Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Diskussion med Jinge om globaliseringen
Globaliseringen och kommunicerande kärl: “Det är en nödvändig utveckling, världens välstånd måste fördelas rättvist och det kan inte ske på något annat sätt. Men eftersom världens ekonomier fungerar som kommunicerande kärl så måste vi sätta kranar på slangarna. Vi måste ställa dessa kranar så att all utjämning inte sker på några få år utan sprids långsamt över t.ex. femtio år.”
(från Jinges Web och Fotoblogg.)
Jag reagerade på Jinges skrivningar,främst de 50 år han tycker utvecklingsländerna skall vänta på att få vettig levnadsstandard men också hans uppfattning att världens ekonomier är kommunicerande kärl (jag tror att han uppfattar det som nationalekonomiskt sant). Själv har jag en annan uppfattning vilken framgår av mina kommentarer hos Jinge.
Technorati Tags:
Kapitalet, Swedish, Ekonomi, Politik, Socialdemokraterna
Alkoholkonsumtion – kultur eller regler?
Sverige har blivit en förebild: “Sverige blir inte längre mobbat i EU för sin tuffare alkoholpolitik. Hårdare bestämmelser är på gång i nästan alla EU:s 25 medlemsländer med mer kontroll, striktare åldersgränser, högre skatter och hårdare tag mot rattfylleri.
”
(från SvD.)
Fredrik Mellgren som skrivit artikeln har kanske rätt så tillvida att vår reglering faktiskt utgör exempel för andra. Det innebär ju tyvärr inte att vi faktiskt utgör ett bra exempel. Detta demonstreras ju också ytterst tydligt av SvDs huvudartikel om ungdomsfylleriet i Europa där det ju t.ex. framgår att både när det gäller totalkonsumtion och när det gäller det aktuella ungdomsfylleriet så finns det inget samband mellan höga skatter och åldersgränser (m.m.) å den ena sidan och konsumtion å den andra.
Bara ett exempel (vilket förstås inte särskilt väl framgår av artikeln som verkar vara ett beställningsjobb – en planterad läcka från en EU-rapport):
Grekland ligger när det gäller totalkonsumtion på 23:e plats i Europa – Sverige på 27:e
Grekland har 17 år som åldersgräns på krogen – Sverige 18
Grekland saknar åldersgräns i butik – Sverige har ett alkoholförsäljningsmonopol med 20 som åldersgräns
I Grekland råsuper 11 procent av 15-16-åringarna tre gånger i månaden – i Sverige är motsvarande siffra 25 procent
Mellgren skriver att
En del av inspirationen kommer från de svenska restriktionerna, men i flera fall har exempelvis Irland och Frankrike gått längre än Sverige.
– Det har skett en utjämning de senaste 30 åren. Länderna i Sydeuropa har ökat sin kontroll medan man i norra Europa tvingats dra ner på begränsningarna, säger Maria Renström.
Hon ska för EU-kommissionens räkning ta fram underlag till ett förslag om en gemensam europeisk alkoholstrategi.Det är ingen tillfällighet att det är en svensk som fått uppdraget, men genombrottet kom redan 2001. Ministerrådet beslutade då att alkoholskadorna ska minska och att drickandet bland ungdomarna ska hållas tillbaka.
– Det är inte för mycket sagt att Sverige var ett nyckelland den första tiden, säger Maria Renström.
På socialdepartemenetet vittnar man om att EU-länder kommer med förfrågningar om den svenska alkoholpolitiken på ett sätt som var otänkbart för bara några år sedan. Det har även förekommit rena studiebesök. Gunnar Ågren chef för Folkhälsoinstitutet bekräftar också ett ökat intresse från EU-håll.
– Men min bild är nog ändå att det går fasligt långsamt åt rätt håll. Man måste vara ärlig och säga att EU fortfarande ser alkoholen främst som en del av jordbrukspolitiken snarare än hälsopolitiken.
I artikeln om ungdomars råsupande finns inget stöd för att de svenska restriktionerna vare sig vad gäller priser, åldergränser (eller tyvärr vad gäller rattonykterhet) skulle vara särskilt framgångsrika strategier. Trots det har SvD jobbat hårt för att ge det intrycket – varför?
Technorati Tags:
EU, Alcohol, Politics
Civilisationernas kamp?
Aftonbladet: Helle Kleins blogg: “Vill bara påminna om Olle Svennings viktiga söndagstext i dagens Aftonbladet.”
