Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Fascism eller bara korkade?
När ministern själv fick övervaka: Bodströms utredare bekänner färg: “Om man vore Thomas Bodström och ville få igenom den där extremvarianten av datalagring som han slogs för in i det sista i EU, hur skulle man agera? Om man alltså ville lagra information om exakt allt vi gör på nätet, om all fildelning, om allt chattande, om allt webbsurfande? Och inte bara nöja sig med det som andra länder kunde acceptera som tvång inom EU, dvs i princip information om telefonsamtal, e-post och själva uppkopplingen till nätet, men inte vad man har för sig och vilka platser man besöker?
Man skulle förmodligen beställa en utredning som såg ut som den Gudrun Antemar idag levererade till Regeringen, SOU 2007:76, Lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpning. Hon tillsattes av Bodström och har jobbat i ett och halvt år med att föreslå hur den svenska implementeringen av EU:s datalagringsdirektiv skall se ut.”
Skulle man i all sin naivitet kunna hoppas att nuvarande justitieminister Beatrice Ask kommer att kasta denna utredning i papperskorgen elelr åtminstone låta den försvinna i en byrålåda – bara för att den tillkom på Bodströmskt initiativ? Troigen inte – Ask har hittills inte visat särskilt mycket större omsorg om den personliga integriteten. Hon har dock fortfarande chansen.
Oscar Swartz pekar på en av utredningens absolut mest skrämmande delar:
“Men som tur är har datarådet (härlig titel för vissa befattningshavare hos Datainspektionen) Hans-Olof Lindholm skrivit ett särskilt yttrande i slutet av utredningen eftersom han inte alls kunde ställa upp på förslagen. Här tar jag bara upp den fullkomligt förödande punkten han pekar på och som av juridiska amatörer lätt skulle förbises: De centrala delarna där man definierar vilka data som skall lagras har den lagtekniska formen av en förordning. Jaha? Jag är övertygad om att en mycket stor del av svenska folket inte inser allvaret i detta och jag ser inga journalister som har förstått det ännu.
Lagar stiftas av riksdagen. Förordningar beslutas av regeringen.”
Det är många som kommenterar denna fråga – dock företrädesvis i bloggar, mycket lite märks på t.ex. tidningarnas ledarsidor (kanske något för Dagens Arena att bita i, Nisha, men det kanske inte är kvinnligt nog!). Flera har börjat använda begreppet Fascism 2.0, jag tror dett emenerar från Blogge Bloggelito eller möjligen Rick Falkvinge och används av Erik Laakso.Fascism 2.0 verkar ha dykt upp som begrepp i samband med Skatteverkets helt sanslösa tolkning av sitt uppdrag när de med hot om vite kräver att s.k. service providers skall lämna ut all information om alla sina kunder. Med utredningens förslag vad avser vilka uppgifter som skall lagras och överlåtandet av definitionen av vilka uppgifter till ett regeringsbeslut har vi i alla fall tagit rätt kraftiga kliv i riktning mot det hotande Bodströmsamhället. Det är dags att säga ifrån!
Även Jonas Morian diskuterar förslaget:
Även DN har plockat upp detta och refererar till att utredningen och dess egna experter konstaterar att den personliga integriteten inskränks genom förslaget. Experterna pekar främst på risken att uppgifter läcker till obehöriga, och att de inom kort kommer att användas också för andra ändamål. Lagen riskerar också ge en psykologisk effekt, enligt experterna, som gör att ”människor blir rädda och misstänksamma och i högre grad upplever att de lever i ett kontrollsamhälle”.
Vem blir president?
Sorry Bildt – Blair, ni får inte jobben: “Två nya toppjobb står lediga i EU 2009, och sökandet efter kandidater har redan börjat. Tony Blair och Carl Bildt pekas ut som favoriter. Låt mig resa några invändningar.”
Henrik Brors har några invändningar mot Blair och Bildt som kandidater förutom att han inte tror att de kommer att bli utsedda då deras namn också framförs i ett slags taktiskt spel där t.ex. franska Sarkozy föreslår Blair men egentligen har en annan kandidat i bakfickan. Det må vara hur det vill med detta, invändningaran i sak mot dessa båda herrar är så starka at de faktiskt är uteslutna.
Brors skriver om Blair
“Det är ett märkligt utspel, för Blair är långtifrån oomstridd i EU-kretsen. Hans stöd till USA:s invasion i Irak splittrade EU, och han misslyckades med att svänga den negativa brittiska EU-opinionen under sina år vid makten. Att Storbritannien står utanför EMU och passunionen och fått undantag från viktiga delar av det nya EU-fördraget minskar ytterligare Blairs möjligheter att framstå som en trovärdig ledare för hela EU-projektet.”
