Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Problem i Kielos recept på debattstrategi mot SD
Katrine Kielos: Problem i Sahlins debattstrategi mot SD: ”Jag tyckte att Sahlin delvis var ganska bra mot Jimmie Åkesson men som påpekats av andra bloggare hade det varit nödvändigt att hon var än mer överlägsen. ”
(Hittat via Jonas Morian | PromeMorian.)
Katrine Kielos har receptet på hur Mona Sahlin skulle ha kunnat vara mera överlägsen i debatten med Jimmie Åkesson (partiledare för Sverigedemokraterna – SD). Kanske inte så svårt så här i efterhand och efter några dagar reflekterande – betydligt svårare första gången i ett debattprogram i TV4 där formatet faktiskt gynnar förenklade populistiska budskap. Till skillnad från andra så tror jag att själva företeeelsen – att en socialdemokrat offentligt debatterar en sverigedemokrat – har mycket stor betydelse. Alltför länge har sverigedemokrater kunnat legitimera sitt budskap med att de etablerade partierna inte vågar debattera – underförstått att orsaken skulle vara att de dvs SD har rätt.
Kielos har tre punkter i sitt recept. Den första – att bekräfta position – är förmodligen helt korrekt och demonstrerar ett av socialdemokratins problem idag, vi uppfattas ha bristande verklighetsförankring dvs inte förstå folks vardag. Den andra – att attackera premisserna för SDs existens – är mera problematisk. Kielos gör det också pinsamt lätt för sig genom att bara “kräva” att någon annan skall prestera bevis för ett antal påståenden (uttryckta i frågeform).
Här tror jag Kielos har direkt fel och hennes råd skulle innebära att lyssnaren fick se ett bollande med siffror och refererande till undersökningar/forskning som TV-mediet inte tål och där SD är mycket effektiva. De har hela tiden svårkontrollerade “fakta” till stöd för sin uppfattning – svårkontrollerade under pågående debatt och oftast väldigt selektivt utvalda. Så använder de sig gärna av uppgifter av typen det är bara 5% som är riktiga flyktingar, gärna på ett sätt som gör att lyssnaren bibringas uppfattningen att detta är ett statiskt förhållande och ingen motdebattör klarar förmodligen av att i direktsändning motbevisa eller förklara – om nu uppgiften i sig är korrekt – sammanhang.
Kielos tredje punkt är farlig. Den skulle försätta (Mona i detta fall) i en position som skulle gett Jimmie Åkesson i stort sättt alla trumf på hand. Skryta med vad vi gjort (men inte ha något att komma med idag) är ju just vad han anklagar socialdemokraterna för att göra. Om man säger till honom att “Jag tror att det här är en av de saker som ni Sverigedemokrater helt enkelt inte förstår. Ni är en del av en europeisk rasistisk rörelse. Ni förstår helt enkelt inte de värden om jämlikhet och solidaritet som det här landet är byggt av.” så innebär det faktiskt att man säger detsamma till SDs väljare, jag tror ingen vill höra att de “helt enkelt inte förstås”, jag tror att det möjligen skulle kunna vara något som man själv kom fram till men aldrig något som en partiledare skall skriva någon på näsan.
Jag tror alltså att Kielos recept är fel. Jag tror också att effekten av att Sahlin mötte Åkesson är långsiktigt positiv, i synnerhet om det inspirerar andra socialdemokrater att ta denna debatt varhelst tillfälle ges. Jag tycker också att Sahlin klarade sig efter omständigheterna väl och är övertygad om att det är av feghet Reinfeldt väljer att avstå även om hans officiella motivering
“Han ska inte ges en millimeter mer uppmärksamhet, utan hela utgångspunkten ska va ra att synliggöra och göra någonting åt de samhällsproblem som hans parti profiterar på utifrån en perverterad syn på vad de problemen grundar sig på, sade Fredrik Reinfeldt.”
är god i den bemärkelsen att det är genom att ha en politik som ger fler jobb i synnerhet för människor i områden med hög arbetslöshet som är det effektivaste vapnet.
Technorati Tags:
Jonas Morian, Socialdemokraterna, Demokrati, Politik, SvD, Joel Malmqvist, Mona Sahlin, Partiledare, Arbetarekommun, Katrine Kielos, Sverigedemokrater, Jimmie Åkesson
SD möter lite motstånd
Martin Tunström: Sverigedemokraterna kan inte ta ansvar för landet: “I grunden är ju dessa två kort, ”ingen vill ta debatten med oss” och ”alla är emot oss”, djupt antiintellektuella och något som inte skall ha någon inverkan på hur folk skall rösta. Röstar gör man inte för att man tycker synd om partiet ifråga, utan det gör man för att man anser att de argument i realpolitiska frågor som partiet för fram är bra. ”
Till skillnad från Martin Tunström så tror jag definitivt att det är bra att ta debatt med Sverigedemokraterna också i TV. För detta finns flera skäl: Dels fungerar uppenbarligen inte vår traditionella strategi att ta debatten vid köksbordet, på arbetsplatser och gator och torg tillräckligt väl, dels så fungerar faktiskt “ingen vill ta debatten med oss” genom att SD använder det för att hävda att de etablerade inte törs för att SD säger obekväma sanningar.