(från Aftonbladet.)
Läser Olle Svennings text efter detta tips från Helle Klein, som för övrigt på sin blogg inte med ett ord berört frågan om svenska myndigheters censurering av hemsidor – som ju enligt DN skedde efter att
– Vi har varit i kontakt med internetleverantören och presenterat våra hotbilder för dem. Hur dessa ser ut är hemligt, säger Säpochefen Klas Bergenstrand.
Han anser inte att Säpo utövat påtryckningar mot Levonline och han vill inte heller kommentera att webbhotellet nu släckt ned Sverigedemokraternas sajter.
vilket ju är lite anmärkningsvärt.
Jag har lite svårt att förstå det viktiga i just denna text av Svenning. Han meddelar att “Segern går bara till våldets predikanter” och rapporterar att
Kanske lever vi ändå i en tid av civilisationernas kamp.
Alltsedan Napoleon kolonialiserade Algeriet har västvärlden fortsatt missionera i den muslimska världen: brutala krig, massmord, gaskrig. Allianser upprättas gärna med auktoritära härskare som i Saudiarabien, shahens Iran eller Mubarak i Egypten.
Pia Kjaersgaard knyter an till traditionen. I sitt senaste veckobrev beskriver hon muslimer som ogräs. Gallringen i Danmark, försäkrar hon, klarar vi själva. Däremot behöver hon hjälp med Palestina, Iran, Syrien och andra länder med muslimer.
I den civilisationernas kamp som möjligen pågår vinner två europeiska politiker stora framgångar: Kjaersgaard och Jean- Marie Le Pen. Medan kampen om teckningarna pumpar upp dem till vår civilisations frontfigurer grubblar samvetsömma demokrater över den stora utmaningen: Måste vi i tryckfrihetens namn solidarisera oss med Jyllands-Posten?
Jag har sagt det tidigare: Det är inte något problem att försvara Jyllands-Postens rätt att publicera och samtidigt ta avstånd från det de valt att publicera. Det går utmärkt att försvara Pia Kjaersgaards rätt att hysa sina sanslösa åsiktedr om muslimer och samtidigt ta avstånd från dem (och bemöta dem i diskussion). Lite obehagligt är det dock att Svenning tycks mena att detta är en tid av civilisationernas kamp för på vems sida skall vi då ställa oss?
Frågor av det slaget ställer också Svenning i artikeln när han refererar Ramzy Baroud:
”En av de största och bäst samordnade kampanjer araber organiserat sedan kriget 1973”, skriver Ramzy Baroud i Al-Ahram om demonstrationerna. Han ställer de rimliga frågorna: Varför har alla försök till bred mobilisering mot USA:s krig i Irak och mot det villkorslösa västliga stödet till Israel misslyckats? Varför bojkottas danskt smör medan arabiska länders marknader svämmas över av israeliska produkter? De stora, svåra, dödliga konflikterna suddas ut, skuggas av kampen mot det danska. Upproret mot Fogh Rasmussen och hans mejeriprodukter är lättare än det mot Bush och hans massförstörelsevapen.
Vem skall besvara dessa frågor?
Avslutningsvis tar Svenning upp Hamas seger i det palestinska valet – som ju föranledde EU och andra att hota med indraget ekonomiskt bistånd – och ser deras sannolika val av USA-utbildade teknokrater till regeringsledamöter som ett framsteg för civilisationen (vilken undrar man):
Det välorganiserade arbetet mot fattigdom, usel utbildning och vård byggde förtroendet för Hamas. Det folkliga stödet omvandlades till en demokratisk valseger. Omvärlden fasade för demokratins nyckfullhet men ingen rekommenderade en algerisk lösning: att ogiltigförklara valet.
Hamas förbereder regeringsbildningen. Jamel al Khudiari, ingenjör och affärsman, väntas bli premiärminister. Ziad Abu Amro, statsvetare från prestigefyllda Georgetown, tar hand om utrikesaffärerna. Och Salam Fayyad, ekonom från Texas och Valutafonden, blir finansminister.
Kompetenta teknokrater, övertygade demokrater och troende muslimer. Ett framsteg för civilisationen.
Jag förstår inte riktigt.
