Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Framgång för bistånd?
BISTÅNDS–FIASKOT: “På papperet såg allt så bra ut. Tanzania ville efter självständigheten bli självförsörjande på papper, framförallt så att skolbarnen skulle få egna läroböcker. Världsbanken stödd av Sida tyckte det var en lysande idé. Totalkostnad då 1,5 miljarder kronor, varav Sverige bidrog med nästan 700 miljoner i 2001 års penningvärde.
År av planläggning och pengar las ner för att allt skulle bli perfekt.”
På ett sätt är det naturligtvis riktigt att beskriva den här typen av bistånd som ett rätt gigantiskt fiasko. Å den andra sidan så konstaterar ju artikelförfattaren Wolfgang Hansson att de
Nya ägarna har investerat 35 miljoner dollar på att modernisera och reparera maskinparken. Ännu är bara en av de två pappersmaskinerna igång men man producerar redan betydligt mer papper än den biståndsdrivna fabriken någonsin gjorde.
Observera att Hansson plötsligt byter valuta – Sverige har bidragit med 700 miljoner kronor (för många år sedan – slut 1992) men de “rika indierna” bara med 35 miljoner dollar (vilket faktiskt är 224 miljoner kronor) för att nu få igång fabriken igen. Dessutom producerar de alltså mer än den någonsin gjort tidigare och ger får man anta ett inte föraktligt bidrag till Tanzanias exportinkomster.
Att Hansson vill få oss att misstro de kenyanska ägarna genom att framhålla deras indiska etnicitet, genom att försöka få oss att tro att de otillbörligt gynnats genom att få köpa en fabrik som inte använts på 15 år och genom att försöka förringa värdet av deras insats gör åtminstone mig lite misstänksam. Det måste väl ändå faktiskt gå att beskriva detta i betydligt mera positiva termer: Här har ägare baserade på samma kontinent (i ett grannland) investerat en massa pengar för att få igång en gammal nedlagd fabrik och redan fått igång en avsevärd produktion och export. Det ger väl rimligen en massa jobb och därmed bidrag till befolkningens förhoppningsvis växande välstånd.
Men förstås – Hansson vill ju också betona vår av fördomar präglade bild av afrikanska länder och beskriver förstås de “färgglada negrerna i sina hyddor” utmed vägen.
Blogge Bloggelito skriver om Kinas strategi i förhållande till de afrikanska länderna som präglas av ett helt annat mer affärsmässigt perspektiv istället för “kolonialt socialbidragsgivande av europeisk modell med kristna undertoner”. Själv har jag från strikt marxistiska utgångspunkter dragit samma slutsats som Bloggelito – det är frihandel som är nyckeln.
När blir du en switcher?
US Army väljer Mac för ökad säkerhet: “Redan i dag har US Army cirka 20 000 Macar i sina nätverk, men majoriteten av arméns sammanlagt 700 000 datorer och servrar är Windowsbaserade. Nu väljer armén att satsa på Mac och OS X för att höja säkerheten.”
(Hittat via Bloggportalen.se.)
Som mycket gammal Mac-användare, ibland något av en evangelist, känns det bra när man ser att stora kunder väljer Mac. Tyvärr är väl just den här en typ som man kanske kunde önska att Apple avstod ifrån, men egentligen menar jag förstås inte det.
God Jul (nästa år eller nästa eller….)
En god jul – för alla: “Vi på debattredaktionen får så många
brev och samtal från människor som har det svårt, som är sjuka, och som med yttersta möda kan hålla näsan över vattenlinjen.
Därför bad vi statsminister Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin om en julhälsning till dem som har det sämst.
Varsågoda. Här är deras tankar i juletid:
”
Fredrik Reinfeldt hälsar att
“Det går bra för Sverige. För de allra flesta är vårt land ett bra land att leva i. Men när vi säger att det går bra för Sverige finns det samtidigt människor som inte känner igen sig i den berättelsen. Låt oss ha dem i våra tankar i jul, lägga deras upplevelser till grund för viljan att forma ett Sverige som ser också dem.”
