Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Bild säger mer…..
Aftonbladet: Sagolikt, Sahlin: “Fredrik Reinfeldts första år som statsminister har varit motigt. Flera avhopp ur regeringen och oskicklig hantering av affärer har rubbat förtroendet för statsministern.
Nu petas han dessutom från förstaplatsen i partiledarnas förtroendebarometer. Den partiledare som svenska folket har störst förtroende för är i stället största konkurrenten om regeringsmakten, Mona Sahlin.
Reinfeldt får heller ingen draghjälp av de andra partiledarna i alliansen. Förtroendet för dem ligger i stort sett still.”
Visst är det lite uppseendeväckande att förtroendet för Frewdrik Reinfeldt nu minskar ganska kraftigt och att han bara ett år efter valet lyckats med konststycket att bli passerad av en relativt osynlig Mona Sahlin. Jag vill dock fortfarande hävda att detta har alltför lite med en duglig oppositionspolitik att göra och helt enkelt måste tillskrivas högeralliansens egna tillkortakommanden.
Lite (mycket) taskig tycker jag dock att Aftonbladets bildredigerare är. Artikeln illustreras av en synnerligen blek Reinfeldt kontrasterad med en betydligt fräschare Sahlin. Osnyggt!
Detta bildspråk kan ju jämföras med hur SvD behandlar de båda i samband med samma nyhet.
Dagen avstår helt från bild och manipulerar därmed inte vår förståelse av statistiken.
God Jul (nästa år eller nästa eller….)
En god jul – för alla: “Vi på debattredaktionen får så många
brev och samtal från människor som har det svårt, som är sjuka, och som med yttersta möda kan hålla näsan över vattenlinjen.
Därför bad vi statsminister Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin om en julhälsning till dem som har det sämst.
Varsågoda. Här är deras tankar i juletid:
”
Fredrik Reinfeldt hälsar att
“Det går bra för Sverige. För de allra flesta är vårt land ett bra land att leva i. Men när vi säger att det går bra för Sverige finns det samtidigt människor som inte känner igen sig i den berättelsen. Låt oss ha dem i våra tankar i jul, lägga deras upplevelser till grund för viljan att forma ett Sverige som ser också dem.”
Mona Sahlin hälsar att
“Om man som politiker drivs av rättvisa och solidaritet – och inte av att några få rika ska få det ännu bättre – räcker det inte att i juletid skänka en tanke till alla dem som är fattiga eller hemlösa. Rättvisa måste genomsyra hela politiken! Att alla, inte bara några, ska få del av samhällets välstånd. Jag har träffat massor av utsatta människor genom åren. Inte enbart vuxna, utan också många barn och ungdomar.
Nu breder fattigdomen ut sig i Sverige – mitt i högkonjunkturen ökar socialbidragsberoendet i över 80 kommuner! Fokus borde i stället ligga på jobb och egen försörjning – ingenting är så viktigt för att bekämpa utsatthet som en politik för arbete.”
Man blir förundrad – här ges alltså två politiker möjlghet att rikta en julhälsning till alla de som som har det svårt, inte får pengarna att räckka till och/eller lever med psykiskt sjuka som inte får den vård de behöver eller i hem med en eller flera missbrukare. Vad gör dessa “statsmän”? J,o de adresserar överhuvudtaget inte dessa mäniskor utan beskriver bara den mer generella politik som om x antal år kanske bidrar till att minska antalet som har det svårt något.
Såvitt jag förstår blir barn som nu idag inte kommer att få några julklappar hjälpta av vare sig Reinfeldts eller Sahlns budskap. Inga fattiga pensionärer får en gladare jul. Förhoppningsvis är det få av de som drabbats av både den nuvarande regeringens nedskärningar av ersättningsnivåer och tidigare regeringars nedrustning av t.ex. psykiatrin, av vår kontraproduktiva politik när det gäller alkohol och narkotika som läser detta slöseri med spaltcentimeter.
