Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Fördela vad till vem och varför
Vart tog Sahlins feminism vägen?: “För det andra är det en reform som säger att problemet med kvinnors och mäns ojämlika makt i samhället, beror på att det inte finns en belöning för dem som organiserar sitt liv utifrån principen att kvinnor och män har samma föräldraansvar.
Någonstans känns jämställdhetsbonusen inte riktigt som ett ärligt försök att omfördela makt i samhället. Snarare känns det som en present till medelklassens (nuvarande och presumtiva) barnfamiljer från regeringen, så att de 2010 ska känna att just de tjänar pengar, upp till 36 000 kronor om året, på att behålla den borgerliga regeringen.”
Det finns trots allt några fler än jag som ser fokuseringen på ett lika uttag av föräldraförsäkringen mellan män och kvinnor som ett villospår i arbetet för ett mera jämställdt samhälle. Victor Bernhardtz visar varför högeralliansens bonusprogram inte handlar om fördelning av makt utan om premiering av medelklass. Han skriver också:
Var fjärde barnfamilj består av en ensamstående förälder med barn. I de fall barnen är små handlar det uteslutande om en ensamstående mamma. Medianen för de ensamstående mammornas årsinkomst är 218 000 kronor. Det innebär alltså att hälften av de ensamstående mammorna tjänar mindre. Följaktligen kommer en tredjedel av ensamstående föräldrars inkomster från barnbidrag, bostadsbidrag och underhållsstöd.
Men vi socialdemokrater med Mona Sahlin i spetsen tycker att reformen är bra, hittar inget annat (bättre) sätt att använda 250 miljoner kronor! Jag som trodde vi var ett parti där solidaritet var ett honnörsord?
Lagos tal i USAs kongressen
Lagos tal i kongressen – www.socialdemokraterna.se: “The millions of refugees in the world must be a concern for us all, not just for those areas bordering on the breeding grounds of war, or for a small number of countries and cities such as Södertälje.
Södertälje works hard – to spread the reception of refugees equally over the whole of Sweden, to all cities and towns. Internationally, we must find a model for an equal and more responsible reception of refugees. We must also have special support for the refugees on site in Iraq, in Jordan and in Syria. Most of all, we must put an end to this and other on-going wars.”
Anders Lago, kommunalråd och kommunstyrelsen ordförande i Södertälje, har varit i Washington. Han var inbjuden att tala inför kongressen (eller snarast en kommission) och det gjorde han bra. Ovanstående citat från talet demonstrerar både viljan att föra en “generös flyktingpolitik” och att sprida ansvaret för de som har skyddsbehov. Jag uppskattar också att han tydligt sa att kriget bör avslutas!
Synd att vi ite får höra vår regering göra lika skarpa uttalanden.
Talet kan också ses här.
Sexköpare syns inte – så bra
Med dagens feminister finns ingen sexuell revolution i sikte – Debatt – Expressen.se: ”
Och när liberala eller vänsterfeminister som Kristina Lindqvist agiterar för sexköpslagen är frågan om den verkligen hjälper “de svaga” sexsäljarna – och om det verkligen är statens uppgift att se till att kvinnor fortsätter att ge män sex gratis?Lagstiftning ska användas varsamt och sparsamt, särskilt när det kommer till det sexuella. För skam och straff kring det sexuella är kraftfulla sätt att styra människor.
Kanske måste vi leva med ett samhälle där sexualitet inte alltid är fin och skadefri, men där vi strävar efter en moral och en lag som lyckas förena maximal frihet med maximal solidaritet.
Men då måste vi också börja diskutera den fråga vi verkat lyckas undvika sedan 1968: Vilken sexualmoral skulle allra mest bidra till ett jämlikt samhälle?”(Hittat via knuff.se.)
Petra Östergren har skrivit en välargumenterad betraktelse i Expressen. Läs den! Jag gillade särskilt formuleringen ovan, den retoriska frågan är det verkligen “statens uppgift att se till att kvinnor fortsätter att ge män sex gratis”. Östergren problematiserar och föreslår en intellektuellt tilltalande metod för att komma fram till vilken sexualmoral vi borde ha.