Mona Sahlin hälsar att
“Om man som politiker drivs av rättvisa och solidaritet – och inte av att några få rika ska få det ännu bättre – räcker det inte att i juletid skänka en tanke till alla dem som är fattiga eller hemlösa. Rättvisa måste genomsyra hela politiken! Att alla, inte bara några, ska få del av samhällets välstånd. Jag har träffat massor av utsatta människor genom åren. Inte enbart vuxna, utan också många barn och ungdomar.
Nu breder fattigdomen ut sig i Sverige – mitt i högkonjunkturen ökar socialbidragsberoendet i över 80 kommuner! Fokus borde i stället ligga på jobb och egen försörjning – ingenting är så viktigt för att bekämpa utsatthet som en politik för arbete.”
Man blir förundrad – här ges alltså två politiker möjlghet att rikta en julhälsning till alla de som som har det svårt, inte får pengarna att räckka till och/eller lever med psykiskt sjuka som inte får den vård de behöver eller i hem med en eller flera missbrukare. Vad gör dessa “statsmän”? J,o de adresserar överhuvudtaget inte dessa mäniskor utan beskriver bara den mer generella politik som om x antal år kanske bidrar till att minska antalet som har det svårt något.
Såvitt jag förstår blir barn som nu idag inte kommer att få några julklappar hjälpta av vare sig Reinfeldts eller Sahlns budskap. Inga fattiga pensionärer får en gladare jul. Förhoppningsvis är det få av de som drabbats av både den nuvarande regeringens nedskärningar av ersättningsnivåer och tidigare regeringars nedrustning av t.ex. psykiatrin, av vår kontraproduktiva politik när det gäller alkohol och narkotika som läser detta slöseri med spaltcentimeter.
Personligen vill jag snarare säga att jag skäms över att det år 2007 fortfarande finns människor i vårt land som kan betraktas som fattiga (även om fattigdomen i världen är värre), att vår utmärkta vårdapparat uppenbarligen inte fungerar för alla. Att jag inte tycker att jag kunnat leva upp till mina egna förväntningar som politiskt aktiv och påverkat mera för att få ett inkluderande samhälle. Att det går att vinna val på att ytterligare försämra livsvillkoren för de som har det sämst.
Alf Svensson har så rätt!
Alf Svensson sågar regeringen: ” Kristdemokraternas förre partiledare Alf Svensson kritiserar regeringens jobbpolitik och säger sig ha svårt att försvara den inför väljarna.
—
– Jag tror att det beror på att man kanske glömmer att man inte bara ska tala till hjärnan utan också till hjärtat, säger Alf Svensson.”
Svensson bryter väl, i Godmorgon Sverige, P1, egentligen en rätt stark tradition – fd partiledare skall inte offentligt kritiserara vare sig person eller politik hos sin efterträdare. Oaktat detta – som man väl ändå kan ta som en fingervisare om hur besvärande man inom högeralliansen faktiskt är av de låga opinionssiffrorna – så har herr Svensson i huvudsak gjort en riktig analys. Det är nu ingen tvekan om att det är alliansens hjärtlösa politik som får stora grupper att åtminstone i opinionsmätningar att ange oppositionen som förstahandsval.
Det finns dock två problem, som kan vara resultatet av att herr Svensson uttrycker sig lite oklart eller inte har tänkt klart:
1. “svårt att försvara regeringens politik”
Regeringen har inget annat mandat än det de får av de i högeralliansen ingående riksdagsgrupperna. Folket har inte valt regering – det är de folkvalda ledamöterna av riksdagen som måste ta fullt ansvar för den förda politiken!
2. “glämmer att man inte bara skall tala till hjärnan utan också till hjärtat”
Det är inte vad man säger utan vad man gör som har störst betydelse. Reinfeldt lyckades faktiskt under valrörelsen förmedla ett engagemang för det s.k. utanförskapet. Även om det stod fullständigt klart att idén var att straffa ut dessa människor på arbetsmarknaden framstod det som om det fanns ett engegemang. När politiken så genomförs försvann empatin och ersattes av traditionellt högerförakt för vanliga människors vilja att göra rätt för sig, att vilja ha kontroll över sitt eget liv.