Åtminstone invändningen som gäller inställningen till ockupationen av Irak gör att åtminstone jag finner Blar som ett inte bara olämpligt utan också helt oacceptabelt namn för posten som ordförande.
Att Carl Bildt skulle vara aktuell som utrikesminister är väl förstås lika omöjligt och faktiskt sannolikt huvudsakligen baserat på samma fråga. ENligt DNs Snabbguide:
I januari 2003 värvades Bildt som rådgivare av Committee for the liberation of Iraq, en lobbyorganisation med målsättningen att skapa opinion för att störta Saddam Hussein (bilden). I ledningen fanns en rad personer med kopplingar till Pentagon, amerikansk försvarsindustri och neokonservativa tankesmedjor.
Det går naturligtvis att hitta fler invändningar mot att Blair och Bldt skulle ges några betydlsefulla poser inom EU. Irak räcker!
För övrigt tycker jag att ordförande i EU som ju blir ett närmast presidentlikt uppdrag borde väljas av folket inom unionen!
Folkomrösta nu:-)
Rösta om EUs nya fördrag!: “Inatt enades EU om ett nytt fördrag. I ”http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=706364">DN och SvD sammanfattas frågan ganska väl.
Den fråga som rests är huruvida det behövs en folkomröstning om fördraget. Eftersom vi kan göra saker på egen hand i Folkets Parlament… så startar vi en liten folkomröstning."
(Hittat via Folkets Parlament.)
Dags igen för “nytt” fördrag inom unionen. Själv tycker jag att att EU är ett steg i rätt riktning, att mycket fortfarande saknas vad avser demokratiska institutioner, att det finns ett flertal absurditeter i den politik som förs i EUs namn men att också fördraget är ytterligare ett steg i rätt riktning (om än litet). Detta särskilt eftersom de nuvarande regleringaran av uninen är obsoleta då de skrevs i en annan tid och med mycket förre medlemmar. Att tro att vi skulle kunna få tillstånd en verklig demokratisk process i Europa för att komma fram till ett bättre förslag är naturligtvis helt utopiskt – vi har ju ännu ingen europeisk politisk kultur utan bara nationella sådana.
En sak som skulle kunna få mig att ompröva min positiva grundsyn på EU är om Gordon Browns förslag att Tony Blair (Bush allierade i ockupationen av Irak) skulle bli den första "presidenten – då gör jag uppror!
Istället för att som Vänsterpartiet föreslår anordna en folkomröstning (och alltså vänta på den process som måste föregå en sådan rekommenderar jag deltagande i den redan startade omröstningen på Folkets Parlament – där krävs bara ett medlemskap som är kostnadsfritt och man kan dessutom kommentera frågan vilket inte folkomröstningar ger utrymme för.
Vill man lyssna till lite fler röster om fördraget är t.ex. Ali Esbati en startpunkt (för de som vill ha mot-argument). Jonas Morian tillhör de mer positiva.
Mona (kvinna!) om Burma
Sahlin, Royal, Thorning-Schmidt m.fl. protesterar mot regimen i Burma – www.socialdemokraterna.se : "Nu när folket i Burma behöver solidaritet kan vi inte förbli tysta. Som kvinnliga politiska ledare vill vi först av allt sända vårt budskap om stöd till Aung San Suu Kyi: den enda fredspristagare som berövats sin rörelsefrihet. Hennes upprop ger eko i oss och vi vill förstärka det: ”Använd er frihet till att främja vår”, lyder hennes ständiga uppmaning. Hon representerar ett folks strävanden efter fred och frihet. De i våra länder som använt all sin kraft för att vinna fred och återerövra frihet vet hur viktigt det är med ett internationellt budskap om stöd.
Vi stödjer det burmesiska folkets mod. De har valt icke-våld för att uppnå en övergång till demokrati. Det är ett föredömligt vägval. Men om inte det internationella samfundet med styrka och beslutsamhet tar över taktpinnen riskerar vi att förlora kraften i detta vägval.
I våra länder, och utifrån de uppdrag vi har, uppmanar vi FN:s säkerhetsråd, den sydostasiatiska samarbetsorganisationen Asean, EU samt stormakterna i regionen att garantera Burmas folk respekt för deras grundläggande rättigheter och för en snabb övergång till demokrati, den enda garantin för stabilitet i regionen."
