Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Röstade britterna mot EU eller mot invandring?
Har Sverige något ansvar för det brittiska uttåget?: ”En sak är säker. Det här folkomröstningsresultatet är sannolikt mer än en kritik mot vad som uppfattas som en övertung Brysselbyråkrati som inte förmått leverera, en reaktion på hur ett antal av EU:s toppolitiker i Bryssel men framförallt i sina hemländer inte förmått hantera flyktingkrisen och dess komplikationer i tid.
I delar av Brexitkampanjen har det också funnits en uttalad kritik mot den fria rörligheten på EU:s inre arbetsmarknad, som lett till att ett stort antal östeuropeer från bland annat Polen kommit till England för att arbeta.
Således var det invandringen mer än det eventuella demokratiska underskottet i Bryssels korridorer som kom att fälla utslaget och skaka om EU i dess grundvalar.”
(Hittat via DEBATTBLOGGEN.)
Kan bara konstatera att Andreas Henriksson har helt rätt i sin analys av Brexit-omröstningen. Det finns förstås de som gärna vill fokusera på att det resultatet skulle återspegla en medveten kritik mot hur EU kommit att fungera men det har inte varit en avgörande fråga. Tyvärr så hamnar ju just EU-kritiker (i synnerhet de som alltid varit det) i mycket dåligt sällskap nu när högerpopulismen används som murbräcka för att ställa människa mot människa. folk mot folk, arbetare mot arbetare. Tror man kan hävda att det också är omhuldandet av identitetspolitiken som starkt bidragit till att det numera är så lätt att tillskriva etniska, religiösa grupper egenskaper som möjliggör splittrande av grupper där de gemensamma intressena egentligen borde vara överordnade.
Aggressivitet i propagandan gör också att allt mer brutala aktioner kan befaras. Tillsammans med de fortfarande enstaka terrorattentat som drabbar europeiska länder kommer tyvärr dessa motsättningar att öka, alltfler utsättas för rasistisk motiverade kränkningar. Bara en politik som sätter klassperspektivet i första rummet, som kan ena de splittrade bakom en vision som utjämnar klyftor, som säkerställer att allas grundläggande behov av trygghet i form av försörjning, bostad och utbildning tillgosses kan motverka detta. Helt enkelt en politik som aldrig tvekar när det gäller alla människors rätt till ett värdigt liv oavsett ursprung. Tyvärr finns det ju inte längre någon sådan motkraft, vilket skrämmer. Tvärtom ser vi ju nu en helt bortkollrad socialdemokrati som inte förmår leda – inte klarar att staka ut vägen.
Saker jag inte förstår – den havererade flyktingpolitiken
En humanitär appell till Riksdagens ledamöter | Anne Rambergs blogg: ”När det gäller lagförslaget om ”Tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige” som riksdagen ska rösta om den 21 juni, uppges syftet vara att anpassa de svenska reglerna till den miniminivå som följer av EU-rätten och av olika konventioner. Redan utgångspunkten är utmanande. Förslaget mötte också samstämmig och mycket allvarlig kritik från en lång rad remissinstanser som JK, Migrationsverket, Uppsala universitet, Röda korset, Rädda barnen och Advokatsamfundet bara för att nämna några. Lagförslaget ansågs just strida mot såväl folkrättsliga åtaganden som svenk rätt.
Tidsbegränsade uppehållstillstånd ska som alla vet bli huvudregel. De med flyktingstatus ska få ett tre-årigt uppehållstillstånd. Den stora gruppen alternativt skyddsbehövande ska endast beviljas 13 månaders uppehållstillstånd. Hit hör 80 procent av de som flyr väpnade konflikter t.ex. syrier. Denna grupp ska heller inte kunna få återförenas med sin familj. Flertalet av dem som lämnats kvar är barn och kvinnor. De med flyktingstatus ska kunna få permanent uppehållstillstånd och då återförenas med familjen, under förutsättning att de kommer att kunna försörja sig och familjen.”