Technorati Tags:
Demokrati, Hamas, Palestine, Swedish
Debatt i SvD om kontrollsamhället
Upp till bevis, Bodström: “Kränkt integritet Det finns inga belägg för att buggning och lagring av datatrafik är effektivt mot grov organiserad brottslighet. Thomas Bodström bör också visa att det är en acceptabel kränkning av integriteten, anser kriminologen Janne Flyghed och it-utvecklaren Jan Garefelt.
I sitt svar till Pär Ström (SvD Brännpunkt 21/1) undviker Thomas Bodström ännu en gång den viktiga sakfrågan. Är de föreslagna omfattande åtgärderna, däribland lagring av datatrafik och buggning, en acceptabel integritetskränkning?
Vi vill påminna Bodström om detta, och även föra in en diskussion om åtgärdernas effektivitet.”
(från SvD Brännpunkt)
SvD startar idag en debattserie om kontrollsamhället. Det är ett utmärkt initiativ. Först ut är professor Janne Flyghed och it-utvecklare Jan Garefeldt. De båda debatörerna tar främst upp frågan om de nu beslutade åtgärdernas effektivitet. De gör detta mot bakgrund av några kriterier de anser bör vara uppfyllda för att inskränkningar av de mänskliga fri- och rättigheterna och begränsningar av den personliga integriteten skall kunna accepteras:
Författarna pekar sedan på det faktum att det hittills inte presenterats något faktaunderlag som visar att den utvidgade rätt till buggning som föreslagits och direktivet om lagring av data- och teletrafik är verksamma mot terrorism och grov brottslighet.
Införande av ineffektiva metoder som opropertionerligt inskränker medborgarnas fri- och rättigheter – det borde inte vara socialdemokratisk politik!
Technorati Tags:
Demokrati, Bodström, Kontrollsamhälle
Bodström svarar Ström
Informationen gäller bara dem som är misstänkta för grova brott. Ingen annan behöver vara det minsta orolig, skriver justitieminister Thomas Bodström i dagens SvD. Han ser heller inga som helst problem med dagens utveckling och skriver:
Att säkra bevis kan aldrig vara ett hot mot rättssäkerheten
Vi kommer att fortsätta bekämpa brottsligheten utan att ge avkall på rättssäkerheten.
Jag har tidigare framfört tesen att Bodström är naiv. Ovanstående citat indikerar något annat – nämligen att han överhuvudtaget inte förstår. I en demokrati som vill kalla sig rättsstat är man inte bara oskyldig tills motsattsen bevisats utan man är heller inte föremål för misstanke, utredning eller övervakning.
De metoder som Bodström förspråkar och också får stöd för både i Eu och i riksdagen kränker den enskilde medborgarens integritet eftersom övervakningen inte begränsas till personer mot vilken misstanke finns. Uppgifter om all trafik skall sparas och som framgår av Pär Ströms svar all trafik över landets gränser skall avlyssnas. Att Bodström inte förstår att detta i sig är integritetskränkande och att det leder till – i det korta perspektivet – betydande risker för läckage och – i det längre perspektivet – oerhört obehagliga möjligheter just när det gäller kontroll av medborgarna i allmänhet.
Självklart borde Bodström och polisen ägna sig åt att utveckla effektiva metoder för att övervaka verkliga brottslingar istället för att framtvinga samlandet av enorma mängder överflödsinformation. Det är en retorik på gränsen till oförskämdhet när Bodström försöker få motståndare till detta övervakningssamhälle att framstå som försvarare av brottslingar och som om de vore i avsaknad av sympati för brottsoffer. Skall man försvara en sjuk sak är det väl dock medel man får ta till.
Göran Rosenberg om Sveriges val
Göran Rosenberg har besökt sin födelsekommun Södertälje och producerat tre program som visats i TV 4. Serien har namnet Sveriges val. Programmen är betraktade som en dokumentation av livet i Södertälje kommun väl avvägt, dvs inga särskilda tendensiösa rapporter som man är van vid från medias sida annars.
Herr Rosenberg gör några avstickare utanför själva Södertälje stad och det är ju trevligt. Bland annat tar han upp jordbrukspolitiken mot bakgrund av greve Bondes planer för sina ägor på Mörkö. Utan egentlig koppling till den frågan återkommer herr Rosenberg till jordbruket i det sista avsnittet där han uppmärksammar det ekologiskt inriktade projekt (Artikel i EKOT)- EU-finansierat – som bedrivits med Arthur Granstedt och Järna som centralpunkt. Det här är emellertid den tydligaste frågan herr Rosenberg ställer och han lyckas också via en intervju med Annika Åhnberg få den att handla om demokrati.