Problemet med debatten, som ju också blev tydligt igår då Mona Sahlin mötte Jimmie Åkesson i Kvällsöppet, TV4, är att kunna bemöta förenklade populistiska resonemang utan att hamna i komplicerade förklaringar av hur dessa bygger på felaktiga fakta. Tunström ger ett bra exempel när han försöker analysera Jimmie Åkessons uppgift om att man skulle kunna få fram 30 – 40 miljarder genom att stänga våra gränser:
“Jag förmodar att Åkesson refererar till Jan Ekberg, professorn i nationalekonomi, siffror. Men dessa siffror avser inte kostnaden för ett års invandring, utan vad kostnaden blir för samhället för att sysselsättningsgraden är lägre bland personer med utländsk härkomst och invandrarbakgrund som bor här och nu. [14] Därför skulle det inte räcka med att frysa invandringen utan man måste faktiskt på ett eller annat sätt få ut människor som har svenskt medborgarskap, som är utlandsfödda och som har utländskt bakgrund, och som inte har ett arbete. Återvandringsprogram, alltså ett frivilligt förfaringssätt med ekonomiskt stöd för att få människor att flytta, skulle ta allt för många år i anspråk för att vi skulle få tillräckligt effekt för att fram de ekonomiska medlen som behövs för de skattesänkningar som borgerligheten nu genomför och kommer att genomföra under mandatperioden. Men frågan är om det ens skulle gå på längre sikt med tanke på att otroligt många människor inte vill återvandra i och med att man rotat sig här, har barn som fötts i Sverige och som går i skolan här (med allt vad det innebär), lever i trygghet, har bostad och lever i ett fritt och demokratiskt samhälle. Det blir alltså ingen besparing på ”30-40 miljarder om året” som Åkesson pläderade för. [15]
För att få fram pengarna måste man göra det på ett betydligt snabbare sätt. En arbetsmetod som jag tror många Sverigedemokrater gärna skulle vilja tillgripa – jag citerar Sverigedemokraternas tidigare ordförande, Mikael Jansson, för åren 1995 till 2005 – är denna:
”Vi är inte för något frivilligt återvändande. Vi är för att de här människorna ska repatrieras, de som har asylinvandrat från främmande kulturer efter 1970. Vi talar alltså inte om västerländska och nordiska medborgare eller nordvästeuropiska medborgare. Det är inte den typen av invandring som pågått i sekler tillbaka, den kan vi klara av. Men vi kan inte klara av långväga invandring från kulturellt väldigt fjärran stående kulturer. Det kan vi inte klara av.” [16]”
SD använder ofta denna typ av siffror refererande till selektivt valda källor men som kan uppfattas som vederhäftiga. Att bemöta sådant i sak är nästan omöjligt i debatter vare sig dessa sker i TV eller lokalt. Få orkar lyssna/läsa på sådana diskussioner och politik handlar egentligen inte alls om statistik. Vi förlorade t.ex. en hel del i debatter med högeralliansen inför förra valet just genom att ifrågasätta hur de fått fram sin miljon i utanförskap. Vinner debatter i sådana frågor gör man genom att visa att man har en bättre politik för dessa oavsett hur många de är. Detsamma gäller arbetslösheten – det är inte hur man räknar antalet arbetslösa som vinner val utan att man kan presentera en politk som ger fler jobb.
Detsamma gäller förstås i debatten med SD. I den debatten gäller det att kunna peka på – precis som Mona Sahlin gjorde igår – vilken sorts samhälle vi vill ha (öppet, solidariskt, rättvist) och samtidigt visa att vi faktiskt har en politik som kan handskas med problem som faktiskt finns, arbetslöshet, bostadssegregation, skola etc. Det senare återstår ännu att göra fullt ut.
Henrik Brors recenserar gårdagens debatt bland annat så här:
“Mona Sahlin framstod som bättre förberedd för debatten med Sverigedemokraterna än folkpartiets och moderaternas partisekreterare. Hon tog upp några tydliga exempel på hur partiet skiljer sig från andra partier – att man inte tycker Zlatan Ibrahimovic är svensk, att partiet vill stoppa adoptioner från utlandet, att partiet vill stoppa aborter. Därmed markerade hon klart ett stort avstånd till Sverigedemokraterna.