Personligen vill jag snarare säga att jag skäms över att det år 2007 fortfarande finns människor i vårt land som kan betraktas som fattiga (även om fattigdomen i världen är värre), att vår utmärkta vårdapparat uppenbarligen inte fungerar för alla. Att jag inte tycker att jag kunnat leva upp till mina egna förväntningar som politiskt aktiv och påverkat mera för att få ett inkluderande samhälle. Att det går att vinna val på att ytterligare försämra livsvillkoren för de som har det sämst.
Alf Svensson har så rätt!
Alf Svensson sågar regeringen: ” Kristdemokraternas förre partiledare Alf Svensson kritiserar regeringens jobbpolitik och säger sig ha svårt att försvara den inför väljarna.
—
– Jag tror att det beror på att man kanske glömmer att man inte bara ska tala till hjärnan utan också till hjärtat, säger Alf Svensson.”
Svensson bryter väl, i Godmorgon Sverige, P1, egentligen en rätt stark tradition – fd partiledare skall inte offentligt kritiserara vare sig person eller politik hos sin efterträdare. Oaktat detta – som man väl ändå kan ta som en fingervisare om hur besvärande man inom högeralliansen faktiskt är av de låga opinionssiffrorna – så har herr Svensson i huvudsak gjort en riktig analys. Det är nu ingen tvekan om att det är alliansens hjärtlösa politik som får stora grupper att åtminstone i opinionsmätningar att ange oppositionen som förstahandsval.
Det finns dock två problem, som kan vara resultatet av att herr Svensson uttrycker sig lite oklart eller inte har tänkt klart:
1. “svårt att försvara regeringens politik”
Regeringen har inget annat mandat än det de får av de i högeralliansen ingående riksdagsgrupperna. Folket har inte valt regering – det är de folkvalda ledamöterna av riksdagen som måste ta fullt ansvar för den förda politiken!
2. “glämmer att man inte bara skall tala till hjärnan utan också till hjärtat”
Det är inte vad man säger utan vad man gör som har störst betydelse. Reinfeldt lyckades faktiskt under valrörelsen förmedla ett engagemang för det s.k. utanförskapet. Även om det stod fullständigt klart att idén var att straffa ut dessa människor på arbetsmarknaden framstod det som om det fanns ett engegemang. När politiken så genomförs försvann empatin och ersattes av traditionellt högerförakt för vanliga människors vilja att göra rätt för sig, att vilja ha kontroll över sitt eget liv.
Föraktet lyser så starkt genom att regeringen mig veterligen ännu inte bidragit till att särskilt många jobb skapats (några tusen hushållstjänster kanske), rider på en högkonjunktur och så uppenbart fokuserar på åtgärder som slår mot de svagaste och gynnar arbetsfria inkomster för de välbärgade.
Reinfeldt voltar
Borgarregeringens julkappar – försämringar: “När vi andra just nu förbereder oss på en helg där vi ska njuta av att få ge så lägger högerregeringen fram det ena nedskärnings- och försämringsförslaget efter det andra. I stort sett alltid handlar det om att klämma åt folk som redan har det svårt. Nu ska sjukförsäkringen försämras ännu mer.”
Egentligen är det ju ganska fantastiskt. Här har vi en borgerlig regering som faktiskt riktigt konsekvent för en högerpolitik när det gäller flera viktiga delar av våra välfärdssystem – man sänker nivåer på ersättningar, höjer avgifter i de statliga systemen och vältrar ytterst över försörjningsansvaret inte på individen utan på kommunerna för det är ju där på socialkontoren folk som drabbas värst till slut hamnar.
Tack vare högkonjunkturen och i viss mån tidigare regerings politik märks inte desssa försämringarna så mycket än. När vi går in i en mindre expansiv fas, när arbetslösheten ökar så kommer förstås detta att bli tydligt.