Beatrice Ask däremot vet jag inte vad man skall säga om. I SvD uttalar hon följande med anledning av diskussionen om sexköpslagen:
Den har haft effekt, det är väl alldeles uppenbart. Åtminstone säger de flesta polismyndigheter att de synliga sexköparna har minskat.
Och vilka sexköpare tror hon skulle visa upp sig?
Claes Borgström som först erbjuds att bli socialdemokratiskt jämställdhetstalesman och sedan går med i partiet tillhör de sexofobiska “hjältar” som förälskat sig i den smbollagstiftande ådra som tyvärr alltför många av mina partikamrater flyter runt i. Tillsammans med sin advookatbyråkamrat Bodström bedriver han korståget mot människors rätt att själva bestämma över sin kropp.
Kinesisk polis i Katmandu?
Kinesisk polis (Blogge Bloggelito regeringsblogg): ”
Ändå fortsätter SvD som om inget hade hänt, senast idag med en artikel med en bild av nepalesisk polis som arresterar en munk i Katmandu i Nepal. Bildtexten säger dock: ”En tibetansk munk förs bort av kinesisk polis efter att ha demonstrerat för Tibets självständighet i Katmandu.” Bilden har inget samband alls med artikelinnehållet, som handlar om patriotisk undervisning av munkar. När samma sak händer gång efter annan är det inte bara fråga om klantarschlen till redigerare eller okunnig personal i allmänhet, utan om en medveten och mycket illvillig kampanj för att framställa Kina i så dålig dager som möjligt, speciellt inför de olympiska spelen – jag tvekar inte att kalla det hets mot folkgrupp.”
Det är ju faktiskt nästan helt otroigt. Här har Bo Hedin och SvD blivit upplysta om, fått kritik för, sin oseriösa rapportering (tendensiösa får man väl kalla den) men väljer ändå att fortsätta på den inslagna vägen och t.o.m. fara med direkt osanning genom att låta påskina att en bild visar något helt annat än den föreställer.
Att vi behöver utveckla alla medborgares färdigheter när det gäller källkritik är uppenbart. I fall som detta är det förstås svårt – det krävs också uppmärksamma läsare som Blogge (tack!!). Att SvD och journalisterna lånar sig till sådan propaganda, för något annat är det ju inte, är pinsamt.
Fast det är klart – i ett land där statliga myndigheter har till uppgift att bedriva “upplysningskampanjer” kan man kanske inte vänta sig en självständig kritisk press:-(
Myndigheter i regeringens ledband
Budgetunderlaget och Bylund : “Till slut sparkar han hela regeringen på smalbenen genom att räkna arbetslösheten på ett sätt som ingen i regeringen gillar, det är han fullt medveten om för han tillägger … att om man räknar på det nya sättet … . Visst ville han bli av med jobbet det tycker jag står helt klart.
En månad tog det att reagera
Jag tror att både Anders Borg och Littorin gick i taket när dom smält formuleringarna i Bylunds budgetunderlag. 🙂 ”(Hittat via knuff.se.)
Jag gillar generaldirektörer med civilkurage, dvs sådana som framför fakta och på dessa byggda analyser/slutsatser alldeles oberoende av den sittande regeringens politiska värderingar. Helt riskfritt är förstås inte detta men har man som i Bo Bylunds fall varit GD i 14 år är det ju i alla fal inte förenat med risk för att bli av med sin försörjning. I värsta fall blir man placerad som generaldirektör i departementet och utan egentliga arbetsuppgifter.
