Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Pressmeddelande: Ta fram dina euro – gå på Avenyn för 5
Från och med fredagen den 22 augusti och fram till valdagen den 14 september kommer Avenyn, Södertäljes populäraste uteställe, att erbjuda inträde för 5 euro, vilket ska jämföras med priset i svenska kronor som är jämna 50. Med dagens kurs innebär det att man sparar ca 4 kronor (8%) genom att betala med euro.
Vi vill markera vårt stöd för ett ja till euron och samtidigt ge alla ungdomar som har lite euro i plånboken en möjlighet att få valuta för sina pengar, säger Metin Ataseven, en av ägarna till Avenyn.
Idén, som kommer från Södertäljesossar för Europa, syftar till att göra alla ungdomar medvetna om den mycket viktiga folkomröstningen, poängtera vikten av att alla deltar och samtidigt ge en positiv bild av att använda euron också i Sverige. Avenyn vars ägare är positiva till euron stödjer kampanjen genom att rabattera inträdet.
Vi tycker att det är mycket roligt att på detta sätt kunna kombinera nytta med nöje, säger Peter Karlberg från kampanjgruppen, och våra ungdomar kommer förstås att finnas på plats för att svara på frågor och sprida information. Det är också mycket bra att Avenyn, som är ett av Södertäljes mest populära uteställen och lockar många ungdomar, på det här sättet visar sin uppfattning, fortsätter Peter Karlberg.
Vi vill också visa att det kan bli billigare med euron, säger Tora Hansjons, som leder Ja-kampanjen. Priserna bestäms inte av vilken valuta vi har utan beror på kostnadsläge, konkurrens och mycket mer. Med ett ja till euron tror jag, fortsätter Tora, att många företags kostnader blir lägre och att konkurrensen ökar. Avenyn visar att det går fram till valet – självklart kan andra göra likadant!
För mer information kontakta
Metin Ataseven Tora Hansjons Peter Karlberg
Ja till euron den 14 september
Jag kommer att rösta ja till euron den 14 september. Det var ett lätt beslut att fatta. Inte därför att jag köpt några förenklade ekonomistiska resonemang utan därför att jag vill se ett starkare och sammanhållet Europa som en såväl ideologisk som ekonomisk motvikt mot USA:s uppenbara strävan efter världsherravälde (kamp mot imperialismen skulle man kunna kalla det). Hela EU-projektet och den gemensamma valutan bör ses som ett verktyg för att förbättra tillvaron för alla medborgare i hela Europa (kallas solidaritet och är vanligen ett honörsord inom arbetarrörelsen). Att vi har en del byråkrati och en del korruption inom EU får vi se till att komma tillrätta med inom unionen – det är ju faktiskt vi medborgare inom EU som både väljer representanter till EU-parlamentet och som väljer de regeringar vars ministrar utgör Ministerrådet. Att vi kommer att behöva slåss för att öppna EU mot utvecklingsländerna står också klart – vi skall inte bli ett frihandelsområde med murar runt omkring.
Idag är värdsekonomin liksom den svenska starkt beroende av den ekonomiska utvecklingen i USA. Upp och nergångar i dollarkursen påverkar starkt vår exportindustri – nu senast kan vi se att SAAB trots ökat antal bilar sålda i USA inte ökar sina intäkter och därför gör rekordstor förlust. Att skapa stabila ekonomiska villkor inom EU tror jag (observera tror), genom en valuta och följdaktligen en gemensam penningpolitik, ger bättre förutsättningar med stor hemmamarknad, mindre svängningar i kurserna och en del faktiska besparingar (om inte annat minskade växlingskostnader).
När jag däremot hör andra euro-förespråkare med stort engagemang beskriva alla konkreta fördelar som skall komma oss till del blir jag oroad. Folk köper inte sånt. Såvitt jag kan se är det bara en direkt fördel som kan utlovas i förväg och det är lite lägre räntor. Jämför man det svenska ränteläget med det som nu gäller för euro-området så kan man ju se att en omdelbar anslutning skulle ge lägre räntor. Hur det ser ut den dag vi faktiskt går med vet ju dock ingen idag! Varsamhet med löften tycker jag skall gälla.
Jag tror inte heller att det går att utlova minskade kostnader för hushållen (om vi bortser från räntan). Förenklad handel mellan länder borde ge lägre priser men det förutsätter att marknaden faktiskt fungerar enligt ideala marknadsekonomiska regler – det gör den inte någonstans. Vissa avgifter/skatter måste dock harmoniseras vare sig vi har gemensam valuta eller inte t.ex. alkoholskatterna. Billigare sprit kan därför sannolikt förväntas. När våra höga matpriser antas kunna minska blir jag fundersam – COOP som är en av de stora aktörerna på den marknaden i Sverige och som håller åtminstone relativt sett hyfsade priser går med förlust. Kanske får vi ändå på sikt lite lägre priser men det kommer nog mest att ske genom att t.ex. momsen över tid harmoniseras mellan länderna och bara i begränsad omfattning genom ökad konkurrens.