Men det blir mer komplicerat att hålla avståndet när diskussionen kommer in på konkreta frågor som problemen i Rosengård i Malmö. De etablerade partierna har misslyckats med integrationen av många invandrare och Sverigedemokraterna enkla lösning: “Stoppa invandringen” blir därför svår att bemöta i en kort tv-munhuggning.”
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Demokrati, Politik, DN, Solidaritet, Mona Sahlin, TV4, Yttrandefrihet, Sverigedemokrater, Jimmie Åkesson, Henrik Brors, Martin Tunström
Johansson om skola
Currently playing in iTunes: Not if it pleases me by The Pilgrims
“Vårt parti har misslyckats att ge skolan rätt fokus”: “Barn och ungdomar går i skolan för att lära sig nya saker, för att utveckla ny kunskap och nya färdigheter. Skolans kunskapsuppdrag är dess huvuduppgift. Det är hur skolan lyckas med elevernas lärande som avgör dess legitimitet.
Socialdemokratin har under en tid uppfattats som ett parti som inte fullt ut sätter lärandet och kunskapen i centrum för skolans uppdrag och som inte tillräckligt väl lyckats skapa förutsättningar för alla elevers maximala lärande. Detta måste vi ändra på.
”
(Hittat via knuff.se.)
När man diskuterar socialdemokratiskt skolpolitik så kan man välja att sätta den i relation till den verklighet inom vilken den skall verka eller att sätta den i relation till den beskrivning av verkligheten som media och högeralliansen har. Ylva Johansson gör det senare – vår politik har inte satt lärandet i centrum. Jag tror det är fel utgångspunkt. Nu handlar hennes debattartikel om socialdemokraterna i Stockholms kommun och deras skolpolitik men eftersom den publiceras på DN Debatt blir den ju inte längre bara en lokal angelägenhet.
För det första: Skolan är verkligen en förvaringsplats. Vårt samhälle skulle inte fungera om vi inte kunde lämna våra barn, helt säkra på att de tas väl om hand, till dagis, till skola och fritids. Varför hymla med detta? Det finns inte ens plats för någon större mängd 16 – 19-åringar i arbetslivet varför vi ju i praktiken måste förvara ungdomarna fram t.o.m. 19.
För det andra: Barn och ungdomar lär sig hela tiden. Eftersom vi har institutionaliserat delar av den tid de har (dagis, skola) både kan och bör vi se till att den används optimalt dvs till mer systematiskt stött lärande och personlig utveckling i övrigt. Eftersom möjligheterna att lära påverkas av en massa faktorer som t.ex. hur man mår fysiskt/psykiskt, sociala relatioer etc måste man förstås i en skola också hantera sådant.
För det tredje: När vi har denna möjlighet att systematiskt stödja lärandet bör vi utifrån ett socialdemokratiskt perspektiv se till att det sker så att alla barn ges lika möjligheter att lära och se till att de extra resurser finns som behövs för detta.
För det fjärde: Själva innehållet i kunskapsuppdraget måste diskuteras. För att hårddra lite – dagens läro- och kursplaner präglas fortfarande av att vara en (dålig?) kompromiss byggd på det gamla parallellskolessystemet. Någon i verklig mening djupgående analys av vilka kunskaper medborgare i framtiden alla behöver har aldrig gjorts. I den anglosaxiska världen talar man t.ex. om 21st century skills, i Norge har man lagt till digital kompetense som den femte basfärdigheten.
Daniel Kallos frågade någon gång på 80-talet om inte det faktum att blivande mellanstadielärare inte klarade mellanstadiets matematik borde få oss att fundera över innehållet i matematiken snarare än att fundera över lärarstuderandes svårigheter med densamma. Har vi överhuvudtaget sorterat ut något?
För det femte: Vi vet numera en hel del om hur lärande går till, vi vet t.ex. att olika människor har olika lärstilar, vi vet att lärande är en aktiv handling. Har vi förstått vad det innebär när det gäller förutsättningar i det fysiska rummet, i den sociala miljön, när det gäller tillgång till de verktyg man behöver?
För det sjätte: Vår tid skapar faktiskt helt nya förutsättningar för lärandet just genom att vi utvecklat nya verktyg. Det är fullt möjligt för en svensk 12-åring idag att lära sig spanska hemifrån. Det kan finnas mycket bättre resurser som kan nås via nätet än vad en enskild skola/lärare kan erbjuda. Organisationen av skolan utmanas – man kan delta i undervisning som ges på en annan skola etc.
