Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Höj kommunens lägstalöner!
Peter Karlberg – Höj kommunens lägstalöner!: ”Jag tycker att det är dags att gå från ord till handling. Börjar i den lilla välden dvs min egen kommun och motionerar till arbetarekommunen om att vi här skall se till att ingen heltidare i kommunen har mindre än 16 000 kronor per månad. Vi får se hur det går!”
2007 försökte jag fortfarande påverka den politik min arbetarekommun för genom motioner – tröttnade eftersom det visade sig vara fullständigt meningslöst. Även mycket modesta förslag som detta – att partiet skulle verka för att höja lägstalönerna i kommunen avslogs efter relativt enfaldig argumentering av samma arbetarekommuns föredragande som jag kort rapporterade senare. En dag som denna borde man kanske damma av förslaget. Elof Hansjons, föräldraledigt kommunalråd i Södertälje, tänkte i alla fall inte alls beröra denna frågan när han inledde kommunens uppmärksammande av den Internationella kvinnidagen. Följer man en del bloggande kamrater (fast det finns inte så många i Södertälje där jag huserar) så torde/borde kanske stödet vara större nu. Martin Moberg är en av dem som uppmärksammat frågan mer generellt och han refererar både till LO och till Ingvar Persson.
Det jag, mitt parti och de fackliga organisationerna borde göra är att kräva anständiga löner inom de sektorer där det inte är så idag. Det gäller särskilt sektorer som ”råkar” domineras av kvinnor och för politiken borde det ligga nära till hands att åtgärda det inom den s.k. offentliga sektorn dvs inom vård och omsorg. Att ens tro att detta går att åstadkomma, som Ingvar Persson tycks göra, genom traditionella fackliga förhandlingar där t.ex. industriarbetare skulle avstå löneökningar till förmån för undersköterskor är inte bara naivt utan också oärligt. Det finns helt enkelt inget objektivt löneutrymme, det går inte att överföra en utebliven löneökning i en sektor till en löneökning i en annan.
Att alla ska ha en anständig lön som det går att leva på är en central jämlikhetsfråga!
Mer om vad sossar och andra progressiva tycker på Netroots, s-bloggar och Socialdemokraterna.
Technorati Tags:
Aftonbladet, Arbetarekommun, ekonomi, Elof Hansjons, Ingvar Persson, Jämlikhet, Kommunalråd, LO, Martin Moberg, Netroots, Politik, s-bloggar, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Solidaritet, Södertälje
Laakso läser gamla partiprogram
Undertryckta klassers frigörelse | På Uppstuds: ” En deltagare skrev: ’Man har gjort sina gamla politiska lösningar till ideologi och så har man glömt bort målen och de grundläggande värderingarna.’”
Erik Laakso refererar till en anonym (för oss läsare) deltagare i något diskussionsforum. Att det är en utmärkt beskrivning av ett geniunt problem i den socialdemokratiska rörelsen är dock sant. Dettta kan om inte annat ses bara genom att läsa rubrikerna på t.ex. s-bloggar. Vi ser det också just nu inte minst i diskussionen om hur välfärden ska organiseras (som jag något kommenterade igår), även om dagens tema ju förstås är Ekots avslöjande av hemliga vapenfabriksprojekt i Saudiarabien.
Laakso tar citatet som utgångspunkt för en excursion i partiets partiprogram och finner att en gemensam nämnare i de tidigare sådana är formulering som
Socialdemokratin skiljer sig från andra politiska partier därigenom, att den vill helt omdana det borgerliga samhällets ekonomiska organisation och genomföra de undertryckta klassernas sociala frigörelse, till betryggande och utveckling av den andliga och materiella kulturen.
Laakso fastnar för uttrycket ”de undertryckta klassernas sociala frigörelse” och pekar på att vi idag saknar en analys av såväl vilka dessa klasser är som hur deras frigörelse ska se ut. Det är nog sant men själv skulle jag vilja ta fast på helheten i det citerade stycket, som utgångspunkt för diskussionen om vad som är uppgiften idag och inte minst vad som kan utgöra medlen. Vilka är det idag som på samma sätt men på en väsentligt högre materiell standardnivå antingen är helt beroende av lönearbete för sin existens och när sådant saknas av att med mössan i hand hanteras av just den borgerliga statens tjänstemän – där finns de som kan definieras som underklass med dåtidens terminologi. Omdanandet av det borgerliga samhällets ekonomiska organisation påbörjades då med såväl kooperativa lösningar, gemensamt finansierade kassor och kämpa för demokrati. Tror att vägen är densamma nu som då. Och ”social frigörelse, till betryggande och utveckling av den andliga och materiella kulturen” betyder åtminstone för mig uppnåendet av full kontroll över den egna livssituationen fritt från överhetens pålagor i form av moralism, lagreglering av privata förhållanden osv.
