerländsk kolonialism och rasism – och det är inte som ett historiskt fenomen utan exemplen sträcker sig långt in i “vår tid”.
Sven Lindqvist varvar konkreta historiska exempel med en kritisk diskussion om folkmordskonventionen, som han menar är så godtycklig i sin definition att nästan allt massdödande kan accepteras så länge det är politiskt opportunt. Den som har ett propagandaövertag kan hamra in folkmord som något endast nazister och kommunister har sysslat med. Om man anfaller och ockuperar med påstått ädla motiv – demokrati, frihet och civilisation – går man fri.
Linderborg, som beskriver som viktigt och något för den som vågar se, har egentligen bara en invändning och den rör det faktum att lindqvist inte diskuterar de bakomliggande orsakerna – det man brukar kalla imperialism. Förefaller ändå vara en mycket läsvärd bok så jag skal sätta upp den på inköpslistan.
Nuder gick men ingen kom
Nuder lämnar som
ekonomisk talesman: “Nuders besked framgår av ett papper som han i dag skickat till socialdemokraternas valberedning.
– Om Mona Sahlin anser att någon annan än jag är bättre på att formulera den socialdemokratiska ekonomiska politiken, så vill inte jag stå i vägen för den personen, skriver han i brevet.
Han skriver också att ”livet är fullt av överraskningar”, men:
– Socialdemokratin har inte råd med osäkerhet kring den så viktiga funktionen som ekonomisk-politisk talesman.”(Hittat via aftonbladet.se.)
Någon substans fanns alltså i aftonbladet.se’s avslöjande tidigare idag som jag redan kommenterat.. Kanske var det en slags testballong av Nuder och när han inte fick tillräcklig uppbackning så….vem vet? Bortsett från person, en intressantare fråga är väl vad detta betyder för politiken och huruvida en eventuell förändring har medlemmarnas stöd.
Allra roligast med artikeln ur vilket citatet ovan är hämtat är dock expertutlåtandet. Jens Kärrman och Robert Triches (det behövs tydligen två man för att åstadkomma detta mästerverk) har intervjuat en professor – Olof Ruin. Från denna intervju har de, alltså Kärrman/Triches, lyckats få detta i sann akademisk anda briljanta utlåtande:
Att Mona Sahlin nu gör en viss ommöblering inom partitoppen är inte särskilt förvånande, enligt Olof Ruin, professor i statsvetenskap.
– Vad som ligger bakom i det här fallet kan jag inte uttala mig om. Men det kan ju finnas flera motiv för en ny partiledare att göra förändringar. Det kan vara fråga om att markera nya profiler, att man trivs bättre med en viss person än med andra eller att man ska ha balans mellan män och kvinnor och stad och landsbygd, säger han.
Jag känner mig ödmjuk inför dennna strålande analys och inser hur lite man kan lista ut med vanligt sunt förnuft:-)
PS Nu väntar jag bara på att Mona skall ringa och springer runt och kollar att alla telefoner fungerar. DS
Sahlin rör om i grytan
Min uppfattning var/är att åtskilliga av de som sitter i partiets absoluta topp och som starkt kan förknippas med den politik vi gick till val på 2006 borde ha bytts ut samtidigt som vi valde ny partiordförande. Klädsamt hade varit om de självmant ställt sina platser till förfogande. Vi var alla ansvariga men de ledande i något högre grad. Omprövning är ofta inte människors starkaste sida varför just lite friska inslag hämtade “utifrån” hade varit nyttigt.
Nu valde ju partiet en ordförande som hämtades ur den gamla “toppen”. Givet detta är det förstås nu bra med lite rörelse i ledningen men att byta ut Nuder och ersätta med Östros är kanske inte så särskilt fantasifullt. Om hans – Nuders – reflektioner kring nivån på a-kassa har något med detta att göra så är det ju dessutom ett allvarligt misstag. Den måste förstås också diskuteras.
Aftonbladet: Mona Sahlin petar Nuder: “Mona Sahlin ger förre finansministern Pär Nuder sparken.
Ny ekonomisk talesman för socialdemokraterna blir Thomas Östros.
Aftonbladet kan i dag avslöja att Pär Nuder, 44, tvingas bort från s-toppen. Sedan valet har han varit partiets talesman i ekonomiska frågor och därmed tvåa i hierarkin.
