Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Valet – friheten, jämlikheten och solidariteten
Ulf Bjereld: Leif GW Persson och Jan Guillou – inför valet nästa söndag: Det mörknar över Europa. Ryssland, Polen och Ungern monterar beslutsamt ner demokratin och deras svenska anhängare i SD snickrar bit för bit ihop en ny ideologi som får en allt tydligare skepnad lik 1930-talsfascismen.
Dags att komma ut inför valet förstår man efter att såväl Leif GW Persson som Jan Guillou gjort detsamma. För mig finns bara ett rättesnöre – jag vill kunna rösta för frihet, jämlikhet och solidaritet. Detta försätter mig i stora problem i detta val. Precis som för de båda herrarna kan man säga att helst högerblocket (läs den sk Alliansen) går bort dels därför att de inte verkar kunna hålla rent mot högerextremismen, dels därför att de aldrig driver en politik för verklig jämlikhet, för allas frihet och ett i grunden solidariskt samhälle.
Idag kräver friheten försvar mot allehanda attacker från antidemokratiska krafter. Birsten på frihetlighet demonstreras också i den långa raden av ”uppfostrande” lagar och förslag till sådana som talar om en obefintlig insikt om att ett av världens mest utbildade befolkningar faktiskt kan ges möjlighet att bestämma mer om sina liv, inte mindre. Vi lever i ett långt från jämlikt samhälle men har ändå kommit längre än de flesta andra länder – behöver försvaras och utvecklas. Solidariteten som jag uppfattat som en rätt grundläggande av många uppfattad självklarhet visade sig vara alltför skör. När den plötsligt i samband med den stora flyktingvågen 2015 visade sig kosta lite ansträngning krakelerade den fullständigt hos många, inte minst hos de ledande socialdemokratiska företrädarna.
Återkommer i ärendet
”Kinberg Batra måste bevisa att hon kan hålla ihop M” Dagens Arena
”Kinberg Batra måste bevisa att hon kan hålla ihop M” Dagens Arena: ”Angreppet på Decemberöverenskommelsen i M-ledet innebär att Anna Kinberg Batra snabbt måste bevisa att hon förmår hålla ihop partiet, menar S-märkta statsvetaren Ulf Bjereld.”
Egentligen respekterar jag professorer. Fast egentligen gäller det bara när de uttalar sig om sådant de kan verifiera baserat på egen eller andras forskning. Den här typen av uttalande av professor Ulf Bjereld drar bara ett löjets skimmer över akademiker som grupp och statsvetare särskilt. Bara för att olika medier ringer behöver man faktiskt inte uttala sig. Har man inget vettigt att säga bör man avstå.
Att en publikation som Dagens Arens dessutom tycker att det är värt att publicera får en ju att allvarligt undra om världen är vid sina sinnens fulla bruk.
Kommentar till Anna Dahlberg om skolpolitiken
Hur kan alliansen missa allvaret? | Anna Dahlberg | Expressen: ”Alliansen hade chansen att göra rätt saker för den krisande skolan. Men de sumpade den.”
(Hittat via Expressen.)
Anna Dahlberg har förstås rätt när hon liknar regeringens skolpolitik med en optimistjolle som kryssar planlöst i motvinden. Hon sätter också fingret på flera viktiga frågor som den om lärarförsörjningen och den om hur resurser används i skolan. När det gäller den senare frågan så är det ju så att de allra flesta verksamma i skolan upplever ständigt minskande resurser samtidigt som vi är bland de länder som spenderar mest på densamma. Nu är jämförelser lite besvärliga, vi har ju t.ex. fria läromedel, fri skolmat liksom lokal frihet att sätta hyror och kostnader för städning. Fick jag välja skulle dock inte mindre klasser hamna överst på dagordningen och är således överens med Anna Dahlberg.
När det gäller lönefrågan så är jag också överens, löneläget måste upp för att göra läraryrket attraktivt. Lite problematiskt att göra det dock i en tid när nära nog ingen försvarar de verksammas arbetsinsatser – tvärtom så drabbas ju ofta lärarna av kritiken mot skolans resultat.
Att se till att vi får ut högt kvalificerade lärare från lärarutbildningen är förstås viktigt (även om det tar mycket lång tid att den vägen generellt åstadkomma förändringar). Läraryrket måste därför göras så attraktivt att utbildningen kan rekrytera duktiga och motiverade studenter (från alla sociala skikt vill jag lägga till).