Föraktet lyser så starkt genom att regeringen mig veterligen ännu inte bidragit till att särskilt många jobb skapats (några tusen hushållstjänster kanske), rider på en högkonjunktur och så uppenbart fokuserar på åtgärder som slår mot de svagaste och gynnar arbetsfria inkomster för de välbärgade.
Reinfeldt voltar
Borgarregeringens julkappar – försämringar: “När vi andra just nu förbereder oss på en helg där vi ska njuta av att få ge så lägger högerregeringen fram det ena nedskärnings- och försämringsförslaget efter det andra. I stort sett alltid handlar det om att klämma åt folk som redan har det svårt. Nu ska sjukförsäkringen försämras ännu mer.”
Egentligen är det ju ganska fantastiskt. Här har vi en borgerlig regering som faktiskt riktigt konsekvent för en högerpolitik när det gäller flera viktiga delar av våra välfärdssystem – man sänker nivåer på ersättningar, höjer avgifter i de statliga systemen och vältrar ytterst över försörjningsansvaret inte på individen utan på kommunerna för det är ju där på socialkontoren folk som drabbas värst till slut hamnar.
Tack vare högkonjunkturen och i viss mån tidigare regerings politik märks inte desssa försämringarna så mycket än. När vi går in i en mindre expansiv fas, när arbetslösheten ökar så kommer förstås detta att bli tydligt.
Men det fantastiska ligger faktiskt i att denna högerallians faktiskt gör en del volter. Den senaste är att föreslå att man i lag förbjuds att teckna försäkringar som kompenserar för de försämrade nivåerna i sjukförsäkringen alternativt får avdrag från den senare. Jag kan i och för sig tycka att möjligheten att nyttja den möjligheten ju inte gäller alla dvs de med små eler inga marginaler kan i praktiken inte göra det annat än kanske via de kollektiva fackligt framtagna alternativen, men det är ju faktiskt fullständigt orimligt att man inte själv skulle få skapa ett bättre skydd än vad staten erbjuder mot dåliga tider.
Proletärer i alla länder……
Jag läser Thomas L Friedmans The world is flat (ISBN 978-0-1410-3489-8) som visserligen är lite väl ordrik:-) men i övrigt och därför vältaligt förklarar varför världen blev platt runt år 2000. I den boken lyfter Friedman fram nedanstående citat från det kommunistiska manifestet som Marx och Engels skrev 1848. Det är Michael J. Sandel på Harward som tipsat Freidman om att Marx faktiskt beskrev – förutsåg – den värld vi lever i idag. Det är egentligen enligt min mening “bara” bourgeoisins (eller kanske med modent språkbruk kapitalismens) förmåga att faktiskt särskilt inom den parlamentarisak demokratins ram generera ett rimligt välstånd till flertalet han missade. Det är ju å andra sidan inte så konstigt om man beaktar dåtidens våldsamma utsugning, något som vi ju av och till ser motsvarigheten til i Indien och Kina idag.
“Bourgeoisin kan icke existera, utan att alltjämt revolutionera produktionsinstrumenten, d v s produktionsförhållandena, således samtliga samhällsförhållanden. Ett oförändrat bibehållande av det gamla produktionssättet var däremot den första existensbetingelsen för alla tidigare industriella klasser. Den fortgående omvälvningen i produktionen, det oavbrutna skakandet av alla samhälleliga förhållanden, den eviga osäkerheten och rörelsen kännetecknar bourgeoisins epok gentemot alla andra. Alla fasta inrotade förhållanden och dem åtföljande gamla ärevördiga föreställningar och åskådningar upplöses, alla nybildade föråldras innan de hinner bli förbenade. Allt fast och beständigt förflyktigas, allt heligt profaneras, och människorna blir slutligen tvungna att betrakta sin levnadsställning och sina ömsesidiga förbindelser med nyktra ögon.
Hur t.ex. allt heligt profaneras ser vi ju dagligen exempel på.
Behovet av en ständigt ökad avsättning för sina produkter jagar bourgeoisin över hela jordklotet. Överallt måste den innästla sig, överallt slå sig ned, överallt skaffa sig förbindelser.
