Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
(s) – småföretagarnas parti?
(s) måste lyssna på småföretagen: “Nyföretagandet växer som aldrig förr. 40 000 nya företag startades bara förra året. Nu lovar socialdemokraterna att de nya företagarna också ska få bättre social trygghet. Socialförsäkringarna ska ses över och företagarnas villkor vid sjuk-, föräldraförsäkring och a-kassa bli mera jämlika med löntagarnas.
- Sverige håller på att förändras. Det växer fram underifrån, en ny attityd till företag och företagande, sa näringsminister Thomas Östros när han och socialdemokraterna i går samlade 100 företagare till konferensen ”Småföretag och jobb”.”
(från Aftonbladets ledarsida.)
Det är kul att Aftobladets ledarsida och Lena Askling tar upp frågan om partiets politik när det gäller småföretag. Å den ena sidan kan vi och regeringen förstås slå oss för bröstet med att det startas stora mängder nya företag – det både kan och bör vi vara stolta över. Å den andra sidan finns det oerhört mycket mera att göra vilket Aftonbladet också pekar på.
Lena Askling skriver att “Socialdemokraternas småföretagsprogram är avancerat med stark inriktning på forskning, utbildning, utveckling och teknik. Tyvärr saknas fortfarande samma innovativa syn på de ännu mer arbetskraftsintensiva service- och tjänsteverksamheterna i bland annat hantverksyrken, kultur, hushållsnära tjänster, turism och upplevelseindustri.”. Det är bara att hålla med och hoppas att den fortsatta diskussionen kan präglas av just ett innovativt synsätt istället för de enkelspåriga nejen till det som bakåtsträvare brukar kalla “skattesubvention” och “pigavdrag”.
Ledaren avslutas med “Potentialen finns, socialdemokraterna var redan i förra valet största småföretagarpartiet. Dialogen måste fördjupas och det stora partiet lära sig att lyssna bättre på de små företagen. Det handlar inte bara om tryggare föräldraförsäkring, utan också om start- och riskkapital, vinstmedel, egna pengar att investera och om kostnader för att anställa och betala sjuklön. Det behövs en revolution i synen på risktagande.” Bara att instämma!!
Technorati Tags:
Kapitalet, Swedish, Politics, Ekonomi, Politik, Socialdemokraterna, Småföretag
Sverige i topp när det gäller den kreativa ekonomin
Världens hetaste framtidsguru: Därför älskar jag Sverige: "Det är framför allt tre faktorer som gör att ett land eller en region lyckas attrahera dem och skapa en växande kreativ ekonomi: 1) Teknologi och innovation. 2) Hög andel talanger. 3) Ett tolerant samhälle som är öppet mot invandrare, homosexuella och minoriteter. Med de tre faktorerna som grund har Richard Florida skapat en global ranking över världens hetaste länder i den kreativa ekonomin. I den senaste mätningen toppade Sverige relativt överlägset."
(från intervju med Richard Florida.)
För alla de som väljer att se det socialdemokratiska Sverige som ett stort misslyckande och välfärdsstaten som ett hinder för tillväxt kan det nog vara rätt upplysande att läsa intervjun med Richard Florida eller någon av hans böcker som man hittar på Creative Class.org.
Technorati Tags: Kapitalet, Creative Class
Jag gillar Persson
DN – Ledare – Makt och hot i glidningarnas tid: “Så var vi där igen. Nu är det valår och då måste rågångarna sopas. Den som inte är med oss är emot oss och bör betraktas som en fiende som ska kämpas ned. Eller åtminstone försättas ur stridbart skick. I vart fall måste den potentielle fiendens avsikter synliggöras och om möjligt misstänkliggöras”
(från Kolumnen: Lars Weiss om oönskade läktarröster..)
Och vem om inte statsminister Göran Persson är det som är föremål för herr Weiss indignation. Enligt Weiss så hotar Göran Persson namnkunniga företrädare för näringslivet – som bevis citerar herr Weiss tre uttalanden:
Svanberg sa:
Jag tror att en regering eller ett företag som sitter länge hamnar i att fundera mer på vad som skapade gårdagen än hur man löser morgondagen. Ett regeringsskifte kan vara uppfriskande.
