Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Important issues regarding Google’s “Smart City” in Toronto
Google’s “Smart City” in Toronto Faces New Resistance:
THE WORLD’S MOST ambitious “smart city,” known as Quayside, in Toronto, has faced fierce public criticism since last fall, when the plans to build a neighborhood “from the internet up” were first revealed. Quayside represents a joint effort by the Canadian government agency Waterfront Toronto and Sidewalk Labs, which is owned by Google’s parent company Alphabet Inc., to develop 12 acres of the valuable waterfront just southeast of downtown Toronto.
Raises a lot of questions about things like privacy, ownership of data etc. Interesting read.
Tanzania Governor: Citizens Must Report Gays to be Arrested or God Will Be Mad | David Gee | Friendly Atheist | Patheos
Paul Makonda, the governor of a major city in Tanzania called Dar es Salaam is demanding that citizens snitch on suspected homosexuals (he said, “Give me their names”) as part of his crackdown on the existence of gay people. The move comes more than a year after the president of the country said “even cows disapprove of” homosexuality.
I find it strange that Tanzania and other African countries still have this view on homosexuality. Why are they so afraid
Valet 2 – frihet, jämlikhet och solidaritet
Peter Karlberg – Valet – friheten, jämlikheten och solidariteten:
Tanken var att fortsätta att utveckla resonemanget som avgör mitt val idag. Har dock blivit så trött på de partistrateger som verkar tycka att man i första hand ska prata om andra partiers förslag och idéer snarare än att argumentera för den egna. Sättet att förhålla sig till Sverigedemokraterna är exempel på detta – enligt min uppfattning är det kontraproduktivt och därmed korkat. De har både av politiker och media givits en plats och roll de inte förtjänar men som tjänat dem väl.
Under ganska lång tid har jag betraktat socialdemokraterna som mitt självklara val, så självklart att jag under en ganska lång period var aktiv i partiet. Det visade sig dock att den politik ideologiska diskussion jag hoppades få delta i lyste med sin frånvaro. Det som nu får mig att välja annat parti är emellertid solidariteten som tycks försvagad så till den milda grad att den när det gäller flyktingmottagande helt försvunnit. Tillfälliga tillstånd, stängda gränser och försvårad familjeåterförening hör inte hemma i en socialdemokratisk politik.
Det enda parti som fortsatt har en rimlig politik på området är Vänsterpartiet. De kommer således att få min röst idag.
PS Det betyder dock att min röst är villkorad. Jag stödjer bara i begränsad omfattning partiets politik i övrigt. Har mycket svårt med inslagen av identitetspolitik, av inskränkningar av människors frihet att helt självständig forma sina liv och tror inte på lösningar som innebär förstatligande av verksamheter annat än när man kan tala om naturligt monopol. DS
Valet – friheten, jämlikheten och solidariteten
Ulf Bjereld: Leif GW Persson och Jan Guillou – inför valet nästa söndag: Det mörknar över Europa. Ryssland, Polen och Ungern monterar beslutsamt ner demokratin och deras svenska anhängare i SD snickrar bit för bit ihop en ny ideologi som får en allt tydligare skepnad lik 1930-talsfascismen.
Dags att komma ut inför valet förstår man efter att såväl Leif GW Persson som Jan Guillou gjort detsamma. För mig finns bara ett rättesnöre – jag vill kunna rösta för frihet, jämlikhet och solidaritet. Detta försätter mig i stora problem i detta val. Precis som för de båda herrarna kan man säga att helst högerblocket (läs den sk Alliansen) går bort dels därför att de inte verkar kunna hålla rent mot högerextremismen, dels därför att de aldrig driver en politik för verklig jämlikhet, för allas frihet och ett i grunden solidariskt samhälle.
Idag kräver friheten försvar mot allehanda attacker från antidemokratiska krafter. Birsten på frihetlighet demonstreras också i den långa raden av ”uppfostrande” lagar och förslag till sådana som talar om en obefintlig insikt om att ett av världens mest utbildade befolkningar faktiskt kan ges möjlighet att bestämma mer om sina liv, inte mindre. Vi lever i ett långt från jämlikt samhälle men har ändå kommit längre än de flesta andra länder – behöver försvaras och utvecklas. Solidariteten som jag uppfattat som en rätt grundläggande av många uppfattad självklarhet visade sig vara alltför skör. När den plötsligt i samband med den stora flyktingvågen 2015 visade sig kosta lite ansträngning krakelerade den fullständigt hos många, inte minst hos de ledande socialdemokratiska företrädarna.