Fortsättningen på citatet ovan lyder
Huvudorsaken till de lyten, som vidhäfta våra dagars civilisation, är nämligen det privatkapitalistiska produktionssättet, som upplöst de gamla småborgerliga samhällsförhållandena, samlat förmögenheten i ett mindretals händer och gjort motsättningen mellan arbetare och kapitalister till det nutida samhällets mest utmärkande drag.
Detta är väl antagligen den riktigt stora olösta frågan för det är ju ingen tvekan om att förhållandet är exakt detsamma idag. Någon egentlig diskussion om hur omdanandet av det borgerliga ekonomiska organisation ska gå till för att upplösa denna motsättning, denna samhällets mest utmärkande drag har vi väl inte. Tvärtom så har vi valt att tro att staten inte utgör en del av den organisationen, att jämlikhet kan uppnås med stöd av likhet inför lagen, tillgång till utbildning m.m. utan att den verkligt avgörande frågan om tillgång till (makt över) kapital förändras.
Att staten springer kapitalets ärenden illustreras ju idag utmärkt av exemplet vapenfabriksexport nämnt ovan.
Technorati Tags:
Arbetarklass, demokrati, ekonomi, Ekot, Erik Laakso, Ideologi, Jämlikhet, Kapitalet, Klass, Klassanalys, Politik, Socialdemokratiska Arbetarepartiet
Välfärd vill vi ha – lägg ner välfärdsstaten
ner kommer man alltid: Eller snarare, det är välfärdsstaten som går på knäna: ”Med ett sparbeting på 110 miljoner är nu Västerbottens landsting i färd med att avveckla en fullvärdig vård. Av kostnadsskäl. Inlandets medborgare, skattebetalare som alla andra, kan nu mestadels av tiden bara erbjudas b-vård och liktransporter. ”
Hakar upp mig lite på formuleringar som denna som antyder att före detta sparbeting så hade i detta fall Västerbotten en ”fullvärdig vård”. Den kunde alltså inte bli bättre, den kunde inte bedrivas rationellare. Resonemanget implicerar också att det omöjligen kan tänkas att det går att kanske t.o.m. organiserar en bättre vård till lägre kostnad. Detta sagt utan att ha en aning om situationen i sak – konstaterar bara att även jag som bor i Stockholms län nog får vänta närmare 30 minuter på ambulans under förutsättning att de förstås inte är upptagna på annat uppdrag.
Nu är det förstås lätt att raljera över dylikt. Långt viktigare är Anders Nilssons generella resonemang om välfärdsstatens kris. Som väl alla vet så kräver fortsatt uppehållande av en viss servicenivå på sådana tjänster antingen en betydande tillväxt och/eller ökat skatteuttag från det ena året till det andra. Detta gäller alltid, alltså även om inget nytt tillförs, inga nya sjukdomar behandlas, inga nya barn i skolan eller fler gamla i äldrevård bara genom det faktum att tjänsterna som sådana blir några procent dyrare varje år på grund av ökade löner och stigande priser. Att vi sedan av olika skäl ser att vi måste utvidga åtagandet – det kommunala och/eller det statliga ökar förstås svårigheterna att i längden finansiera verksamheten.
Eftersom skatter inte är en ständigt flödande kran som man bara öpppnar lite till så flödar det mera måste vi nog förlita oss på att finansiera såväl nuvarande nivå på välfärden som utvecklingen av densamma i första hand genom tillväxt. Det är det egentliga problemet som alltså därmed kommer att ha mycket att göra med hur vi lyckas få tillstånd högre produktion, fler företag, mer människor i arbete helt enkelt.
Att det är vad vi borde fokusera våra diskussioner kring verkar dock många inte inse. Idag diskuterar man hellre psuedofrågor om t.ex. möjligheten för företag som driver välfärdstjänster ska få göra vinst. I Nya Aktuellt tidgare ikväll kunde man se Carin Jämtin stå och svettas då det visade sig att 75% av de lokala ordförandena tycker att man ska förbjuda sådant. Det är ju faktiskt helt fantastiskt – för 30 år sedan hade man väl fått samma stöd för att förbjuda paraboler.