Det handlar definitivt inte om “att söka ny kunskap på internet” utan om att använda digitala verktyg för att processa information, för lärandet nödvändig kommunikation och för kreativ produktion i samband med omvandlandet av information till kunskap.
Jag tror faktiskt alla är överens om vikten av skolans kunskapsuppdrag. Det vi däremot inte är överens om är hur man skapar en miljö i skolan som befrämjar alla barns lärande. Högeralliansen med Björklund i spetsen har valt en auktoritär tradition – piskan – som uppfostringsmetod och för att “motivera”. Vi har hittills stått för något annat – tycker Ylva Johansson att vi skall sluta med det och bara vara lite “snällare”.
Lärarna skall få välja pedagogiska metoder skriver fru Johansson. Inte när det gäller uppföljningen av elevernas kunskapsutveckling dock som hon tycker skall följa av kommunen fastställd plan. Har en skola “allvarliga svårigheter” att nå målen skall det åtgärdas genom att fullmäktige beslutar – inte lärarna alltså – om en handlingsplan. I samband med det senare kommer också en fullständigt obegriplig mening “Svenska språkets ställning bör särskilt uppmärksammas” – obegriplig därför att det bara verkar gälla när fullmäktige skall anta en handlingsplan, obegriplig för att det inte framgår på vilket sätt och med vilket syfte.
Updaterat: Ser att några andra partikamrater kommenterat fru Johanssons artikel; Eva Rundkvist och Peter Andersson
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Politik, DN, Skola, Språk, Lärande, Ylva Johansson
Vision 2020
SVT Opinion har inbjudit ett antal personer att publicera sin
vision på deras webb. Gemensamt för dessa tycks vara att
de bloggar. Hittills har visioner publicerats av Fredrik Federley, Zaida Catalán, Jonas Morian och Helene Almgren.
Själv har jag inte inbjudits (hittills) varför
jag publicerar det jag skulle skrivit här:-)
Sverige
år 2020
Utvecklingen går bara fortare och fortare. De nya gadgets vi
bär med oss för kommunikation och informationshantering har
namn och utseende vi bara för några år sedan inte
kunde drömma om. Den accelererande utflyttningen av industrijobb
var ett stort bekymmer fram till runt 2015 men har nu börjat
stanna av – lönenivåerna runt om vår jord börjar
definitivt jämnas ut – det är egentligen bara Afrika vi
väntar på.
De som för något 10-tal år sedan pratade om en
växande service- och tjänstesektor har fått rätt.
Vi konsumerar alla betydligt större volymer tjänster idag –
allt från att städning ingår i de flesta
hyreskontrakt, att heminredare blivit en företeelse de flesta
nyttjar till ett betydligt livligare uteliv( delvis på grund av
den fortsatta ökningen av temeperaturen). Ingen tänker
längre i de gamla banorna att begränsa tider för
uteserveringars öppettider, tidsmässiga begränsningar av serveringstillstånd etc.. Brytandet av bostadssegregationen är
inte fullt ut slutförd men stämningen – tack vare att de
flesta har jobb, tack vare rejäla upprustningar av nedslitna
bostadsområden och genom att ytterområden i allt större
utsträckning fått stadsprägel och genom förtätning
mer blandad befolkning.
Socialdemokraterna som kom tillbaka till regeringsställning
2014 har lyckats utveckla sin politik baserat på de
traditionella begreppen frihet, rättvisa och solidaritet.
FolkpartietModeraterna (sammanslagningen av högeralliansens
partier från 2006) tappade initiativet dels på grund av
oförmågan att leverera de nya jobben, dels genom sin
sedvanliga oförmåga att hålla i statsfinanserna.
Denna gång blev dock inte nedgången så djup som på
90-talet så socialdemokraterna startade från ett
betydligt bättre utgångsläge. En annan viktig faktor
när det gäller socialdemokraternas framgångar är
att de numera uppfattas som starka försvarare av individen –
rätten att forma sitt liv liksom rätten till personlig
integritet. Här spelade de grova kränkningaran av barn som
kom i kölvattnet på hårdare tag-mentaliteten för
nu över 10 år sedan en stor roll för förändringen
av opinionsläget.
Att det skulle gå så lätt att ändra
statsskick förvånade nog många. Till slut blev
emellertid det oetiska att ha en monarki alltför uppenbart och
man skulle väl snarast kunna beskriva känslan hos
svenskarna som befriade när landets första president
installerades på Stockholms slott.