Återkommer i ärendet
Inte mitt krig av Boris Benulic
Inte mitt krig—releasefest 23/3 – Cultura Aetatis: Vi barrikaderar oss i Skyddsrummet på Södermälarstrand och pratar om förlaget och boken—och debatterar om den svenska vänstern och miljörörelsen har uppgått i staten.
Boris Benulic
Inte mitt krig
ISBN 978-91-984633-0-9
Jag var förstås där, har känt Boris Benulic sedan 70-talet även om kontakterna varit ytterst sporadiska sedan tiden i Röd Ungdom. Från den tiden minns jag rätt spännande diskussioner baserade på en del marxistiska studier. Studier som i mitt fall faktiskt börjat runt lite före 68 då jag som 14-åring kom i kontakt med SSU Spartacus i Linköping, också det en bra skola. I början av 80-talet är jag hemlös partipolitiskt och så förblir det under ganska lång tid. Kallades visserligen ”kommunisten från lärarhögskolan” av Göran Hammarberg i Flamman när vi i fullständig demokratisk ordning spräckte högerns hegemoni i SSCO. Och var nog med på mötet då Röd Ungdom slogs ihop med MLK 1983. Hur man kunde bli trotskist förstod jag aldrig.
Har ändå valt att betrakta mig som en av få marxister i vårt land, med tillägget frihetlig dock. Vet ju att Boris också betraktar sig som en sådan. Utifrån ett mer pragmatiskt perspektiv valde jag sedermera att bli socialdemokrat i den fåfänga förhoppningen att där möta människor intresserade av ideologiska diskussioner, av studier av vår omvärld och en vilja att formulera visioner för den tid när man faktiskt kan börja tala om en församhälligad produktion. När t.o.m. solidariteten försvann i och med den senaste regeringsbildaren saknar förstås också den plattformen allt värde.
Har nu också läst Boris bok. I den är marxisten i stort sett helt frånvarande. Utvecklingen beskrivs istället t.ex. som formad av charlataner till journalister. Deras ovilja att jobba förklarar enligt Boris tdningsbranchens svårigheter trots att vi på just det området har sett en enorm teknisk utveckling som framtvingar en omstöpning.
För övrigt verkar tesen vara att allt går utför på grund av människors, enligt min mening helt sunda önskan, vilja att minska lönearbetet för att kunna förverkliga sig själva. Att människor inte ens är beredda att jobba utan lön (vänta på) för att rädda ett företag från konkurs tycks reta Boris. Kan förstås utifrån företagarens perspektiv men..…
Brukar ibland, eftersom skolans digitalisering blivit mitt område, säga till de som hävdar att man måste lära sig att läsa och skriva med papper och penna att det faktiskt vore förvånande om just den tekniken var höjdpunkten i mänsklighetens utveckling. Får mig att tänka att det vore lika förvånande om dagens normala arbetsinsats för att få en lön som går att leva på skulle vara slutpunkten för en utveckling som historiskt sett verkligen handlat om att minska tiden för arbete för överlevnad. Vad vi ska göra med den tid vi därmed får fri tillgång till är ju en helt annan fråga.
I boken riktas kritik mot miljörörelsen, ganska skarp sådan. Särskilt gäller det olika former av certifieringar som mest verkar vara till för att finansiera organisationerna. Kritiken riktar sig dock inte särskilt mot hur miljörörelsen faktiskt kommit att bli ett utmärkt medel för att splittra kampen för ett bättre samhälle genom att i stor utsträckning göra den individuell. Som jag ser det kom den redan tidigt att bli den murbräcka som avväpnade vänstern och ledde in de som fortfarande identifierar sig som vänster (trots att de inte är det) i det identitetspolitiska träsket.
Apropå det senare så är jag övertygad om att det finns rasistiska strukturer i vårt land, i den frågan har Boris helt enkelt fel.
Med detta sagt, en spännande bok som avslutas med en genomgårg av händelserna kring Kraft & Kultur. Bara det värt en läsning.