Men Mona Sahlin är inte nöjd med hans insats. Han har uppträtt oengagerat och dessutom retat upp delar av partiet, exempelvis att ifrågasätta om a-kassan verkligen ska höjas.”(Hittat via aftonbladet.se.)
Själv väntar jag som alla vet på att Bodström byts ut mot en talesman som åtminstone har elementär känsla för personlig integritet och en principiellt riktig syn på frågor om yttrandefrihet och övervakning – personen får förstås gärna också vara socialdemokrat:-)
Gott samvete i väst – svält i syd
Biobränsle skördar
liv i tredje världen: “Kör du på etanol?
Då dödar du fattiga barn.
Etanol var bränslet som skulle rädda världen från klimatkollapsen.
Nu visar det sig att etanol är något helt annat. Ett stickspår, som leder rakt in i väggen.
– Ett brott mot mänskligheten, kallade FN-rapportören Jean Ziegler biobränslena nyligen.
Och krävde ett femårigt förbud mot att göra etanol och andra biobränslen av matgrödor.”(Hittat via knuff.se.)
När OKQ8 i höstas försökte lansera en klimatvänligare diesel fick de kraftig kritik (som jag tror ledde till att de inte introducerade ECO20 alls. Då var det palmoljan som stod i fokus. Nu står etanolen i fokus. Å den ena sidan hävdar t.ex. Joachim Kerpner med stöd av FN-rapportören Jean Ziegler att etanoltillverkningen leder till problem genom att den leder till minskad/dyrare livsmedelsproduktion och därmed ökad svält. Robert Collins stämmer in.
På den andra sidan står t.ex. Jakob Lagercrantsz och Mattias Goldman som vet berätta att ingenting av vad de ovan nämnda herrarna är sant eller åtminstone inte kommer att vara sant när EUs nya rregler träder ikraft (kan vara värt att notera att Greenpeace i fråga om ECO20 inte acccepterade att OKQ8s palmoljeinblandning skedde med krav på kontrolerad produktion).
Enligt Lagercrantz/Goldman leder inte lögre priser på livsmedelsprodukter till ökad svält – tvärtom enligt IFAP. Ziegler/Collin hämtar sin uppfattning om motsatsen från IFPRI. Någon som hänger med?
Collins beskriver Lagerkrantz/Goldman som hantlangare åt Per Carstedt, bilhandlare från Örnsköldsvik:
Gröna bilister startade som en sund och klok organisation. Tyvärr togs den senare över av bilhandlaren Per Carstedt från Örnsköldsvik och lobbyisterna Goldmann och Lagercrantz.
Tillsammans jobbade de på att få fart på Carstedts affärer – att sälja etanolfordar i Norrland.
Och med hjälp av religiösa förtecken gick det över all förväntan.
Visst börjar det bli lite svårt att skilja på fakta och tro. Svårt att skilja på rätt eller fel när det gäller val av bränsle både idag och i morgon. Visst börjar det bli mycket svårt att skilja ut vilka intressen olika personer, olika organisationer egentligen företräder.
Här har vi subventionerat etanolbilar och klassat dem som miljöbilar (med skatterabatt, lägre eller inga parkeringskostnader, ingen trängselavgift) och så kanske nyttan ur växthusgasssynpunkt är tveksam och påverkan på människors livsvillkor i fattiga länder i värsta fall fruktansvärd. Är det väl använda pengar att subventionera de som redan har råd att köpa ny bil?
Perspektiv
Påminns om denna riktigt perspektivgivande film via Carina Rickfält som skickade den via Facebook.
Mot Bent kan ingen strida
Marxismen är en ovetenskaplig irrlära: “Alltså, summering, om avsteg från en klasstillhörighet är möjlig och observerbar är inte det ett bevis på att avsteg från klasstillhörighet existerar, utan det beror bara på att individens uppfattning om sin egen klasstillhörighet är irrelevant. Så säger Peter Karlberg.”
(Hittat via knuff.se.)
Det finns fler (än Johan) som kritiserar företeelser utan att ägna dem särskilt mycket studium. Bloggen Bent tror sig förstås ha avrättat både mig och marxismen som teori och avfärdar också Kapitalet som ytligt. Nu var det visserligen många år sedan jag faktiskt läste denna kritik av ekonomin men att den skulle vara ytlig är för mig i alla fall en helt ny typ av kritik (och kritiseras kan den givetvis).
