Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Till grundläggande värdens försvar
En sosses försvarstal: "Det som skulle behövas är nya entusiasmerande visioner om hur samhället skulle kunna fungera ANNORLUNDA, inte bara “bättre” i strikt “teknisk” mening.
Det behövs en diskussion om grundvärderingar. En diskussion om frihet, inte bara som individuellt projekt, utan som strukturellt, med en diskussion inte bara om rätten till frihet utan också om möjligheten.
Det behövs en diskussion om marknaden; vad den är bra på och vad den är dålig på.
Det behövs diskussion om hur vi vill att samhället ska se ut om 50 år, vi behöver de provisoriska utopierna, våra föreställningar om i vilken riktning vi vill gå.
Det behövs nåt som kan ge inspiration och patos, något att brinna för. En tro på politikens möjligheter att förändra.
Då kanske i alla fall såna som jag kan få tillbaka viljan att delta i det socialdemokratiska partiet igen."
(Hittat via knuff.)
Jörgen Lindell sammanfattar, tror jag, på ett utmärkt sätt det som brister i dagens socialdemokrati och det som det senaste valresultatet borde ha aktualiserat. Tyvärr är det också lätt att dela den uppgivenhet som Lindell ger uttryck för
Tyvärr finns det inga indikationer på att en sån utveckling skulle vara inom synhåll. Tvärt om så är partiet lika präglat av enkelriktad kommunikation som det nånsin varit, och ordet för dagen hos samtliga riksdagspartierna tycks vara triangulering, att placera sig i mitten av opinionsfåran och undvika att skrämma bort så många väljare som möjligt.
Värst av allt är dock att vi på vägen hit förlorat kamrater som Lindell. Det är ju ingen tvekan om att den lilla grupp av FRA-aktivister med sådana som Laakso, Brockman m.fl. i spetsen inte räcker långt. Lindell kommer inte att rösta socialdemokratiskt så länge Bodströms anhang – fanns det ett bättre alternativ skulle jag också göra sammalunda.
Dessvärre tycker Lindell att det finns alternativ, i hans fall Piratpartiet. Personligen förstår jag inte detta, försvaret av demokratin kan inte föras till ett lyckligt slut genom ett vågmästarpartis agerande. Det ett sådant parti möjligen kan åstadkomma är att dessa viktiga frågor får den status i de etablerade partierna de kräver, men bara om det inom dessa finns brohuvuden, finns människor som är beredda att också internt slita med frågorna.
Dock, det är inte alla som hamnar i Lindells slutsatser. Upphovsmannen till ovanstående helt enkelt lysande affisch, Anders Widén, med den påhittade CC CopyCatbyrån, skriver
Jag kan bara säga att Jörgen, även om han gått över till piratpartiet, behövs i debatten. Jag håller med Jörgen i allt, men drar en annan slutsats. Jag måste stanna i SAP och oavsett vad det kostar i svett måste vi tillsammans få partiet att hitta igen sin verkliga identitet, sin verkliga ideologi.
Erik Laakso skriver, uppebarligen dagen efter:-), om idéutvecklingen inom vänstern i vid mening men med visst fokus förstås på socialdemokratin som är Laaksos hemvist. Jag menar att han pekar på en central frågeställning som handlar just om demokratisyn versus de värden som manifesteras i begreppen frihet, jämlikhet och solidaritet. Lite enklare för sig gör man om man ser att frihetsbegreppet i socialdemokratisk tappning faktiskt torde vara tämligen synonymt med demokrati; detta kan man förstå så att kampen för demokrati i vid mening just syftar till att frigöra människor från förtryck, översitteri…..
“Båd’ stat och lagar oss förtrycka,
vi under skatter digna ner.
Den rike inga plikter trycka,
den arme ingen rätt man ger.
Länge nog som myndlingar vi böjt oss,
jämlikheten skall nu bi lag."