Globalisering kallar vi ju detta idag. Viktigt att notera är dock att denna utveckling på intet sätt är av ondo. den är en naturlig utveckling för kapitalet i dess rörelse mot att riva ner hinder, gränser, nationer.
Bourgeoisin har genom sin exploatering av världsmarknaden givit alla länders produktion och konsumtion kosmopolitisk gestalt. Den har till reaktionens stora sorg undanryckt industrin dess nationella grund. De urgamla nationella industrierna har förintats och förintas alltjämt dagligen. De uttränges av nya industrier, vilkas införande blir en livsfråga för alla civiliserade nationer, industrier, som icke längre bearbetar inhemska råämnen, utan råvaror från de avlägsnaste områden och vilkas fabrikat förbrukas icke blott i det egna landet utan i alla världsdelar. I stället för de gamla behoven, som kunde tillfredsställas genom landets egna resurser, träder nya, vilka behöver produkter från de mest avlägsna länder och klimat för att bli tillfredsställda. I stället för den gamla lokala och nationella självtillräckligheten och avskildheten träder en allsidig samfärdsel, ett allsidigt nationernas beroende av varandra. Och som det går i den materiella, så går det också i den andliga produktionen. De enskilda nationernas andliga produkter blir allmän egendom. Den nationella ensidigheten och inskränktheten blir mer och mer omöjlig, och av den mycket nationella och lokala litteraturen bildas en världslitteratur.
Det är, precis som Friedman hävdar, först nu som Marx beskrivning av “allmän egendom” verkligen manifesteras genom allas (grovt generaliserat) tillgång till all information, allas möjlighet att kommunicera (och samarbeta) med alla – Creative Commons är ju den legala uttrycksformen för det förstnämnda..
Bourgeoisin rycker genom den snabba förbättringen av alla produktionsinstrument, genom de oändligt förbättrade kommunikationerna alla, även de mest barbariska nationer in i civilisationen. De billiga varupriserna är det tunga artilleri, med vilket den skjuter ner alla kinesiska murar och varmed den tvingar barbarernas hårdnackade främlingshat att kapitulera. Den tvingar alla nationer att tillägna sig bourgeoisins produktionssätt, om de inte vill gå under; den tvingar dem att hos sig själva införa den så kallade civilisationen, d v s att bli bourgeoisi. Med ett ord: bourgeoisin skapar sig en värld efter sitt eget beläte.” (Det kommunistiska manifestet, Karl Marx och Freidrich Engels, 1948)
Och allt detta får mig att reflektera med anledning av alla de faktiskt rätt enfaldiga kommentarerna till Sveriges medlemskap i EU med anledning av den idag avkunnade domen i Vaxholms-fallet. Det vi nu ser är ju just en sannolikt snabb utjämning av levnadsförhållandet dels inom Europa, dels i världen som helhet. Det är bara momentant som vi kommer att se en lönepress nedåt tillföljd av ökad konkurrens med låga löner, snart – precis som redan sker med en del produktion – ökar levnadsstandarden och därmed både löner och kostnader också i de länder i vår närhet från vilket det idag går att exportera (exploatera) arbetskraft.
Jag tror att rätt metod inte är (och det går ju tydligen inte) att kräva svenska kollektivavtal i företag som har sin huvudverksamhet annorstädes. Istället skall vi följa uppmaningen från manifestet Proletärer i alla länder, förenen eder, dvs gå samman i kamp för också deras rätt att teckna rimliga “egna” kollektivavtal. Då handlar det om att hitta stridsformer i vilket vi kan ge stöd till deras kamp, solidaritetsaktioner skulle man väl kunna kalla det.
Ehrenberg och bilar
Aftonbladet: Den svenska bilen: “JOHAN EHRENBERG om “imageproblem”
Allt jag tänker på när…
… jag ser en Volvo är följande mening: ”Stora imageproblem väntar Volvo och Saab”.”