Kommentar till Kyeyune om konflikthantering
Kan vi längre hantera verklig konflikt? — Kvartal: ”Vi har i dag svårt att föreställa oss att just en politisk konflikt – i dess ursprungliga, existentiella form – ens kan finnas. Nazister är ’fyllda av hat’, och jihadister är så känslostyrda att de egentligen inte är politiska på riktigt. Eller så är de helt enkelt förfördelade: deras bombningar är en ohjälplig följd av en lång historia av rasism, kolonialism, islamofobi – välj den orsak som passar. Problemet med detta tankesätt och de allt oftare förekommande förklaringar till terror och våld det genererar är inte bara att det infantiliserar människor, utan att det bygger på ett cirkelresonemang. Om man antar att någon som bär på i våra ögon felaktiga, hemska eller farliga åsikter enbart gör det på grund av sjukdom eller förfördelade, då blir resultatet i praktiken att inga andra åsikter egentligen existerar. De ståndpunkter som radikalt skiljer sig från våra egna kan helt enkelt inte räknas som ’riktiga’.
Varför försvarar då vänstern polygyni, och varför är liberaler så måna om att värna kriminella ungdomsgängs rätt till offentligheten? Kanske för att man i brist på fiender bara urskiljer offer. Om någon har en radikalt skiljaktig kvinnosyn så detta följden av vår rasism, eller av att någon inte lagt nog med pengar på ungdomsgårdar. När man avskaffar fienden kommer varje rationell, tänkande människa att visa sig vara helt liberal i sina åsikter. De som ännu inte är liberaler måste vara personer som är i behov av utbildning, coachning, eller ytterligare en drive för att avskaffa den strukturella rasismen i samhället.”
(Via kvartal.se.)
Läser oftast med god behållning texter av Malcom Kyeyune. Han vänder och vrider och lyckas därmed sätta lite fart på tänkandet. Funderar dock på om den ovan citerade slutsatsen är rimlig av flera skäl. Det första och mest uppenbara är att det definitivt finns konflikter som är är av just det slag som uppfyller Carl Schmitts definition. De flesta sådana konflikter i Sverige hanteras genom lagstiftning, ser vi en bit bortom landets gränser så är det inte särskilt ovanligt att de tar sig våldsammare uttryck.
Ett annat är att Kyeyune inte gör någon distinktion mellan det tankegods som uttrycks i ideologiska termer och de faktorer som kan antas bidra till att detta appellerar på olika grupper. Det är rimligt, särskilt om man utgår från ”diverse skäggiga män från arton- och nittonhundratalen”, att utgå från att det finns grundläggande konflikter i samhället och att dessa tar sig olika uttryck. Också att maktförhållandena är sådana att motsättningar inom och mellan befolkningsgrupper alltid kommer att vara ett hinder för verklig framsteg.
Ett tredje är frågan om hur politiska konflikter, i Schmitts/Kyeyune mening, löses i mer generell mening. Kyeyune skriver
”…motsättningen måste snarare förstås i existentiella termer. En kvinna som vill leva i ett jämställt samhälle och en man som vill bevara gamla könsroller är i existentiell konflikt med varandra: deras olika anspråk på att få leva som människor utesluter varandra; själva existensen av en frigjord kvinna är negationen av den traditionelle patriarkens livsrum, och vice versa.”
Kyeyune väljer ett exempel som visserligen kan beskrivas som en existentiell konflikt men som inte berör de mera grundläggande motsättningarna i ett samhälle. Exemplet skulle ju kunna uppfylla kravet på att det ska finnas en fiende men denne behöver ju inte förintas, den kan omvändas/förändras vilket när det gäller denna typ av konflikter är det vanliga. Det kan ske genom information, utbildning, lagstiftning etc.
Migrationsverket svarar mera utförligt
Tack för svaret, Christer!
Glad att du tar dig tid att svara lite mera utförligt. Fortfarande är det så att jag ställer mig frågande till hur det varit (och i det specifika exemplet gäller det ju en kvinna som anfört verkställighetshinder och som ligger hos er just nu) och där frågor som enbart kan syfta till att ifrågasätta – eller om man vill vara snäll göra trolig – den asylsökandes sexuella läggning ställts. Det var ju därför jag direktciterade några av de frågor hon fick under intervjun, det som Expressen kallade test. Migrationsverket, Migrationsdomstolen och Migrationsöverdomstolen har redan baserat sina ställningstaganden på just den bedömning som gjorts baserat på en sådan intervju och där bedömningen till stor del utgörs av ett ifrågasättande av den sexuella läggningen.