Ser vi det historiskt så blir alltså kampen för allmän rösträtt ett steg i denna frihetskamp där demkrati är idealet. Parallellt förs facklig kamp för att frigöra arbetarna från de värsta formerna av löneslaveri och beroenden av kapitalägarna. Utbildning för alla utgör också en del i denna frigörelse. Återstår gör mycket och en del av förmynderiet, som nu inte längre utövas lika tydligt av brukspatron eller andra dignitärer, tar sig uttryck i allehanda symbollagstiftning. Riktigt skarp blir dock diskussionen först när vi närmar oss den aktuella diskussionen om inskränkningar av grundläggade demokratiska fri- och rättigheter som rätten till personlig integritet, åsiktsfrihet m.m. Ännu skarpare blir den förmodligen då vi närmar oss den sfär som handlar om makten “att leda och fördela arbetet”.
Socialdemokrat – nationalist eller internationalist
Pizzabagare och vårdbiträden är socialdemokratins kärna: "Socialdemokratin bör vara ett parti för de som ekonomiskt och socialt står sämst till i samhället. Även om vi inte kan tala om fattigdom i global mening så finns det i Sverige en stor grupp människor med relativt låg inkomst (mindre än 20.000 per månad) som beaktas av få. Makt är inte bara en fråga om utbildning eller förhållande till produktionsmedlen. En god privatekonomi ger idag makt. På en fri marknad med världen som spelplats har den med pengar makt över sitt liv på ett sätt som den (även relativt) fattige inte har. Därför har inte en löntagare med hög inkomst (+30.000/månad) omedelbart samma intresse som en med halva inkomsten, även om båda organiseras i LO.
Jag skulle vilja påstå att inkomstnivå förenar mera än relation till produktionsmedlen. Ett sjukvårdsbiträde har mera gemensamt med enmansföretagaren med egen städfirma, än med byggnadsarbetaren i storstadsregionen.
Det som en gång var socialdemokratins självklara kärna, arbetarklassen som inte hade annat att förlora än sina bojor, är idag ett mycket mera sammansatt och komplicerat politiskt intresse. Det kräver en helt annan politisk plattform än den som formulerades på 1970-talet."
Anders Nilsson tar ytterligare steg på vägen mot en fördjupad analys – gott så! Frågan är dock om hans resonemang räcker ända fram – såväl socialdemokratin som andra socialistiska rörelser har alltid haft drag av internationalism men av det ser vi idag inget. Borde inte den s.k. globaliseringen ha passat socialdemokratin som hand i handske just när arbetarklassens tidigare homogenitet upplösts här hemma, något som väl Olof Palmes retorik gav underlag för och en tradition som sedan förflyktigats.
Att i dagens Sverige – och jag envisas med att kalla vårt land för ett välfärdssamhälle som omfattar flertalet i allt väsentligt – och i beaktande av globaliseringen borde väl begreppet solidaritet i än högre grad än tidigare innefatta just det internationella perspektivet. Det undergräver på intet sätt det nationella perspektivet på samma fråga men det sätter densamma i perspektiv – visst har lågavlönade det besvärligt i dagens Sverige men jämfört med….!
Visst är det så – som Anders Nilsson påpekar – att den relativa levnadsstandarden förenar vad gäller livsbetingelser. Oaktat detta så sett mera objektivt befinner sig den (relativt sett) högavlönade byggjobbaren i storstadsområdena faktiskt i samma position vad gäller faktisk kontroll över det egna livet som vårdbiträdet (. I tider av ekonomisk kris blir detta mycket tydligt. Det har dock alltid varit en del av det kapitalistiska systemets försvarsmekanismer att framkalla motsättningar bland de “förtryckta”, ofta uttryckta genom relativa skillnader t.ex. vad avser materiella förhållanden (också jag tyckte det var rätt märkligt att t.ex. läsa uppgifter om att soppåkarna i min kommun tjänar över 30 000 kronor medan vårdbiträenas ingångslön fortfarande hamnar en bra bit under 20 000). Det är ju den materiella förklaringen till identitetspolitikens starka ställning i vårt parti.
Inom parantes, dagens “framgångar” för främlingsfienliga/rasistiska strömningar kan förklars på samma sätt – motsättningen mellan arbete och kapital, mellan de i huvudsak egendomslösa och ägarna av produktionsmedlen osynliggörs genom projiceringar på motsättningar inom de egendomslösas egna led. Rasister blir därmed de “duktiga idioterna” i kapitalets tjänst utan att ens förstå det själva.