Många av mina partikamrater har upprörts över att Bylund fått sparken (dvs behåller sin titel och hyfsade lön men inte längre får chefa över Arbetsförmedlingen). Det kan man ju å ena sidan förstå, å den andra så är faktiskt myndigheter underställda regeringen och skall verkställa det regeringen beslutar (på mandat från riksdagen). Ett visst mått av förtroende/lojalitet torde alltså kunna krävas och även socialdemokratiska regeringar har använt både utnämningsmakten och möjligheten att flytta bort generaldirektörer flitigt för att säkerställa samstämmigheten. Själv minns jag t.ex. hanterandet som den gode Östros bestod Mats Ekholm med i samband med skapandet av Myndigheten för skolutveckling 2002/3 som väl inte då blev så publikt.
Sen kan man ju förstås undra lite – är utseendet av Margareta Winberg avsedd att dölja, minimera uppmärksamheten eller ett faktiskt uttryck för att det inte är partiboken i sig som är problemet? Att kompetens inte är kriteriet har man ju därmed definitivt bevisat:-)
Bidrag hit och dit
Behöver Bärare Av Affärsidéer Bidrag För Att Våga?: “Om det nu är så att småföretagarna är “vårt” folk, vilket jag verkligen tycker, så bör vi seriöst överväga det som är verkliga hinder för företagsstart, expansion och långsiktig överlevnad.
Arbetsgivares ansvar för sjuklön och rehabilitering är för den lille företagaren förenat med stora risker och borde övervägas att tas bort eller reduceras kraftigt. Likaså vore de intressant att möjligheten till en förändrad skala för inkomsskatter och arbetsgivaravgifter för företagandet.”
Det är naturligtvis utmärkt att Luciano Astudillo kommer med förslag som är inriktade på att stimulera nyföretagande. Precis som Erik Laakos har jag dock invändningar eftersom de skisserade förslagen inte verkar utgå från vad som verkligen hindrar folk med goda idéer att förverkliga desamma och föreslår bidrag som ju förefaller vara ett lite väl “traditionellt” spår. Självfallet är det så att den viktigaste drivkraften för att starta egen verksamhet med utvecklingspotential, för att ta risken är ambitionen att lyckas, att lyckas inte bara med att kunna ta ut en lön som går att leva av utan att faktiskt få se sin idé förverkligad, växa och kanske bli något stort (jag talar alltså inte om egenföretagare som ju bara är ett något osäkrare alternativ till lönearbete).
För att stimulera de som har idéer med växtkraft krävs att förutsättningarna att kunna tjäna pengar som kan återinvesteras, förutsättningarna att till hyfsat låg kostnad expanera – anställa – är goda. Laakos tankar om sjuklön, inkomstskatter och arbetsgivaravgifter är därför intressanta.
Ser förresten fram emot att läsa Laaksos funderingar kring barnbidraget (när han tänkt färdigt). Själv har jag återkommande försökt diskutera frågan men låsningarna i mitt parti är totala, vilket framgår av kommentarer från t.ex. Tord Oscarsson, Alf Svensson, Björn Andersson, Monica Green, Torbjörn Lövendahl, Lennart Holmlund och Peter Högberg.
Jag väljer att citera Holmlund (men kunde valt vilken som heslt av de refererade):
Vi socialdemokrater står för en generell välfärdspolitik och där ingår barnbidraget. Alla barn är lika vid födseln och ska ha samma värde, därför ska samhället ge ett generellt bidrag till alla barn. Vi har inte differentierade sjukvårdsavgifter då vi blir sjuka utan alla avgifter, förutom skatten, är lika och ingen ska behöva avstå från sjukvård på grund av inkomstens storlek.
Uppslutningen bakom en generell välfärd har haft ett brett stöd hos befolkningen och bland de politiska partierna. Välfärd ska betalas gemensamt via skattesystemen och ingen ska behöva pekas ut som bidragsmottagare på grund av inkomstens storlek.
Till skillnad från Holmlund så ser jag inte barnbidraget som en självklar del av den generella välfärdspolitiken. Den bör nämligen utgå från den gamla marxistiska devisen “Av var och en efter förmåga, till var och en efter behov”. Och så är det ju också med alla andra bidrag/försäkringar vi byggt upp – man bidrar till sjukförsäkringen alldelses oavsett om man behöcver den själv, man betalar till a.kassan även om man aldrig varit eller kommer att behöva nyttja den.