Persson sa:
Jag har ingen förståelse för det. Men vill han ha mer vitalitet så är det kanske ägarfrågorna omkring de stora svenska företagen han ska titta på.
Wallenberg sa:
Jag tycker att det är litet tråkigt att det låter på statsministern som att han faktiskt hotar Carl-Henric Svanberg och andra kring honom.
Jag försöker och försöker att läsa in ett hot i det från Göran Persson citerade men klarar inte det. Som jag ser det säger herr Persson helt enkelt att om nu herr Svanberg anser att en regering eller ett företag kan behöva ett uppfriskande “regeringsskifte” så är det ju kanske naturligt att han engagerar sig i att åstadkomma detta skifte i sin egen sfär dvs i företagsvärlden. Herr Persson som råkar regera i den del av Sverige som styrs av demokratiska val delar ju inte hans uppfattning och vi är nog många som skulle bli besvikna om Persson började verka för ett regeringsskifte.
Enligt Dagens PS har Leif Östling, vd i den för närvarande mycket framgångsrika lastbilstillverkaren Scania (en av min hemkommuns stoltheter) gått i taket över detta eller snarare att statsminsistern enligt herr Östling har bytt åsikt. Som framgår ovan är det ju i själva verket herr Svanberg som introducerar frågan om att åstadkomam “regeringsskiften” i företag som styrts av samma (vd, ägare – framgår inte av citatet) under lång tid. Herr Östling anklagar alltså herr Persson för att verkar beredd att tillmötesgå Svanberg.
Lite tokigt blir det när man spelar på fel planhalva:-)
Technorati Tags:
Demokrati, Södertälje, Kapitalet
Tjänstesamhället
En av de frågor jag då och då finner anledning att kommentera är frågan om kostnaden för olika typer av tjänster/varor. I den socialdemokratiska debatten finns ofta ett drag av dubbelmoral – det är ok att köpa varor producerade till löjligt låga löner i andra länder men det är inte ok att samma tjänst/vara produceras här av samma arbetare (exempelvis lettisk arbetskraft). Jag tycker att frågan är mycket mera komplicerad än vad många hävdar.
Detsamma gäller debatten om skattenivån på hushållsnära tjänster. Det är ok med s.k. ROT-avdrag dvs skatteavdrag när man bygger om hemma om man anlitar byggfirma men det är inte ok med motsvarande avdrag för andra tjänster man kan behöva hemma. Detta resonemang vars logik jag inte riktigt förstår leder till att vi har en omfattande svart verksamhet inom områden som skulle kunna kallas hushållsnära men det gäller förstås långtifrån bara städning som brukar nämnas utan också bilreparationer och annat.
Nu har jag dessbättre hittat åtminstone en meningsfrände – Jonas Morian som under rubriken Att köpa sig tid gör den träffande jämförelsen mellan att lämna skjortorna på tvätt/strykning på kemtvätten (vilket är ok) och att få samma tjänst utförd hemma (vilket inte är ok).
Problemet med köp av tjänster – när det gäller privatpersoner – är att de för de allra flesta är för dyra. Det är helt enkelt inte möjligt för de flesta att köpa s.k. vita tjänster annat än undantagsvis oavsett hur stort behov man än råkar ha. Därav ett omfattande gör-det-självande i alla möjliga (och ibland omöjliga) situationer.
Mitt förslag är enkelt: Befria privat tjänstekonsumtion från moms. Det är rimligt enkelt att administrera och skulle kunna utvärderas efter några år (finns ett litet problem – folk måste våga starta nya tjänsteföretag så det behövs rätt lång tid). Det ger en 20% kostnadsminskning på alla tjänster man som privatperson kan tänkas efterfråga och gynnar därför i stort sett alla lika.