Det är ju alltid bra när en myndighet utvärderar sin verksamhet och hur ärenden hanteras. Också förstås att sådana utvärderingar ligger till grund för fortsatt utvecklingsarbete. Eftersom det här handlar om människors öden, huruvida de kommer att kunna överleva, huruvida deras barn kommer att få möjlighet att fortsätta att växa upp i trygghet, få gå i skolan etc. tycker jag att mina ifrågasättanden av inriktningen på utredningarna måste ses inte bara som en utvecklingsfråga utan faktiskt kräver omprövningar av tidigare fattade beslut och ett erkännande av att ni inte lyckats i er strävan att inte ifrågasätta/fastställa den sexuella läggningen.
Då blir det allvarligt att ni i en nyhet (som svar på Expressens artiklar antar jag) bara repeterar era rättsliga ställningstaganden utan att med ett ord beröra att dessa ställningstaganden inte alls förefaller tillämpas i praktiken.
Med vänlig hälsning,
Peter
15 juni 2017 kl. 12:06 skrev GB-GD-stab
: Hej igen Peter,
Jag ska försöka svara lite utförliga för att förklara vad vi gör och vad vi har gjort inom det här området. Det interna rättsliga ställningstagandet (http://lifos.migrationsverket.se/dokument?documentSummaryId=35821) handlar bl a om just det som du tar upp, att vi inte ska försöka fastställa vilken sexuell läggning en person har utan ta ställning till om den person som åberopar skyddsbehov pga. sin sexuella läggning, könsidentitet eller könsuttryck har gjort sin tillhörighet till en sådan grupp sannolik. Det handlar mycket om hur personen ser på sig själv och sin identitet. Handläggarnas uppgift är att lyssna, ställa frågor och se till att ärendet blir tillräckligt utrett. Om du vill kan du läsa mer om hur utredningarna fungerar här:https://www.migrationsverket.se/Om-Migrationsverket/Nyhetsarkiv/Nyhetsarkiv-2017/2017-06-01-Konvertiter-och-hbtq-personer—sa-funkar-asylutredningen.html Uppföljningen som vi gjort ger bland annat svar på om riktlinjerna i det rättsliga ställningstagandet följs och fungerar som fullgott stöd till personalen. Ser vi att fokus ligger på fel saker i prövningen är det något som vi kommer att arbeta med för att åtgärda genom till exempel ytterligare stöd, kompetensutveckling m m. Det här är ett ständigt pågående utvecklingsarbete. Vi har gjort liknande uppföljningar tidigare i kvalitetshöjande syfte. Migrationsverket har jobbat mycket med intern utbildning i bl a normkritiskt tänkande och stöd i andra former om vi tittar bakåt i tiden. Vi har samordnare som står för stöd till personalen i handläggningen av ärenden som rör hbtq-personer och andra särskilt utsatta grupper. För två år sedan hade vi tre resurser som arbetade med barn, HBTQ och människohandel. Sedan dess har vi förstärkt vårt arbete i dessa frågor. Vi har idag sex personer som vi benämner ”sakfrågeexpertis”, vilket omfattar barn, jämställdhetsintegrering, HBTQ samt hedersrelaterat våld. Dessa resurser arbetar centralt med att säkerställa stöd till handläggare samt är kontaktpersoner för de regionala experterna inom dessa områden. De tar fram utbildningsmateriel samt håller nätverksträffar m m. Syftet med förstärkningen är att dels minska personberoendet, dels att sprida och tillgängliggöra stöd till handläggarna.
Med vänliga hälsningar
Christer LyckInformatör
Migrationsverket
GD-stab
601 70 Norrköping
Telefon 010-485 5697www.migrationsverket.se
https:// twitter.com/migrationsverk
Öppet brev till Migrationsverket som ljuger eller…..
Konvertiter och hbtq-personer – så funkar asylutredningen – Migrationsverket: ”Hbtq-ärenden handlar i grund och botten om grupptillhörighet – därför är det asylsökandens identitet, inte sexualitet, som är i fokus under utredningen. Det handlar istället om att göra sannolikt att man tillhör, eller uppfattas tillhöra, en viss grupp som kan utsättas för förföljelse och inte att den sökande har viss sexuell läggning eller erfarenhet.”
(Via Migrationsverket.)
Migrationsverket har sannolikt beroende på den senaste tidens diskussion om deras mycket märkliga förfarande när det gäller att fastställa huruvida homosexuella och även konvertiter verkligen är vad de uppger sig vara. Som framgår av citatet ovan uppger verket att man inte söker utreda den sökandes sexualitet utan den sökandes identitet. Det blir då intressant att kolla vad verket faktiskt frågar efter och jag har tillgång till en sådan utredning. Jag ger i det följande några exempel på de frågor som ställdes till Pearl Kanyange som figurerat i Expressens och QX granskning av verkets ”utredningar”:
Hur definierar du själv din sexuella läggning?