Visst har Ehrenberg en poäng. Dock – min bild av bilindustrin präglas en hel del av den optimering som var det japanska under alla studerade en period, bilarnas alla delar gjordes (görs) verkligen för att hålla precis 10 år. När generatorn går sönder är det dags att skrota bilen för allt annat kommer inom kort att rasa. Skulle bilen mot all förmodan hålla längre finns inga reservdelar att tillgå. Frågan är om det är ett bättre utnyttjande av råvaror jämfört med en europeisk/svensk bil som faktiskt är lönsam att underhålla upp emot 20 år. Själv köper jag bara bilar som är 12-13 år, mest för att jag förälskat mig i Citroen XM Break – har inte hittat något egentligt alternativ.
Swedbank epostbluff!
Fick ett mail alldeles nyss från någon som uppger sig vara Swedbank. Denna uppenbara bluff är som synes helt på engelska. Skulle vara roligt att veta om det finns någon som går på den?
Swedbank AB
Dear Customer,
Swedbank strive to offer you online convenience while maintaining
an assurance of security for your financial and personal information.
We are committed to ensuring a variety of security measures are in place
to protect the loss, misuse and alteration of the information under our control.We are committed to providing secure online services. As such, all interactions
with our transactional sites are protected through encryption that complies with
international standards. Encryption is used to protect the transmission of your
personal information when completing online application forms. Our Internet servers
are protected by firewalls and intrusion detection systems. Access to information
on these servers is restricted to authorized personnel only.
We have also employed the services of independent security experts to test
and advise us on the security of our systems.To ensure that you benefit from our online security
You are requested to validate your membership details by using the hyperlink below.https://internetbank.swedbank.se/bviPrivat/privat?ns=1< /font>
Security Advisor
©Swedbank AB.
PS Den till synes riktiga länken går i själva verket till http://www.mesa-apicola.cl/apicola/includes/SecurityServer-eng.html DS
Med sådana vänner…
Kom igen, vad är problemet?: “Snart slipper man kanske skämmas över den svenska skolan som är ett skämt internationellt sett. När vi nu får ordning på skolan så blir vår framtida välfärd räddad.
Skatterna sänks så att svennebanan verkligen märker av det. Snart har vanliga löntagare också råd att kakla om badrummet och inte bara vänstermedie-eliten som under sossestyret.
Snart kan ännu fler åka till Thailand, fast då slutar så klart vänstereliten att åka dit för ”det blir ju för folkligt”.
Vanliga människor ska vara glada för att vi har en regering som faktiskt genomför saker och inte bara gömmer undan problemen och hoppas att de försvinner bara man döper om dem till nåt annat eller helt enkelt struntar i att de finns.
Det alliansen nu måste göra är att klä verkligheten i bilder nere på dagisnivå så att svennebanan förstår!”
(Hittat via knuff.se.)
På vägen hem från ett mycket inspirerande möte i med ICT League hos Kennisnet i Zoetermeer får jag bara tag på Expressen (Aftonbladet har tydligen tagit slut). Blädrar lite förstrött igenom den innan jag övergår till att läsa den medhavda boken The World is Flat av Thomas L. Friedman. Innan jag övergår till boken har jag dock hunnit fundera lite på en debattartikel av Linda Skugge. Så här “dagen efter” hittar jag den igen via knuff.se.
Alliansen har som alla vet betydande popularitetsproblem. Linda Skugge förstår inte detta utan tror uppenbarligen att “svennebanan”, som tycks vara hennes hedrande epitet på vanliga människor i Sverige, helt enkelt är korkad och inte förstås något, inte uppskattar regeringens strålande visionära politik. Hennes råd till Fredrik Reinfeldt är att klä politiken i bilder på dagisnivå – kan föraktet för “vanliga” människor uttryckas tydligare? Med sådana vänner behöver Reinfeldt med kamrater inga fiender alls.
Och just detta med fiender är ju intressant. Det är ju nämligen så att det inte är den kraftfulla visionära oppositionen som ständigt orsakar regeringen nederlag i opinionen. De gör ju detta helt själva. När det dessutom är så att en stor del av “framgångarna” i ekonomiska termer – fler jobb – är starkt konjunkturberoende och åtminstone till viss del måste sättas upp på föregående regerings pluskonto måste man ju fundera på vad som händer med opinionssiffrorna under senare delen av 2008 då man kan anta att avmattningen slår igenom också i arbetslöshetsstatistiken.