Jag blir faktiskt riktigt glad när jag läser Nilssons skrivningar om 1975:
1975 är ett märkesår. Nu stod socialdemokratin inför skördetiden. Ett halvsekel av socialdemokratiskt byggande av välfärdsstaten skulle förfärdigas. Den politiska och sociala demokratin var på plats, nu skulle den ekonomiska demokratin erövras med löntagarfonder som främsta medel. Själv arbetade jag i dåvarande Svenska Fabriksarbetarförbundet, med den största iver, för Rudolf Meidners förslag. Vi var många socialdemokrater med stora förhoppningar.
Därmed inte sagt att de s.k. löntagarfonderna var den slutliga lösningen. Jag tror nämligen att Nlsson är något viktigt på spåren. I en globaliserad värld tar faktiskt möjligheterna att förflytta industriproduktion till låglöneländer slut förr eller senare. Inte idag och inte i morgon men inom kort (i ett historiskt perspektiv, såväl i stort sett hela Afrika som delar av Sydamerika finns kvar att explotera).
Vad händer då? Kanske uppnår vi då det den gode Marx egentligen pratade om när han beskrev den “församhälleligade produktionen”. Vi ser ju redan tendenser till detta i de globala multinationella företagens strategier. Frågan är hur den makt som därmed tillkommer det globaliserade kapitalet skall hanteras. Frågan är också om kapitalets makt skall utmanas av staten ( till vilket jag ställer mig tveksam) eller av mer kollektivt organiserade initiativ.
För övrigt vill jag bara uppmärksama att Enn Kokk liksom jag tycker att det är intressantare med debatt om idéer snarare än debatt om debatten om idéer.
Vad jag framför allt saknar i “Från smedja till sambandscentral” är det politiska/ideologiska innehållet i denna röda kil: Det är utmärkt om arbetarrörelsens idédebatt får större bredd och djup genom att den förses med nya kanaler – men vilka är idéerna vi ska slåss för?
Fullständiga nollor
Utveckla fler lagliga vägar att ladda ner: “Kommissionen för upphovsrätt och tillgänglighet på nätet. Med anledning av den snabba teknikutvecklingen och den ständiga strömmen av alternativa såväl lagliga som olagliga distributionskanaler samt ett i högsta grad föränderligt konsumentbeteende riskerar lagen att vara överspelad redan när den träder i kraft i april 2009. Det finns till exempel redan idag en rad olika sätt att skydda sin identitet för den som vill surfa anonymt. Denna utveckling för med sig såväl hot som möjligheter för både kulturskapare och konsumenter. Och det är också en utveckling som måste följas aktivt och med en ständig handlingsberedskap från regeringen. Vi föreslår därför att en Kommission för upphovsrätt och tillgänglighet på internet tillsätts. Kommissionen ska följa utvecklingen, rapportera till regeringen samt föreslå åtgärder.”
(Hittat via (s) är för Ipred.)
I en del sammanhang är absolut tystnad en dygd. Just detta är ett sådant. Om jag skulle skriva vad jag egentligen tycker om den debattartikel Tomas Eneroth och Eva-lena Jansson skrivit angående IPRED antar jag att jag skulle kunna bli stämd för ärekränkning. Det är min absoluta förhoppning att detta inte är sanktionerat av partiledningen, om så skulle vara fallet kan jag bara konstatera att partiets ledning befolkas av snedseglare.
Jag skall bara kort ta upp några frågor:
1. Upphovsrätten så som vi känner den är ett borgerligt påfund av 1800-talssnitt och den har tjänat ut sin roll. Nu krävs en liten gnutta nytänkande (men det saknas tydligen helt)
2. Inga polisiära befogenheter får lämnas till privata aktörer – det är rättsvidrigt, förkastligt och därmed oacceptabelt.
3. Den korporativism som genomsyrar förslaget om att tvinga upphovsrättsinnehavarae att gå ihop i en organisation hör inte hemma i en demokratisk stat. Fascism kallas sånt med ett anant ord även om det känns fel att använda i ett inlägg riktat mot partikamrater.