Avkunnad dom
Tingsrätten i Norrköping dömde mig för olovlig körning och utdömde samma påföljd som åklagaren redan tidigare utdelat i form av strafföreläggande, nämligen 30 dagsböter a 250 kronor. Jag anser att denna dom är fullständigt oacceptabel. Det är inte under några förhållande rimligt att min behörighet för att framföra fordon (i mitt fall motorcykel och bil) skall kunna påverkas av det faktum att jag missat att förnya själva körkortshandlingen när jag lät min behörighet för lastbil förfalla. Att lagparagrafer är utformade på detta sätt måste snarast ändras! Det finns numera inte så mycket som gör mig riktigt förbannad – detta är en av dem. Konsekvensen för mig personligen begränsas ju inte till att betala dagsböterna utan jag har dels varit förhindrad att köra bil under den tid det tog att få uppkörningstid (flera månader) med därtill extrema transportkostnader, dels kan mina barn nu inte övningsköra med mig då jag i lagens mening inte haft körkort tillräckligt länge. Vill man åstadkomma bristande respekt för gällande lagar och rättsordningen torde detta vara en effektiv metod.
Folkomröstningsresultatet
Jag är mycket besviken. Självklart fanns det inget i de före omröstningen gjorda opinionsundersökningarna som indikerade ett annat resultat än det vi fick. Möjligen var majoriteten för ett nej till euron något större än väntat mot den bakgrunden. Under veckorna före omröstningen fick jag dock en känsla av att opinionen vänt – detta baserat på många samtal/diskussioner med grannar och kollegor och inte minst från några lördagars valstugearbete.
Tydligen var mitt intryck helt felaktigt – det tycks snarare som om det direkt omvända hände. För mig blir då frågan på vad det beror att så många vände sig bort från fördjupat internationellt samarbete och solidaritet. EU som plattform för sådant är tydligen inte alls förankrat i stora delar av den svenska befolkningen som tydligen ser oss ”som oss själva nog”. Inte ens den, sedan terrorattacken mot World Trade Center i NewYork, internationella utvecklingen där den enda supermakten USA helt negligerar folkrätten och hämningslöst (och med militära medel) anser sig ha rätt att göra vad som helst som gagnar de egna intressena tycks väcka farhågor. I denna värld behövs ett starkt Europa.
Riktigt roligt blir det dock när olika företrädare för respektive sida analyserar resultatet. Från borgerligt ja-håll har huvudansvaret lagts på Göran Persson. I detta ligger en del. Främst har socialdemokratin och då förstås i synnerhet partiledningen misslyckats med att sedan medlemskapet i EU förankra detta bland medlemmar och sympatisörer. Samma andel som då var emot tycks fortsatt vara i grunden negativa och då blir förstås det naturligt att markera detta i omröstningen om euron. Bland flera socialdemokratiska sympatisörer har jag också mött en betydande misstro just mot Göran Perssons person (agerar i eget intresse, lägger munkavle etc) som tog sig just uttryck som en avsikt att rösta nej till euron. Själv förstår jag inte detta. Misstagen var förstås att 1) inte aktivare föra ut det positiva med EU-medlemskapet (flerårigt) och 2) att sannolikt av internpolitiska skäl ha euro-motståndare i regeringskansliet. Att kräva rimlig grad av lojalitet i en central fråga är däremot inget misstag om det än kom att skildras väldigt negativt.
Flera av de borgerliga partiledarna borde däremot titta närmare på sina egna sympatisörers röstande. Inte heller de kan stoltsera med att ha ökat andelen positiva. Från nej-sidans företrädare kan man dock få höra rätt långtgående slutsatser kring vad folket egentligen röstat för (eller emot). Särskilt intressant blir det när man som t.ex. Peter Ericsson från Miljöpartiet anser att det svenska folket genom att rösta nej till euron egentligen sagt en hel massa om EU. Jag tror inte det av flera skäl. Det viktigaste är att de nej-röstande inte uttryckt en enda gemensamm ståndpunkt annat än att de inte vill ha euron. I själva verket består majoriteten av allt från mer eller mindre uttalade nationalistiska strömningar (den högra extremen) via vanlig oro inför förändringar och tro på att man vet vad man har men inte vad man får och rädsla för att bli indraget i andra länders ekonomiska problem till motstånd mot EU som sådant (andra extremen – dock knappast radikal och vänster). Jag tror att den stora gruppen nej-sägare finns i mitten av denna skala.
Den gruppen har liksom säkert de flesta på ja-sidan också en del kritik mot företeelser inom EU. Jag tror de flesta svenskar som reflekterat över frågan t.ex. ogillar EU:s jordbrukspolitik som ju inte minst ur global synpunkt borde skrotas omedelbart. Detta och annat måste ändras och de flesta inser säkert att det både kan och ska göras inom unionen.