Grunden för den socialdemokratiska återkomsten var den
mycket stora omstöpningen av partiets inre liv som faktiskt
måste krediteras Mona Sahlin (partiledare 2007-2011). Att delta
i partiarbete innebär idag att man faktiskt deltar i de
diskussioner som föregår beslut, att hela processen är
transparent inte bara för medlemmar utan faktiskt också
för övriga medborgare. Transparensen i samband med
koalitionsdiskussionerna avslöjade också de mindre
partiernas utpressningstaktik vilket gjort att de nu saknar
representation i riksdagen. Som en följd av detta har det skett
en exempellös ökning av antalet aktiva medlemmar och
FolkpartietModeraterna försöker – hittills förgäves
– att kopiera modellen. Med den starka förankring som
kandidaterna från socialdemokratin fått i sitt parti –
lokalt och nationellt – var det också dessa som bäst
gynnades av valreformen 2018 där man röstar på person
och därefter anger parti vilket också betytt mycket för
ansvarskänslan hos parlamentarikerna. Riksdagen är nu inget
transportkompani för regeringen utan fungerar som det högsta
beslutande organet i landet.
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Demokrati, Politik, Alkoholpolitik, Solidaritet, Familjepolitik, Utbildning, Skola, Miljö, Mona Sahlin, Partiledare, Lägstalöner, Klimatfrågan, Lärande, Serveringstillstånd
Efter internationella överenskommelser för 5 år
sedan har alla delar av världen ökat sin
självförsörjningsgrad när det gäller energi
till mellan 80 och 90 % vilket drastiskt minskat användandet av
fossila bränslen. Sverige ligger nu på 98%
självförsörjningsgrad sedan man utvecklat nya bränslen
och motorer också för flyget. Ny teknik för
hanteringen av använt kärnbränsle – särskilt
tekniken att reducera radioaktiviteten – har skapat nya
användningsområden för detta men framförallt
inneburit att energiproduktionen kan ske med nästan ingen
påverkan alls i något led av processen. Övergången
till förnyelsebar energi för hela transportsektorn
inklusive individuella transporter har också inneburit ett
uppsving för bilindustrin, kraftigt minskad negativ påverkan
från trafiken samtidigt som de som vill och behöver
fortsatt har råd att använda bil.
Återupptagandet av arbetet med arbetstidsförkortning
har också varit en succé. Steg ett som redan genomförts
innebär att småbarnsföräldrar själva kan
disponera en timbank motsvarande 4 årsarbeten som är
gemensamt finansierad. Steg två som genomförs från
och med nästa år innebär att arbetstiden minskar med
1 timme per dag för alla – arbetstidsförkortningen kan
dock disponeras per dag, per vecka eller som utökad
semesterledighet.
Den kanske viktigaste valfrågan 2014 var förslagen om
att en gång för alla utplåna oskäliga
löneskillnader. Den medborgarkommission som tillsattes lyckades
skapa ett förslag som vann mycket bred acceptans både hos
arbetsköpare och hos arbetssäljarna, varefter de nya
avtalen som började gälla 2015 slutligt (förhoppningsvis)
utplånade de strukturella löneskillnaderna mellan män
och kvinnor.
Hela utbildningsväsendet genomgår en revolution. Länge behärskades den utbildningspolitiska arenan av folk som inte kunde eller ville se att förutsättningarna för lärande dramatiskt ändrats de senaste 30 åren. Idag erkänns det faktum att alla ska ha tillgång till verktyg för sitt eget lärande och skolans roll kan därmed koncentreras till att säkra att alla verkligen behärskar dessa. Nu testas förmågan att lära, förmågan att utvecklas och stöd ges särskilt till de som har svårigheter med att behärska verktygen. En av svensk exportindustris paradgrenar är sedan några år tillbaka producerandet av oerhört spännande produktioner som just effektivt stödjer lärandet enligt ett helt nytt svenskt koncept. Basen är de stora mängder med digitala resurser som producerats det senaste årtiondet och gjorts systematiskt och fritt tillgängliga för bruk i bland annat lärandet.
Fastighetsskatten
Fastighetsskatten tas bort 2008: “Regeringsförslaget innebär att en kommunal avgift på maximalt 4500 kronor införs, dock högst 1 procent av taxeringsvärdet vilket gör att ingen får betala mer. 60 procent av småhusägarna beräknas landa på maxavgiften.
Hur kommunal avgiften blir kan diskuteras, eftersom riksdagen bestämmer nivån och statsbidragen till kommunerna minskar så att effekten blir neutral, men på sikt kan kommuner ha nytta av systemet.
Hela finansieringen ska ske inom bostadssektorn. Staten tappar drygt 16 miljarder kronor om året, men tar igen 10 miljarder på den nya avgiften och 6 miljarder på att reavinstskatten höjs från 20 till 30 procent.
”
(Hittat via knuff.se.)