4. Fildelning är en teknik, som när Eneroth och Jansson växte upp hade sin motsvarighet i kopiering av kassetter, som används för såväl idag laglig som olaglig kopiering. Enkelt uttryckt (och grovt generaliserat) finns det två typer som ägnar sig åt fildelning; de som annars inte haft tillgång till det delade och de som tack vara fildelningen senare köper. Ingen drabbas egentligen eftersom alternativet inte är köp.
5. Eneroth och Jansson har rätt på en enda punkt:
Det måste vara mycket tydligt att huvudsyftet med den nya lagstiftningen är att komma åt den fildelnings som sker i kommersiell skala,
Men fel när de accepterar att detta skall hanteras i civilrättsliga processer.
Det är särskilt angeläget med proportionalitet när det som i detta fall gäller civilrättsliga processer där resursstarka organisationer kan komma att ställas mot enskilda individer.
Upprätthållandet av lag är och bör förbli en uppgift för rättsväsendet allena.
6. Av citatet ovan framgå att Eneroth och Jansson vill ha en kommission med någonslags beredskap mot t.ex. tekniker för anonymisering m.m. Att vi skall rätt att uppträda anonymt på nätet är lika självklart som att vi skall kunna delta i en demonstration, gå på ett möte utan att vår identitet får efterfrågas/röjas. Förslaget luktar illa.
Statskramarna – var tog samhällsanalysen vägen
Några anspråkslösa förslag om statligt ägande: "Plötsligt har det blivit lite inne med statligt ägande igen. Inte vilket ägande som helst, förstås: I flera kapitalistiska västländer har staten ställt ut garantier för, eller köpt upp ruttna lån och kraschade finansinstitutioner. Staten tar alltså smällen när privatkapitalet dragit in samhälligt producerade resurser, pumpat upp aktievärden och bonusar, och sedan spruckit i svartepetter-sömmarna. Staten plåstrar om och ställer upp spelarna på banan igen så att det kan köras ett varv till. "
Först tror man att Ali Esbati förstås statens roll i det kapitalistiska system vi lever i
Utifrån en vänsterståndpunkt kan man knappast kan måla upp statligt ägande som en allmängiltig strategi för grundläggande samhällsförändring.
men han tar oss läsare snabbt ur villfarelsen. För
Begränsningar på skatteuttaget innebär då att de offentliga tjänsterna kommer att leva under kronisk stress och med ständiga nedskärningar – och pressas ut till privat sektor. Där blir de varken billigare eller bättre – ofta precis tvärtom. Skillnaden är att plånbokens tjocklek blir fördelningsmekanismen. Detta är något som vi redan ser överallt i Västvärlden. Ett stort och varierat statligt ägande är en viss motkraft till den utvecklingen. En del av vinsterna i produktionen kommer därigenom tillbaka till medborgarna genom de statliga företagens vinster.
Man undrar vem Esbati tror det är som står för de staliga företagens vinster? Sen – efter visst resonemang beträffande det korkade i att investera pensionspengarna i privat företagsamhet uppmanar Esbati till att
Starta nya statliga företag! Staten bidrar ändå på många olika sätt till riskkapitalfinansiering. En del av den verksamheten skulle med fördel kunna resultera i nya statliga bolag. Det kan till exempel vara forskningstunga företag inom miljöteknik. Vissa kommer att gå dåligt. Andra kan säkerligen växa och spela en roll.
Så talar en statskramare – varför anses det vänster?
Alltså samma stat som “skyddar” oss medborgare genom omfattande övervakning, avlyssning och jakt på personer som delar med sig skall “balansera” den makt som i det kapitalistiska systemet tilldelas den ägande klassen och var intressen samma stat är satt att tillvarata.
Stimulans från vänster
(V)ill inte längre höja skatten: “- Konjunkturpolitiskt är det inte särskilt bra att dra in köpkraft från dem som har lite, utan få bör man dra in köpkraft från dem som har mycket, säger han i intevjun.”
(Hittat via knuff.)
Roligt uttalande av Lars Ohly citerat på Politikerbloggen. Fattar inte Ohly att konjunkturläget kräver att man inte drar in köpkraft alls?