Att ge de nu verksamma möjlighet till kompetensutveckling är snabbare och effektivare. Den pågående matematiksatsningen är ett gott exempel. Att i en situation när antalet sökande är lågt kraftigt öka antalet utbildningsplatser tycks mig (liksom Anna Dahlberg) rätt oklokt.
En sak stör mig dock med artikeln. Anna Dahlberg skriver ”Det är inte längre lärarnas, läkarnas och kulturarbetarnas barn som blir lärare.” och citerar därefter ett rätt häpnadsväckande stycke från Lärarnas Nyheter (från den 15/12-12) som beskriver dagens lärarstudenter som havandes ”lägre gymnasiebetyg, sämre resultat på högskoleprovet, sämre kognitiv förmåga, sämre ledaregenskaper, i större utsträckning rekryteras från lägre socialgrupper med mindre kulturellt kapital och från familjer med ett annat modersmål än svenska”. Alltså – jag tycker detta är förakt för människor som kommer från lägre socialgrupper och från de med annat modersmål än svenska.
Löfven, Almedalen metaforerna och köksbordsrasismen
Stefan Löfvens tal på Almedalen: ”Alla i Sverige har en skyldighet, men ska också ha en möjlighet att arbeta. Samtidigt behöver vi tillsammans göra samhället ekonomiskt, socialt och ekologiskt hållbart. Det gör att den frihet vi har idag går att ge i arv till våra barn. Det uppdraget – att genom allas arbete säkra en hållbar frihet – bär vi tillsammans.”
Lyssnar en andra gång på Stefan Löfvens tal i Almedalen. Som helhet tycker jag det var mycket bra. Det var tydligt och retoriskt väl uppbyggt.
Så några kommentarer:
Apropå EU riktar Löfven kritik mot de ensidiga nedskärningarna. Han talar om att inte bara spara – bromsa – utan också investera – gasa. Som alla som kört bil inser kan man inte göra båda samtidigt utan att få motorstopp eller andra problem. Metaforen håller alltså inte och då är den ju inte särskilt bra att använda.
Löfven säger att hållbar frihet innebär för individen att dra sitt strå till stacken, ta ansvar för varandra, att utveckla sin frihet utan att begränsa andras och för samhället allas rätt till arbete, utbildning, välfärd och ett hållbart resursutnyttjande för att behålla vårt sätt att leva.
Missar dock att reflektera över frihetens gränser i denna relation dvs vad som regleras i lagar och förordningar, som styr hur enskilda ska leva vare sig det handlar om arbetsfördelning i hemmet, konsumtionsval eller hur den enskildes informationsutbyte ser ut.
Om skolan tycker Löfven liksom att alla ska ges möjlighet att lyckas. Frågan är dock om obligatorisk sommarskola (för alla?) är den bästa metoden för att alla ska klara sina grundskolestudier. Borde inte skolan utvecklas så att detta kan klaras inom den rätt frikostiga tidsram den redan har? Skolans digitalisering (modernisering) glömdes också bort.
Bäst av allt var enligt min mening hans tilltro till människornas förmåga uttryckt bl.a. så här
”Människan har odlat upp kontinenter, tyglat elektriciteten, byggt upp världen efter två världskrig, fångat vindens kraft, fångat solens strålar……framtiden är inte ödesbestämd, det är vi som formar vår samtid, vi som formar vår framtid. Detta får vi aldrig glömma.”
Gäller dock inte bara den gröna omställningen kring vilket Löfven talar en hel del, lika relevant för samhällets alla delar. Vi kan om vi vill åstadkomma det mesta.
Eric Sundström i Dagens Arena hävdar att Löfven har en spansk spelidé. Enligt denna metafor försöker alltså Löfven hålla bollen (politiken) inom laget för att förhindra motståndaren från att göra mål. Det konkreta exempel Sundström tar upp handlar om jobben och så pekar han på missar som görs inom Alliansens lag (oenighet). Ogillar sportmetaforer inom politiken generellt då den reducerar politiken till frågan om att vinna val. Politik handlar om att tillsammans forma en politik som får stöd genom att de upplevs som relevant av människorna. Bör inte beskrivas som en tävling.