När insåg du att du är homosexuell?
När hade du din första samkönade relation?
Hur långt innan hade du tänkt tankar kring att du är attraherad av kvinnor?
När fick du kontakt med en homosexuell person för första gången? Hur gick det till?
Har du haft en relation med en person av samma kön innan du träffade din svenska flickvän som jag förstår att du inte är tillsammans med längre?
Berätta mer, var brukade ni träffas?
Det är enligt min mening faktiskt omöjligt att som Migrationsverket gör hävda att man inte utreder – testar – personen sexualitet. Det kan knappast finnas någon annan avsikt med dessa frågor.
Skriv gärna på uppropet för att Pearl och hennes dotter ska få stanna i Sverige. Det skulle medföra oerhört stora risker för både Pearl och hennes dotter att tvingas återvända till Uganda. Läs mer om uppropet.
Skriv på: Pearl Kanyange och hennes dotter behöver skydd i Sverige
Petition Pearl Kanyange and Her Daughter Needs Protection By Swedish Governmment Not Deportation: ”Pearl Kanyange och hennes dotter behöver skydd I Sverige. Skriv därför på Find Hopes upprop och sprid det gärna till alla du känner”
(Via ipetitions.)
Pearl är en ensamstående mamma med en nu 6 år gammal dotter. Hon kom till Sverige den 7:e mars 2014. Hon hade då fått ett 2-årigt uppehållstillstånd därför att hon skulle flytta ihop med sin flickvän. Nästan omedelbart uppstod en konflikt med flickvännen och Pearl kastades ut. Hon hade då ingenstans att ta vägen och att återvända till Uganda var omöjligt på grund av hennes sexuella läggning. Hon fick då hjälp av polisen och kommunen att ansöka om asyl. I juli 2015 beslutade Migrationsverket att dra tillbaka hennes uppehållstillstånd och också att förvägra henne asyl. Sedan dess har Pearl överklagat besluten nu väntar hon på att Migrationsverket ska besluta i fråga om verkställighetshinder.
Uganda är ett mycket homofobt samhälle där HBTQ-relationer är brottsliga och det också är extremt farligt på grund av den allmänna opinionen. I Pearls fall, som har exponerats i ugandiska medier, betyder det att hon skulle riskera fysisk misshandel, att bli våldtagen och/eller dödad. Hennes dotter som har gått i förskola och har svenska som sitt dagliga språk skulle det innebära stigmatisering och att det skulle vara i praktiken omöjligt att hitta en skola som skulle ta emot en dotter till en känd lesbisk kvinna.
Skriv på uppropet!!!!
Läs mer om Pearl och hennes dotter i Expressen
Titta på intervjun i Expressens morgonTV
Please sign: Pearl Kanyange and her daughter needs protection
Petition Pearl Kanyange and Her Daughter Needs Protection By Swedish Governmment Not Deportation: ”As an Organisation, we are very sure and aware that Pearl Kanyange and her Daughter’s life cannot be guaranteed and protected due to press outings since she has continued to appeared in Ugandan Tabloid sometimes the wide harassment, arrests, family denials, and ex-communication from Religious Institutions.
Find Hope Organisation kindly ask Migration Authority and Swedish Government for Protection of Our Member and Her Child.”
(Via ipetitions.)
Pearl is a single mother with a now 6 year old daughter. She arrived in Sweden on the 7th March 2014. She had been granted a 2 year permission because she was moving in together with her fiancé. Almost immediately there was a conflict with the fiancé and Pearl was thrown out. With nowhere to stay and a return to Uganda impossible because of her sexual orientation she got help from the police and the municipality to apply for asylum. Migrationsverket decided in July 2015 to withdraw the permit to stay in Sweden and also denied her asylum. Since then Pearl have being appealing the decisions and know she is waiting for Migrationsverket to decide if there is enforcement obstacles.
Uganda is a very homophobic society where LGBTQ-relations is a crime and also very dangerous because of the public opinion. In Pearls case, who have been exposed in Ugandan media, this means that she would face the risk of being physically abused, raped and/or killed. For her daughter, who been attending dagis and has Swedish as her daily language this would means stigmatization and it would be almost impossible to find a school that would accept a child to a know lesbian.
Please sign the petition!!!!
Read more about Pearl and her daughter in Expressen
See interview in Expressens morgonTV
Senaste kommentarerna