Men det fantastiska ligger faktiskt i att denna högerallians faktiskt gör en del volter. Den senaste är att föreslå att man i lag förbjuds att teckna försäkringar som kompenserar för de försämrade nivåerna i sjukförsäkringen alternativt får avdrag från den senare. Jag kan i och för sig tycka att möjligheten att nyttja den möjligheten ju inte gäller alla dvs de med små eler inga marginaler kan i praktiken inte göra det annat än kanske via de kollektiva fackligt framtagna alternativen, men det är ju faktiskt fullständigt orimligt att man inte själv skulle få skapa ett bättre skydd än vad staten erbjuder mot dåliga tider.
Med sådana vänner…
Kom igen, vad är problemet?: “Snart slipper man kanske skämmas över den svenska skolan som är ett skämt internationellt sett. När vi nu får ordning på skolan så blir vår framtida välfärd räddad.
Skatterna sänks så att svennebanan verkligen märker av det. Snart har vanliga löntagare också råd att kakla om badrummet och inte bara vänstermedie-eliten som under sossestyret.
Snart kan ännu fler åka till Thailand, fast då slutar så klart vänstereliten att åka dit för ”det blir ju för folkligt”.
Vanliga människor ska vara glada för att vi har en regering som faktiskt genomför saker och inte bara gömmer undan problemen och hoppas att de försvinner bara man döper om dem till nåt annat eller helt enkelt struntar i att de finns.
Det alliansen nu måste göra är att klä verkligheten i bilder nere på dagisnivå så att svennebanan förstår!”
(Hittat via knuff.se.)
På vägen hem från ett mycket inspirerande möte i med ICT League hos Kennisnet i Zoetermeer får jag bara tag på Expressen (Aftonbladet har tydligen tagit slut). Blädrar lite förstrött igenom den innan jag övergår till att läsa den medhavda boken The World is Flat av Thomas L. Friedman. Innan jag övergår till boken har jag dock hunnit fundera lite på en debattartikel av Linda Skugge. Så här “dagen efter” hittar jag den igen via knuff.se.
Alliansen har som alla vet betydande popularitetsproblem. Linda Skugge förstår inte detta utan tror uppenbarligen att “svennebanan”, som tycks vara hennes hedrande epitet på vanliga människor i Sverige, helt enkelt är korkad och inte förstås något, inte uppskattar regeringens strålande visionära politik. Hennes råd till Fredrik Reinfeldt är att klä politiken i bilder på dagisnivå – kan föraktet för “vanliga” människor uttryckas tydligare? Med sådana vänner behöver Reinfeldt med kamrater inga fiender alls.
Och just detta med fiender är ju intressant. Det är ju nämligen så att det inte är den kraftfulla visionära oppositionen som ständigt orsakar regeringen nederlag i opinionen. De gör ju detta helt själva. När det dessutom är så att en stor del av “framgångarna” i ekonomiska termer – fler jobb – är starkt konjunkturberoende och åtminstone till viss del måste sättas upp på föregående regerings pluskonto måste man ju fundera på vad som händer med opinionssiffrorna under senare delen av 2008 då man kan anta att avmattningen slår igenom också i arbetslöshetsstatistiken.
För övrigt är det faktiskt helt fantastiskt att möta den monumentala okunnighet som Skugges uttalande om den svenska skolans status internationellt. Själv skulle jag vilja hävda att – trots att vi definitivt har en hel del problem – så står sig den svenska skolan utomordentligt väl internationellt. Vi ligger i de allra flesta fall i det absoluta toppskiktet (om än inte högst i allt) när det gäller kunskaper och vi tar emot mängder av studiebesök och möter stort intresse varhän man än kommer.
Vårdnadsbidrag för vem?
Vårdnadsbidrag med 3000 per månad: För att undvika risker för negativa marginal- och inlåsningseffekter får vårdnadsbidrag inte utbetalas till vårdnadshavare som får arbetslöshetsersättning, föräldrapenning för barnet eller dess syskon, introduktionsersättning för flyktingar, sjukpenning som varat längre än 365 dagar, sjuk- eller aktivitetsersättning, ålderspension eller äldreförsörjningsstöd.