Förra sommaren uppfattade jag att det i takt med ökade flyktingströmmar pågick en mobilisering av många engagerade människor. Den rörelsen var tydligen dåligt förankrad då regeringens handlande senare under hösten inte väckte några större protester. Tvärtom föreföll det som om de överenskommelser som gjordes bara avslöjade att de vackra ord vi tidigare hört från ledande företrädare för de etablerade partierna om vårt ansvar för att hjälpa till i en extrem situation bara var fernissa. Numera låter ju alla som de tidigare så avskydda Sverigedemokraterna.
Detta kan jag inte förstå och heller inte acceptera. Jag kommer att meddela det socialdemokratiska partiet at jag inte längre önskar kvarstå som medlem.
När ett av världens rikaste och mest välmående länder lägger sig på lägsta (o)tänkbara nivå, där flyktingars möjlighet att ta sig hit och få sin sak prövad närmast omöjliggörs – då har en gräns passerats. Till detta läggs försämrade förutsättningar för de som ändå lyckas ta sig hit och få sin prövning ges försämrade förutsättningar att etablera sig, att återförenas med familj – det är vidrigt.
Jag tror fortfarande på Frihet, jämlikhet och solidaritet, inte begränsat till nation utan globalt giltigt. Känner mig dock alltmer ensam.
Massiv demonstration i Madrid |- så mycket behöver vi nog inte veta?
Massiv demonstration i Madrid | Utrikes | TT | Senaste nytt | Aftonbladet: ”Tiotusentals demonstranter samlades på lördagen i Madrid för att visa stöd för det nya vänsterpartiet Podemos, som är emot de åtstramningspaket som införts i Spanien.”
(Hittat via Aftonbladet.)
Ungefär så här långt sträcker sig alltså Aftonbladet (och TT) när det gäller att värdera denna manifestation ur nyhetssynpunkt, inga uppgifter om antal demonstrerande, inga bilder osv. Adam Erlandsson i SvD kompletterar TTs text med en del bakgrund och vi får veta att Podemos har 300 000 medlemmar vilket gör dem till Spaniens näst största parti. SvD har också bild från manifestationen men ingen uppgift om det totala antalet deltagare. Magnus Falkehed i DN har faktiskt en kommentar från en deltagande och DN har också bild.
Beatrice Janzon som befinner sig i Paris uppger på SR att det var uppemot 100 000 deltagare och SR har en bild. På SVT återfinns samma TT-text som i Aftonbladet men kompletterad med bild. Lite mera information och bild av den massiva manifestationen verkar inte förekomma i svenska medier, men finns förstås i engelskspråkiga sådana. TIME är ett exempel.
Den fråga jag ställer mig är om det är en medveten strategi från svenska medier att hålla oss i okunskap om detta, att inte ge oss en rättvisande och någorlunda komplett bild av den politiska utvecklingen i Spanien så som den manifesteras idag.
Peter Wolodarski: Det mesta du hört om krisen är fel – DN.SE
Peter Wolodarski: Det mesta du hört om krisen är fel – DN.SE: ”Att vår egen riksbank haft fullständigt fel om inflationsriskerna, och fortsätter att feltolka vart ekonomin är på väg, är tydligt. Om Riksbanken fortsätter att fokusera på prisutvecklingen för bostäder innebär det att man permanent underblåser en onödigt hög arbetslöshet. Men inte ens om Riksbanken skulle ta intryck av sina kolleger i USA och Storbritannien räcker det för att få normal fart på ekonomin.
Vad som krävs, och förmodligen inte räcker, är att finanspolitiken hjälper till med större offentliga investeringar. Konventionella svenska idéer om överskottsmål och reformutrymme blir allt mindre relevanta i denna värld. ”
Kanske är inte Wolodarski den första man tänker på när det gäller att ha rätt om den ekonomiska (och politiska) utvecklingen. På senare tid har han dock allt oftare verkat ha en aning om vad som verkligen sker och kanske framförallt vad som borde göras. Att det Wolodarski refererar från Summers
”Likaså kan nya regleringar som minskar kreditgivningen och förhindrar snabba prisstegringar på tillgångsmarknader vara kontraproduktiva. Åtgärder för att öka sparandet, offentligt såväl som privat, försvårar ytterligare återhämtningen. Vad som normalt är dygd och försiktighet blir i det aktuella läget oansvarigt. Det som i vanliga fall skulle vara rimligt för att förhindra framtida kriser förhindrar nu återhämtningen.”