Vad vi kanske också borde diskutera mera är alternativa sätt att finansiera välfärden. Kanske är det dags att hitta nya kollektiva former (som kan likna gamla tiders egenfinansierade försäkringskassor, gamla tiders kooperativa ideal) som ger makten till de människor som driver dessa snarare än till växande statliga och kommunala byråkratier.
För övrigt anser jag att socialdemokraterna i riksdagen ska rösta nej till datalagring.
Mer om vad sossar och andra progressiva tycker på Netroots, s-bloggar och Socialdemokraterna.
Technorati Tags:
Anders Nilsson, Carin Jämtin, Martin Moberg, Ner kommer man alltid, Netroots, Peter Högberg, s-bloggar, Skola, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Solidaritet, Staten, Ola Möller
Kanske dags att forma en ny bidragspolitik
Stödet ger inte en rimlig levnadsnivå – DN.SE: ”– Det är anmärkningsvärt att summan som riksnormen ger till livsmedel för vuxna och till äldre barn ligger väsentligt under Konsumentverkets gräns för rimliga kostnader. För en vuxen handlar det om flera hundra kronor varje månad, säger Elis Envall, utredare på Socialstyrelsen.
Socialbidragets riksnorm är en fast summa som ska täcka ett hushålls baskonsumtion. Utöver det ersätts skäliga kostnader för hyra och hemförsäkring.
– Kommuner förväntar sig att riksnormen anger en skälig levnadsnivå, men de bör förstå att inte alla når den nivån med pengarna som riksnormen ger, säger Elis Envall.”
(Hittat via Knuff.)
Lite lätt absurt att läsa att riksnormen (som kommuner uppenbarligen gärna sätter både som golv och tak i det s.k. försörjningsstödet) inte är beräknat så att det täcker en dräglig levnadsstandard dvs tak över huvudet, kläder på kroppen och mat på bordet.
Man undrar om det inte är dags att helt vända perspektivet. Borde vi inte konstruera ett system där alla medborgare tillförsäkras en rimlig levnadsnivå redan innan vi funderar på bidragsystem. Om alla tillförsäkras en sådan nivå kan vi avskaffa i stort sett alla former av bidragsprövande byråkratier. Vi skulle inte behöva kommunala socialkontor (i alla fall stora delar dess bidragsprövande enheter), vi skulle inte behöva CSN.
Skulle vara intressant att räkna på detta:
Slå ihop alla kostnader för bidrag s.k. försäkringar och studielån.
Räkna ut ett skäligt belopp för barn, ungdomar och vuxna som alla får (för omyndga går det förstås till vårdnadshavaren).
Minska allas nettolöner med samma belopp
Inför verkliga försäkringar för inkomstbortfall vid sjukdom/arbetslöshet som täcker mellanskillnaden
Höj arbetsköparavgiften för att finansiera
Kallas kanske medborgarlön!
Mer om vad sossar och andra progressiva tycker på Netroots, s-bloggar och Socialdemokraterna.
Technorati Tags:
DN, ekonomi, Medborgarlön, Netroots, s-bloggar, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, CSN
Jobbpolitik – för att skapa nya?
Roger Jönsson (s): Hur ska socialdemokratins jobbpolitik se ut?: ”Dock tror jag att detta är en bra mix av grundpelare som med hjälp av skarpa förslag kan berätta hur vi vill att nya arbetstillfällen ska skapas. Det är genom aktiv arbetsmarknads- och näringspolitik som socialdemokratin kan visa på hur vi vill att de nya arbetstillfällena ska komma och hur människor ska kunna få ett nytt arbete. Vi har ett stort arbete framför oss. Det är bara att sätta igång”
(Hittat via Knuff.)
Roger Jönsson listar de spår han ser av en socialdemokratisk jobbpolitik, utöver det klassiska utbildning, gröna jobb m.m.och återfinner man också satsning på nya idéer och staten som starkare samarbetspartner. Martin Moberg håller med. Allt är mycket bra om än en smula vagt i konturerna. Ännu vagare blir det om man läser Gabriel Wikströms inlägg i SvD som såvitt jag kan förstå egentligen inte innehäller något förslag som permanent ökar antalet jobb.