Jag tillhör, förmodligen del lilla, grupp socialdemokraterna som redan tidigare försökt argumentera för en förändring av beskattningen av fastigheter i den riktning som högerregeringen nu aviserar. Pär Nuder är t.ex. kritisk. Per Nuder hävdar alltså enligt Aftonbladet “-Att ta bort en stabil skattebas på det här sättet kommer långsiktigt att försvåra finansieringen på välfärden, vilket är precis vad borgarna tycks vilja göra.” Jag förstår inte riktigt hur samma uttag totalt sett men med förändring av när innebär att skattebasen tas bort – hoppas han förklarar det för oss okunniga.
Jag skrev i juli förra året att
Jag tycker att vi dvs socialdemokraterna borde utreda/föreslå/besluta att flytta beskattningen av fastigheter helt eller till största delen från den nuvarande årliga varianten baserat på orealiserade vinster till den tidpunkt när avkastningen faktiskt betalas ut dvs vid försäljningen. Detta främst för att inte fortsätta att skapa behov av begränsningsregler vilka ju t.ex. gör att det lönar sig att deklarera låg inkomst.
Lite märkligt finner jag det också att det faktiskt finns partikamrater som 1) förnekar att det är ett problem att beskatta icke ännu realiserad avkastning, 2) tycker att folk kan/skall belåna sina fastigheter för att ha råd att betala skatten (!!!!!) och 3) lånar sig till mer eller mindre enfaldigt försvar där de försöker göra detta till en rikemansfråga.
Som framgår av citatet ovan från DN så innebär såvitt jag förstår den av högeralliansen föreslagna lösningen att ingen får höjd fastighetsskatt under tiden de faktiskt bor/har kvar sin fastighet. Alla de som idag har betalar en fastighetsskatt som ligger under 4 500 kronor per år får alltså ingen höjning av den faktiska årliga kostnaden (gäller alltså dem som har ett taxeringsvärde som ligger under 450 000 kronor). Det som händer genom förslaget är att vinsten som uppstår vid försäljning beskattas hårdare – tjänar man 10 000 kronor stiger skatten från 2 till 3 000 kronor, tjänar man 100 000 kronor stiger reavinstskatten från 20 till 30 000 kronor, tjänar man 1 miljon stiger den från 200 till 300 000 kronor.
Visst innebär förslaget att höginkomsttagare gynnas under den tid de faktiskt behåller sin fastighet men knappast i samband med försäljningen (eftersom de i de flesta fall också kan räkna med den största värdestegringen) men frågan är om denna grupp gynnas totalt sett i någon nämnvärd utsträckning. Klart är förstås att en del försäljningar av fastigheter med lågt värde kan komma att drabbas av viss skattehöjning men jag har svårt att överblicka den totala effekten.
Inte heller betyder väl förslaget att skattebasen fastigheter urholkas. Skatteuttaget beräknas ju såvitt jag förstår vara detsamma för sektorn. Det enda reella problem som uppstår är de eventuella metoder som kommer att florera med syfte att begränsa den synliga reavinsten. Idag kan ju denna reduceras för nedlagda kostnader (vissa) – vill man visa sådana måste man ju ha kvitton på dessa vilket möjligen faktiskt befrämjar vita hantverkstjänster. Det alternativ jag tror man måste se upp med är fiktiva försäljningspriser dvs pengar under bordet i samband med försäljningar, precis så som förekommer i handeln med hyreskontrakt.
Enligt pressmeddelandet från regeringen skall eventuella “oönskade effekter” utredas
Reformen utreds av en arbetsgrupp inom Regeringskansliet. Om utredningen skulle visa att förslaget ger oönskade effekter, vad avser fördelningen mellan inkomstgrupper eller regioner, inlåsningar på arbets- och bostadsmarknaderna eller de offentliga finanserna, är arbetsgruppen fri att pröva alternativ. Eventuella justeringar av förslaget skall finansieras fullt ut inom bostadssektorn.
Skall bli spännande att se vad den utredningen kommer att resultera i.
Vad kommer alltså att hända: För det första kommer många i framförallt storstadsområdena att få minskade boendekostnader – gynnar såvitt jag förstår alla med eget boende och möjligen också i färlängningen också hyresgäster eftersom skatten väl sänks också för flerfamiljshus. För det andra kommer alla som säljer att vilja ha ut ett högre pris för att få “behålla” mer när skatten betalts. Det motverkas å andra sidan av att köpare knappast är intresserade av att betala överpris.
Vart detta landar är svårt att förutse. Kanske skulle det kunna innebära att även gamla har råd att bo kvar i sina hus utan att låna till skatten, att även folk med normala inkomster har råd att köpa hus i “bra lägen”.
Får denna nyordning de negativa effekter som belackarna befarar kommer det att visa sig före nästa val och då har borgarna skjutit sig i foten, gäller det motsatta fins risken att det är vi i oppositionen som förlorar. Att ge alla villaägare mer i plånboken varje månad är nog rätt populärt!