är i huvudsak helt korrekt har ju varit uppenbart länge, inte minst sedan de kontraproduktiva åtgärderna riktade mot Grekland m.fl. sydeuropeiska länderna introducerades.
Frågan är snarast vilka intressen som ligger bakom denna kontraproduktiva politik, vilka kapitalintressen den egentligen tjänar och varför inte andra intressen lyckas slå igenom.
Europeiska listor i val till EU-parlamentet
Högbergs tankar: USA-dyrkan? eller det globala valet…: ” Frågan som då ställs i nästa runda är om det kommer komma aktivister till Sverige i valet 2014? Det som skulle vara intressant är hur man agerar i valet till Europa parlamentet. Är det som Peter Karlberg konstaterade på Twitter att det borde vara gemensamma listor i EU-valet 2014. Tanken var ny för mig men gjorde mig intresserad.”
(Hittat via Högbergs tankar.)
Tanken på gemensamma listor i EU-parlamentsvalet uttryckte jag publikt i samband med valet 1999 då jag i en kommentar till den katastrofala redovisningen av resultatet i Aftonbladet skrev ” Vi erbjuds ju heller inte möjlighet att rösta på europapolitiker dvs att i valet till ett europeiskt parlament måste ju väljaren självklart kunna rösta på kandidater oavsett deras hemvist/nationella tillhörighet.” Jag tänkte mig då att man som svensk skulle kunna rösta på t.ex. en socialdemokrat från Grekland, nu tror jag att det borde bildas europeiska partier (kan vara unioner av nationella) som går till val med för Europa gemensamma listor. Glad förstås att Peter Högberg nu 13 år senare nu reflekterat över frågan. Lätt besviken över att nästan ingen kommenterat det tidigare.
För övrigt tycker jag att det är märkligt (kanske t.o.m. olämpligt) att aktivister från andra länder deltar i nationella valkampanjer likaväl som det är olämpligt att finansiellt stödja samma kampanjer i andra länder (och undrar om man inte i USA har begränsningar/förbud för det). Medger dock att detta ställningstagande inte är klockrent då det kan komma i konflikt med olika former av uttryck för internationell solidaritet.
Svenskars aktiva deltagande i den nu i USA pågående valrörelsen förstår jag dock inte. Hade de valt att delta i någon oberoende presidentkandidats kampanj hade det åtminstone känts rimligt men nu basunerar de ut att de deltar som obetald arbetskraft (gräsrotskampanj kallas sådant) i de två huvudkandidaternas cirkus. Dessa gräsrötter deltar inte i formandet av politiken, deras tyckanden och tänkanden efterfrågas inte utan det är deras armar och ben som blir gratis dörrknackare, flygbladsutdelare och kanske hysteriska entusiastiska valmötesdeltagare (masspsykos ligger nära till hands att kalla det).
Technorati Tags:
Aftonbladet, Dagens Arena, demokrati, EU, Nina Unesi, Peter Högberg, Socialdemokratiska Arbeterepartiet, Solidaritet
Löfven, Almedalen metaforerna och köksbordsrasismen
Stefan Löfvens tal på Almedalen: ”Alla i Sverige har en skyldighet, men ska också ha en möjlighet att arbeta. Samtidigt behöver vi tillsammans göra samhället ekonomiskt, socialt och ekologiskt hållbart. Det gör att den frihet vi har idag går att ge i arv till våra barn. Det uppdraget – att genom allas arbete säkra en hållbar frihet – bär vi tillsammans.”
Lyssnar en andra gång på Stefan Löfvens tal i Almedalen. Som helhet tycker jag det var mycket bra. Det var tydligt och retoriskt väl uppbyggt.