I den globala ekonomi vi kommer att verka är det förstås viktigt att kunna erbjuda något i synnerhet som jag tror att det inte längre är nationer som tävlar om marknadsandelar vi kommer att se, utan en alltmer sammanflätad ekonomi inom vilken man måste vara en intressant samarbetspartner – något som t.ex. tycks vara vad de kinesiska bilproduktionsuppköparna är ute efter. Nästan inga industrier är numera nationella, inte ens när det gäller ägandet. Varje beslut om förläggning av produktion, utveckling m.m. tas utifrån var man kan skapa de bästa förutsättningarna. Låglöneproduktion kommer för överskådlig tid att vara möjlig i de delar av världen där överskottet på arbetskraft är långt större än här. 8% arbetslöshet är inte massarbetslöshet – det har de i t.ex. Spanien med över 20% och förstås på en del andra kontinenter.
Alla jobb kommer dock inte att finnas i den högteknologiska och/eller kunskapsintensiva sektorn. Låt oss inte glömma bort att ett fungerande samhälle fortsatt kommer att vara helt beroende av att kunna rekrytera människor också inom sektorer som omsorg, servicenäringar och liknande.
Mer om vad sossar tycker på Netroots, s-bloggar och Socialdemokraterna.
Technorati Tags:
Jobb, Martin Moberg, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Politik, Gabriel Wikström, Roger Jönsson
Motmakten har vi redan
Politikens Jehovas vittnen och Alliansens kundrelationer | Svensson: ”Men den svenska arbetarrörelsen har alltid stått på två ben – kontrollen över statsmakten med följande sociala ingenjörskonst samt den numera osynliggjorda gräsrotssolidaritet som vuxit fram i självorganiseringen. Nu har vi ett 2000-tal där både skolgång, yrkeskarriär, åldrande och sjukdom är allt mer under individens ’eget anvar’. Nå. Motmakten har vi redan. Kooperationen, bildningsförbundet, fackföreningsrörelsen etc. Dags att fylla dem med nytt blod.”
Läser med stor behållning Stefan Bergmarks artikel på Anders Svenssons blogg – gillar formuleringen ”Motmakten har vi redan” och exemplifierandet. Frågan är dock vilka som kan tänkas vilja fylla dem med nytt blod?
Kanske samma blod som strömmar i ”Dagens unga kommer i allt mindre grad att låta sig styras av kapitalistiska eller statsbyråkratiska hierarkier. De bygger nätverk och förvaltar själva sina företag. Det finns ingen kungsväg mot målet. Bara miljoner små stigar. Det kommer säkert att ta något sekel innan vi når den frihetliga socialismen.” som Johan Lännroth beskriver i DN idag – en tänkvärd artikel.
Alltså – mindre stat och mera självorganiserad verksamhet!
Mer om vad sossar tycker på Netroots, s-bloggar och Socialdemokraterna.
Technorati Tags:
Anders Svensson, DN, Ideologi, Kapitalet, Netroots, s-bloggar, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Johan Lönnroth, Stefan Bergmark
Nya lösningar och modeller
”Nu kräver den nordiska modellen nya lösningar” – DN.SE: ”Modellen har tjänat medborgarna i de nordiska länderna väl.
Men Den nordiska modellen möter i dag och i framtiden nya utmaningar. Yttre och inre förändringar genom ökad global konkurrens, den snabba industrialiserade utvecklingen i befolkningsmässiga giganter som Kina och Indien, delar av Sydamerika och Östeuropa, klimathot, demografiska förändringar med en åldrande befolkning, finanskriser och en ökande arbetslöshet, kräver nya lösningar och idéer.”
(Hittat via Lena Sommestad.)
Sant och förstås ett välkommet initiativ av Samak att starta ett forskningsprojekt. Hoppas bara inte det blir ett alibi för att inte driva på diskussionen redan nu och framförallt se till att den förs bland vanliga medlemmar.
En sak som ständigt återkommer och som jag tror bottnar i en felaktig analys av vad globaliseringen innebär är talet om ökad global konkurrens och dess konsekvenser (där svaret alltid tycks vara att vi ska konkurrera med de växande ekonomierna runt om i världen). Visserligen är det sant att i ett kort perspektiv dominerar konkurrensperspektivet men, och det är viktigt, även i detta måste vi söka nya lösningar och modeller och de bör grunda sig på samarbete snarare än konkurrens. Hävdar vi – som ju de nordiska socialdemokratiska ledarna gör – att den nordiska modellen är en historiskt framgångsrik modell som bör den internationaliseras och alltså tillämpas globalt.
