Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Global Demokrati
Efter seminariet om Unga, nätet och demokrati följde ett annat om global demokrati med deltagande från en expertgrupp från något som heter Global Utmaning där gruppens ordförande Erik Amnå inledde. Själv är jag inte särskilt förtjust i användandet av begreppet utmaningar men i Eriks version tycks det handla om problem och möjligheter med en globalisering vars riktning inte är ödesbestämd (som det många gånger kan låta när mer liberala förespråkare talar om den).
Seminariet innehöll två estradsamtal med mellanliggande gruppdiskussioner och utgick från en kommande bok som kommer i april. En intressant aspekter som togs upp var hur man kan beskriva de som hotas av globaliseringen, som i någon mening kan uppfatta sig som förlorare – den fattige afganska bonden som brukar jorden med uråldriga metoder men ändå följer utvecklingen i andra delar av världen via medierna eller de 20% av Landskronas befolkning som röstade på Sverigedemokraterna och som sett industrin i staden försvinna. arbetslösheten öka och folk från andra länder flyttandes in i grannhuset.
Mattias Klang tog upp frågan om kontrollen över tekniken. Även om vi upplever en betydande öppenhet och även stora företag som Google agerar under devisen att information skall vara fri så är de senare beredda att tumma på det när det konkurrerar med intjänandeförmågan (exemplet Kina). Problemet är kanske av övergående karaktär, även sajter som stängs i ett land dyker snabbt upp annorstädes, stängs din blogg kan du fytta till ett anant hotell etc. Under den mellanliggande gruppdiskussionen hade jag hamnat i samma grupp som Oscar Swartz. Han tog upp ett tyvärr rätt näraliggande allvarligt hot mot demokratin – förslagen om ökad övervakning/avlyssning som hotar det fria ordet. Den diskussionen måste vi sprida, nu liggande förslag bekämpas!
Det finns en namninsamling mot FRA-lagen – skriv på!
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Demokrati, Politik, Övervakningssamhälle, Bodströmsamhälle, Landskrona, Oscar Swartz
Drömmen om en skola för alla
Bevistade tidigare ikväll ett samtal om dagens och morgondagens skola som rubricerats just “Drömmen om en skola för alla”. Kombattanterna var Jan Björklund, skolminister, och Mats Wahl, författare. Domare var den f.d. skolministern Bengt Göransson, en av mina absoluta favoriter bland tidigare socialdemokratiska ministrar och en av få med någon intellektuell resning att tala om. Denna gång höll han sig dock helt i bakgrunden, egentligen helt förutom att han påpekade att vi i princip haft en kommunal skola sedan mitten på 1800-talet (under tiden från 20-talet och fram till slutet av 80-talet dock rätt kraftigt statligt reglerad). Salen i ABF-huset på Sveavägen var fullsatt.
Björklund och Wahls framträdande kan lite lätt förenklat beskrivas som en uppräkning av symptom på problem i svensk skola om vilka de dessutom tycktes rätt ense. De förslag, idéer, de valde att fokusera var i huvudsak symptombehandling. Skolans ordningsproblem dominerade och skolans innehåll nämndes i stort sett inte alls. Wahl efterlyste inslag i lärarutbildningen som tar upp vad man skulle kunna rubricera pedagogiskt ledarskap (alltså hur man gör som vuxen/lärare i skolan för att få rimlig auktoritet/ordning/respekt), en fråga som Björklund inte alls kommenterade trots att det ju hade varit ett gyllene tillfälle att reservera en del av den stora fortbildningssatsningen för att ge redan verksamma lärare lämpliga verktyg.
Jag gillade Björklunds sympatiskt ödmjuka framtoning när t.ex. frågan om eventuella kulturkrockars betydelse kom upp. Annars ledde inte heller publikens frågor till något samtal om orsaken till symptomen. Någon beskrev det vi alla kan se – om skolan förr kunde vara den plats som representerade både kunskap och social gemenskap så utsätts den idag för en mördande konkurrens i båda dessa egenskaper. Någon böjade för övrigt ställa detaljerade frågor om resusfördelningssystemet i Stockholm, lite av banan kan man säga.