Så några kommentarer:
Apropå EU riktar Löfven kritik mot de ensidiga nedskärningarna. Han talar om att inte bara spara – bromsa – utan också investera – gasa. Som alla som kört bil inser kan man inte göra båda samtidigt utan att få motorstopp eller andra problem. Metaforen håller alltså inte och då är den ju inte särskilt bra att använda.
Löfven säger att hållbar frihet innebär för individen att dra sitt strå till stacken, ta ansvar för varandra, att utveckla sin frihet utan att begränsa andras och för samhället allas rätt till arbete, utbildning, välfärd och ett hållbart resursutnyttjande för att behålla vårt sätt att leva.
Missar dock att reflektera över frihetens gränser i denna relation dvs vad som regleras i lagar och förordningar, som styr hur enskilda ska leva vare sig det handlar om arbetsfördelning i hemmet, konsumtionsval eller hur den enskildes informationsutbyte ser ut.
Om skolan tycker Löfven liksom att alla ska ges möjlighet att lyckas. Frågan är dock om obligatorisk sommarskola (för alla?) är den bästa metoden för att alla ska klara sina grundskolestudier. Borde inte skolan utvecklas så att detta kan klaras inom den rätt frikostiga tidsram den redan har? Skolans digitalisering (modernisering) glömdes också bort.
Bäst av allt var enligt min mening hans tilltro till människornas förmåga uttryckt bl.a. så här
”Människan har odlat upp kontinenter, tyglat elektriciteten, byggt upp världen efter två världskrig, fångat vindens kraft, fångat solens strålar……framtiden är inte ödesbestämd, det är vi som formar vår samtid, vi som formar vår framtid. Detta får vi aldrig glömma.”
Gäller dock inte bara den gröna omställningen kring vilket Löfven talar en hel del, lika relevant för samhällets alla delar. Vi kan om vi vill åstadkomma det mesta.
Eric Sundström i Dagens Arena hävdar att Löfven har en spansk spelidé. Enligt denna metafor försöker alltså Löfven hålla bollen (politiken) inom laget för att förhindra motståndaren från att göra mål. Det konkreta exempel Sundström tar upp handlar om jobben och så pekar han på missar som görs inom Alliansens lag (oenighet). Ogillar sportmetaforer inom politiken generellt då den reducerar politiken till frågan om att vinna val. Politik handlar om att tillsammans forma en politik som får stöd genom att de upplevs som relevant av människorna. Bör inte beskrivas som en tävling.
Danne Nordling, nationalekonom, tycker att Löfven när han försökte agitera blev en kalkon. För att få den upplevelsen av talet måste man nog ha laddat med en ansenlig dos förutfattade meningar. Nordling tycks basera sin uppfattning på att Löfven borde framträda i egenskap av regeringschef och alltså ha den exekutiva makten att agera snarare än att vara den oppositionsledare han faktiskt är. Fredrik Söderquist, studierektor i retorik på Södertörns högskola tycker att just balansen mellan vision och konkretion var det bästa med talet:
Bra balans mellan vision och konkretion i talet. Löfven levererar flera slagkraftiga formuleringar såsom ”Ett samhälle där ingen tvingas sänka sitt pris – men där alla har en möjlighet att höja sitt värde”.
En annan viktig sak som Löfven gjorde var att tala inkluderande. I hans tal fanns inget av de närmast obehagliga tendenser som t.ex. Göran Dahlström, kommunstyrelsens ordförande i Katrineholm gav uttryck för i Aftonbladet igår. Dahlström fick dock ordentligt svar på tal av Kawa Zolfagary. Helena Ericson och Staffan Lindström har också kommenterat.
Mer om vad sossar och andra progressiva tycker på Netroots, s-bloggar och Socialdemokraterna.