Det är sannolikt så – för att ta en aktuell fråga – att Europa behöver mer samarbete, mer solidaritet mellan länderna för att kunna beträda en väg där tillväxt råder. Jag tror inte att den isolationistiska linje som t.ex. Lena Sommestad förespråkar bidrar till detta:
Sverige har förvisso haft budgetregler, men Sverige har också haft en flytande växelkurs och därmed en annan möjlighet till anpassning än nedpressning av löner och priser.
Bara i detta lilla citat finns två dolda feltänk, flytande växelkurs innebär att andra länders konkurrenskraft försvagas, flytande växelkurs innebär att lönearbetare i vårt land får försämrad köpkraft (i realiteten lönesänkning).
Mer om vad sossar tycker på Netroots, s-bloggar och Socialdemokraterna.
Technorati Tags:
DN, ekonomi, EU, Euro, Lena Sommestad, s-bloggar, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Netroots, SAMAK
Lärarnas problem
Facksamordning lärarnas problem | Daniel Swedin | Ledarkrönika | Ledare | Aftonbladet: ”Det är inte bristen på goda argument som är lärarfackens största problem i årets avtalsrörelse. Det är bristen på facklig samordning.”
Tror inte Daniel Swedin har rätt. Skälet till detta är att facklig samordning – som Swedin exemplifirar med samarbetet inom LO – inte fungerar för att åstadkomma så stora förändringar av relativa löneläget hos så stora kollektiv som lärarna utgör. Sådana förändringar måste ske ”utanför” ramarna och finansieras utanför det som ofta kallas befintligt löneutrymme. Skälet till detta är att kostnaden för en löneökning för lärarna i storleksordningen 10 000 kronor per månad kostar åtskilliga miljarder. Skulle det utrymmet finansieras genom att andra grupper avstår innebär att dessa helt får avstå löneökningar under flera år.
Technorati Tags:
Aftonbladet, Daniel Swedin, LO, Lärarförbundet, Lärarnas Riksförbund
Tänk vilka dåliga bilar vinstdrivande företag producerar
Om drivkraften är vinst blir resultatet vinst, inte god vård « Röda Berget: ”Samhället tjänar inte på att privata vårdkoncerner tar hem stora vinster i sjukvårdsbolag. Samhället tjänar däremot på en bra vård. För att ta ett konkret exempel. istället för att deta ut pengar till Caremas aktieägare kan man anställa folk som bara talar med de gamla. Det är samhällsnyttigt, i motsats till Caremas vinst, ”
(Hittat via knuff.)
Själv tillhör jag de som är lite tveksam till resonemang som utesluter att vinstdrivande företag kan erbjuda kvalitet. Ibland inbillar jag mig faktiskt att de allra flesta företag som finns faktiskt har som målsättning att erbjuda just hög kvalitet. Skälet till det är att företag som inte gör det knappast överlever under längre tid.
Till yttermera visso trodde jag att vinst i första hand handlar om avkastning på investerat kapital. Det tror inte Katrine Kielos.
I debatten frågar sig en del hur det kan vara så självklart att ett företag som utvecklar medicinsk utrustning ska få dela ut stora vinster – men inte de som levererar sjukvården. Det handlar väl om den hederliga marknadsekonomiska principen att vinst har man rätt till eftersom man tar en risk.
Den som investerar kapital vill ha avkastning, på samma sätt som vi alla förväntar oss att åtminstone få lite ränta på våra sparade pengar. Den principen är väl rätt ok – och helt avgörande för att en marknadsekonomi ska fungera. Problem uppstår förstås bl.a. när det finns aktörer som på kort tid vill ha stor avkastning på sitt kapital. Sådana finns det väl egentligen bara två typer av – skurkaktiga typer (som det ju alltid funnits) och förvaltare av fonder (ofta eftersom vi alla vill ha bra pension och förvaltaren hög bonus).
Sedan åtminstone 20 år befinner vi oss i en postindustriell ekonomi. Det innebär bland annat att en stor del av kapitalet inte binds i långsiktiga investeringar med medföljande engagemang i utvecklandet av långsiktig avkastning utan istället sker en stor del av den ekonomiska aktiviteten genom handel med finansiella instrument – från aktier till derivat m.fl. Kapitalet investeras inte i företag utan i handel med företagens aktier. Avkastningen genereras genom köp och försäljning av dessa aktier – inte genom utdelning från samma företag. Vd:n för ett börsbolag blir mer intresserad av att kortsiktigt öka aktiens värde (som ju i praktiken är betydelselöst för företaget) istället för att säkerställa bolagets långsiktiga intjänandeförmåga (lite förenklat och inte alltid en motsättning).