Älskar Apoteket
Monopolet är inte givet av Gud – men har ändå mycket som talar för sig: "Svenska Dagbladets ledare i dag (2 december 2008) har rubriken “Monopolet är inte givet av Gud“.
Det kan man ju hålla med om, men det finns faktiskt goda – rent profana och framför allt rationella – skäl för att bibehålla det offentlgia monopolet på läkemedelsförsäljning, som är ämnet för SvD-ledaren.
I slutet av ledaren tillhandahåller faktiskt SvD självt, om än oavsiktligt, ett argument som talar för att just apoteksmonopol är ett rationellt system:
“Som antyddes i går överväger regeringen en färsäljningsstrategi som går ut på att den som vill köpa ett av de nära tusen statliga apoteken ska tvingas att också köpa på sig andra apotek i olika delar av landet. Allt för att tysta kritiken från oroliga monopolkramare och glesbygdsbor.
Om det är genom tvångsköp som regeringen vill förhindra att ekonomiskt olönsamma apotek försvinner från glesbygden, då är det verkligen illa ställt.”"
(Hittat via s-bloggar.)
Själv har jag ju tidigare rapporterat rätt negativa upplevelser från Apotekets verksamhet.Om jag skall addera till det – i Linköping fanns det ju i alla fall Apotek vid flera vårdcentraler – i Södertälje har man lyckats placera två stycken i var sin ända av gågatan med mycket begränsade öppettider och utan t.ex. möjlighet att välja ett där man kan komma nära med bil. Så kan bara en monopolist agera – och då i dess mest negativa mening.
Sen är det ju en annan sak att man aldrig kommer att kunna tvinga ett företag att bedriva verksamhet på ställen som är olönsamma – om inte annat kommer aktiebolagslagen att se till att sådana delar läggs ner förr eller senare.
Frågan är – bidrar verkligen det nuvarande monopolet till lägre läkemedelskostnader och på vilket sätt påverkar ett fortsatt monopol förutsättningarana för läkemedelsdistribution i hela landet på rimliga villkor i termer av tillgänglighet. Vi som bor på Mörkö har t.ex. 33 kilometer (vilket är ca 50 km från Stockholms slott) till närmaste apotek och det har inte ens öppet kväller och nätter.
För övrigt har jag personliga erfarenheter av att ta rätt på den skit som Apoteket Ab lämnar efter sig när de flyttar ut ur lokaler, vilket också kan adderas till minuskontot. Inte heller förstår jag vad Gud har med detta att göra?
Volvo och SAAB till salu – rea kanske
Volvo dominerar debatten | Arvidfalk.se: “Idag handlar det förstås mycket om Volvo eftersom Ford klargjort att de vill sälja Volvo. Det är en fråga som genast seglar upp till en politisk fråga i Sverige och buden är många. Bland vänsterdebattörer finns det stora åsiktsskillnader. ”http://www.zaramis.nu/blog/2008/12/02/forstatliga-personbilsindustrin-och-stall-om-produktionen/“>Anders Svensson skriver: “Det är klart personbilsindustrin måste övertas av det offentliga. Förstatligas under arbetarkontroll helt enkelt.” och han får medhåll av bland annat ”http://rodamalmo.blogspot.com/2008/12/staten-ta-ver-volvo.html">Röda Malmö, Bengt Silfverstrand, Peter Gustavsson och Adrian Kaba."
Och Mona Sahlin tillhör åtminstone nästan tillskyndarna av att den av högern styrda svenska staten skall bli biltillverkare, tänk er Hägglund, Björklund och Reinfeldt som industialister! Man får faktiskt berömma Maud Olofsson som enligt DN kommenterar Sahlins resonemang:
Inte ens som en tillfällig åtgärd i väntan på en köpare vill Maud Olofsson se staten som ägare.
– Låt oss komma ihåg läget. Vi är i en situation då de här två bolagen gör underskott på ungefär elva miljarder kronor per år. Då ska vi ta det läget till ett nollläge, sedan ska vi investera för att producera nya bilar, som sedan ska marknadsföras och säljas. Vad är det som säger att ett sådant ägande blir tillfälligt? Vad vet hon om det?