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Politik, Aftonbladet, DN, SvD, Per Nuder, Fastighetsskatt
Vilken krog äger Metin?
Allians för plånboken: “Och nu vill Metin Ataseven (m) att krogarna i Södertälje ska kunna servera alkohol dygnet runt. Och gissa vad, Metin äger en av stans krogar och kommer att tjäna stora pengar på det.”
En av mina partikamrater – vet inte säkert vem han är – har i en insädare i Länstidningen angripit högeralliansens utförsäljningspolitik. Det finns det förstås alla skäl i världen att göra. Det stora problemet är dock inte huruvida enskilda högerpolitiker tjänar på detta utan det är förstås det principiella som är det viktiga. Resurser som vi gemensamt finansierat uppbygget av tex. i form av allmännyttan skall förstås inte säljas ut till några reapriser.
Det insändarskribenten gör när han (Jan Nouh heter han förresten) skall försöka raljera över Metin Atasevens åsikt att krogar bör få bestämma själva över sina öppettider (och därmed tider för försäljning av alkohol) tror jag att han går helt fel. För det första handlar förstås frågan om serveringstillstånd och därmed förknippade regleringar om dels alkoholpolitik, dels om näringspolitik – alltså vilket syfte har regleringen och nås detta syfte, vilken effekt har regleringen på företagsamheten och är den effekten den önskade.
För det andra tror jag att han (alltså Jan Nouh) har fullständigt fel när det gäller frågan om Metin Atasevens eventuella egenintresse. Såvitt jag vet har Metin ägt krog(ar) i Södertälje men – fortfarande såvitt jag vet – så äger han nu ingen. Om denna min tro är riktig så är försås Nouhs anklagelse ytterligt allvarlig och ett definitivt övertramp. Men kanske har jag fel?
Egentligen spelar det kanske inte så stor roll när det gäller sakfrågan. Det Metin Ataseven representerar är ju en betydande kunskap om förutsättningarna för att bedriva krogverksamhet i Södertälje (och det är nog inte alltid särskilt lätt).
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Politik, LT, Alkoholpolitik, Södertälje, Serveringstillstånd, Metin Ataseven
Hotet mot demokratin
Anders R Olsson har skrivit två artiklar i Sydsvenska Dagladet på temat hoten mot den personliga integriteten och/eller demokratin. Han argumenterar för att en del av debatten kring FRA-lagen och andra tidigare förslagna ökningar av polisens möjligheter till övervakning för mycket fokuserat integritetsfrågan och att det största hotet är riktat mot demokratin. Jag är inte riktigt säker på att det är korrekt att göra en sådan åtskillnad. En viktig del av skyddet av den personliga integriteten är just att skydda mot åsiktsregistrering, mot registrering av relationer etc. Detta är ju just hotet mot demokratin som Anders R Olsson så riktigt pekar ut.
"Med de nya tvångsmedlen ändras förutsättningarna för politisk aktivitet, för fritt medborgerligt agerande. Hur ärlig och öppen vågar en människa vara i sitt kommunicerande med omvärlden när han/hon vet att allt kan fastna i registren? ”Ska jag verkligen besöka den kontroversielle aktivisten X:s webbplats?” ”Ska jag verkligen ringa den undersökande journalisten Y och berätta?” ”Ska jag verkligen skicka någon e-post till debattören Z?” Många gånger blir det rationella svaret att ”Nej, jag kan inte veta i vilka sammanhang -uppgifter om mina kontakter med X, Y eller Z kan dyka upp, eftersom jag inte vet vad de kan göra eller misstänkas för i framtiden”. Vill du leva ett normalt liv, med normala möjligheter till befordran och intressanta arbetsuppgifter? Sitt i båten och håll käften!"
Frågan blir ju kanske lite lätt akademisk och beroende av hur vi definierar personlig integritet. Såväl åsikts- som yttrandefrihet har tydligt stöd i både Europakonventionen och i FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna. I Europakonventionen anges till exempel rätten till "åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser." (min understrykning). Vad är avlyssning annat än offentlig myndighets inblandning och ändå så gäller Europakonventionen enligt Regeringsformen och ingen annan lag eller föreskrift får meddelas i strid med den (2 Kap § 23).
Technorati Tags: Socialdemokraterna, Demokrati, Politik, Övervakningssamhälle, Yttrandefrihet, Anders R Olsson, Sydsvenska Dagbladet
Yttrandefriheten inskränks i det godas namn
Osägbara ord är vår tids melodi: “”Sanningen”, sa talesmannen, ”väger tyngre än yttrandefriheten”. Att begränsa yttrandefriheten är att värna ”Europas värdegrund”, lade han till.