Att barnbidraget ökar högskattesamhällets legitimitet är en vanlig uppfattning. Sant i viss utsträckning förstås men kanske kan valförlusten 2006 mana lite till eftertanke också gällande detta. En av Högeralliansens vinnande frågor var faktiskt fusk/överutnyttjande av bidrag och det är sant – vi är nog många höginkomsttagare som tycker att det är helt ok att betala skatt men som blir störda på verkligt eller inbillat missbruk. Att betala ut bidrag till oss är just ett sådant tveksamt bruk av skattemedel.
2004, enligt Försäkringskassan,
var försäkringskostnaderna för barnbidrag och flerbarnstillägg knappt 21 miljarder kronor. Administrationskostnaderna var för samma period ca 75 miljoner kronor.
Säg att det är ca 25% av dessa som egentligen inte behöver barnbidraget. Kostnaden skulle då kunna minskas med drygt 5 miljarder. Man får mycket administration för dessa miljarder:-)
Med lite fantasi skulle man säkert kunna konstruera ett system där bidraget distribueras via sänkt skatt (en slags jämkning) i absoluta tal, alltså inte som reduktion av den beskattningsbara inkomsten. Svårigheten ligger i att undvika tröskeleffekter.
Out of sync
Kultur för sin tid! Kulturministern som önskade bort Internet.: “Ser inte makten det där gapet som bara blir större? Mellan dem själva och det folk de säger sig representera. Det är tanken som slår mig när de moderata ministrarna Beatrice Ask och Lena Adehlson Liljeroth uttrycker sig så här i sin Brännpunktsartikel i SvD: “Allianspartierna i regeringen har nu enats om ett helhetsgrepp kring fildelningsfrågan”. Tja, har de talat med framtidens väljare eller har de bara suttit och konfererat i Rosenbad, då och då besökta av skivbolagsdirektörer som är rädda för sina vinstnivåer? Man vill alltså göra det enklare för dessa att stämma fildelare på skadestånd och vrida klockan tillbaka till tiden innan nätet, den tid då Paul McCartney och andra “kulturarbetare” håvade in miljarder på ett system som i princip alla betraktade som legitimt för den världen och dåtidens teknik. Men som allt fler nu ifrågasätter.
“Självklart måste de ha rätt att ta betalt för sitt arbete också på internet.”, skriver ministrarna om “kulturarbetarna”. Den rätten har de ju redan. Frågan ministrarna skall ställa sig är följande: Antag att en “kulturarbetare” skriver en låt och vill ha en miljon kronor för varje överföring av den på nätet och att ingen köper den. En unge har kommit över filen och delar med sig till sina polare. Vad skall regeringen göra? Hjälpa “kulturarbetaren” att inkassera 1 miljon i skadestånd från varje person som nu har filen? Är detta ett led i att vara Sveriges nya arbetarparti?”
Den gode Swartz har dels rätt, dels verkar han tro att det är de nämnda ministrarna som bestämmer. Så är förstås inte fallet. Detta demonstreras med all önskvärd tydlighet om man tittar tillbaka lite i historiern – och man behöver inte titta långt. Den senaste justitieministerna av annan kulör var uppenbarligen också helt i händerna på sina tjänstemän och det förhållandet gäller tydligen också den nya (senaste), som jag faktiskt har arbetat åt under 90-talets början varför jag kanske inte är förvånad.
Jag tror inte de två undertecknarna skrivit ett ord av artikel på Brännpunkt, och jag tror inte de tänkt en tanke av de som presenteras (är förresten inte kulturminsiterna gift med Ulf Adehlson?). Någon borde ta reda på vad det är för person(er) på justitiedepartementet som egentligen låtit sig köpas av skivindustrin – kanske inte nödvändigtvis mutas, men som inte har intellektuell kapacitet och verklighetskontakt nog att självständigt kunna orientera sig i 2000-talets nätsamhälle.