Ovanstående är hömtat ur en artikel som publicerats i såväl belgisk, spansk som svensk press. Den är undertecknad av ett antal kvinnliga socialdemokratiska ledare. Notera här hur man i en apell till stöd för det burmesiska folket väljer att framhäva att det är kvinnliga ledare som skriver. Vad f-n har det för betydelse i sammanhanget? Jag har stor aktning för det burmesiska folkets kamp, stor aktning för demokratikämpen Aung San Suu Kyi och stöder efter bästa förmåga dessa men känner mig plötsligt utestängd – måste man vara kvinna för att uttrycka detta.
Varför vill dessa kvinnliga ledare först och främst sända sitt budskap om stöd till Aung San Suu Kyi – vill inte alla ledare göra detta, vill inte alla göra detta? Sen kan man ju undra vad formuleringar som “det internationella samfundet med styrka och beslutsamhet tar över taktpinnen” betyder, vilken styrka och varför ta över. Skall vi befria burmeserna från sin egen kamp mot förtrycket. Och vad menas med att FN, Asean, EU och stormakterna i regionen skall garantera burmeserna grundläggande rättigheter? Skall förtryckarna avlägsnas med våld? Skall kineserna demonstrera styrka med en militärövning i närheten? Skall landet ockuperas i demokratins namn?
För övrigt – visst pågår det vid sidan av de uppmärksammade munkarnas demonstrationer (hur många sådana finns det egentligen och vem försörjer dem?) en väpnad befrielsekamp i Burma?
USA terroriststämplat
Iran terrorstämplar USA: "215 av de 290 ledamöterna ställde sig bakom beskrivningen av den amerikanska militären och underrättelsetjänsten som terrorister. Som exempel på USA:s terror nämndes “stödet för den rasistiska sionistregimen” Israel och “tortyrplatserna Guantánamo, Abu Ghraib och Amerikas hemliga fängelser i diverse länder”."
Irans parlament har ställt sig bakom en beskrivning av USAs militär och underrättelsetjänst som terrorister. Samtidigt som det förstås bara är ett svar på att kongressen i USA stämplat det iranska Revolutionsgardet som en terroristorganisation är det ju faktiskt med sanningen helt överensstämmande.
På samma sätt som EU och Sverigen är beredda att efterleva USAs terroriststämplar borde vi förstås också efterleva iranska sådana. Någon självständig prövning verkar vi ju inte behöva!
Tacka Gud för EU
Bakslag för ny fildelningslag: "Enligt lagförslaget ska rättighetshavarna kunna begära att bredbandsoperatörerna lämnar ut identiteten på de personer som ägnar sig åt illegal fildelning, utan att som i dag behöva gå via polis eller åklagare. Bakom ligger ett tre år gammalt EG-direktiv, som Sverige måste genomföra.
Men upphovsrättsdirektivet strider mot ett annat direktiv, det om dataskydd. Nu har EU:s generaladvokat Juliane Kokott kommit fram till att datoranvändarnas integritet väger tyngre än upphovsrättsinnehavarnas intressen. Hon skriver i sitt 40-sidiga yttrande att “överföring av personrelaterade trafikuppgifter … endast är tillåten till behöriga statliga myndigheter och att en direkt överföring till upphovsrättsinnehavare som vill vidta civilrättsliga åtgärder mot intrång i deras rättigheter inte är tillåten”."
(Hittat via knuff.se.)
Det är lurigt detta med fövaltningsdomstolar. Å ena sidan är det förstås förkastligt eftersom de kan upphäva en tydligt i val uttalad folkvilja, å andra sidan är de ett skydd mot att klåfingriga, okunniga politiker skall ställa till det.
I just detta fall känns det alltså som om jag fått full återbäring på vårt medlemskap i EU. Personlig integritet är oerhört viktig och kan inte vår riksdag skydda oss så tackar jag EU-domstolen/generaladvokaten för hjälpen. Hoppas nu Beatrice Ask fattar budskapet!
Beskatta vinster!
Fastighetsskatten flyttar inte till Monaco: “Sanningen är ju den, att inget hushåll behöver betala mer än 4 procent av hushållets totala inkomst i fastighetsskatt. Det gynnar de med låga inkomster och med låga taxeringsvärden, det vill säga de allra flesta utanför storstäderna. Självklart finns det undantag där, men fortfarande gäller det: Max fyra procent av hushållets totala inkomst.”(min fetmarkering)
Erik Laakso har tillsammans med två andra partikamrater (Bengt Silfverstrand, Höganäs,
Christina Meltin Westerlund, Härnösand) publicerat en artikel om fastighetsskatten. De tar upp en rad frågor men kan väl sägas i huvudsak försvara den nuvarande konstruktionen som varandes rättvis, solidarisk, stabil etc.