Om man försöker finna någon tes bakom detta skulle det väl vara att demokrati är när människor finansierade med EU-medel (över vilka ingen särskild demokratisk kontroll finns, möjligen byråkratisk) gör saker lokalt. Den motsättning herr Rosenberg skildrar är den mellan det vanliga storskaliga och ofta specialiserade jordbruket versus de antroposifiskt inspirerade ekologiska småskaliga enheterna med mera mångsidig verksamhet (djur och odling).
Detta blir ju lite kul när man betänker att greve Bondes motiv för att skapa ännu större enheter är den jordbrukspolitik som EU bedriver – samma EU som finansierar Granstedts projekt!
Lite märkligt är det dock att se hur intervjun med fru Åhnberg där vi får höra om kommundelsreformen inte föranleder herr Rosenberg att ens nämna och än mindre undersöka de kommundelar som faktiskt finns kvar. Har de betytt något, bidrar de till någonslags mer demokratiskt liv?
Hur kommer vi att övervakas?
EU-parlamentet – detta uppenbarligen ryggradslösa institut – har godkänt förslaget om övervakning av medborgarnas digitala kommunikation inkl. telefoni genom lagring av trafikdata (när och mellan vilka). Alldeles bortsett från att detta är ett mycket allvarligt kränkande av den personliga integriteten och fullständigt oacceptabelt i ett demokratiskt samhälle undrar man ju hur det skall gå till. Diskuterade detta häromdagen eftersom jag har egen mailserver – blir jag skyldig att logga trafiken?
Idag tog Jacob Palme upp frågan om implementering på ISOCs mailinglista. Han konstaterar att det är svårt att se hur det skall gå till. Den enda relativt säkra metoden torde vara att göra detta på router-nivå men det är sannolikt mycket kostsamt – vem skall stå för den kostnaden undrar man?
Herr Palme konstaterar också att EU uppenbarligen kan fatta beslut av denna karaktär utan föregående utredning vilket ju är normalt innan beslut av sådan karaktär fattas i Sverige. Även för en i grunden mycket EU-positiv person som mig är detta svårsmält – man blir faktiskt tvungen att i grunden ompröva sin inställning. Än värre är förstås att vara socialdemokrat och finna att beslutet drivits fram av vår principlösa justitieminister och röstats igenom av (s)-märkta EU-parlamentariker för vilka jag argumenterat i valkampanjen. De har nu förlorat mitt stöd!!
Apple Europa pratar iTMS
Apple Europa pratar iTMS – Uppdaterad: Apple har bemödat sig att kommentera avsaknaden av iTMS i resten av de europeiska länderna. Något direkt konkret svar är dock inte att vänta. [MacNytt]
Jag tog därför kontakt med Konsument Europa via mail:
Från: peter@karlberg.org
Ämne: Begränsningar i försäljning av musik
Datum: den 28 oktober 2004 01.21.12 MET
Till: info@konsumenteuropa.se
Säkerhet: Signerat
Hej!
Jag har följande fråga:
Apple, tillverkare bl.a. av datorer och mjukvara, har ett program som finns både för Mac OS och för Windows som heter iTunes. Programmet är lite förenklat en MP3-spelare men har inbyggt en koppling till iTunes Music Store, som är en affär i vilken man kan köpa musik. Under en längre tid fanns iTunes Music Store bara tillgängligt för amerikaner dvs man kunde inte handla där om ens kreditkorts faktureringsadress var utanför USA. Numera finns den – iTunes Music Store – tillgånglig också i Europa men med motsvarande begränsning för köpare från en rad länder. För ögonblicket tycks bara medborgare från länder med euron (med undantag för Irland) och England få handla i iTunes Music Store.
Personligen har jag reagerat mot detta då det ju utgör ett hinder för mig som konsument. Troligen har denna ordning inte tillkommit på initiativ från Apple utan är väl ett resultat av skivbolagens önskemål/krav. I vilket fall är det enligt min mening inte rimligt att man inom EU skall kunna förhindra mig från att köpa i “butiker” i eller avsedda för andra EU-länder.
Kan jag på något sätt agera för att få en ändring till stånd?