(Hittat via knuff.se.)
Jag tillhör de relativt få socialdemokrater som offentligt framför åsikten att föräldrar i större utsträckning faktiskt skall kunna välja mellan att återgå i arbete när barnen fortfarande är mycket små eller att utsträcka tiden då man själv tar hand om barnen/et i hemmet. Jag är inte säker på att vårdnadsbidrag är den geniala lösningen på problemet men man måste ju erkänna att det åtminstone är ett försök.
Nu när Göran Hägglund presenterat sitt förslag (som tydligen skall remissbehandlas) blir det därför intressant att fundera över hur det kommer att fungera, vem som kommer att kunna nyttja det, vad det kommer att kosta. Jag har ju tidigare konstaterat att propagandamaskineriet mot idén har mycket tveksamma beräkningar när det gäller kostnaderna. Nu fokuserar jag på vilka som kan tänkas nyttja bidraget. Hägglund komplicerar dock lite eftersom han föreslår att kommunerna också skall kunna räkna av från vårdnadsbidraget om man nyttjar kommunal barnomsorg (antar att det är om man minskar tiden på dagis).
Vårdnadsbidrag skall alltså kunna ges per barn mellan 1 och 3 år. Man får som framgår ovan inte samtidigt uppbära föräldrapenning. Alltså utesluts alla föräldrar som har mer än ett barn under 3 år – den enda period då vanliga föräldrar är hemma och kan tänkas ha behov av lite ekonomisk förstärkning. Först när (om vi utgår från ett typfall med två barn födda med 1,5 års mellanrum) det äldre barnet fyllt tre – och alltså inte kan meritera för vårdnadsbidrag kan man erhålla ett sådant för det yngre barnet. Man undrar vilka föräldrar det är som i så fall alltså får nöja sig med att den hemmavarande genererar 3000 kronor per månad. Såvitt jag förstår begränsar man därmed nyttjandet av vårdnadsbidraget till det rimligen ytterst begränsade antalet föräldrar som har en “familjeförsörjare” vilkens inkomst i stort sett räcker för att försörja hela familjen. Hur många är dom, som också vill ha en förälder hemma på heltid?
Antar att man möjligen kan tänka sig att några kan försöka pussla ihop perioder då man inte tar ut föräldrapenning, som ju i viss mån kan sparas, och därmed få några månaders vårdnadsbidrag för båda barnen. Någon större omfattning kan man väl knappast anta att det får. I själva verket verkar det som om man egentligen bara tänkt sig att vårdnadsbidraget skall nyttjas av de föräldrar som inte får plats för sina barn på dagis och därför måste vara hemma längre än planerat (längre än vad föräldrapenningen räcker till).
För övrigt är det ju rätt absurt att detta är en kommunal fråga. Här kan alltså några meters skillnader i boendet betyda helt olika regler/möjligheter. Absurt!
Jag förstår faktiskt inte riktigt vilka det är som kan tänkas utnyttja denna “reform”?
PS Det är ju väldigt bra att man redan från början täppt til möjligheten för 70-åringar att missbruka ytterligare ett bidragssystem. DS
Bodström borde ha avlägsnats
Rikspolischefen tvingas avgå: “EFTER DE senaste dagarnas kritikstorm tvingas Stefan Strömberg att lämna sin post.
Den av både polischefer och poliskåren hårt kritiserade rikspolischefen träffade justitieminister Beatrice Ask redan på torsdagen. Efter mötet meddelades att Beatrice Ask ställer in en planerad resa till Bryssel och har kallat Stefan Strömberg till ett nytt möte på fredagen.
Rikspolischefen framträdde på torsdagskvällen i Aktuellt i SVT men ville inte kommentera om han fortfarande hade justitieministerns förtroende.
– Svensk polis har mycket som behöver utvecklas och det behöver vi arbeta med, sade Stefan Strömberg, och lade till att han vid torsdagens möte med Beatrice Ask talat om just dessa frågor.”