Kan dock inte låta bli att reagera lite på hur folk reagerar på denna nyhet (alltså att Beatrice Ask och Lena Adehlson Liljeroth inte fattar någo)t. Särskilt roligt och/eller trist blir det ju när man läserhur t.ex. Joshen (en i övrigt hedervärd person så vitt jag förstår). Joshen får ursäkte detta personangrepp men hur är det möjligt:
I förra valet la jag min röst på centern i tron att jag röstade på ett liberalt alternativ. När nu centern inte bara visat utan också gått ut med att man är ett ryggradslöst parti som inte klarar av att stå, och slåss, för sin åsikt är det uppenbart att jag kastade bort min röst.
Min tro är att det enda som nu kan påverka den politik som förs är att alla vanliga medborgare faktiskt inte bara utöver sin rätt att rösta var fjårde år utan snarare utnyttjar sin möjlighet att engagera sig aktivt i politiken. Jag behöver t.ex. allt stöd jag kan få inom det socialdemokratiska partiet för att få detta att ta bestämd ställning mot integritetskränkande lagstiftning, mot stöd till dinosauren skivindustrin och mot förvrkligandet av Bodströmsamhället. Den senares namngivare har ju fortfarande inte avgått som talesman i dessa frågor.
Det finns förresten tyvärr allt för många som hänger sig åt intellektuella totalhaverier. Ett lysande exempel har jag hittat bland mina socialdemokratiska kamrater:
Hänvisningen till statsminister Reinfeldts löftesbrott att inte ingripa mot den kriminella handling, som kränkning av upphovsrätten de facto innebär, kan man också dra på smilbanden åt. Hans och b-alliansens löftesbrott börjar nu bli så många att de flesta nog tappat räkningen.
Det viktiga i sammanhanget är att vi nu får en lag som åtminstone röjer bland de värsta missfostren på den vidlyftiga och vildvuxna IT-marknad, där ”ogräsbekämpning” alltför länge försummats.
Detta alltså skrivet av en person som har mångårig erfarenhet av riksdagsarbete!!!! Det finns skäl till varför partierna har svårt att rektytera medlemmar. Det finns skäl till varför det s.k. politikerföraktet växer. Man kan bara beklaga att det senare sker med just desammas aktiva medverkan.
Ny eller förnyad socialdemokrati
Katrine Kielos: Oppositionens pyspunka: “Politisk trovärdighet bygger inte på vem som kan skapa de intelligentaste incitamentsstrukturerna. När Anders Borg och Thomas Östros håller nationalekonomiskt seminarium (själva kallar de det debatt) gör de det låsta i samma osynliga mentala tabellverk. När Östros i Ekots lördagsintervju på frågan om vad han skulle göra om han hade 30 miljarder över svarar att han inte kan föregå budgetarbetet i riksdagen blir det naturligtvis parodiskt. Men det är inte Östros fel. Fantasi uppmuntras inte. Socialdemokratin glömmer bort att fråga människor: hur vill ni leva era liv? Vad kan vi åstadkomma gemensamt?
Politik handlar om framtiden. Om saker som inte syns i Östros mentala tabellverk eftersom de ännu inte existerar. Om saker som partiets vänsterfalang inte kan plocka fram ur sina historieböcker och peka på hur bra de var innan Kjell-Olof Feldt tog bort valutaregleringen, för att de ännu inte existerar. Om saker som den borgerliga regeringen inte kan anklagas för att ha raserat, för att de ännu inte existerar. Politik är skapande verksamhet. Just därför komplext. Just därför engagerande. Just därför något som varje generation måste återuppfinna.”
Ibland blir man verkligen positivt överraskad av ett resonemang som tar sin utgångspunkt i psykoanalytiska teorier. Katrine Kielos krönika i Fokus är ett exempel på detta. Fast egentligen säger hon väl bara det självklara – politik är att vilja och då måste man formulera vad man vill.