Danne Nordling, nationalekonom, tycker att Löfven när han försökte agitera blev en kalkon. För att få den upplevelsen av talet måste man nog ha laddat med en ansenlig dos förutfattade meningar. Nordling tycks basera sin uppfattning på att Löfven borde framträda i egenskap av regeringschef och alltså ha den exekutiva makten att agera snarare än att vara den oppositionsledare han faktiskt är. Fredrik Söderquist, studierektor i retorik på Södertörns högskola tycker att just balansen mellan vision och konkretion var det bästa med talet:
Bra balans mellan vision och konkretion i talet. Löfven levererar flera slagkraftiga formuleringar såsom ”Ett samhälle där ingen tvingas sänka sitt pris – men där alla har en möjlighet att höja sitt värde”.
En annan viktig sak som Löfven gjorde var att tala inkluderande. I hans tal fanns inget av de närmast obehagliga tendenser som t.ex. Göran Dahlström, kommunstyrelsens ordförande i Katrineholm gav uttryck för i Aftonbladet igår. Dahlström fick dock ordentligt svar på tal av Kawa Zolfagary. Helena Ericson och Staffan Lindström har också kommenterat.
Mer om vad sossar och andra progressiva tycker på Netroots, s-bloggar och Socialdemokraterna.
Technorati Tags:
Aftonbladet, Dagens Arena, Eric Sundström, Etnicitet, EU, Flyktingpolitik, Framtiden, Frihet, IT i skolan, Jämlikhet, Jämlikhetsanden, Kommunalråd, Netroots, Partiledare, Politik, s-bloggar, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Solidaritet, Staffan Lindström, Stefan Löfven, Teknik, Utbildning, Danne Nordling, Kawa Zolfagary, Helena Ericson
Intressant kritik av meritokrati
Is Meritocracy A Sham? | Via Meadia: ”But, and this is what Hayes is pointing out, there are a couple of problems with meritocracy in practice. The first is, evidently, that it doesn’t always work as advertised. The ‘best and the brightest’ organized the financial market reforms of the Clinton years that led to the Bush bubbles and the Obama doldrums, and neither the wars in Vietnam by the Kennedy era Great Meritocrats nor the Bush and Obama era wars were triumphs of social engineering.
The second problem is that in the end, meritocracy doesn’t promote democracy. The meritocrats may have won their positions through an open competition and their kids (with some advantages to be sure) are still going to have to struggle to make it into top colleges and so on, but once they win — they’re an elite. And their perceptions about how hard they competed and how fair the competition was makes them more smug and more entitled than the old elites ever were.
The new elites don’t feel guilty about their power; they didn’t inherit it. They earned it. They are smarter than everybody else and they deserve to rule — and in their own minds at least, they also deserve the perks that power brings. Money, fame, access: bring it on.
Wealth and entitlement corrupts the meritocratic elite. Members of this elite can no longer see society easily from the perspective of ordinary people and so their decisions increasingly reflect their own interests rather than those of the people they are supposed to represent. They lose the ability and perhaps also the will to be impartial arbiters between the masses and power; they identify with power and start to use their own influence to tilt the system farther and farther away from the populists and toward the old power centers.
I’m not of course doing justice to Hayes’ book here; if I could it would have been a blog post not a book. But this critique of the meritocratic ideal from the left speaks also to the populism of the right; indeed, while Hayes loathes what he understands of the ideology and political program of the Tea Party as much as any left intellectual in America, he has far more emotional sympathy for its hatred of the überclass than many writers on his side of the spectrum.”
Walter Russell Mead kommenterar på sin blogg Twilight of the Elites: America after Meritocracy av Christopher Haye. Fram till det ovan citerade stycket är det riktigt intressant, sedan förlorar sig Mead i ett resonemang som går ut på att ateister löper större risk än religiösa att utvecka den arrogans och andra meritokratins fallgropar som Hayes beskriver i sin bok. Denna senare del lämnar jag helt därhän.
Poängen är att meritokratin som uttryck för en teknokratisk samhällssyn står i viss motsättning till en (vad Meads kallar social populism) demokratisk sådan baserad på jämlikhetsbegreppet. Skulle kunna ses som lite förvirrande då just meritokrati ofta framställs som ett sätt att komma ifrån åtminstone ärvda privilegier men den teknokratiska samhällssynen såsom den beskrivs av Mead undergräver definitivt demokratin.