Svårt att veta om detta är sant, t.o.m. svårt att veta om det är bra, men nu ryktas alltså att Stefan Strömberg avgår/får sparken i morgon. I samma DN-artikel som ovan refereras Thomas Bodström (jag talar alltså om Bodströmssamhällets namngivare):
THOMAS BODSTRÖM, ORDFÖRANDE i riksdagens justietiutskott, kommenterar krisen inom polisväsendet som lett fram till Rikspolischefens avgång med att den kan skyllas på bristande styrning från justitieminister Beatrice Ask.
- Det är en kris Beatrice Ask förnekat, säger Thomas Bodström till DN.
Senast vid en riksdagsdebatt i onsdags anklagade han Beatrice Ask för bristande politisk styrning.
- Vi har kunnat se och höra hur det går till på länspolismästarmötena nu för tiden. Nästan gråtande lämnar en del länspolismästare de mötena. Det har aldrig varit så långt mellan rikspolischefens budskap och poliserna på gatan, sade Bodström i riksdagen.
Enligt Aftonbladet har samme Bodström känt til “kaoset” i veckor:
Han lägger hela ansvaret för bråket på Beatrice Ask och regeringen.
Thomas Bodström var den som en gång utnämnde Stefan Strömberg till rikspolischef.
– Det började bra. Stefan är en duktig chef som får mycket saker gjorda och som också når resultat. Hade man styrt det här på rätt sätt så hade det kunnat gå riktigt bra, säger Bodström.
– Men regeringen har inte styrt det här på rätt sätt. De har inte styrt alls.
Vad är egentligen problemet – bristande politisk styrning eller brister hos verksledningen. Hos byxorna nere (vekligen inom parantes en tillsammans med Jinge fullständigt sanslös Twinglyoptimerare) framförs tesen att polisen å ena sidan borde ägna mindre tid åt fortkörare och å den andra sidan tillämpa nolltolerans. Här fattas något:-)
Man börjar nu undra. Det är cirka 3 år sedan just Bodström utnämnde Stefan Strömberg. I min tidigare artikel i ämnet framgår att det åtminstone redan under 2005 (inför 2006 års verksamhet) fanns ett kraftigt fokus på kvantitet snarare än kvalitet (vilket väl betyder under Bodströmskt kommando). Såvitt jag minns så var det heller inget nytt utan bara justeringar av siffrorna (fler kontroller/ordningsbotar m.m.). Nu menar Bdström tydligen att allt är Beatrice Asks fel.
Det finns en del man kan säga om fru Ask men här verkar ju Bodström ägna sig åt någon slags “cover-up”. Det gillar jag inte, lika lite som jag gilar Bodströms politik på andra områden – och då är det övervakningsfrågorna som liksom ligger i fokus.
För övrigt anser jag att Bodström skall avgå!
Digital inkludering
På vei til ministermøte i Lisboa: “På vei til Lisboa og Ministerial Debate on eInclusion Policy”. Iflg EU er digital inkludering på alles lepper.”
På Johannessens blogg har man kunnat följa hans resa (som ovanstående är hämtat från) till och deltagande i ministermötet om digital inkludering både från dag 1 och 2. Tillställningen har rubriken Ministerial Debate on e-Inclusion Policy och från hemsidan hämtar jag följande citat:
Inclusion is a cornerstone of the EU policy in the information society
Frågan är då om detta är intressant. I alla fall så hittar man inte mycket från Sverige om man googlar på digital inkludering (men det kan ju vara fel ordval). Alla de första träffarna blir norska:-(
Har heller inte hittat något i de svenska medierna kring detta. Har heller inte hittat någon rapportering direkt från den svenska delegationen – för det fanns väl en sådan? Norge hade ju uppenbarligen representation både från Kunskapsdepartementet (motsvarande Utbildningsdepartementet) och från Fornyings- og administrasjonsdepartementet (vi har väl inget förnyelsedepartement?). Vilka departement var representerade från Sverige?