För övrigt är det faktiskt helt fantastiskt att möta den monumentala okunnighet som Skugges uttalande om den svenska skolans status internationellt. Själv skulle jag vilja hävda att – trots att vi definitivt har en hel del problem – så står sig den svenska skolan utomordentligt väl internationellt. Vi ligger i de allra flesta fall i det absoluta toppskiktet (om än inte högst i allt) när det gäller kunskaper och vi tar emot mängder av studiebesök och möter stort intresse varhän man än kommer.
Vårdnadsbidrag för vem?
Vårdnadsbidrag med 3000 per månad: För att undvika risker för negativa marginal- och inlåsningseffekter får vårdnadsbidrag inte utbetalas till vårdnadshavare som får arbetslöshetsersättning, föräldrapenning för barnet eller dess syskon, introduktionsersättning för flyktingar, sjukpenning som varat längre än 365 dagar, sjuk- eller aktivitetsersättning, ålderspension eller äldreförsörjningsstöd.
(Hittat via knuff.se.)
Jag tillhör de relativt få socialdemokrater som offentligt framför åsikten att föräldrar i större utsträckning faktiskt skall kunna välja mellan att återgå i arbete när barnen fortfarande är mycket små eller att utsträcka tiden då man själv tar hand om barnen/et i hemmet. Jag är inte säker på att vårdnadsbidrag är den geniala lösningen på problemet men man måste ju erkänna att det åtminstone är ett försök.
Nu när Göran Hägglund presenterat sitt förslag (som tydligen skall remissbehandlas) blir det därför intressant att fundera över hur det kommer att fungera, vem som kommer att kunna nyttja det, vad det kommer att kosta. Jag har ju tidigare konstaterat att propagandamaskineriet mot idén har mycket tveksamma beräkningar när det gäller kostnaderna. Nu fokuserar jag på vilka som kan tänkas nyttja bidraget. Hägglund komplicerar dock lite eftersom han föreslår att kommunerna också skall kunna räkna av från vårdnadsbidraget om man nyttjar kommunal barnomsorg (antar att det är om man minskar tiden på dagis).
Vårdnadsbidrag skall alltså kunna ges per barn mellan 1 och 3 år. Man får som framgår ovan inte samtidigt uppbära föräldrapenning. Alltså utesluts alla föräldrar som har mer än ett barn under 3 år – den enda period då vanliga föräldrar är hemma och kan tänkas ha behov av lite ekonomisk förstärkning. Först när (om vi utgår från ett typfall med två barn födda med 1,5 års mellanrum) det äldre barnet fyllt tre – och alltså inte kan meritera för vårdnadsbidrag kan man erhålla ett sådant för det yngre barnet. Man undrar vilka föräldrar det är som i så fall alltså får nöja sig med att den hemmavarande genererar 3000 kronor per månad. Såvitt jag förstår begränsar man därmed nyttjandet av vårdnadsbidraget till det rimligen ytterst begränsade antalet föräldrar som har en “familjeförsörjare” vilkens inkomst i stort sett räcker för att försörja hela familjen. Hur många är dom, som också vill ha en förälder hemma på heltid?
Antar att man möjligen kan tänka sig att några kan försöka pussla ihop perioder då man inte tar ut föräldrapenning, som ju i viss mån kan sparas, och därmed få några månaders vårdnadsbidrag för båda barnen. Någon större omfattning kan man väl knappast anta att det får. I själva verket verkar det som om man egentligen bara tänkt sig att vårdnadsbidraget skall nyttjas av de föräldrar som inte får plats för sina barn på dagis och därför måste vara hemma längre än planerat (längre än vad föräldrapenningen räcker till).
För övrigt är det ju rätt absurt att detta är en kommunal fråga. Här kan alltså några meters skillnader i boendet betyda helt olika regler/möjligheter. Absurt!
Jag förstår faktiskt inte riktigt vilka det är som kan tänkas utnyttja denna “reform”?
PS Det är ju väldigt bra att man redan från början täppt til möjligheten för 70-åringar att missbruka ytterligare ett bidragssystem. DS
Senaste kommentarerna