Enligt någon nyligen genomför undersökning vill en majoritet rösta om euron redan 2006. Bland yngre väljare var andelen 58%. Detta är också intressant. Förslag om att relativt snart genomföra en ny folkomröstning tror jag skulle mötas med ett ramaskri och av många anses odemokratiskt. Tyvärr är det ju så att de senaste folkomröstningsresultaten (om än att de inte alltid respekterats fullt ut) hittills tycks ha en närmast evig giltighet (kärnkraften är ett exempel på detta). Som jag ser det kan bara en massiv opinion framtvinga en ny omröstning i närtid alternativt att vi faktiskt får ett euro-val 2006. Detta skulle kunna ske om den ekonomiska utvecklingen bidrar till att det inom socialdemokratin går att enas kring behovet av euron och därmed sluta den mycket långvariga splittring som gäller kring EU-frågan. Det tråkiga med detta är förstås att en sådan process måste betalas genom ökad arbetslöshet, högre räntor, försämrad kronkurs m.m. Ingen önskar en sådan utveckling och även jag hoppas förstås slippa få en sådan ”draghjälp”.
Besvikelse till trots – även en minoritet har rätt att fortsätta kämpa för det man tror på. Jag hoppas därför få se många kamrater bidra till en ökad förståelse för Europa-tanken som freds-och solidaritetsprojekt och för ett engagerat svenskt deltagande i det europeiska projektet.
Kommundelarnas vara eller icke vara
I den pågående diskussionen om kommundelsnämndernas vara eller inte vara har ett förslag framförts av Boel Godner. Förslaget påstås balansera mellan medborgarnas behov och önskemål över frågor som berör dem å den ena sidan och en effektiv organisation som hushållar med våra gemensamma resurser (skattepengar). Förslaget innebär att kommundelarna läggs ner och ersätts med nämnder i respektive geografiskt område som avlövas all makt förutom plan- och byggfrågor. Denna nya organisation skall enligt förslaget garantera lika fördelning i hela kommunen samtidigt som den tar tillvara lokalkännedom. Dessa nya nämnder ges därför en betydande men rätt oklar roll som initiativorgan och skall bereda ärenden som berör respektive område gemensamt med facknämnderna. Brukarinflytandet över skolorna i ytterområden föreslås också stärkas genom lokala styrelser för dessa.
Det balanserande som uppges vara skäl för förslagen behöver granskas. När det gäller medborgarnas behov och önskemål om inflytande över frågor som berör dem – det som vi brukar kalla demokrati – leder förslaget uppenbarligen till väsentligt minskat sådant inflytande genom att de nya nämnderna inte får något eget budgetansvar och inte kan fördela resurser mellan olika områden. Ett underförstått skäl för detta tycks vara att medborgarnas inflytande, enligt av utredningen genomförda enkäter, inte är tillräckligt mycket större i kommundelarna jämfört med inne i Södertälje. Detta kan emellertid diskuteras dels därför att det upplevda inflytande faktiskt är något större i kommundelarna, dels därför att de valda politikerna i stor utsträckning är väl förankrade i respektive kommundel och ”rör sig som fisken i vattnet” bland medborgarna. De flesta torde vara överens om att antalet förtroendevalda har ett tydligt samband med graden av demokrati och i den allmänna debatten brukar just minskningen av sådan beskrivas som ett problem. I kommundelsnämnderna finns ledamöter som möter medborgarna inte direkt som politiker utan som aktiva i föreningslivet och som deltagare i olika lokala aktiviteter.
När det gäller effektivt hushållande med de gemensamma resurserna tycks förslagsställaren utgå från att den nuvarande organisationen med kommundelar inte gör det. Detta är felaktigt och blir inte mer rätt för att förslaget om att lägga ner kommundelarna dammas av med förbluffande regelmässighet i samband med besparingsbehov. I kommundelarna har man lyckats effektivisera användandet av de tillgängliga resurserna väsentligt genom att skapa samverkan mellan olika verksamhetsområden – något som förstås inte är teoretiskt omöjligt mellan facknämnder men som det finns få exempel på i vår och andra kommuner.