Oaktat detta så är argumentationen som utgår från att företag som kan/får göra vinst inte skulle vara intresserade av att erbjuda hög/god kvalitet på sina tjänster och produkter enfaldig.
Klas Eklund har förstås i huvudsak rätt i sin artikel i DN rubricerad Vi behöver en ny kapitalism som är mer ansvarstagande. I den artikeln beskriver han just spekulationsekonomin (även om han inte problematisear utvecklingen mot ett dominerande institutionellt ägande där hög avkastning är det enda saliggörande). När det gäller ungdomsarbetslösheten har dock Eklund fel – rätt så långt som att det är ett allvarligt problem men inte när det gäller lösningarna. Detta tankefel gör han förmodligen på grund av att få som resonerar om arbetslöshet tycks vilja adressera den viktigaste orsaken – brist på jobb! Istället fokuseras oftast på hur olika grupper ska få det lättare att ta sig in på ”arbetsmarknaden” som om detta inte momentant måste innebära att någon anna grupp slås ut. Det måste helt enkelt till tillväxt som genererar fler jobb.
Jonas Sjöstedt ser pensionskapitalet, en inte oväsentlig del av problemet. Lägre avkastning på det ger lägre pensioner vilket väl kan tänkas orsaka en del problem, det skriver han inte om dock.
Trodde Peter Andersson skrivit om detta, men icke. Peter Högberg kommenterar Eklund. Sven-Erland har förstås en poäng:)
Här kommer kapitalismens verkliga svek: Den levererar inte den eviga tillväxten! Den fluktuerar, den är oförutsägbar, den påverkas av faktorer vi inte räknat med. Hade bara kapitalismen levererat tillväxt så hade skulderna gradvis minskat i betydelse, i takt med ökande BNP!
Martin Moberg kommenterar också Eklund – eller inte. Johan Sjölander verkar tycka att Eklund borde ha skrivit en typ fem-sidig artikel, utvecklat svar på alla frågor. Mycket begärt kanske i en debattartikel.
Technorati Tags:
Aftonbladet, ekonomi, Jonas Sjöstedt, Kapitalet, Katrine Kielos, Martin Moberg, Peter Andersson, Peter Högberg, Röda Berget, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Klas Eklund, Sven-Erland, Johan Sjölander
Inte ens Benulic har alla rätt
Marxister borde bekämpa sex timmars arbetsdag – Artikel av Boris Benulic – Newsmill: ”Med ett sådant svar så har man avlägsnat sig ännu mer från marxismen och än mer närmat sig de mer märkliga och uppgivna formerna av den västerländska vänsterradikalismen, rörelser där man tvärtemot Marx tror att allt är fast och givet – det finns ett visst antal jobb, det finns en ändlig mängd naturresurser – och vi måste anpassa oss.”
(Hittat via Newsmill.)
Självklart har Boris Benulic helt rätt i det ovan citerade stycket. Det är ju också den mest fantastiska effekten av klimatfrågan – att vanligtvis rationella radikala rörelser tappat den insikten. Givet den insikten är det förstås inget problem att förespråka kortare arbetstid utan för att det är ett led i att frigöra människor ”från lönearbetets slaveri”. Det står heller inte alls i motsättning till att utveckla arbetets organisationsformer – tvärtom skapar det nog bättre förutsättningar för sådan utveckling som ju åtminstone i rätt stor utsträckning gäller mer kvalificerade arbeten.
Precis som Erik Laakso resonerar så är väl frågan snarare hur arbetstidsförkortningar (eller andra förbättringar) ska åstadkommas – han ställer facklig kamp mot politisk genom att förorda den fackliga vägen och sammanblanda lagstiftning med socialism. Problemet som behöver adresseras är att de sektorer inom vilket det finns störst behov av ganska snar förkortning av arbetstiden – tänker särkilt på omsorgssektorn – också är de sektorer som har den absolut svagaste fackliga organisationen vars kraft att genomdriva sådana förändringar är mycket begränsad i synnerhet som dominerande arbetsgivare är offentliga.
Technorati Tags:
6-timmarsdag, arbetstid, Boris Benulic, Erik Laakso, Klasskamp, Mer tid att leva, Newsmill, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Socialism
Senaste kommentarerna