För att exemplifiera detta med symptom och symptombehandling: Björklund konstaterar helt riktigt att andelen elever som läser B-språk (vanligen tyska eller franska) har minskat kraftigt de senaste 15 åren. Lösningen han verkar tänka sig är att begränsa valmöjligheten/premiera val av sådant språk. Detta är emellertid bara en möjlig lösning om det är så att problemet uppstått på grund av elevers taktikval – det är “jobbigt” med språk tyckte/trodde Björklund. Om problemet är att ungdomar inte ser en framtid där dessa språkkunskaper är värdefulla (inte för att komma in på universitet utan i livet) så funkar ju inte lösningen särskilt väl. Det skulle ju dessutom kunna vara så att ungdomarna gör en helt riktig analys. Personligen har jag försökt få alla mina barn intresserade av ett b-språk och alla 6 har också läst tyska eller franska. Samtidigt kan de ju se att jag aldrig använder min skoltyska men väl rör mig i internationella sammanhang som helt domineras av engelska. Själva konverserar de rätt obehindrat på engelska inte tack vare skolan utan snarare tack vare musiktexter, filmer och kanske mest väsentligt nätet.
Den här frågan är rätt central eftersom man kan hävda att förutom teknikämnet som introducerades för alla i grundskolan så sent som 1994 så ser såväl ämnesstruktur, innehåll som timplan i princip ut som det alltid har gjort. Världen har dock förändrats och det enda vi vet om framtiden är att den inte kommer att se ut som idag. I de anglosaxiska länderna talar man om “21st century skills” och i vårt grannland Norge har man kompletterat de vanliga baskunskaperna med “digital kompetense”. Den diskussionen efterlyser jag också i vårt land.
Förresten så avhandlades förstås mobiltelefonerna. Björklund refererade till ambitionen att ge lärarna rätt att beslagta sådana medan Wahl tyckte att det inte var lärarnas uppgift utan att föräldrarna skulle ringas in för att göra det. Vilken idioti, vilken värld lever de i undrar jag? Att man inte talar i telefon i sammanträdesrum (klassrum) är ju rätt självklart även om det blir allt vanligare att alldeles vanliga vuxna bara ursäktar sig lite och tar samtalet ändå). Jag stänger aldrig av mina mobiler, stänger bara av ljudet. Själv har jag också sett exempel på hur elever utan uppmaning använder kameran i telefonen för att t.ex. dokumentera experiment i fysik. Mobilen innebär att man alltid har en minräknare med sig. Man skulle kunna publicera både bilder och text på en blogg och därigenom dokumentera arbetat/lärandet. Runt om i världen pågår pedagogiskt inspirerat utvecklingsarbete kring hur man mer systematiskt kan använda mobilerna. Wahl vill att vi skall ringa in föräldrarna!!!!!
Technorati Tags:
Skola, Utbildning, Bengt Göransson, Jan Björklund, Mats Wahl
Höj kommunens lägstalöner!
Jag tycker att det är dags att gå från ord till handling. Börjar i den lilla välden dvs min egen kommun och motionerar till arbetarekommunen om att vi här skall se till att ingen heltidare i kommunen har mindre än 16 000 kronor per månad. Vi får se hur det går!
Södertälje Arbetarekommun
Motion angående löner i Södertälje kommun
Det pratas ofta om de osakliga löneskillnaderna mellan kvinnor och män, eller kvinno- respektive mansdominerade yrken. Mycket ofta stannar det vid just prat. För en handlingskraftig pragmatisk arbetarrörelse är detta förstås helt otillfredsställande.
I kommunen finns relativt stora grupper av anställda inom flera områden som har otillständigt låga löner – detta i synnerhet som kraven på dessa ofta är höga när det gäller kvaliteten i utförda tjänster ofta förenat med obekväma arbetstider, kvällar, nätter och helger.
Låt oss visa att vi menar allvar och genomföra en riktad satsning på de personalgrupper i kommunen som har riktigt dåligt betalt, företrädesvis inom Kommunals avtalsområde. Där finns exempel på ingångslöner som börjar runt 13 500 kronor. De bör i årets avtalsrörelse justeras så att ingen heltidsarbetande i kommunen har mindre än 16 000 kronor per månad. Övriga löner inom berörda områden måste förstås i förhandlingarna justeras därefter.
Jag föreslår
att våra företrädare i kommunen ges i uppdrag att verka för att ingen kommunanställd fortsättningsvis skall ha en lön som understiger 16 000 konor per månad.Mörkö den 7 februari 2007
Peter Karlberg
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Politik, Solidaritet, Södertälje, Ekonomi, Avtalsrörelse, Kommunal, Lägstalöner, Arbetarekommun
Regeringen fattar beslut kollektivt eller?