Ett genuint problem finns dock vad avser resursfördelningen inom kommunen. Utredningar har visat att Hölö/Mörkö kommundel erhållit – relativt sett – för lite resurser för den pedagogiska verksamheten. Ett rimligt system för framräkning av resurser till såväl kommundelarna som facknämnderna krävs.
Alternativet till det framlagda förslaget är att fortsätta att utveckla kommundelarna. Den demokratiska rollen kan utvecklas genom att utöka kommundelsnämndernas befogenheter t.ex. med exploateringsfrågor, trafikfrågor och lokalfrågor. Medborgarna kan ges förslagsrätt till kommundelsnämnderna. Kommundelarnas beredningsorganisation kan förbättras.
Hushållningen med de gemensamma resurserna kan också förbättras. Baserat på ett rimligt fördelningssystem inom kommunen kan kommundelarna fortsätta sitt arbete med att optimera resursutnyttjandet i respektive kommundel. Där finns kunskapen om de lokala förutsättningarna och viljan att utveckla det egna närområdet. Med ett rimligt resursfördelningssystem både kan och vill kommundelsnämnderna ta gemensamt ansvar för hela kommunens ekonomi i minst lika hög grad som facknämnderna.
Ledamöter i Hölö/Mörkö kommundelsnämnd
Peter Karlberg Ordförande(s)
Tage Gripenstam Vice ordförande©
Britt-Marie Lindell Vice ordförande(s)
Ewa Backlund Ledamot(s)
Peter Friström Ersättare(s)
Kerstin Stenberg Ledamot(mp)
Nora Olander Ledamot(kd)
Pressmeddelande: Ta fram dina euro – gå på Avenyn för 5
Från och med fredagen den 22 augusti och fram till valdagen den 14 september kommer Avenyn, Södertäljes populäraste uteställe, att erbjuda inträde för 5 euro, vilket ska jämföras med priset i svenska kronor som är jämna 50. Med dagens kurs innebär det att man sparar ca 4 kronor (8%) genom att betala med euro.
Vi vill markera vårt stöd för ett ja till euron och samtidigt ge alla ungdomar som har lite euro i plånboken en möjlighet att få valuta för sina pengar, säger Metin Ataseven, en av ägarna till Avenyn.
Idén, som kommer från Södertäljesossar för Europa, syftar till att göra alla ungdomar medvetna om den mycket viktiga folkomröstningen, poängtera vikten av att alla deltar och samtidigt ge en positiv bild av att använda euron också i Sverige. Avenyn vars ägare är positiva till euron stödjer kampanjen genom att rabattera inträdet.
Vi tycker att det är mycket roligt att på detta sätt kunna kombinera nytta med nöje, säger Peter Karlberg från kampanjgruppen, och våra ungdomar kommer förstås att finnas på plats för att svara på frågor och sprida information. Det är också mycket bra att Avenyn, som är ett av Södertäljes mest populära uteställen och lockar många ungdomar, på det här sättet visar sin uppfattning, fortsätter Peter Karlberg.
Vi vill också visa att det kan bli billigare med euron, säger Tora Hansjons, som leder Ja-kampanjen. Priserna bestäms inte av vilken valuta vi har utan beror på kostnadsläge, konkurrens och mycket mer. Med ett ja till euron tror jag, fortsätter Tora, att många företags kostnader blir lägre och att konkurrensen ökar. Avenyn visar att det går fram till valet – självklart kan andra göra likadant!
För mer information kontakta
Metin Ataseven Tora Hansjons Peter Karlberg
Ja till euron den 14 september
Jag kommer att rösta ja till euron den 14 september. Det var ett lätt beslut att fatta. Inte därför att jag köpt några förenklade ekonomistiska resonemang utan därför att jag vill se ett starkare och sammanhållet Europa som en såväl ideologisk som ekonomisk motvikt mot USA:s uppenbara strävan efter världsherravälde (kamp mot imperialismen skulle man kunna kalla det). Hela EU-projektet och den gemensamma valutan bör ses som ett verktyg för att förbättra tillvaron för alla medborgare i hela Europa (kallas solidaritet och är vanligen ett honörsord inom arbetarrörelsen). Att vi har en del byråkrati och en del korruption inom EU får vi se till att komma tillrätta med inom unionen – det är ju faktiskt vi medborgare inom EU som både väljer representanter till EU-parlamentet och som väljer de regeringar vars ministrar utgör Ministerrådet. Att vi kommer att behöva slåss för att öppna EU mot utvecklingsländerna står också klart – vi skall inte bli ett frihandelsområde med murar runt omkring.