Såhär i sommartider känns det lite skönt att kunna ägna lite tid åt denna typ av diskussion – liksom om fascism som jag kommenterade häromdagen. Under Almedalsveckan då man hör våra ledande politiker hålla visionslösa tama tal där det mest uppmärksammade blir korporativistiska förslag om jobbpakt bekräftas ju att det åtminstone behövs en väsentligt fördjupad diskussion om hur vi vill forma vårt samhälle baserat på en lika fördjupad analys av hur det nuvarande faktiskt ser ut i termer av verklig demokrati, verklig frihet och verklig jämlikhet.
Mer om vad sossar och andra progressiva tycker på Netroots, s-bloggar och Socialdemokraterna.
Technorati Tags:
Aftonbladet, demokrati, Elit, Elitism, Fascism, Frihet, Netroots, Politik, s-bloggar, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Staten, Tekonokrati, Meritokrati
Tips till Reinfeldt och Schlingmann
Reinfeldt gästade Lördagsintervjun – Ekot: ”– Det kanske är bättre att säga inrikes födda. Men det finns frågor kopplade till etnicitet som, hur många gånger man än försöker hävda att det är olämpligt att prata om detta. Så som flödet in till Sverige får vi växande problem med arbetslöshet och utanförskap, säger Fredrik Reinfeldt.
Det var i en intervju med nyhetsbyrån TT under ett arbetsplatsbesök som statsministern hävdade att det inte råder massarbetslöshet i Sverige eftersom arbetslösheten är lägre bland ’etniskt födda svenskar mitt i livet’.”
(Hittat via knuff.)
Försöker följa Reinfeldts resonemang när det gäller arbetslösheten (observera förresten att det omtalade uttalandet korrekt citerat lyder ”etniskt födda svenskar”). Först är det dock rimligt att konstatera att oavsett hur man räknar så råder inte massarbetslöshet i Sverige (och rådde inte heller 2006). I t.ex. Spanien råder däremot massarbetslöshet. Hos oss råder hög, alldeles för hög, arbetslöshet och inom vissa segment är problemen mycket stora – det gäller t.ex. ungdomar och människor med annan etnicitet (oftast hudfärg/namn) än svensk. Tror ,för att nu ge statsministern lite cred, att det är just det han vill diskutera/problematisera, sannolikt inte bara för att leda bort blickarna från regeringens uppenbara misslyckande när det gäller att skapa en tillväxtbefrämjande politik som bidrar till ökad sysselsättning (mätt som andel av den arbetsföra befolkningen).
Som jag förstår Reinfeldt ingår såväl RUT som restaurangmomssänkningen i de åtgärder regeringen vidtagit för att göra det lättare för just gruppen med annan etnicitet att hitta jobb – metoden är alltså att stimulera branscher med låga krav på på arbetskraftens kvalifikationer. Frågan som bör ställas är om det är en framgångsrik politik – dvs leder till ökad sysselsättning i gruppen. Än så länge tyder inte så mycket på det – tvärtom verkar det ju som om arbetslösheten faktiskt ökat just i den gruppen vilket statsministern förklarar med en ökad andel lågutbildade bland de som kommit de senare åren – alltså just de som borde haft nytta av åtgärderna. Rimligen är det väl också så att nyanlända med mycket bristfällig skolgång först måste ges en sådan för att inte hamna i ett låglöneträsk resten av sina liv här, för det önskar väl ingen.
Slutsatsen kan kanske bli att Reinfeldt faktiskt adresserar ett reellt problem, har vidtagit några åtgärder med begränsad effekt och verkar sakna idéer för att gå vidare. Ett tipp skulle kunna vara att satsa på att alla som saknar gymnasial treårig utbildning ges rätt till sådan. Då kpmmer deras anställningsbarhet att öka markant. Ett annat skulle kunna vara att minska den etniska diskriminering som förekommer i det svenska arbetslivet.
Att även moderaterna börjar komma till insikt om hur staten kan/bör användas står klart efter att ha tagit del av Per Schlingmanns artikel på Newsmill, även om han är lite oklar när det gäller distinktionen mellan stor och stark (men det kan ju bero på vår vana att beställa just en stor stark).
Politiska beslut syftar ofta till att uppnå beteendeförändringar och för att lyckas med detta krävs rätt politiska reformer och starka myndigheter.