Hur är det då med jobben och den offentliga sektorn. Inte heller där skulle jag ställa ut några löften. Några antaganden går det kanske att göra. Får vi lägre räntor gynnar det också den offentliga sektorn. Då skapas ett lite ökat utrymme vilket naturligtvis främst bör användas till att öka personaltätheten inom vård, skola och omsorg. Får vi lite högre tillväxt genom medlemskapet i valutasamarbetet leder också det till ökat utrymme men det är egentligen omöjligt att sia om. Att stå utanför ökar dock – enligt min bedömning – riskerna för sämre tillväxt genom att en hel del produktion kan antas flytta innanför valutaunionen.
Många tycks tro att utrymmet för att föra en egen politik i Sverige kommer att minska om vi går med i valutasamarbetet. Jag har svårt att förstå det argumentet. Vårt beroende av omvärlden varken minskar eller ökar till följd av euron. Vi har redan överlåtit pengapolitiken till en oberoende riksbank (som justerar ränten nästan exakt så som man gör inom valutaunionen) – med euron får vi bara en annan instans som har kanske något större sjävständighet men principen är densamma. Kanske är det till och med rimligt att anta att anta att utrymmet blir större då euron kan antas vara bra mycket stabilare än den svenska kronan (hur mycket har du förlorat i köpkraft sedan 80-talet genom kronans minskade värde?)
Viktigast av allt är emellertid rent politiska argument. På samma sätt som det var rimligt att bilda EU för att på politisk väg lösa de historiska spänningar som finns inom Europa, rätt att Sverige anslöt sig sent omsider är det rimligt att fullt ut delta i detta samarbetsprojekt. Idag understrycks detta av att världen behöver en motvikt till USA.
Peter Karlberg
socialdemokrat
Brev till Aftonbladets ledarsida
Subject: EU-valet
Date: 1999-06-15 15.37
To: ledare@aftonbladet.se
Kommentarerna till valresultatet har nästan uteslutande handlat om problemet med det låga valdeltagandet och orsakerna till de stora förlusterna/vinsterna för vissa partier. Generellt har kommentarerna handlat om procentsatser. En något djupare analys kan göras om inte bara relativa procentsatser används utan om dessa relateras till antingen absoluta tal t.ex. genom att jämföra antalet personer som röstade på moderaterna i riksdagsvalet och det antal som nu la sin röst i EU-valet. Vill man – som den svenska pressen envisas med använda procent (kanske en effekt av den svenska spritkulturer:-)) så kunde relationen till valmanskårens storlek vara av intresse. Det finns, enligt min uppfattning, ett antal reflektioner att göra med anledning av valet till parlamentet vilka i stort sett uteblivit i den diskussion som politiker, journalister, ledarskribenter och statsvetare präglat:
-
Sannolikt är det så att det låga valdeltagandet helt enkelt beror på att allt fler kommit att betrakta parlamentet som betydelselöst – ett helt rationellt ställningstagande som självfallet kan diskuteras men som det ligger mycket i (parlamentet stiftar inte lagar – direktiv – och har i övrigt bara begränsad makt, de viktigaste besluten tas i ministerrådet inkl. frågan om parlamentets makt). Vi erbjuds ju heller inte möjlighet att rösta på europapolitiker dvs att i valet till ett europeiskt parlament måste ju väljaren självklart kunna rösta på kandidater oavsett deras hemvist/nationella tillhörighet.
-
Om 38 % deltar och t.ex. socialdemokraterna får 26% innnebär valresultatet att runt 10% av den svenska valmanskåren röstat på detta parti, att ungefär 6% stöjder vänsterpartiet och att runt 5% stödjer valets stora segerherre Marit Paulsen (uttrycks i Aftonbladets rubrik som att folkpartiet blivit tre gånger större än vid riksdagsvalet – kan journalister inte räkna?). Det låga valdeltagandet framstår i detta perspektiv inte som dåligt utan som ett fullständigt underkännande.
-
Proportionellt sett tycks det vara så att socialdemokraterna i stor utsträckning misslyckats med att mobilisera sina “normala” väljare. Två möjliga orsaker till detta (bland andra) är a) att man inte presenterat en politik för vad man avser att göra som engagerar vanliga socialdemokratiska väljare och till och med avstått från att t.ex. ta ställning för EMU – en fråga som rimligen måste avgöras under den mandatperiod som valet avsåg liksom i en rad andra frågor som kommer att aktualiseras under samma period och b) att man tycks ha haft uppfattningen att det är viktigare att folk går och röstar än att de röstar rätt vilket ju knappast utstrålar stort förtroende för den egna politiken. De facto innebär det ju, eftersom de egna väljarna inte hörsammat uppmaningen, att man faktiskt kan ha bidragit till att andras väljare i större utsträckning deltagit.
Med ovanstående resonemang blir dagens ledarrubrik befängd. Alla – även kvinnorna – har förlorat i detta val. Det gäller alla partier och dess kandidater, det gäller politiken och det gäller också alla de som avstått då deras eventuella uppfattning inte kommit till uttryck och nu blir föremål för spekulationer.
Mvh
Peter
Senaste kommentarerna