Idag är värdsekonomin liksom den svenska starkt beroende av den ekonomiska utvecklingen i USA. Upp och nergångar i dollarkursen påverkar starkt vår exportindustri – nu senast kan vi se att SAAB trots ökat antal bilar sålda i USA inte ökar sina intäkter och därför gör rekordstor förlust. Att skapa stabila ekonomiska villkor inom EU tror jag (observera tror), genom en valuta och följdaktligen en gemensam penningpolitik, ger bättre förutsättningar med stor hemmamarknad, mindre svängningar i kurserna och en del faktiska besparingar (om inte annat minskade växlingskostnader).
När jag däremot hör andra euro-förespråkare med stort engagemang beskriva alla konkreta fördelar som skall komma oss till del blir jag oroad. Folk köper inte sånt. Såvitt jag kan se är det bara en direkt fördel som kan utlovas i förväg och det är lite lägre räntor. Jämför man det svenska ränteläget med det som nu gäller för euro-området så kan man ju se att en omdelbar anslutning skulle ge lägre räntor. Hur det ser ut den dag vi faktiskt går med vet ju dock ingen idag! Varsamhet med löften tycker jag skall gälla.
Jag tror inte heller att det går att utlova minskade kostnader för hushållen (om vi bortser från räntan). Förenklad handel mellan länder borde ge lägre priser men det förutsätter att marknaden faktiskt fungerar enligt ideala marknadsekonomiska regler – det gör den inte någonstans. Vissa avgifter/skatter måste dock harmoniseras vare sig vi har gemensam valuta eller inte t.ex. alkoholskatterna. Billigare sprit kan därför sannolikt förväntas. När våra höga matpriser antas kunna minska blir jag fundersam – COOP som är en av de stora aktörerna på den marknaden i Sverige och som håller åtminstone relativt sett hyfsade priser går med förlust. Kanske får vi ändå på sikt lite lägre priser men det kommer nog mest att ske genom att t.ex. momsen över tid harmoniseras mellan länderna och bara i begränsad omfattning genom ökad konkurrens.
Hur är det då med jobben och den offentliga sektorn. Inte heller där skulle jag ställa ut några löften. Några antaganden går det kanske att göra. Får vi lägre räntor gynnar det också den offentliga sektorn. Då skapas ett lite ökat utrymme vilket naturligtvis främst bör användas till att öka personaltätheten inom vård, skola och omsorg. Får vi lite högre tillväxt genom medlemskapet i valutasamarbetet leder också det till ökat utrymme men det är egentligen omöjligt att sia om. Att stå utanför ökar dock – enligt min bedömning – riskerna för sämre tillväxt genom att en hel del produktion kan antas flytta innanför valutaunionen.
Många tycks tro att utrymmet för att föra en egen politik i Sverige kommer att minska om vi går med i valutasamarbetet. Jag har svårt att förstå det argumentet. Vårt beroende av omvärlden varken minskar eller ökar till följd av euron. Vi har redan överlåtit pengapolitiken till en oberoende riksbank (som justerar ränten nästan exakt så som man gör inom valutaunionen) – med euron får vi bara en annan instans som har kanske något större sjävständighet men principen är densamma. Kanske är det till och med rimligt att anta att anta att utrymmet blir större då euron kan antas vara bra mycket stabilare än den svenska kronan (hur mycket har du förlorat i köpkraft sedan 80-talet genom kronans minskade värde?)
Viktigast av allt är emellertid rent politiska argument. På samma sätt som det var rimligt att bilda EU för att på politisk väg lösa de historiska spänningar som finns inom Europa, rätt att Sverige anslöt sig sent omsider är det rimligt att fullt ut delta i detta samarbetsprojekt. Idag understrycks detta av att världen behöver en motvikt till USA.