Kanske hade Måddan läst mina funderingar från igår, jag vet ju inte vilka från regeringskansliet som läser min blogg:-)
En som verkligen är ute och cyklar i frågan är den gode Göran Johansson (kanske är det bra att han nu får en ersättare i styret av Göteborg). Något mer absurt än hans konspirationsteori får man leta efter. P J Anders Linder betraktar det som ett utslag av göteborgshumor.
Erik Laakso har däremot en konstruktiv idé.
Nu vill ju ocksåGM sälja SAAB – någon som tror att köparna står i kö?
Svensk biltillverkning på historiens sophög
Nationalisering av Volvo?: "Genom att staten köper upp Volvo kan de vara med om att utveckla bilindustrin genom att anpassa produktionen av Volvobilar så att bilmärket blir en nisch som är miljöhållbart och eftersträvande i tider av bildödsprofetior. "
(Hittat via s-bloggar.)
Jag känner liksom de flesta andra starkt med de Volvo-arbetare som drabbats av varsel, som i tider med försämrad a-kassa riskerar arbetslöshet. Jag tycker också att högeralliansens brist på agerande när det gäller vanligt folks situation i krisens spår står i en märklig kontrast till bredvilligheten att rädda krämare som Carnegie-vd:ar. Och så talade Per Schlingman tydligen om rättvisa???
Men…
Vi har inom bilindustrin en rätt karaktäristisk överproduktionskris. Den är dessutom inte ny. När Ford köpte Volvo PV (personvagnar) 1999 gav man 50 miljarder för ett företag som de 10 åren närmast före köpet haft en vinstmarginal på 1,5 procent. Hur mycket Volvo sedan kostat Ford har jag inga siffror på men man kan ana att det är en del, kanske har de också tjänat något – första kvartalet i år var i alla fall förlusten 900 milj.kr. Tredje kvartalet var förlusten 3.6 miljarder!!
Jacques Nasser, chef för Ford 1999 sa då:
– Volvo är ett perfekt komplement till Ford-familjen över hela världen. Volvo har ett världsledande rykte om säkerhet, kvalitet, hållbarhet och miljöansvar, saker som blir allt viktigare för bilköparna och passar vår image för framtiden
Och nu börjar folk ropa efter förstatligande, nationalisering eller vad man nu väljer att kalla det. Adrian Kaba som citerades ovan tycker t.o.m. att staten skall köpa Volvo, alltså använda skattemedel först till att “kompensera” Ford för deras misslyckande, ett misslyckande som man antar Leif Johansson och andra i Volvo ABs ledning såg framför sig redan för snart 10 år sedan (varför sålde de annars). Och sedan när köpet är gjort får vi väl anta att Kaba och andra med samma lysande idé (en del vill ju i alla fall inte betala för företaget) tycker att vi skall pumpa in ytterligare ett sannolikt stort antal miljarder för att utveckla ny produkter som kanske någon vill köpa.
Jag tvivlar – samma personer som nu ropar på förstatligande kan en annan dag hänge sig åt klimatalarmism och förespråka bilismens död.Andra alarmister som Anders Wijkman hävdade idag på DN Debatt att vi helt måste upphöra med utsläpp av växthusgaser och minska desamma med 70% fram till 2020 – detta samtidigt som temperaturhöjningen kommer att släppa läs en metanbomb i Lappland. Ingen dålig omställning som Volvo PV måste åstadkomma för att hinna med i den utvecklingen.
Nu är ju detta förstås ett dilemma av rang. Det viktigt att rädda försörjningen åt de arbetare och tjänstemän som förlorar jobb, det måste fixas fram nya jobb, överproduktionen inom bilindustrin i världen kan bara åtgärdas genom nedläggningar, någon måste förlora pengar – frågan är vem? Volvoarbetaren, Fords aktieägare, svenska skattebetalare eller… Volvo ABs aktieägare har väl redan hunnit dela ut de 50 miljarderna de fick 1999.