Marx försökte frigöra socialismen/kommunismen från moraliska och ideologiska trosläror och i stället grunda den i redan existerande eller framväxande materiella samhällsförhållanden.
De existerande kapitalistiska förhållandena var dock mycket mer komplexa än förkapitalistiska samhällen och krävde därför en alldeles särskild analys. För att lyckas med sitt projekt genomförde Marx en grundlig kritisk genomläsning av hela den klassiska politiska ekonomin (Smith, Ricardo m.fl.) samt producerade en rekonstruktion (se nedan) av begrepp som utvecklats inom denna tradition. Det marxska systemet var dock inte en ny politisk ekonomi utan, som verkets undertitel vittnar om, en kritik av ekonomin som sådan.
Marx syftade aldrig till att – i motsats till de politiska ekonomerna – föreslå någon särskild ekonomisk politik som till exempel frihandel eller protektionism, vare sig för proletariatet eller för bourgeoisien, utan istället påvisa det kapitalistiska produktionssättets inneboende och historiska utveckling mot sammanbrott. Det här sista har väldigt ofta missförståtts av både marxister och ickemarxister. Detta när man har sett på, eller närmare bestämt trott att Marx skulle ha sett på, ”ekonomin” som utgörande en särskild sfär (eller den ”viktigaste” sfären) i det kapitalistiska samhället. Tvärt om så vänder sig Marx emot ett sådant synsätt. För Marx var analysen av kapitalet en verklig analys av det kapitalistiska samhället, men utifrån en ekonomisk begreppsapparat. När Marx sålunda talar om det kapitalistiska produktionssättets förestående sammanbrott så är det inget annat än den sociala revolution som enligt Marx är den nödvändigt positiva utgången av kampen mellan klasserna – kampen mellan proletariat och bourgeoisie.
Kapitalet. (2007, december 30). Wikipedia, . Hämtad 09.30, januari 6, 2008 från http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Kapitalet&oldid=5646946.
Problemet med den förment vetenskapliga kritik Bloggen Bent försöker sig på är att den – som framgår av citatet ovan – blandar äpplen och päron. Upplevd klasstillhörighet eller snarast brist därpå (klassmedvetande brukar användas som term för detta) uppges vara bevis för att själva klassbegreppet är obsolet. För att simplifiera – det är som att säga att vi kan falsifiera teorin om att zebror är randiga genom att fråga zebran!
Kampen är över
Marknadsekonomi och klasslöst samhälle – bra kombination
: “När man läser alla sköna vänsterbloggar kan man inte låta bli att ställa sig en ganska central fråga: Ingen kan väl på allvar påstå att det i dagens Sverige existerar någon slags strukturell systematik för att dela in människor i klasser?I princip alla arbetar och i princip alla äger kapital.
Vem som helst kan skaffa vilken utbildning som helst. Gratis. (man får tävla på lika villkor om att ta sig in på utbildningen i alla fall)
Studenter får till och med låna till uppehället under tiden. Och det är bra, även om CSN skulle kunna ersättas av garantilån hos de vanliga bankerna.
Ändå finns det en massa människor som anser sig tillhöra en klass och att man därför tror sig vara förhindrade att göra det i livet som man vill.”
(Hittat via knuff.se.)
Ibland får stolligheten ett ansikte:-)
Vad den gode Johan totalt missar är att frågan om klassamhället inte alls är en fråga om hur folk uppfattar sin eventuella klasstillhörighet utan utgör svaret på frågan om hur utvecklingen i världen drivs framåt baserat på studier av historien. Det är när man då upptäcker att det finns strukturer som upprätthåller respektive undergräver den aktuella situationen som man finner att historien egentligen inte handlar om enskilda individers göranden och låtanden utan om just klassers positionerande/kamp om makt (manifesterat genom ägande av produktionsmedlen).