Peter Karlberg
socialdemokrat
Inflytande i skolan
Skolorna i Södertälje har under flera år brottats med ekonomiska problem. Under denna tid har vi haft ett system för tilldelning av resurser som till 93% består av en s.k. elevpeng. Redan på kommunal nivå är det svårt att få ett sådant system att ge en rimlig fördelning av resurserna som tar hänsyn till alla de olika faktorer som påverkar kostnaderna (lokalernas utformning, andel behöriga lärare respektive deras lönenivå, elevunderlagets sammansättning och förändringar etc.). Tack vare senare års tillskott till skolan och ett mycket uppoffrande arbete av personalen ser det dock nu ut som om vi dels får balans i alla skolors budget under läsåret, dels faktiskt förbättrar elevernas resultat.
Vi socialdemokrater vill dock fortsätta att öka resurserna till barn och ungdomar i den utsträckning som kommunens ekonomi tillåter. Särskilt vill vi att dessa ökningar skall gå till elever med behov av särskilt stöd och till de yngre barnen (i första hand i förskolan). Vi vill också fortsätta att arbeta för att öka andelen behörig personal. Några ofinansierade löften om t.ex. kraftigt höjda löner eller liknande vill vi dock inte ge utan istället vill vi öka den enskilda skolans självständighet att besluta om hur resurserna skall användas. På en enskild skola eller förskola kan man bäst avgöra om ökade resurser skall användas till minskade barngrupper, ökad personaltäthet i befintliga grupper eller användas på något annat sätt.
Som socialdemokrat vill jag också fortsätta att stärka och utveckla elevers och föräldrars inflytande över skolan. Bakom det ligger övertygelsen att ett för elever och föräldrar stärkt demokratiskt inflytande över skolan och lärandet ökar elevernas intresse och engagemang för skolan. En mot det övriga omgivande samhället mer öppen och av demokratiska samarbetsformer präglad skola stärker också kvalitén på de kunskaper skolan förmedlar. Även företagen i kommunen inkluderas i denna öppenhet och jag vill arbeta för ett ökat samarbete mellan dessa och skolorna.
Jag är också övertygad om att en ökad självständighet för skolorna tillsammans med ett ökat elev- och föräldrainflytande ger bättre förutsättningar för att utnyttja tillgängliga resurser optimalt på varje skola i kommunen. Alla skolor skall därför ha en egen styrelse i vilka föräldrar och elever har det avgörande inflytandet. Under den gångna mandatperioden har detta arbete påbörjats men det går för långsamt!
Socialdemokraterna menar att det är lika viktigt för elever i skolan som för alla andra i samhället att i demokratiska former få vara med och bestämma över sin vardag, att känna delaktighet och att kunna påverka sin omgivning. Jag vill att Södertäljes gymnasieskolor skall delta i försöksverksamheten med lokala styrelser med elevmajoritet för att visa att elever vill och kan ta ansvar men också för att utveckla nya former för elevinflytande.
Socialdemokraterna är övertygade om att elever som känner delaktighet också tar ansvar för sina studier, för andra på skolan och för sin egen arbetsmiljö. Elever måste kunna påverka oavsett vilken skola de går i. Valet av skola ska kunna grundas på intresse och inte styras av några skillnader i möjlighet till demokratiskt inflytande.
På samma vis som vi alla ser starka fackliga organisationer som företräder de som arbetar som viktiga, måste vi också se organisationer som företräder elever och föräldrar som viktiga. De ska därför ha stöd från offentliga medel för att på ett bra sätt kunna företräda de över en miljon elever – och deras föräldrar – som går i skola i Sverige. Lokalt på varje skola skall det enligt min uppfattning vara rektors ansvar att ge det stöd som behövs för att elever och föräldrar skall kunna delta i beslutsfattandet t.ex. genom eleverna ges stöd att utveckla sina organisationer och genom att föräldraföreningar engageras i val av representanter till styrelserna.
Genom att koncentrera det politiska ansvaret till resurstilldelning och ett antal tydliga mål får skolorna och, via lokala styrelser, föräldrar och elever verklig makt. Inom ramen för de av riksdagen fastställda målen skall skolorna ha mycket stor frihet att själva utforma vägen att nå dessa.
Peter Karlberg
Ersättare (s) i Utbildningsnämnden
Senaste kommentarerna