Har vi förresten en policy på detta område, och vad går den i så fall ut på? Det är ju uppenbart att frågan om digital inkludering blir allt viktigare ju mer digitaliserat vårt samhälle blir. Bloggar är ju numera en del av vår vardag (men inte för de som inte är uppkopplade). Våra privata affärer sköts numera mest effektivt via nätet (men inte för de som är beroende av personlig service). Att felanmäla en telefon tar kanske en halvtimmer per telefon men någon minut på nätet. En miljon svenskar fins på Facebook men hur är det med de som står utanför – inte för att de valt det utan för att de inte har tillgång, kunskapen.
Moderaterna stjäl rådslagskonceptet
Filippa försöker hjälpa Fredrik: “Filippa Reinfeldt förklarar idag i en debattartikel som hon skrivit tillsammans med moderaternas partisekreterare Per Schlingmann att hon fått regeringens uppdrag att utreda sjukvården.”
Jinge har nog inte läst så noga även om det också i det TT-telegram Aftonbladet publicerar framgår att det är moderaterna och inte regeringen som är uppdragsgivare. Filippa Reinfeldt klargör detta i artikeln i DN där det står att detta är ett uppdrag från moderaterna (partistyrelsen närmare bestämt). Gör ju faktiskt en viss skillnad, även om det bär lite Clinton-stämpel att ha sin fru att utreda just sjukvård (fast i USA var det väl mest finansiering).
Reinfeldskan berättar att
En bärande del i detta arbete kommer vara att skapa delaktighet och visa stor öppenhet för erfarenheter och tankar från olika delar av det svenska samhället. Det kan röra sig om privatpersoner, anställda inom sjukvården, företag, fackliga organisationer eller andra med kompetens att tillföra. Vi vill bjuda in brett till en diskussion om hur kvaliteten i sjukvården kan förbättras och tillgängligheten stärkas.
Om man nu tänker genomföra ett rådslagsliknande arbete där fokus skall ligga på kvalitet och inte på ägar- och finansieringsfrågor kan man ju faktiskt inte låta bli att undra varför man föregripit denna utveckling av politiken just i Stockholms läns landsting där man ju banat vägen just för ändringar av ägarförhållandena genom att inför utmanarrätten. Inte nog med det – som jag skrivit om tidigare – man har också tagit fram diskussionsunderlag kring frågan om att lägga ut beställaransvaret också.
Jag tycker ansatsen är förhållandevis bra, t.ex. nämns särskilt behovet av att belysa hur den hittillsvarande fokuseringen på män som norm i dne medicinska forskningen skall brytas så att kunskapen och därmed vården av kvinnor kan bli bättre.
Den här formuleringen är dock lite rolig:
Utvecklingen av sjukvårdspolitiken är en del i den bredare fortsatta förnyelse av moderaterna som nu inleds. Det är en förnyelse som utgår från synsättet att utforma en genomförbar politik till svar på verkliga samhällsproblem.
Den moderata politiken har alltså tidigare karaktäriserats av att vara ogenomförbar som svar på inbillade samhällsproblem. Det ligger något i det:-)
Julkalender i alliansfri tappning
Dags för Alliansfritt Sveriges julkalender
: “Det lackar mot jul, och som vi alla vet så är det ju runt den här tiden ångesten och nostalgin kommer krypande, och därför kommer Alliansfritt Sverige att bjuda på nostalgi snarare än den sedvanliga ångesten. Nostalgin manifesteras i form av en återgång till bloggens ursprung, nämligen att leverera alliansrelaterade nyheter och vänstervinklade kommentarer. Samt trams.
Detta är det sistnämnda.”
(Hittat via knuff.se.)
Blogggen Alliansfritt Sverige presenterar årets julkalender som tydligen går i nostalgins och tramsets tecken. Det skall bli roligt att öppna en lucka om dagen (som de försöker styra oss att göra genom att byta adress till kalenderna dagligen).
Senaste kommentarerna