Johan tror ju dessutom att vi i det klasslösa samhället alla arbetar och äger kapital. Visst är det så att de allra flesta är lönearbetare men såg någonstans att 40% av den svenska befolkningen har mindre än 4 000 kronor sparade. När man förfinar klassanalysen skal man finna att det finns en del av dessa lönearbetare vars intressen snarare sammanfaller med kapitalet även om den gruppen sannolikt inte är så stor. I ett traditionellt kapitalistiskt samhälle genereras dock betydande skillnader mellan lönearbetare (t.ex. arbetare versus tjänstemän) som leder till att en del frustration snarare riktas mot andra lönearbetare än mot kapitalet.
Kanske skulle man rekommendera Johan en kortkurs i marxism så att han åtminstone skulle veta vad han talar om:-)
Rättvisa – vad är det?
Nu gör vi Sverige mer rättvist!!: “När vi talar om rättvisa borde socialdemokraterna i själva verket skämmas. Senast de satt vid makten var 1994–2006 och under denna tid ökade orättvisorna i Sverige.
Under denna period växte klyftorna i Sverige. Inkomsterna för den rikaste tiondelen i Sverige ökade med cirka 25 procent medan andelen människor med låga inkomster ökade med 40 procent. De rika blev rikare och de fattiga blev fler. I våras släppte LO en rapport som visade hur klyftorna i Sverige ökat. Skillnaderna mellan vad LO kallar makteliten och löntagarna har aldrig varit större sedan de började mäta detta 1950.”
Klyftorna ökar i Sverige. Det har de gjort under lång tid. De gör det tämligen oberoende av politiken och jag tror (men har inte full koll) att de gör det överallt, dvs inte bara i Sverige. Hos oss är det emellertid alltid politikens fel. Schlingmann tycker att socialdemokrater skall skämmas för att så skedde under tiden 1994 – 2006, det tror jag de flesta av oss också gör. Innebär ju knappast att man som socialdemokrat idag borde låta bli att kritisera sådant som bidrar till ännu större klyftor.
Intressant hur man kan ha så olika tolkningar av vad som är rättvist. I Schlingmanns värld är det mera rättvist att sjuka och arbetslösa får lägre ersättning. Schlingmann tycks mena att eftersom den största orättvisa finns mellan de som har respektive de som inte har arbete så ökar rättvisan när de som inte har/kan får det sämre. Riktigt rättvist tycks det bara bli om alla – oavsett förutsättningar – arbetar. Vad de arbetar med, vilken lön de får för det etc tycks alltså sakna betydelse ur rättvisesynpunkt.
Vad är då egentligen innebörden av ett rättvist samhälle, en rimlig användning av begreppet?
Det socialdemokratiska partiprogrammet ger ringa vägledning då det saknar en definition av vad vi menar (åtminstone kan inte jag hitta någon). Wikipedia ger följande:
Rättvisa, etiskt begrepp som innebär normen att följden av handlingar, egenskaper eller förhållanden är moraliskt rätt, rättsinning och rättfärdig med beaktande av den som berörs av handlingarna, egenskaperna eller förhållandena. Den juridiska rättvisan är den rättvisa som följer av lagen; beroende av rättsfilosofisk riktning liktydigt med moral eller inte. Enligt den förhärskande uppfattningen innebär rättvisa en samhällsordning som följer principen om alla individers lika rättigheter, och att personer opartiskt belönas eller bestraffas för sina handlingar efter förtjänst. Rättvisann brukar personifieras av den romerska gudinnan Justitia.
Rättvisa. (2007, oktober 26). Wikipedia, . Hämtad 14.03, januari 2, 2008 från http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=R%C3%A4ttvisa&oldid=5240503.
I ett diskussionsinlägg föreslås dock en lite justerad definition:
Rättvisa, etiskt begrepp som innebär en samhällsordning som följer principen om alla individers lika rättigheter. Det finns åtskilliga tolkningar av denna princip.
Jag föredrar den senare definitionen. Därmed har frågan om rättvisa inte så mycket med inkomstklyftor utan snarare med möjligheter att göra, alltså sådant som likhet inför lagen, tillgång till likvärdig skolgång, lika inflytande (demokrati) m.m. Frågor om inkomstklyftor är då inte i första hand en rättvisefråga utan snarare en jämlikhets- och solidaritetsfråga och rent pragmatiskt en fråga om upplevd samhällsgemenskap, för stora skillnader skapar grogrund för berättigat missnöje och därmed skarpa konflikter.
Senaste kommentarerna