Upptäcker förövrigt – via de mest lästa artiklarna hos Fokus – en annan krönika av Kielos penna som är riktigt skarp:
Maud Olofsson är i högsta grad inspirerad. Hon pratar om skatteavdraget som ett sätt att »hålla kärlekslågan brinnande« och plötsligt blir pigavdraget till den dyraste sexualpolitiska åtgärden i Sverige någonsin. Frågan är om den hästsvansade finansministern läste John Grays »Män är från Mars och kvinnor är från Venus« när han försökte avgöra om diskning och inte klädvård skulle ingå i avdraget. I denna bok förekommer nämligen en lista på vilka hushållssysslor som först bör vara utförda för att en kvinna skall vilja ha sex.
Centerpartiet som har varit förslagets främsta förespråkare, gick rentav till val på att lova Sverige fler ivriga bävrar. Uttrycket är på grund av den innebörd det har på engelska även namnet på en stilbildande serie pornografiska filmer om kvinnor som slutar vara matade fågelungar och i stället börjar ha sex med varandra. Hur centern tänkte är fortfarande oklart, men antagligen hade det något att göra med just subventionerna av hushållsnära tjänster.
Gripenstam blandar och ger – som vanligt
Röstfiske bakom s inbillade hotbild: “En smutsigare kampanj än den som nu förs har jag inte tidigare stött på under min långa tid i politiken. Debatten utgår från ett diskussionsunderlag, innehåller mängder med halvlögner och osakligheter allt i syfte att skrämma upp Södertäljes invånare och de som arbetar på sjukhuset. På kommunstyrelsen 22 februari kom ett förslag om att utreda förutsättningarna för en folkomröstning om sjukhuset.
På en direkt fråga från mig kunde man inte svara på vad syftet var och vilken/vilka frågor som ska ställas i denna eventuella folkomröstning. Syftet är naturligtvis för socialdemokraterna att vinna valet 2010, eftersom sjukhuset inte är hotat, skapar man hotet utifrån ett diskussionsunderlag.
”(Hittat via Länstidningen.)
Vännen Gripenstam tar i – “En smutsigare kampanj än denna….” – refererandes till sin långa tid i politiken. Jag tror att Gripenstam har genuint fel, dels därför att det egentligen är lätt at hitta exempl på kampanjer som i alla avseenden varit smutsigare (t.ex. riktade mot socialdemokratiska paritledare), dels därför att han totalt missat bakgrunden till det faktiskt riktigt folkliga uppror som nu pågår.
Den kampanj som bedrivs är inte socialdemokratisk men det finns förstås gott om socialdemokrater som engagerat sig i densamma. Arbetarekommunen ger sitt stöd till den men är inte dess organisatör. Problemet som illustreras av Gripenstam själv är att den enda handling som finns är en utredning, ett diskussionsunderlag (i vilket ytterst drastiska förslag framförs om att inte bara lägga ut enskilda vårdenheter inklusive sjukhuset på entrepenad utan faktiskt avhända landstinget beställarrollen. Det resoneras i rapporten om risker med det privata monopol man då skapar men det “balanseras” av de incitament som en sådan monopolist skulle ha (alltså möjligheten att tjäna pengar).
Man frågar sig (utan hopp om svar) hur herr Gripenstam tänker sig att oroade medborgare i Södertälje, Salem och Nykvarn skall agera. Det går inte att få konkreta svar på hur Gripenstams storebröder i landstinget tänker agera men det finns dokumenterat i den nämnda rapporten att man har synnerligen dramatiska förslag uppe till diskussion. Såvitt jag förstår vet inte heller oppositionen i landstinget hur förslagen kommer att se ut – ett i sanning stort demokratiskt problem. Hur skall man agera, vänta och se, uppträda som om ingen av dessa tankar finns, låta bli att mobilisera. Det senare vore förstås bekvämt för sådana som Gripenstam som ju gnällde något alldeles oerhört på oss socialdemokrater i Hölö/Mörkö för att vi inte kunde fixa pendeltåg (vi hade dock lyckats hösten 2006!) men som sålde ut samma fråga direkt efter valet för att få lite arvode från landstinget.