Technorati Tags:
Aftonbladet, Dagens Arena, Eric Sundström, Etnicitet, EU, Flyktingpolitik, Framtiden, Frihet, IT i skolan, Jämlikhet, Jämlikhetsanden, Kommunalråd, Netroots, Partiledare, Politik, s-bloggar, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Solidaritet, Staffan Lindström, Stefan Löfven, Teknik, Utbildning, Danne Nordling, Kawa Zolfagary, Helena Ericson
Övervakning – idag är det de andra, i morgon är det du
Stort fiasko för datalagringsdemon på Sergels Torg: ”Vi socialdemokrater, genom den socialdemokratiska riksdagsgruppen, kan med stor stolthet lägga vår röst för Datalagringsdirektivet på onsdag 21 mars klockan 1600. Och vi har här en seger.”
(Hittat via S-info.)
Ibland är det nog så att sidor som s-info borde förses med varningstext: Besök inte denna sida om du är rädd om din mentala hälsa. Idag är en dag då det hade varit befogat.
Hittar inga partikamrater (men de finns säkert) som engagerar sig i frågan nu bara några dagar från att ett gigantiskt steg tas mot det övervakningssamhälle Thomas Bodström i sin naivitet förespråkade.
Henrik Alexandersson från den ”obskyra” Frihetsfronten och anställd av Piratpartiet i Bryssel har uttryckt det bra och pedagogiskt, kanske t.o.m en sådan som Tommy Rådberg kan förstå:
Ur ett demokratiskt perspektiv är Sverige ändå ett rätt anständigt land att leva i. De demokratiska fri- och rättigheterna respekteras i allt väsentligt. Rättsväsendet fungerar hyggligt. Formellt sett fungerar de demokratiska institutionerna.
Just därför är det viktigt att fortsätta kämpa för frihet och demokrati. Sverige skall vara en öppen, demokratisk rättsstat. Även i morgon.
Just därför måste vi reagera när övervakningsstaten rullas ut. Vi skall inte ge staten och morgondagens ledare verktyg som lätt kan missbrukas.
och de kommer att missbrukas – var så säker.
Centerns riksdagsmän får ju i alla fall lite påtryckningar, alltså det parti som har stämmobeslut på att gå emot men ändå tänker rösta för, genom Hanna Wagenius m.fl. som i Expressen skriver
Det har sagts att direktivet måste införas eftersom det är tvingande. Resultatet av att vägra införa ett direktiv är dock blott böter. Det högsta bötesbelopp vi riskerar är ca 150 miljoner kr per år – ett mycket lågt pris för att behålla vår frihet. Det är verkligen inte en konventionell väg att gå, men det är heller inte en konventionell fråga, utan en oacceptabel order från EU om att kränka medborgarnas grundläggande rättigheter. Och vad är rimligast; att vi betalar för att bli övervakade eller för att få behålla vår personliga integritet?
Vår inställning är att varje enskild c-ledamot har en skyldighet gentemot partistämman och gentemot medborgarnas rättigheter att rösta nej den 21 mars, annars har man fullständigt kört över stämmans beslut från i höstas. Det är interndemokratiskt helt oacceptabelt. En partistämmas beslut ska följas. Det måste också partidistrikten runt om i Sverige göra klart för sina ledamöter och ställa tydliga krav på att de står upp för den personliga integriteten.
Tänk om vi sett ett liknande konsekvent och principfast agerande från SSU. Söker man på datalagringsdirektivet på deras hemsida får man 4 träffar och vad som förefaller vara det senaste är en artikel i Frihet från 23 juni 2011.
Frihet (för medborgaren) från varje form av förtryck, övervakning, kontroll, tvingande påbud från överheten trodde jag var en av socialdemokratins ideologiska hörnstenar. Tycks ha helt fel. Skulle önska att vår riksdagsgrupp tog sig före att på onsdag visa att jag misstagit mig.