Beteendeförändringar krävs ju just för att åstadkomma minskad etnisk diskriminering och Schlingmann verkar ha förstått att sitter man på statsmakten så förfogar man över instrumenten – reformer (lagstiftning) och implementering (via myndigheter).
Mer om vad sossar och andra progressiva tycker på Netroots, s-bloggar och Socialdemokraterna.
Technorati Tags:
Ekot, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Fredrik Reinfeldt, Per Schlingmann, Massarbetslöshet, Etnicitet
När högerkidsen tar över
Artikel – Moderata Ungdomsförbundet: ”På allvar inleda ett återtagande av utbildningsdepartementet så att en moderat utbildningsminister efter år 2014 kan återupprätta en kunskapsorienterad skola med mycket valfrihet blir en del av vårt nyårslöfte. Flumskolan får inte ersättas med en batongskola. Det är en moderat valfrihetsbaserad skola som bygger Sveriges framtid stark.”
Det moderata ungdomsförbundet är tydligen rätt missnöjda med Björklunds skola – batongskola kallar de den. Intressant ordval.
De två områden de vill prioritera förefaller dock rätt väl valda även om jag tror att unga människor bryr sig om en del andra frågor än de valda i synnerhet som utbildning bara tycks vara lika med skola.
Lite nyfiken blir jag på vilka döda överklassgubbar från andra århundraden de inte längre tänker grubbla över.
Technorati Tags:
Jan Björklund, Skola, Utbildning, Rasmus Törnblom, Emil Eriksson, MUF
Om FRA på s-bloggar
Sök blogginlägg om FRA: Kollar in hur partikamraterna på s-bloggar kommenterat partiets krumbukter i integritetsfrågan. Positivt överraskad.
Några axplock:
Tommy Rådberg verkar sympatisera med den linje som drevs av Thomas Bodström och som brukar benämnas Bodströmsamhället:
När det rödgröna samarbetet nu avslutats försöker Socialdemokraterna återgå till den mer traditionella linje man tidigare haft i dessa frågor. Det är i detta perspektiv dagens beslut i justitieutskottet ska ses.
Anders Widén är betydligt mera välargumenterad och konstaterar lite cyniskt:
Det sker, det som inte skulle ske. Det sker till och med blocköverskridande med (S)ocialdemokraterna, som då det begav sig sade “Riv upp, gör om, gör rätt”, vilket från början var V:s slogan mot lagen.
Björn Andersson menar att Morgan Johansson saknar ideologisk kompass (en korrekt iaktagelse min anm.):
”Vi behöver ta ett nytt helhetsgrepp om integritetsfrågan”, sade justitieutskottets ordförande Morgan Johansson (S) på en gemensam presskonferens med justitieminister Beatrice Ask (M). Detta är osmakligt och återigen gör Morgan Joansson bort sig och sätter sig i knät på ett annat parti som är och förblir våra motståndare. Morgan Johanssson har tydligen inget ideologiskt kompass.
Peter Johansson är inte speciellt nöjd och konstaterar:
I ljuset av schabblet i Göterborg vet vi även att det är svårt att avgöra vad som egentligen är vad, när man lyssnar på lösryckta delar av konversationer. Hur många oskyldiga familjer kommer att nattliga besök att tungt beväpnad polis därför att någon har över- eller feltolkat information?
Martin Moberg låter sig inte övertygas:
För frågan om den personliga integriteten fäller till slut avgörandet för min del och de åtgärder som Morgan Johansson (S) har fått den moderatledda minoritetsregeringen att acceptera till skydd för den personliga integriteten är bra ska jag tillägga; men räcker dessa förslag verkligen där är jag inte lika säker som Westerholm.
Så slutligen Ola som tror vi tappar det lilla förtroende vi eventuellt haft:
Vi kommer få äta upp det här framöver och allt vad förtroende vi har haft i frågor som rör integritet på nätet spolas bort. Sen är jag visserligen inte så säker på att vi har haft något större förtroende att tala om men det betyder ju inte att man kan strunta i hur framtiden gestaltar sig.
Technorati Tags:
Anders Widén, Bodströmsamhället, FRA, Peter Johansson, SÄPO, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Björn Andersson, Martin Moberg, Tommy Rådberg, s-bloggar
Senaste kommentarerna