EU-ministern vill se över
avlyssningsförslaget igen: “EU-minister Cecilia Malmström är tveksam till det kontroversiella förslaget från regeringen om utökade befogenheter för Försvarets radioanstalt att övervaka telefonsamtal, sms och e-post. Hon tycker att man ska se över delar av förslaget igen.”
(Via Ekot.)
Man börjar undra – dels har det alltid skett en form av gemensam beredning i regeringskansliet, dels har man nu ett stort samordningskansli – när regeringsledamöter uttrycker tveksamhet inför i princip redan fattade beslut. Talar de inte med varandra?
Bortsett från det är det ju positivt att åtminstone någon i den nuvarande högeralliansen faktiskt funderar över integritetsfrågor – det hade jag väntat att Bea skulle bevaka!
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Demokrati, Politik, Övervakningssamhälle, Bodströmsamhälle, 1984, Ekot
Brev till Aftonbladets ledarsida
Subject: EU-valet
Date: 1999-06-15 15.37
To: ledare@aftonbladet.se
Kommentarerna till valresultatet har nästan uteslutande handlat om problemet med det låga valdeltagandet och orsakerna till de stora förlusterna/vinsterna för vissa partier. Generellt har kommentarerna handlat om procentsatser. En något djupare analys kan göras om inte bara relativa procentsatser används utan om dessa relateras till antingen absoluta tal t.ex. genom att jämföra antalet personer som röstade på moderaterna i riksdagsvalet och det antal som nu la sin röst i EU-valet. Vill man – som den svenska pressen envisas med använda procent (kanske en effekt av den svenska spritkulturer:-)) så kunde relationen till valmanskårens storlek vara av intresse. Det finns, enligt min uppfattning, ett antal reflektioner att göra med anledning av valet till parlamentet vilka i stort sett uteblivit i den diskussion som politiker, journalister, ledarskribenter och statsvetare präglat:
-
Sannolikt är det så att det låga valdeltagandet helt enkelt beror på att allt fler kommit att betrakta parlamentet som betydelselöst – ett helt rationellt ställningstagande som självfallet kan diskuteras men som det ligger mycket i (parlamentet stiftar inte lagar – direktiv – och har i övrigt bara begränsad makt, de viktigaste besluten tas i ministerrådet inkl. frågan om parlamentets makt). Vi erbjuds ju heller inte möjlighet att rösta på europapolitiker dvs att i valet till ett europeiskt parlament måste ju väljaren självklart kunna rösta på kandidater oavsett deras hemvist/nationella tillhörighet.
-
Om 38 % deltar och t.ex. socialdemokraterna får 26% innnebär valresultatet att runt 10% av den svenska valmanskåren röstat på detta parti, att ungefär 6% stöjder vänsterpartiet och att runt 5% stödjer valets stora segerherre Marit Paulsen (uttrycks i Aftonbladets rubrik som att folkpartiet blivit tre gånger större än vid riksdagsvalet – kan journalister inte räkna?). Det låga valdeltagandet framstår i detta perspektiv inte som dåligt utan som ett fullständigt underkännande.
-
Proportionellt sett tycks det vara så att socialdemokraterna i stor utsträckning misslyckats med att mobilisera sina “normala” väljare. Två möjliga orsaker till detta (bland andra) är a) att man inte presenterat en politik för vad man avser att göra som engagerar vanliga socialdemokratiska väljare och till och med avstått från att t.ex. ta ställning för EMU – en fråga som rimligen måste avgöras under den mandatperiod som valet avsåg liksom i en rad andra frågor som kommer att aktualiseras under samma period och b) att man tycks ha haft uppfattningen att det är viktigare att folk går och röstar än att de röstar rätt vilket ju knappast utstrålar stort förtroende för den egna politiken. De facto innebär det ju, eftersom de egna väljarna inte hörsammat uppmaningen, att man faktiskt kan ha bidragit till att andras väljare i större utsträckning deltagit.
Med ovanstående resonemang blir dagens ledarrubrik befängd. Alla – även kvinnorna – har förlorat i detta val. Det gäller alla partier och dess kandidater, det gäller politiken och det gäller också alla de som avstått då deras eventuella uppfattning inte kommit till uttryck och nu blir föremål för spekulationer.
Mvh
Peter
Senaste kommentarerna