Technorati Tags:
Bodströmsamhället, demokrati, EU, Expressen, Framtiden, Freedom not fear, Frihet, Henrik Alexandersson, Ideologi, Politik, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Thomas Bodström, Hanna Wagenius
Var demokratin verkligen bättre förr
Demokratins död | Mitt i steget, Johan Westerholms blogg: ”Det som byggde det politiska systemet, medborgarna, har tappat kontrollen över det monster av byråkrati och den kultur av manipulation som blev resultatet. På alla nivåer och i alla partier. Deprimerande. Demokratin, eller dess vilja att manipuleras och manipulera, kom att bli det som förgör demokratin. När vi kritiserat EU för att inte vara demokratiskt nog så ser vi inte bjälken i vårt eget öga. Det är hos vår egen oförmåga att styra våra partier som vi borgat för den utveckling vi ser idag.
”(Hittat via Knuff.)
Fårstår herr Westerholms något dystra perspektiv. Dock, det var nog bara i begränsad omfattning bättre förr. Tror knappast att folket var särskilt engagerade i framkomsten av Torekov-kompromissen. Den ska nog snarast ses som resultatet av dåtidens partieliters strävan och baseras naturligtvis på såväl geniuna demokratiska värderingar, en idealiserad bild av desamma och så en portion retorik så att ”stabilitiet” för den rådande samhällsordningen (inkl. partiväsende) kan garanteras. Martin Moberg har också kommenterat Westerholm.
Visst var det nog bättre fart i det interna partiarbetet åtminstone vad gäller antal deltagare i basverksamhet förr. Om medlemmarna egentligen utövade något större inflytande skulle jag vilja låta vara osagt – tror egentligen inte det.
Jag skulle vilja betrakta detta med demokrati som något vi strävar efter och har så gjort under något sekel – med lång väg kvar att vandra. Partiet borde i den processen vara en föregångare, ett organisatoriskt uttryck för hur vi vill att samhället som helhet skall vara. Att vi knappast utgör en sådan förebild visas väl tydligt av processen t.ex. vid utnämnandet av partiledare senast. Varken strategi eller politik diskuteras publikt drivet av de i partiet förtroendevalda i någon större utsträckning, den diskussion som förekommer hittar man huvudsakligen utanför organisationens fora på bloggar m.m.
Att denna min tes är rimlig förstår man av att historiskt så är demokrati i bemärkelsen att folket styr ett relativt ungt fenomen som idé och exemplen få på mer utvecklat sådant styre på nationell nivå. Även organisationer byggs normalt upp på ett sätt som snarare motverkar än befrämjar verklig demokrati om vi med det förväntar att alla verkligen har ett reellt inflytande på organisationens utveckling. Oftast hämmas detta genom de representativa strukturerna som definitivt får anses tillhöra de konserverande krafterna särskilt genom att skydda de som ingår i de ledande kretsarna (sitter runt köttgrytorna om man så vill).
Den demokrati vi omhuldar är ju i själva verket ett borgerligt projekt där representativ parlamentarism visat sig vara ett effektivt sätt att legitimera statens maktutövande. Det är sannolikt ett bättre styrelseskick än de flesta andra hittills prövade men knappast slutpunkten i mänklighetens utveckling. Ett av dess tillkortakommande gäller ju just det ytterst begränsade inflytande det faktiskt tillförsäkrar folket. Ett annat hur lätt det välts över ända om det inte uppfyller mer grundläggande ekonomiska maktstrukturers krav – Grekland har ju bara under de senaste 50 åren haft erfarenhet både av diktatur och av nu senast teknokratstyre alldeles oavsett folkets vilja.
Det vi har att göra – och som borde fortsatt vara socialdemokratins uppgift – är att ständigt kämpa för ett verkligt demokratiskt samhälle. Då måste vi börja med oss själva – utveckla vårt parti i en sådan riktning.
Ett litet steg skulle vara att se till att alla medlemmar faktiskt skolas i sådana för verklig demokrati grundläggande principer som yttrandefrihet. Idag omfattar nämligen inte alla ens det, vilket Alexandra Einerstam skriver om.
Läs mer om detta på Knuff
Mer om vad sossar tycker på Netroots, s-bloggar och Socialdemokraterna.
Technorati Tags:
Alexandra Einerstam, demokrati, Ideologi, Johan Westerholm, Martin Moberg, s-bloggar, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Yttrandfrihet
Senaste kommentarerna