Mvh
Peter
Idag har jag mottagit följande svar:
Från: Info@konsumenteuropa.se
Ämne: SV: Begränsningar i försäljning av musik
Datum: den 28 oktober 2004 15.20.02 MET
Till: peter@karlberg.org
Hej,
Situationen du beskriver gynnar inte den gränsöverskridande handeln och konkurrensen. Allmänt gäller dock att ett enskilt företag själv får bestämma om man vill sälja utanför det egna landet.
Den inre marknadens uppgift är att undanröja hinder för den som vill sälja. Däremot finns det inga regler som tvingar privata företag att sälja om de inte vill. Om det däremot är så att t.ex. en tillverkare förbjuder sina generalagenter att ingå avtal med konsumenter i andra länder kan det vara fråga om otillåten konkurrensbegränsning.
Om det finns misstanke om otillåten konkurrensbegränsning kan detta anmälas till de nationella konkurrensmyndigheterna och till Europeiska kommissionen. Jag bifogar en länk med info från Europeiska kommissionen om konkurrensreglerna och adresser dit man kan klaga. Jag bifogar även en länk med information om ämnet från Riksdagens EU-upplysning.
Med vänlig hälsning
Pär Wikingsson
Konsument Europa
http://europa.eu.int/comm/competition/publications/competitionpolicyandthecitizen/sv.pdf
http://www.eu-upplysningen.se/templates/EUU/standardRightMenuTemplate____1750.aspx
Det verkar alltså som om iTMS har rätt att vägra att sälja till mig men samtidigt går det ju inte att komma ifrån misstanken om “otillåten konkurrensbegränsning” men då mera troligt från artister/skivbolag som i sin tur altså tvingar på Apple dessa begränsningar. Den här frågan borde drivas – frågan är bara hur?
Fördöm Israel
Idag kan man igen konstatera att Israel utövar terrorism. Angrepp på andra staters territorium kan inte beskrivas som något annat. Förvånad finns det dock ingen anledning att bli. Israel har sedan lång tid bedrivit en politik där terror mot palestinier oaktat var de befinner sig anses legitimt. Vore detta bara den israeliska statens uppfattning skulle frågan kanske kunna hanteras av FN och andra internationella organ.
Tyvärr är så inte fallet. Tvärtom görs det palestinska folket till skyldiga bara för att vissa palestinska grupper desperat försöker försvara sig mot ockupanten Israel genom s.k. självmordsbombningar. Det är också så att den palestinska myndigheten görs ansvarig för dessa handlingar trots att den inte med några som helst rimliga krav kan anses ha kontroll över vare sg sitt folk eller sitt territorium. Israel gör ju också sitt bsäta för att destabilisera den lilla kontroll myndigheten har/haft genom allt från ekonomisk krigföring, avrättningar på öppen gata till mer omfattande militära angrepp och byggandet av muren.
Just muren gör i alla fall mig särskilt upprörd eftersom den inte lett til mer omfattande fördömanden från vare sig Sverige, EU eller FN. Det finns obehagliga historiska referenser till denna typ av försök att skilja befolkningsgrupper åt och att isolera specifika sådana.
Ett obehagligt inslag också i den svenska utrikespolitken är att Israel tillsammans med USA så effektivt lyckats sammankoppla staten Israels terrorism med självmordsbombningarna. Idag hör man ingen politiker klart och tydligt fördöma den israeliska politiken utan att samtidigt rikta krav mot den palestinska myndigheten och ofta specifikt mot Arafat (den helt av Israel fysiskt isolerade folkvalde ledaren för palestinska folket) på att stoppa själmordsbombningarna. Detta är ett orimligt krav och syftet med att etablera denna problembeskrivning är förstås att för evigt legitimera terrorn mot det palestinska folket.
Folkomröstningsresultatet
Jag är mycket besviken. Självklart fanns det inget i de före omröstningen gjorda opinionsundersökningarna som indikerade ett annat resultat än det vi fick. Möjligen var majoriteten för ett nej till euron något större än väntat mot den bakgrunden. Under veckorna före omröstningen fick jag dock en känsla av att opinionen vänt – detta baserat på många samtal/diskussioner med grannar och kollegor och inte minst från några lördagars valstugearbete.