Jag tycker emellertid att de missar en (hel) del. Skatteverkets generaldirektör Mats Sjöstrand tar t.ex. i dagens SvD upp nivån på reavinstbeskattningen och regelverket kring uppskov. Svenska folket resterar med 220 miljarder kronor i uppskjuten skatteskuld. 80% av alla uppskov är mindre än 500 000 kronor. Sjöstrands förslag är att reavinsten beskattas lägre men att uppskovsmöjligheten tas bort samtidigt som “skulden” betalas av under lång tid. Verkar vettigt. Dessutom slår Sjöstrand hål på den myt Laakso och kamraterna odlar, nämligen att fastighetsskatten inte kan flytta till Monaco – uppskovsreglerna ger just den möjligheten! Själva fastigheten kan förstås inte flytta (enkelt) varför de förstås ändå i viss utsträckning har rätt, de dvs fastigheterna är stabila skatteobjekt.
Vi (socialdemokrater) brukar hävda att bostaden är en social rättighet. En mycket stor andel av befolkningen (arbetare såväl som bönder, borgare och adel) bor i bostäder de äger. Trots att denna alltså skall betraktas som en social rättighet (eller gäller det bara hyresgäster) så anses själva bostaden vara en kapitalplacering. Ur skattesynpunkt har det dessutom ingen betydelse om den är belånad. Laakso och hans kamrater tycker att det är som det skall vara trots att det innebär ett skattessytem som beskattar en, i vissa fall dessutom helt fiktiv, värdestegring som inte motsvaras av någon inkomst. De missar dessutom att det finns ett antal möjliga investeringsobjekt som är befriade från motsvarande beskattning – vi har inte alls ett skattesystem som beskattar kapital likvärdigt. Köp t.ex. en tavla eller båt.
Eftersom taxeringsvärdets utveckling är omöjlig att förutse (över tid) bidrar nuvarande konstruktion till svårigheterna att planera sina boendekostnader. Att det nuvarande systemet har måst kompletteras med en begränsningsregel (max 4% av inkomsten) demonstrerar ju tydligt denna svaghet. Som framgår av citatet från Laakos ovan så är kamraterna dessutom nöjda med att detta gynnar låginkomsttagare med låga taxeringsvärden utanför storstäderna – solidarisk skattepolitik kallar de detta. Man undrar var de tror att stora delar av landets befolkning bor. Får man tro vår värdade ledare, partiordförande Mona Sahlin, så är det ju just folket i storstäderna vi borde uppmärksamma.
Visst skall vi fortsatt beskatta fastigheter. Huvuddelen av densamma bör tas ut i samband med försöljningen (då man har pengar i handen). Jag tror Sjöstrands idé´om att ta bort uppskovsmöjligheten är riktig. Vår politik bör utgå från att göra det möjligt också för folk med låga inkomster att ha råd att köpa en egen bostad (även i storstadsområdena)!
Utmärkt om upphovsrätt
Avskaffa upphovsrättslagen och lev upp till vallöftet: "Enligt ett yttrande från EU:s generaladvokat är internetleverantörer inte skyldiga att röja sina kunders identitet, om inte det egna landets lagar kräver detta. Beskedet vänder upp och ned på det svenska utredningsförslaget om att låta upphovsrättsinnehavare begära ut namn på fildelare, ett förslag som enligt regeringen har som syfte att anpassa svensk rätt till EU-rätt. Utan krav från EU måste vi själva ta ställning till om vi verkligen vill starta ett krig mot fildelarna.
Sommaren 2006, tre månader före valet, sa min partiordförande Fredrik Reinfeldt i en tv-intervju att vi måste visa att vi lever med vår tid. Att jaga en hel ungdomsgeneration var inte syftet med nedladdningsförbudet, och inget som vi vill använda rättsväsendets resurser till.
Nu när han sitter vid makten kan han inte rimligen stifta en lag som hjälper skivbolagen att dra var och varannan tonåring inför rätta, ibland för att ha laddat hem någon enstaka mp3-fil. I stället borde regeringen göra det motsatta och avskaffa dagens upphovsrätt. Därmed avkriminaliserar vi kopiering för privat bruk."