Där har ni två intressanta formuleringar att suga på.
När ni sugit färdigt och innan ni öppnar käften igen, är det säkrast att ni funderar på vad som står näst i tur att bli olagligt att säga.
I sanningens och värdegrundens namn. Amen.”
Johan Hakelius räknar upp ett antal exempel på hur man runt om i världen förbjuder eller planerar förbjuda yttranden – ibland ner på användandet av enstaka ord som i New York där man inte får använda ordet nigger (måste man då skriva om gammal litteratur?), ibland i form av vissa åsikter som i Frankrike där man inte får förneka folkmordet på armenier 1915 i Turkiet.
Det obehagliga som Hakelius visar genom ett exempel från Storbritanien är att det inte alltid är överheten som initierar eller driver på. Här hemma finns ju motsvarande exempel t.ex. när man åtalar poliser som uttrycker rasistiska åsikter, präster som uttrycker homofoba eller när man vill införa yrkesförbud för de senare om de uttrycker kvinnoprästsfientliga åsikter.
Samtidigt ligger alltså nu ett förslag från herr Odenberg om att ge regering och försvaret rätt att avlyssna all kommunikation på riksdagens bord. Vilka ord kommer de att leta efter? Vilka åsikter anses förgripliga idag, i morgon eller övermorgon?
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Demokrati, Politik, Aftonbladet, Johan Hakelius, Övervakningssamhälle, Kommunikationer, Yttrandefrihet
Finland tveksamt till avlyssningslag – sr.se
Finland tveksamt till avlyssningslag – sr.se: “Finland har reagerat på att Sverige tänker ge Försvarets radioanstalt ökade befogenheter att avlyssna dator- och teletrafik, som går över landets gränser. En stor del av teletrafiken ut från Finland går via Sverige, och finska myndigheter undersöker nu om det här äventyrar krav på att telefonsamtal ska vara avlyssningssäkra.”
Intressant reflektion som man tydligen gör i Finland där man enligt Ekot värnar medborgarnas rätt att inte kunna bli avlyssnade lag och därför kräver attt teleoperatörerna garanterar detta. Detta utgör ytterligare ett argument mot Odenbergs FRA-lag som ju innebär att all trafik från Finland som går via Sverige skulle få avlyssnas.
Samma lagförslag förkastas nu också av Patrik Fältström enligt en annan artikel från Ekot:
FRA får bara spana på data- och teletrafik till och från utlandet, men Patrik Fältström från regeringens it-politiska strategigrupp säger att det är tekniskt omöjligt att skilja utrikestrafik från inrikestrafik.
– Det ser ut som oerhört svårt att kunna avgöra om trafik verkligen går mellan någon i Sverige och någon annan utanför. Jag påstår att det inte går, säger Patrik Fältström.
Ekot verkar uppfatta ett växande motstånd mot den föreslagna lagstiftningen. Kan vi få fram åtminstone en bordläggning av förslaget i riksdagen, för det krävs ett 20-tal röster utöver de som v och mp representerar. Saida Cataln som jag hittar via knuff.se är en av de miljöpartster som jobbar mot lagförslaget och tipsar om ett lysande ”citat” från TV-serien Boston Public, väl värt att se.
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Demokrati, Politik, Övervakningssamhälle, Bodströmsamhälle, Kommunikationer, Patrik Fältström, Saida Catalan, Ekot
Bildt om Irak
Sverige redo öka insatserna för ett stabilare Irak: “Vad Irak behöver är en ny politisk kompromiss reflekterad i en konstitution som accepteras av alla de nationella och religiösa grupperingar som bär upp Irak. Det arbete som nu bedrivs för att se över det konstitutionella ramverket är därför av yttersta betydelse. Till detta hör den decentralisering som ger ett mycket betydande självstyre till de kurdiska områdena i norr liksom mekanismer för att fördela intäkterna från den för landets ekonomi så viktiga oljan.”
Bildt lyckas med konststycket att skriva en hel debattartikel om situationen i Irak utan att en enda gång konstatera det självklara – landet är ockuperat, dess regering visserligen vald men vald under ockupation.
Bildt lyckas också med konststycket att skriva en hel debattartikel om situationen I Irak utan att en enda gång nämna assyrier, syrianer, kaldéer.
Bildt lyckas med konststycket att skriva en hel debattartikel om situationen i Irak utan att en enda gång nämna alla de irakier som mist livet till följd av ockupationen.
Bildt uppges vara utrikesminister – tydligen en med betydande brister i sin omvärldsuppfattning.
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Politik, DN, Carl Bildt, Foreign policy, Irak, Utrikespolitik
Senaste kommentarerna