Tydligen var mitt intryck helt felaktigt – det tycks snarare som om det direkt omvända hände. För mig blir då frågan på vad det beror att så många vände sig bort från fördjupat internationellt samarbete och solidaritet. EU som plattform för sådant är tydligen inte alls förankrat i stora delar av den svenska befolkningen som tydligen ser oss ”som oss själva nog”. Inte ens den, sedan terrorattacken mot World Trade Center i NewYork, internationella utvecklingen där den enda supermakten USA helt negligerar folkrätten och hämningslöst (och med militära medel) anser sig ha rätt att göra vad som helst som gagnar de egna intressena tycks väcka farhågor. I denna värld behövs ett starkt Europa.
Riktigt roligt blir det dock när olika företrädare för respektive sida analyserar resultatet. Från borgerligt ja-håll har huvudansvaret lagts på Göran Persson. I detta ligger en del. Främst har socialdemokratin och då förstås i synnerhet partiledningen misslyckats med att sedan medlemskapet i EU förankra detta bland medlemmar och sympatisörer. Samma andel som då var emot tycks fortsatt vara i grunden negativa och då blir förstås det naturligt att markera detta i omröstningen om euron. Bland flera socialdemokratiska sympatisörer har jag också mött en betydande misstro just mot Göran Perssons person (agerar i eget intresse, lägger munkavle etc) som tog sig just uttryck som en avsikt att rösta nej till euron. Själv förstår jag inte detta. Misstagen var förstås att 1) inte aktivare föra ut det positiva med EU-medlemskapet (flerårigt) och 2) att sannolikt av internpolitiska skäl ha euro-motståndare i regeringskansliet. Att kräva rimlig grad av lojalitet i en central fråga är däremot inget misstag om det än kom att skildras väldigt negativt.
Flera av de borgerliga partiledarna borde däremot titta närmare på sina egna sympatisörers röstande. Inte heller de kan stoltsera med att ha ökat andelen positiva. Från nej-sidans företrädare kan man dock få höra rätt långtgående slutsatser kring vad folket egentligen röstat för (eller emot). Särskilt intressant blir det när man som t.ex. Peter Ericsson från Miljöpartiet anser att det svenska folket genom att rösta nej till euron egentligen sagt en hel massa om EU. Jag tror inte det av flera skäl. Det viktigaste är att de nej-röstande inte uttryckt en enda gemensamm ståndpunkt annat än att de inte vill ha euron. I själva verket består majoriteten av allt från mer eller mindre uttalade nationalistiska strömningar (den högra extremen) via vanlig oro inför förändringar och tro på att man vet vad man har men inte vad man får och rädsla för att bli indraget i andra länders ekonomiska problem till motstånd mot EU som sådant (andra extremen – dock knappast radikal och vänster). Jag tror att den stora gruppen nej-sägare finns i mitten av denna skala.
Den gruppen har liksom säkert de flesta på ja-sidan också en del kritik mot företeelser inom EU. Jag tror de flesta svenskar som reflekterat över frågan t.ex. ogillar EU:s jordbrukspolitik som ju inte minst ur global synpunkt borde skrotas omedelbart. Detta och annat måste ändras och de flesta inser säkert att det både kan och ska göras inom unionen.
Enligt någon nyligen genomför undersökning vill en majoritet rösta om euron redan 2006. Bland yngre väljare var andelen 58%. Detta är också intressant. Förslag om att relativt snart genomföra en ny folkomröstning tror jag skulle mötas med ett ramaskri och av många anses odemokratiskt. Tyvärr är det ju så att de senaste folkomröstningsresultaten (om än att de inte alltid respekterats fullt ut) hittills tycks ha en närmast evig giltighet (kärnkraften är ett exempel på detta). Som jag ser det kan bara en massiv opinion framtvinga en ny omröstning i närtid alternativt att vi faktiskt får ett euro-val 2006. Detta skulle kunna ske om den ekonomiska utvecklingen bidrar till att det inom socialdemokratin går att enas kring behovet av euron och därmed sluta den mycket långvariga splittring som gäller kring EU-frågan. Det tråkiga med detta är förstås att en sådan process måste betalas genom ökad arbetslöshet, högre räntor, försämrad kronkurs m.m. Ingen önskar en sådan utveckling och även jag hoppas förstås slippa få en sådan ”draghjälp”.
Besvikelse till trots – även en minoritet har rätt att fortsätta kämpa för det man tror på. Jag hoppas därför få se många kamrater bidra till en ökad förståelse för Europa-tanken som freds-och solidaritetsprojekt och för ett engagerat svenskt deltagande i det europeiska projektet.
Senaste kommentarerna