(Hittat via knuff.se.)
Det är faktiskt intressant att den moderata riksdagsmannen Karl Sigfrid på ett bra och pedagogiskt sätt argumenterar mot regeringens förslag när det gäller fildelning och detta inte bara för kvaliteten på hans argumentation utan också för att han pekar på att nuvarande statsminister Reinfeldt faktiskt tre månader före valet uttryckte en helt annan uppfattning än den som nu komer till uttryck i förslag från regeringen.
Man kan ju möjligen vara lite förvånad över den oskicklighet som regeringen – i detta fall med Beatrice Ask i spetsen – uppvisar både när det gäller att underblåsa missuppfattningar om vad upphovsrätt är men också när det gäller att välja sina strider. Att skärpa lagstiftningen i den multinationella skivindustrins favör är inte bara dumt i sig utan riktigt dumdristigt om man beaktar att fildelning är för oerhört många svenskar idag självklart. Det är nog inte så svårt att få igenom lagföslaget i riksdagen men det kommer att visa sig oerhört svårt att få accept i det allmänna rättsmedvetandet – sådana lagar minskar respekten för andra lagar, för lagstiftaren och för politiken.
Jag gillar Sigfrids avslutande exempel på hur Pirate Bay-razzian skulle sett ut för 20 år sedan:-)
Motsvarigheten till Pirate Bay-razzian hade för tjugo år sedan varit att storma Sonys fabriker, konfiskera alla dubbelkassettbandspelare och stänga ned huvudkontoret. Precis som The Pirate Bay tillhandahöll Sony, och många andra stora elektronikföretag, ett verktyg för kopiering utan att själva kopiera eller inneha kopior av upphovsrättsskyddat material. I det så kallade Betamax-fallet uttalade den amerikanska Högsta domstolen att Sony inte kunde hållas ansvarigt för brott mot upphovsrätten. Varför polisen aldrig stormade Sonys fabriker är lätt att förstå, och lika lätt är det att förstå varför The Pirate Bay får just denna behandling. Några teknikintresserade ungdomar i en källare – utan pengar, utan jurister och utan pr-konsulter – är en mer tacksam måltavla än ett multinationellt bolag.
Nu får vi se hur regeringen med Reinfeldt och Ask hanterar kritiken respektive om Sigfrid kan få med sig övriga inom högeralliansen. Skulle förstås gärna se samma klarsyn från mitt eget parti.
EUs tafflighet
Sexfilm gör reklam för EU: ” Filmen är en del av en kampanj som leds av den svenska EU-kommissionären Margot Wallström för att göra reklam för EU.
Och enligt en talesman på EU:s kommunikationsavdelning finns det inga problem med filmen.
– Det här handlar om helt vanliga filmscener. Jag kan inte se några problem med filmen, den beskriver EU:s arbete på ett bra sätt, säger han till aftonbladet.se. ”
Om nu inte Aftonbladets artikel tydligt beskriver att filmen (som förstås inte är en sexfilm i någon rimlig mening) är en officiell produkt hade jag nog trott att det var en parodi på Eus försök att popularisera sig (för demokratisera är det långt till). Som varande positiv till en demokratisering blir jag mest störd över vad jag uppfattar som taffligt – inte chockad som Aftonbladets reporter tycks anta att man skall bli. Taffligt eftersom filmen faktiskt inte på något sätt beskriver EUs arbete, villkoren för stöd, vilka filmer som får etc. utan just bara är några olika glimtar från vad som kanske skulle beskrivas som sexscener där klimax förstås är ljud som antyder orgasm. Ansvarig för kampanjen som filmen ingår i är tydligen Margot Wallström.
Kanske är Aftonbladet tillbaka i chocktänkandet (nakenchocker m.m.) som för något år sedan var väldigt vanligt. Hittar filmen via David Sjögren.
Technorati Tags:
Demokrati, Politik, Aftonbladet, Sexualitet, Mediekritik, EU, Margot Wallström, Orgasm
Digital kompetens
Just nu pågår intressanta samtal, diskussioner kring begreppet digital kompetens. Jag deltar i en arbetsgrupp som bildats av representanter för Skolverket, MSU och KK-stiftelsen där vi bland annat utgår från EUs rekommendation. Idag hade vi ett seminarium på KK-stiftelsen, igår ordnade DiU ett seminaium på samma tema. Jag rapporterar lite från detta på IT och lärande-bloggen.
Technorati Tags:
IT i skolan, Utbildning, Skola, Lärande
Senaste kommentarerna