Spela mera
Socialdemokratin höjer dataspelsmarknaden: “När varslen står som spön i backen och traditionell industri går på knäna på grund av lågkonjunkturen behöver vi långsiktiga satsningar som gynnar utvecklingen i branscher där Sverige kan bli världsledande. Musik, design och mode har länge varit givna satsningar, dataspel har självklart också samma potential att växa och bli mycket betydande för landet.”
(Hittat via Arvid Falk.)
Behöver det verkligen utformas “”http://www.socialdemokraterna.se/upload/Rapporter/2008/Investera_i_dataspelsindustrin%5B1%5D.pdf?cmpi=“>en sammanhållen politik för den svenska dataspelsbranschen” som Luciano Astudillo hävdar. När man läser om framgångsrika exempel inom området – som Polarbit (från Södertälje förstås) så känner man viss tveksamhet:
På tre år har bolaget producerat fler spel än vad som borde vara möjligt med en personalstryka på åtta personer. Bland spelen finns mobila versioner av Electronic arts Tiger Woods 07, Fifa 06, Spore och SSX samt Activisions (tidigare Vivendi) Crash bandoicoot nitro cart.
– Vi har egentligen inte varit ute och sålt oss utan uppdragsgivarna har kommit till oss.
Men, och det är här Polarbit skiljer sig från andra, bolaget har också utvecklat egna spel. Waveblazer, som släpptes på Apples Appstore för Iphone och Ipod touch i veckan, är det senaste.
– Apple har ju skapat möjligheten att tjäna pengar på att publicera egna spel. De tar 30 procent av intäkten, resten går till oss. Det gör att det faktiskt finns möjlighet att tjäna pengar. Det är mycket svårare om man ska gå via ett förlag till en operatör. Då blir det inte mycket kvar till utvecklaren, säger Mitri.
Vinstmarginalen är 50% – ändå tycker alltså såväl datorspelsbranchen som Luciano Astudillo som Anders Löwdin som Johanna Nylander som….att verksamheten behöver stödjas, stimuleras, subventioneras.
Jonas Thente på DN är i alla fall lite skeptisk.
Har du kontrakt, lille vän
November 23, 2008- Kontrakt om svenska värderingar för invandrare: “Som kronan på verket föreslås kontraktet vara frivilligt, och inte gälla EU-medborgare. Har förslaget något annat syfte än att vara en flirt högerut?”
Svaret på Björn Fridéns fråga är förstås nej. För den som tvivlar kan man ju t.ex. förslå läsning av Sverigedemokraten Leo Sundbergs betraktelse över folkpartiets “fråga”. Eller fundera över vad högerns utspel egentligen är (citerat från Blogge Bloggelito):
Det blåser nationalistiska vindar igen, som det brukar göra när tiderna försämras och man behöver syndabockar att sparka på. Och att moderaterna nu tar upp konkurrensen med sverigenazisterna om väljarnas gunst kommer kanske inte heller som någon direkt överraskning, dels för att de nya moderaterna i grund och botten är de gamla moderaterna i värderingsfrågor, dels för att de nya moderaterna är ett geléformat, ryggradslöst och principlöst parti ständigt med ett fuktat finger i vädret för att se vart det blåser i frågor utanför den borgerliga kärnan (exempelvis att försvara de borgerliga köpmännen mot fildelningens konsekvenser).
Och det är väl bara att konstatera att teorin om att den verkligt obehagliga effekten av populistisk mer eller mindre tydligt uttalad rasistisk organisering i ett land som vårt (jmf till exempel med Danmark) är att det sker en anpassning hos just de geléformade, ryggrads- och principlösa mer etablerade partierna äger sin riktighet.
Marita Ulvskog förstår dock inte alls:
DET ÄR SVÅRT ATT förstå vad de egentligen vill säga med det. Det finns risker med att kasta ur sig sådana här förslag om man inte visar att det innehåller något konkret och en lösning.
Det finns förstås också socialdemokrater som ägnar sig åt samma glidning mot mera främlingsfientlighet som Schlingmann. I DN kan man läsa att “MEN LUCIANO ASTUDILLO, RIKSDAGSMAN för socialdemokraterna, går emot sin partikamrat och hoppas på en bred uppslutning om kontrakten.”
Senaste kommentarerna