På några punkter skall jag dock ge Gripenstam rätt. Det var så – 2003 _ att de socialdemokratiska ledamöterna i landstinget nog var på väg att acceptera ett förslag om att lägga ner stora delar av sjukhuset. Skälet var förstås den fruktansvärda röra med gigantiska underskott som de socialdemokratiska kamraterna då hade ärvt från tidigare borgerligt styre. Vi socialdemokrater i Södertälje valde att ligga ganska lågt, att inte ge oss ut omedelbart på gator och torg för att försvara sjukhuset utan var otydliga – kanske man kan t.o.m. säga lite förstående – i förhållande till landstingskamraterna. Det var ett misstag!!
Sedan dess har den socialdemokratiska linjen i Södertälje vad gäller sjukhuset varit tydligt – det skall finnas ett sjukhus i Södertälje, Det skall om möjligt utvidgas – inte på något sätt inskränkas vad gäller den vård som erbjuds. Detta är inte något röstfiske utan snarare ett resultat av att medlemmarna tydliggjort sin inställning (vi är ju en demokratisk organisation).
Frågan om entrepenader är knepigare. Enligt min uppfattning är frågan om vem som ansvarar för drift av t.ex. vårdinrättningar av underordnad betydelse – det är principen om lika tillgång oaktat egen betalningsförmåga och den gemensamma finansieringen (via skattesedeln) som är de viktiga (ideologiska om man så vill) utgångspunkterna. Alla mina partikamrater delar inte den uppfattningen – de har fått för sig att det offentliga ägandet/driftsansvaret är en ideologisk fråga.
När högeralliansen (Gripenstams bröder) öppnar för att den offentligt finansierade vårdapparaten i privat regi skall kunna ta emot försäkringspatienter uppstår problem, inte när det gäller själva entrepenaden utan när det gäller lika tillgång. Definitionsmässigt är det förstås så att det enda intresse en svenska medborgare kan ha av att köpa sig en sjukvårdsförsökring är att köpa sig förtur. Då är det inte principen om lika tillgång som gäller utan plånbokens storlek som avgör. Det är svårt för ett privatägt sjukhus att inte prioritera den som kommer med mest pengar.
För många av mina partikamrater (som förbluffande ofta faktiskt är vanliga människor) men också för många “vanliga” vanliga människor är upplevelsen stark av att entrepenader inom ett så basalt välfärdsområde som akutsjukvård egentligen inte handlar om val av mest effektiva driftsform utan att det egentligen handlar om att öppna för upprättandet av ett system där vård heter pengar. Det är väl faktiskt inte så konstigt och borde kunna förstås också av en centerpartist. De kommer därmed inte alls att fara med osanning, vara fullproppade med lögner utan faktiskt, vilket vi alla politiskt aktiva borde vara uppmärksamma på, uttrycka sin genuint kända oro.
Sänkt standard
Mats Odell flummar till: “Igår kablades det ut att Mats Odell och högeralliansen vill sänka standarden i bostäderna för att de ska bli billigare. Men då vill i alla fall jag veta vad han menar med standard.
• Är det att lägenheterna är för stora?
• Är det för mycket ventilation?
• Är det uppvärmningssystemet eller elinstallationerna som han menar?
• Eller är det kanske byggkonstruktion i sin helhet?
• Andra saker som han kanske syftar på är han kanske vill ta bort tillgänglighetskraven som ger merkostnader?
• Skall ljudisoleringen bli sämre?
• Är det för många skåp och garderober eller behövs inte kyl, frys och spis?
• Kan det vara så att det enbart blir kallvatten eller ska rumsindelningen bort?
• Men det kanske ändå är toaletterna som kan skippas?
• Ska lägenheterna levereras utan mattor på golvet eller är lägenheten omålad och att det inte finns tapeter på väggarna?”
(Hittat via Jörgen Boström: Sverige de nya kåkstädernas land.)
Det är inte utan att man undrar……
Senaste kommentarerna